Pruttar och relationer

Ett av de viktigaste och mest användbara verktygen i pedagogens verktygslåda, är samtalet. Genom goda samtal ökar vi kvaliteten i våra relationer med varandra. Det gäller förstås både vuxna emellan; barnen emellan och i relationen mellan pedagog och barn.

Med hjälp av samtalet kan barnet finna vägar till nästa proximala utvecklingszon; till nästa steg i sin utveckling. Det skapar tillfällen för reflektion och omprövning; för att framföra/bemöta argument och för att tolka och värdera. En pratstund kan var det barnet behöver för att få syn på och förstå samband och sammanhang. Samtalet tränar språket och ger övning i hur man socialt beter sig i ett samtal; tala, lyssna, få tala till punkt, visa intresse osv. Att dela ett samtal med någon annan, är att dela en gemenskap. Och att känna samhörighet är en viktig grundbult i självkänsla, trivsel och välmående. Medan barnen pysslar, bygger, leker och spelar bygger de upp samtalet och gemenskapen.

Vi kan använda samtalet med barnet, till att problematisera, vända och vrida på tankar barnet eller vi själva har. Men vi kan också själva, som pedagoger lära oss om barnets värld genom att vara aktiva lyssnare. Det handlar mycket om att vara närvarande och respektfull. I ena stunden är man som pedagog inbegripen i ett samtal om vad pruttar är för något, och varför det luktar så illa 😉 för att lite senare lyssna på barnens samtal om lek och relationer. Det gäller att se dessa stunder och vikten av dem. För dig som pedagog. Och för barnet!

Hur kan man använda IKT på fritids?

Det måste väl finnas oändligt många möjligheter att använda IKT på fritids!? Som ett verktyg för att lära samspel; träna matte, svenska; utveckla kreativitet; få avslappning; informationssökande; få upp ögonen för medias påverkan; lära nätetikett; källkritik; utöva estetik i form av filmskapande, bildskapande; reflektera över integritet; få ett större perspektiv på världen och min egen roll däri; genustänk; hantera gränser; skapa kontakter; kommunicera; dela med sig; ta emot, osv osv osv.

Måste ha glömt och inte tänkt på 100 saker ovan. Men hur använder vi IKT på fritids? I praktiken?

← IKT – alla inlägg

LekaLekaLeka

Minns du den magiska värld som leken var? Minns du hur den förflyttade dig genom tid och rum? Hur den öppnade dörrar till okända världar och hur den fick dig att leva ut? Vet du vilka positiva effekter detta gav dig? Den utvecklade dig till den du är!

Genom leken utforskar vi gränser. Våra inre gränser; de yttre gränserna; kamraternas gränser. Vi prövar våra idéer och infall. Att vi lär oss genom leken råder inget tvivel om. Språklig träning; begreppsuppfattning; problemlösning; hänsyn; självbehärskning. Vi kan få förståelse för tyngdkraft; balans; matematik.

Men vi utvecklas också på ett annat plan. Leken är identitetsskapande och personlighetsutvecklande. Vi provar roller och sätter oss i situationer som kräver ställningstagande. Den kommunikativa förmågan tränas ständigt i och runt lekens värld. Det ska förhandlas, diskuteras, rollbesättas, planeras och ageras. Allt detta och ännu mer händer i leken. Och då har vi ändå inte tagit upp hur viktig leken är för hjärnans utveckling i sig; och naturligtvis lekens egenvärde!

När vi får förståelse för hur viktig leken är, i ett barns utveckling, kan vi inte längre nonchalera leken som trivial. Snarare måste vi undersöka om vi ger barnen utrymme i tillräckligt hög grad, för lek. Det är av avgörande betydelse hur samhället prioriterar barnets behov av lek, för hur de utvecklas som samhällsmedborgare. Vi måste fråga oss vad vi vill ha för framtida samhälle – ett samhälle uppbyggt av empatiska, entreprenöriella medmänniskor som tränat samspel från tidig ålder vs. människor som gjort läxor och trängts i stora barngrupper där kamratfostran fått råda, under sin uppväxt…

Vad går du igång på?

 

Orättvisor? Happenings? En svår ekvation? Samtal? God mat? Naturupplevelser?

Vad du än går igång på – om du får göra det/uppleva det/känna det – kommer du att vakna av det. Kommer du att minnas det. Och hopbakat med interaktion (länge leve Lev Vygotskij) kommer du att lära för livet av det.

Det är så vi fungerar: Produktion-reception-reflektion. Estetiska lärprocesser!

2013-04-20 18.21.00

Jag gillar delning 😉 Dela idéer; inspiration; medgång; motgång; nödrop; glädje; sorg; kommunicera; interagera. Har hittat en del av den interaktionsglädjen på Twitter och Facebook. Funkar kanon, vare sig man har ett nischat intresse eller bara ett kommunikationsbehov. Är visst med i runt 25 FB-grupper för skola/fritidshem/förskola/ikt… Har mängder av kultur-/litteratur-/fritids-/skol-/bildintresserade interagerande twänner på Twitter. Nya tips och tankevändor varje (varje!!!) dag. Ibland är de sociala medierna faktiskt estetiska lärprocesser för mig. Produktion-reception-reflektion.

Häng på!

Twitter fågeln skapad vid mitt första försök på screentryck. I interaktion med andra 😉

Vad är kvalitet?

Köper jag kläder, handlar kvalitet om hållbart material vid användning och tvätt. Om vi talar om matvaror, är det smaklighet och bra egenskaper vid tillagning etc. Elprylar av god kvalitet ska hålla länge och exempelvis ha ”bra ljud” eller ha många användbara finesser. Tid, kan vi nämna i sammanhanget – kvalitetstid: Då menar vi ofta engagemang, närvaro och möjlighet att ägna sig åt något/någon utan stress. I flera av nämnda sammanhang tänker vi också ekologi/gott miljötänk och arbets-/levnadsförhållanden för människorna och ev djuren i produktionen.

Kan vi göra en jämförelse mellan ovanstående beskrivna produkter; tid och faktorer, och verksamheten på ett fritidshem? Hållbart: Näst intill grundläggande! Att ge barnen en hållbar grund att stå på. Att det de får med sig är värderingar och verktyg som gör dem rustade för livet. Smaklighet och bra egenskaper: Verksamheten ska givetvis vara trivsam, erbjuda riktig, stimulerande fritidsverksamhet – det  man kan  önska av sin fritid; kultur, sport, friluftsliv, skapande osv. Användbarhet: Att kunna tillgodogöra sig kunskaper och förmågor som man verkligen har nytta av. Engagemang, närvaro (inte bara kroppslig) och stressfritt: Denna aspekt på kvalitet kan vi knycka rätt av. Likaså kan vi ta gott miljötänk och goda arbets- /levnadsförhållanden. Faktiskt finns ganska många gemensamma nämnare på kvalitet i olika sammanhang. Man ska vilja vara på fritidshemmet!

Hur får vi god kvalitet? Att verksamheten är utformad och drivs utefter Lgr11 (läroplanen) och Skollagen. Gör den inte det är verksamheten inte okej. Följande citat från Lokaltidningen Stenungsund nyligen, är ett av många exempel på kvalitetsavkall:

Det blir allt fler elever på fritids visar en rapport från Skolverket. Även om det inte är riktigt lika illa i STO-regionen, så har personalen svårt att få tid till pedagogiken. I vissa grupper kan två personal ansvara för 36 barn och då blir det mest tillsyn. 

Börjar man tveka om man kan uppfylla uppdraget på grund av olika omständigheter, ringer alla varningsklockor, för barnen i verksamheten har rätt till en fullgod verksamhet. Då måste något göras! För att kunna värdera fritidshemmets verksamhet måste löpande kvalitetsarbete fortgå. På ett fritidshem med snålt med gemensam planeringstid, har rektor ett stort ansvar att frigöra tid för detta arbete. Tid för kvalitetsarbete är mycket viktigt. Läroplanens mål och riktlinjer tolkas gemensamt och hålls ständigt aktuella – de måste vara det raster vi ser verksamheten genom:

Det är den garanti vi ska kunna ge barn och föräldrar; att vi har en likvärdig omsorg och utbildning med ett genomtänkt och viktigt innehåll.

Ps. Jag är inte partipolitisk. Däremot plockar jag gärna fram exempel på partiernas politik. Här är ett inlägg i debatten som understryker det viktiga i att inte bara tänka kursplan, utan att se människan! Expressen Debatt

Kunskap för livet och verktyg för livslångt lärande

Det är finurligt att lära genom sinnliga intryck. Det som spelar på våra känslor och ger oss starka intryck, blir bestående kunskap och erfarenhet. Ställ en känsloupplevelse i form av upprymdhet, glädje, sorg eller kanske vrede, mot en klassrumssituation med traditionell ”genomgång”. Du vet vilket du kommer minnas.

Därför är det viktigt att estetiska lärprocesser ingår i utbildningen. För att inte säga nödvändigt: Det bör inte bara ingå. Det bör vara en stor del! Människors personlighet är inte uppdelad i fack: Matte-personen; SO-personen; Etik- och moralpersonen… Vi är helheter. I vårt lärande och i vår utveckling består vi av tänkande, kännande, görande osv. Lika viktiga delar. Och de hör ihop!

Drama i historieundervisningen; samtidskonst i samhällskunskapen; göra, känna och ta för att förstå matematiken. Vi vet att politiken och även många lärare själva, ger de praktisk-estetiska ämnena låg prioritet och status. Vi ser att fritidspedagogernas speciella kompetens, att genom lek, praktik och skapande coacha till förståelse, har sågats och obehörigförklarats i den svenska skolan. Modern forskning till trots. Med sitt elevnära förhållningssätt har fritidspedagogen ständigt plockat upp barnets intresse och genom dessa intressen väckt entreprenörsandan; fått dem att upptäcka meningsfullheten i lärandet; hittat andra vägar till utveckling hos den som inte förmått lära i traditionell klassrumsundervisning.

Jag har tidigare bloggat om att tyngdpunkten har förflyttats åt teori, mätningar och betyg i svensk utbildningspolitik. Enligt utbildningsministern, bort från flum. Fler tester ska motivera eleverna och göra dem duktigare. Duktigare på vad, är då bara frågan. Duktig i skolan är definitivt inte detsamma som att vara framgångsrik i arbetsliv och i det sociala livet. Vad ska du med kvalificerade ämneskunskaper när du inte kan använda dem i ditt arbete, på grund av samarbetsvårigheter, bristande självkänsla eller utan förmåga att våga gå utanför boxen?

Förflytta tyngdpunkten mot del 1 och 2 i Lgr11. Låt de grundläggande värdena få ta plats. Solidaritet, medmänsklighet, människors lika värde, jämställdhet, demokrati. Släpp fram det kreativa, ämnesövergripande, möjligheten att få pröva, nyfikenheten, identitetsskapandet. Så kan vi se barnen formas till ansvarstagande; självständiga, lärande individer som samarbetar och värnar varandra. Genom estetik och fritidspedagogik i skolan, och med ökade resurser för att barnen ska kunna dra nytta av pedagogisk kompetens i rimliga barngrupper. Även på fritids.

På det viset kan vi komma bort från det människor börjat uttala: ”Sverige har blivit kallt!” och röra oss mot ett samhälle med mera hjärta!

Tyngdpunkten – rätta mig om jag har fel!

Vilka kunskaper behöver jag för att fungera i samhället?

Jag behöver fungera socialt! För att göra det måste jag ha kunskap om hur jag själv och andra fungerar. Kunskap om hur ett fruktbart samarbete fungerar, men också hur jag självständigt ska förhålla mig. Att jag är normkritisk, empatisk och demokratiskt. Jag behöver ett visst mått av allmänbildning för att fungera i sociala sammanhang.

Jag behöver kunna hitta information! För att kunna göra det måste jag kunna läsa, förstås. Och skriva. Jag måste ha utvecklat ett nyfiket och kreativt förhållningssätt till tillvaron. Jag behöver kunna analysera fakta, vara källkritisk och orientera mig i samtiden.

Jag behöver självinsikt! Kunskap om vad jag redan kan och vad jag borde utveckla; vad jag mår bra av, exempelvis när det gäller hälsoaspekt; kulturaspekt och socialt. Kunskap om vad jag borde undvika; vad som är skadligt för mig. Se mig själv där jag finns på jorden och mitt egenansvar.

Jag behöver grundläggande matematiska och språkliga kunskaper! Nödvändigt för att klara vardagen i hushåll och yrkesliv.

Rätta mig om jag har fel – borde inte tyngdpunkten i barns och ungdomars utbildning ligga här? Jag ser att jag har stöd för detta i Lgr11. Men när jag ser var tyngdpunkten ligger för det mina barn har tampats med i form av läxor och tester i grundskolan, känner jag inte igen det.

Världen i fickan

Vet du att min väska har lättat trots att jag tar med mer arbete hem!? Och att mina anteckningar har blivit strukturerade?! Trots att jag dokumenterar mer! Vet du att jag har fler möten; deadlines och uppgifter än någonsin?! Och ändå har jag aldrig varit så punktlig och glömt så få aktiviteter!

Eftersom jag är en osedvanligt glömsk, ostrukturerad och disträ människa, har jag skaffat mig hjälpmedel i tillvaron: Sedan något år har jag använt en teknisk pryl, tillräckligt liten för att få plats i handväskan; som påminner mig om allt ifrån tvätten i maskinen till möten och tentaläsning. Samma pryl samlar alla anteckningar på ett och samma ställe – jag behöver inte ett kollegieblock för planering; ett för möten; ett för studier. Jag kan dessutom levandegöra mina anteckningar med bilder, filmer och ljudinspelningar…vilket avsevärt kan förhöja upplevelsen när man sedan ska kika igenom de där anteckningarna man gjort på föreläsningen.

Min tekniska pryl gav mig så många fördelar att jag dessutom har inskaffat en lite mindre variant. Den få plats i min ficka. Nu missar jag inte några påminnelser eller mejl. Ständigt anträffbar och beredd. Detta har av vissa ansetts negativt.

Det har talats om IT-stress. Den går inte att förneka. Den finns där. Några känner av den! För egen del har min vardag blivit mindre stressad, dock: Ingen panikletning efter anteckningar man gjort i något av alla block. Ingen rädsla att missa tider. Inga situationer när man glömt planeringarna på jobbet/hemma. Inget släpande av pärmar. Och som grädde på moset – alltid en möjlighet söka kunskap och interaktioner för den egna utvecklingen och nyfikenheten. För en glömsk själ har detta varit en lisa.

Det är egentligen bara en bok jag måste kånka omkring på, nuförtiden. En bok som jag ständigt återvänder till och som känns bekvämare att bläddra i, rent fysiskt. Det är Lgr11. En klippa att luta sig mot. Och där står det om modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation och lärande! Jag lever min läroplan 🙂