Sociala relationer på nätet kräver övning

Vi ställer upp! För den uppväxande generationen. Några nattvandrar. Hjälper en stackars trasa hem till mor och far. När det gått snett. När någon varit oschysst. Några har mod. Går emellan i bråk. Kurage; säger ifrån när de ser något kränkande. Vi går väl inte förbi? Och låtsas inte se? Nej, för många av oss är det en mänsklig skyldighet. Och vi ställer upp som lagledare i fotbollen; kör ungdomar hit och dit. Visst ställer vi upp!

Men vem nätvandrar? Vem ställer upp när de ser att det går snett? Hur kan vi SE att det går dåligt? Om vi inte är där? Om vi säger att vi har vårt privatliv; och någon gång måste man ju ha ledigt?!

Och vi undrar hur det kan gå så långt. Nätmobbning. Näthat. Kränkningar.

Hur lär de unga om sociala interaktioner? Relationer? Vilka värderingar bär de med sig? Hur tränar de nätetikett? Om de sitter själva på sitt rum; på ett nät utan vuxna? För vi har ledigt! Vi lärare och pedagoger. Vi föräldrar och släktingar.

Det finns möjliga övningsarenor. Från tidig ålder. Med vuxna som är bra på relationer. Men den arenan har monterats ned. Bit för bit. Och tappat i både förmåga och kvalitet. Fritidshemmet. Slaktat.

Men ändå undrar vi: Hur kan det gå så långt? Vad kan vi göra? Varför gör ingen något?

← IKT – alla inlägg

Annonser

Rörelse som vila…

Vila och rekreation behöver inte innebära sängläge. Tvärtom är det många gånger rörelse och aktivitet som motvikt till en allt mer stillasittande vardag, som är energigivande. Natur och vandring är en sak; men klättring, vadning och ålande är kanske inte vad man tänker sig när man slappnar av på helgen. I mitt fall är det en realitet. Konstigt nog. Och det innebär inte att jag släpper mobilen, vilket ju kanske vore bästa sättet att vila hjärnan…

Jag geocachar. Letar gömda skatter! Det är spännande; ger mig naturupplevelser eller ibland nya dimensioner av en storstad; det är konditionskrävande; kreativt och ger definitivt en kick! Denna helg medförde inte mer ansträngning än en promenad på ett par kilometer, men en storartad naturupplevelse och lite påfyllning i kunskaperna om jordens geologi!

2013-03-24 18.29.50

Allt du behöver för att hitta en skatt nära dig, är en smartphone och en app, eller gps. Klicka in dig på http://www.geocaching.com och skaffa ett gratis medlemsskap. Kolla in kartan och imponeras över alla världens gömda skatter!! Enbart i Sverige finns det över 50 000 skatter att hitta! Många cacher är gömda på fantastiska ställen, dit man aldrig skulle hittat annars. Man kan geocacha med barn, om man kollar upp att skatten inte är gömd vid stup och andra farliga ställen. En hel del skolor, fritidshem och förskolor utforskar sin närmiljö på detta fantastiska vis. Så sätt igång och vila dig i form med lite rörelse.

Motivation att ta nästa steg; min proximala utvecklingszon

Efter att ha jobbat ett antal år har jag nu även studerat olika högskolekurser på distans, de senaste 1,5 åren. Elevrollen från motsatt perspektiv är lärande i sig. Att få uppgifter man ogillar; att känna produktionsstress; att känna glädje över positiv respons på inlämnade uppgifter eller fundera på vad som fattades när betyget inte motsvarar ens förväntningar. För tillfället både undervisar och undervisas jag i bildämnet. Rätt häftigt, faktiskt!

Hur utvecklas eleven i ämnets olika delar? Hur utvecklas jag i ämnets olika delar? Jag sitter på kan-inte-stolen och måste ta stapplande steg mot kan-stolen; min proximala utvecklingszon. Tvingad till utveckling – ja, men med egen drivkraft! Vi kan ta svampen som exempel. Som jag tvingades rita i morse. Jag ville inte. Det kändes dödsdömt att rita av det lilla svartvita fotot i boken, på ett A4. En fjärdedel in i arbetet förstod jag att jag aldrig skulle kunna göra en svamp som såg ut som en svamp. Halvvägs in i arbetet såg jag att det inte var helkört, men att det inte skulle bli något särskilt roligt resultat. Med en fjärdedel kvar av arbetet tänkte jag att den inte skulle bli så ful som jag trott från början. Nu är jag färdig och ser att den är helt ok! Om jag tränar på att göra några sådana här arbeten kommer jag kanske att bli riktig nöjd, tillslut.

svamp2

Så är drivmedlet tvång? Ja, jag hade aldrig startat arbetet utan tvånget på mina axlar. Och efter en fjärdedels arbete skulle jag absolut gett upp om jag inte hade tvånget över mig. Men tvånget känns inte tungt att bära eftersom jag har en egen drivkraft – jag vill någonting! Skolan är ett tvång. Fritidshemmest kan vara ett tvång. Men hur får vi barn och elever att finna en egen inre drivkraft? Jag har inget svar på det. Hade jag det skulle jag nog vinna ett pris. Vi kan nämligen hjälpa vissa elever att finna (eller att inte tappa) den inre motorn, men inte andra. Och i vissa ämnen, men inte i andra. Jag kan i alla fall se att drivkraften inte är bedömning i form av betyg – jag får inte det i denna kurs, bara godkänd eller icke-godkänd. Men att jag presterat bättre än jag trott är uppmuntande. Att se att mina ansträngningar gett resultat som är användbara. Och användbarheten är väsentlig för motivationen. För matte, entreprenörsskap och läsning, t ex: Behöva splitta en gemensam pott. Behöva hitta en lösning på ett problem. Behöva läsa och förstå en beskrivning.

Så eleven måste känna användbarheten av sin kunskap. I ett annat sammanhang. Som inte är skola. Då kan motivationen vakna.

Hur vinner barnet?

Vitsen med allt vi gör i våra verksamheter är att det ska gagna barnet. Eller? Jo, det är självklart! Barnet ska alltid vara vinnare i alla beslut.

Vad är det för vinst med att fritidshemmet och skolan samverkar? Självklart är det att olika kompetenser finns runt barnet. Barnet får tillgång till olika verktyg, olika lärstilar, olika pedagogik och förhållningssätt. På fritidshemmet utvecklar barnen sin sociala kompetens, sin personlighet och allt kretsar runt barnets egna val och intressen. I skolan snurrar allt runt kursplaner och metoder att uppnå mål och goda resultat oavsett barnets intresse. Mycket olika! – vilket ju alltså gagnar barnet.

Vad är vinsten med att kalla fritids för skola och fritidspedagoger för lärare? Det är inte möjligtvis så att folk i allmänhet och t o m pedagogerna själva, börjar bli det de kallas? Och barnen alltså får skola två gånger per dag. Eller kanske bättre uttryckt heldagsskola? Gagnar det verkligen barnet?

Entreprenöriellt

Jag hade förmånen att bevista BETT-mässan i London, för drygt en månad sedan. Det blev ju en del habegär bland prylar och attiraljer. Bland annat stötte jag på tekniklego som gick att koppla till dator och programmera. Det verkade fantastiskt roligt och utvecklande! Som med många saker man önskar, var denna önskan i dyraste laget. Men vänta ska du få höra…2013-03-20 17.49.07

En mässa för alla fritidshem, med all personal, i hela kommunen – det genomfördes i min hemkommun. Vi som är processledare för KUFF (KvalitetsUtveckling För Fritidshem) såg ett stort behov av att dela goda exempel med varandra, samt att tydliggöra och synliggöra verksamheten för politiker, skolledare och allmänhet – det känns nu som jag borde berätta lite mer om detta i ett annat inlägg 🙂 – Hur som helst träffade jag på liknande tekniklådor som jag sett på BETT. Och de gick att hyra! Med handledning!

Vi gjorde slag i saken ganska omeddelbart. Nu är det teknik så det ryker om det på eftermiddagarna!

Måste man prova? sa en tjej i tvåan. Nu står hon först i kön när det är vår avdelnings tur. Ja, för alla var ”tvugna” att prova en gång – succé!!

Vi startar ett teknikpass med en liten genomgång på något som kan vara bra att känna till när man bygger; hävstång, spärrmekanism, kugghjul, drivremmar och annat smått och gott. Därefter skapar barnen NYTT! Entreprenöriellt lärande kallas det när de tränar att tänka utanför boxen; att se problem och leta nya lösningar. Det är de bra på. Barnen. Oförstörda som de fortfarande är. Hoppas fritidshemmet hjälper dem att inte flytta in sina tankar, funderingar och infall i en låda!!

Estetik i skolans värld

Jag lämnade just in en uppgift till högskolan. För att kunna genomföra uppgiften har jag gjort två intervjuer med lärare som undervisar i bild. Det var mycket spännande att höra om deras tankar om ämnets status. Bildämnet har idag mycket låg status hos politiker, samhälle, kollegor och föräldrar.2012-11-07 10.49.05

Hela samhället är idag uppbyggt med visuell text; bilder, filmer, klipp, spel osv osv. Det krävs en hel del av oss för att kunna avkoda det vi ser. Väldigt många vuxna jag möter är helt omedvetna om den påverkan som all denna visuella text översköljer oss med. Det är fördomar, sexism, rasism och andra dolda budskap som ständigt rör sig runt omkring oss. Och hur är det då med barnen? Hur hanterar de den verkligheten? Ger vi dem redskap?

Bildämnet är inte längre ett andningshål mellan matten och geografin. Det är viktigare än någonsin.

Vad händer med barnen om de inte får kunskap om hur man analyserar visuell text? Kommer deras attityd som vuxna genomsyras av de underliggande fördomar som de matats med sedan späd ålder? Vad händer om barnen inte förstår att bilder och media är kommunikativa? Om de inte intar ett kritiskt förhållningssätt?

Och när vi tittar på skolan som förberedande för yrkeslivet – om samhället idag är visualiserat, innebär det en ökande andel yrken där estetik, kreativitet och skapande är grundläggande krav.

Hur kan vi ge estetiken så liten plats i skolans värld? När den riktiga världen är fylld av den?!

Välkommen till Lärande perspektiv!

De senaste åren har jag till fullo förstått Lev Vygotskijs teorier om lärande genom interaktioner. Den första riktiga ögonöppnaren var Leif Strandberg. Jag har lyssnat på honom och jag har läst hans böcker. Detta fick mig framför allt att se barnens lärande med hjälp av interaktioner och ”fiffiga kompisar”. Självklart fanns redan tidigare en medvetenhet om detta; men i och med Strandbergs levande berättelser såg jag det så mycket tydligare. Och jag började använda mig mer av den kunskapen i mitt arbete. Vi började också att använda oss av sk lärgrupper, på min arbetsplats. Vi delgav varandra om vår praktik i klasser och fritidshemsverksamhet. Och vi lärde! Vi blev varandras fiffiga kompisar.2013-03-20 09.34.50copyright

Så kom den stora väckarklockan i och med min upptäckt av sociala medier. Till en början tyckte jag att det var trevligt att berätta om mina egna tankar och förehavanden, samt läsa om hur andra tänkte och gjorde. Därefter sjönk insikten ned: Dessa interaktioner gjorde mig till en bättre pedagog! Jag fortbildade ju mig genom att ge och ta! Hur lång tid kan det ta för en människa att verkligen förstå…? Lev Vygotskij hade sannerligen rätt; det är genom interaktioner vi lär!

Bloggen är därför tänkt att bidra till det kollegiala lärandet på nätet. Jag vill delge och reflektera ihop med andra. Då kommer vi att lära tillsammans! Och det är så viktigt att få syn på sitt eget lärande! Här kör jag mitt eget träningsläger för det – att få perspektiv på mitt lärande – Lärande perspektiv!

Att hänga med i barnens värld

Vi kan konstatera att barnen tar till sig den nya tekniken på ett kick. Ipads och mobiltelefoner, datorer och spelkonsoler – allt lär de sig med blixtens hastighet medan vi önskar att vi hade en instruktionsbok. Det är inte bara tekniken de lär sig behärska, det är också mjukvaran: Installationer, program, sociala medier, spel, lärplattformar osv. Barnen kan hjälpa oss när vi får bekymmer. Det är roligt att få hjälpa någon och visa sig duktig.

2013-03-20 08.52.46

När vi förser barnen med en dator eller något annat; när vi går 1:1 i skolan och på fritids – då förser vi dem samtidigt med hela världen. Hur beredda är vi att ta det ansvaret? Vilket intresse barnen än har kommer de att kunna hitta fakta och tips. De kommer att kunna prata med likasinnade. På semestern behöver de inte halka efter i skolan, eftersom de kan följa med vad som händer i klassrummet eller se inspelade lektioner. Det är en fantastisk möjlighet vi fått med hjälp av internet. Men som bekant finns det också en baksida av myntet: På sociala forum kan man träffa okända människor; bli ofredad; stöta på bilder som man blir rädd eller oroad av; mobba eller bli mobbad; kränkt och lurad.

Hur förbereder vi barnen för att möta den världen? Genom att förbjuda barnen att söka youtube-klipp? Genom att endast spela pedagogiska spel på fritids? Och inte besöka sociala arenor?

Det finns en oro bland pedagogerna på fritidshem och skolor. Man VET att det är viktigt att ta tag i detta, men man är rädd att man inte förstår vad barnen håller på med. Man känner inte till hur MoviestarPlanet och andra sociala arenor för barn fungerar. Och man tänker att de kommer att översköljas med reklam, sexism, främlingsfientlighet och till och med porr och hur förhindrar vi det?

Öppna upp för den diskussionen på arbetsplatsen! Fundera om man hanterar genom att hindra eller att stötta! Behöver personalen fortbildning?

← IKT – alla inlägg

 

Vad ska bloggen finnas till för?

tänker copyright

Jag vill att min blogg ska vara en plats för

Kollegialt lärande – Jag vill dela med mig av det som berikat min dag.

Reflektion – Arbetsvardag, skrivvardag, studievardag och kultur- & naturvardag – Vad jag tänker om upplevelser. Hur jag känner inför det ena eller det andra.

Lärande – När jag lärt nytt i vardagen; på kurs eller genom kollegiala nätverk.

Framtid – Hur jag tänker/vill/önskar om framtiden. Det jag ser fram emot.

Konkret – Konkreta saker jag gjort. Vad som varit bra och dåligt. Bilder från vardag och natur. Egna målade eller tecknade bilder.

Nystart

2013-01-10 18.44.01

Tittar bakåt. Vilket år!! Senaste året är till bredden fyllt! Det ena utropstecknet avlöser det andra!

I julas avslutade jag två kurser i konstpedagogik. I dessa ingick avslutande rapportskrivning/ examinationsuppsatser. Det var lärorika processer. Den insyn det gav mig i kulturarbetar-vardagen, var enastående. Det gav perspektiv på min egen jobbtillvaro och en längtan att höja kvaliteten i den, samt fylla den med mer estetiska lärprocesser.

Samtidigt utbildar jag mig till bildlärare (LL2, år 1-6, 30 hp) och det har också gett inpulser till mitt vardagliga arbete. Det gagnar både mig och barnen, som får prova nytt; och det finns en bredare bas för mig att stå på Det blir ett bakomliggande djup i undervisningen.

Och så är det ”det kollegiala lärandet” som ramlat över mig och stärkt mig som fritidspedagog. Genom många och långa diskussioner i Facebook-grupper, har jag sett andras funderingar och tankar runt pedagogiken. Mycket, mycket lärorikt. Sen kom Twitter in i mitt liv. Då utökades diskussionen och insynen också till andra yrkeskategorier. Ett givande och tagande som bär frukt i vardagen!

Mest spännande är nog att jag etablerat en förlagskontakt med Natur & Kultur. Jag skriver en bok på uppdrag av dem. Men har fortfarande inget kontrakt – så jag lever på hoppet 😉 Oj, vad spännande vardagen är!!