Jag har varit elev under en vecka

… och inte en duktig elev heller…

På plussidan: Nu minns jag igen hur kul det är att interagera med dem som sitter bredvid. Viska lite och titta på deras arbeten. Ibland tjuvkika, ibland titta tillsammans. Jag minns nu hur härligt det är att få rast. Att släppa arbetet och göra vad man vill i tjugo minuter. För att inte tala om hur skönt det är att sluta för dagen!

På minussidan: Återupplevde känslan av att inte vara bäst. Många gånger inte ens bra. Och flera gånger riktigt usel. Kommer nu ihåg hur det är när man ska visa upp något man skäms lite för. Som man vet inte kan mäta sig med flera av de andras arbeten. Minns skräcken att bli utvärderad offentligt och inte veta om det ska bli pinsamt eller något att vara stolt över.

Man får inte glömma hur det är att vara den där eleven. Utlämnad på nåd och onåd till lärare och klasskamrater. Att jag hade världens mest toleranta klasskamrater under veckan som gått, var fantastisk! De var både uppmuntrande och vänliga. Tänk, det betydde egentligen allt. Allt! Hade det varit tvärtom, kanske jag inte hade gått dit mer. Och definitivt hade jag inte vågat ge allt i mitt arbete. För tänk om de hånat mig för mitt arbete, och det var mitt bästa!

Man får inte glömma att det viktigaste för en elev – är att man mår bra i lärmiljön! Det hade inte spelat någon roll om materialet, läraren och pedagogiken var i världsklass, om jag inte hade trivts. Det är ALLT!

Akvarellkurs, Axevalla folkhögskola sommaren 2013

akvarellkurs

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s