De dimper ned i våra elektroniska brevlådor. Inbjudningarna. Till konstvandringar och ateljéstunder. Till stadsvandring; fossilletning och smådjurshåvning. Och en massa annat kul. Och lärorikt. Det är museipedagoger och biologer som bjuder in. Och andra aktörer i samhället.
I inbjudan står det max 10 elever. För det är klart att det inte ska vara fler i gruppen än att eleverna håller fokus. Att alla får komma till tals. Att den kompetens som eleverna erbjuds verkligen ska göra nytta! Att det ska finnas plats och yta. Eller hur? Det är självklart!!
Den timmen är det självklart.
Men att eleverna ska få plats och yta vid bildundervisningen i skolan är långt ifrån självklart. Och att de ska vara i tillräckligt små grupper för att hålla fokus när biologiläraren berättar något spännande. Hur ska 35 barn kunna tvätta penslar vid diskhon på fritids?
När experterna på barnen (pedagogerna, som också är experter på sitt område – i svenska, på musik, på fritidshemmets och förskolans pedagogik) ska handleda och coacha barnen, är det inte så nogräknat. Därför putter beslutsfattarna in allt fler barn i grupperna, och låter barnomsorg och skola få en allt mindre del av kakan.
Och gnäller på att barnen gör dåliga resultat och att lärarna inte är vad de en gång var…
Lärande Perspektiv 