Jag älskar att lära, men hatar att bli undervisad

480px-Sir_Winston_S_Churchill

Vilken typ av undervisning tänker Winston Churchill på när han gör uttalandet i rubriken? Själv tänker jag intuitivt på katederundervisning i sin sämsta form. Och på undervisande tillrättavisningar.

Undervisning är ett vitt begrepp. Det är det begrepp som används inte bara i skolan, utan numera även i förskola och på fritidshem, när man talar om situationer där man hoppas på utveckling och lärande hos barnen.

Jag kan känna igen mig i citatet i rubriken. När jag vill lära mig något nytt, kan jag bli eld och lågor! Kan jag sitta uppe hela natten och läsa! Kan jag lägga kraft, tid och pengar på att hitta vägar för inlärningen. När någon annan vill lära mig något nytt kan jag gäspa. Kan jag tänka på annat. Kan jag bli irriterad och vilja slippa ifrån.

Som pedagog i förskola, fritidshem och skola vill vi att barnen ska älska att lära! Hur skapar vi suget? Var hittar vi glöden? I barnet förstås!! Den stora utmaningen för oss är inte hur barnen ska få in svåra begrepp i hjärnan. Eller hur de ska lära sig multiplikation eller vokaler. Utmaningen ligger i att väcka intresset hos barnet självt. Eller skapa ett behov som barnet själv önskar tillgodose – ”Jag behöver multiplikationen!” eller ”Jag måste fixa till det så jag blir sams med Kim igen!”

Dessutom gäller det att fånga intresset när det dyker upp. ”Nej, multiplikation börjar vi med i tvåan” är inte ett bra svar. Det ska smidas medan järnet är varmt! Och det är väl något av fritidshemmets och fritidspedagogens specialitet. (Eller så var det det, innan lärarutbildningen blev likriktad och man fick kompetens att undervisa både här och där. Många är lärarna som fått ”Behörig att undervisa på fritidshem” på sin legitimation utan att ha läst någon fritidspedagogik överhuvudtaget. Hoppas verkligen att bestämmande politiker tar sitt förnuft tillfånga och inser vilka som har mest kompetens för arbete och ansvar på fritids). Det är viktigt att fritidshemmet får behålla det lustfyllda lärandet, den frivilliga fördjupningen och möjligheten att råka ramla över ett nytt intresse (jo, det är ju ofta gillrade kunskapsfällor – oj, jag menar källor, som barnen råkar fastna i; även om det inte alltid är uppenbart för föräldrar, kollegor och skolledare…) när man leker på fritids.

Jag älskar att lära, men hatar att bli undervisad! Att ha med sig det citatet i pedagogvardagen, är ett ordentligt steg i rätt riktning – att låta barnet visa vägen!

Annonser

One thought on “Jag älskar att lära, men hatar att bli undervisad

  1. Så bra skrivet! Här har du fått med en del fritidspedagogiska sanningar! Som är nog så svårfångade! Jag vill gärna jämföra med Montesseri, Waldorf och Bifrost. Det är en egen pedagogik!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s