Alex, en cool robot!

Att programmera, del 2

Vi har IKT-fritids. Barnen hittar en ny app på sin ipad. Och den ser cool ut. Och den ÄR cool. Många vill testa direkt. Jag inleder med en kort, enkel instruktion om vad programmering är och hur man klickar i appen – som om de inte själva klurade ut det i en handvändning…

I all enkelhet börjar vi programmera på fritids. Jag tänker att detta är en första inblick. Allt eftersom kommer mer undervisning och några fler appar med stegrande svårighetsgrad kommer ju att laddas hem. När jag ser barnen arbeta, om och om igen med svåra utmaningar, och ser dem ta hjälp av varandra, inser jag vilket bra media dessa programmeringsappar kommer att vara till att öva samarbete. Börjar i huvudet att planera nästa pass – samarbete och programmering – allt-i-ett!

Detta är Alex:

Alex är en mycket kompetent robot! Men helt hjälplös så länge inte någon programmerar vilka aktiviteter som ska utföras! Det krävs att man planerar för vilka vägar Alex ska välja för att nå sitt mål. Till hjälp har man några kortkommandon i form av symboler (svänga höger; svänga vänster, gå rakt fram etc.). Banorna blir allt mer avancerade. Mycket bra med Alex, är att det går att skapa egna banor och nivåer!

Alex i Appstore

 

← IKT – alla inlägg

Att smyga in dataspråkets värld

Att programmera, del 1

Det har lockat länge, arbetet med att koda/programmera med eleverna. Men det verkar så svårt, jag känner mig så okunnig och det är lite läskigt med okända vatten. Men nu har vi, jag och barnen, börjat nosa på dessa okända vatten! Det vi upplever kan jag ju dela! Det som är bra; det jag funderar på och det som blir dåligt. Just nu, t ex, funderar jag mycket på hur man kan prata med eleverna på ett bra sätt runt kodning – inte bara sticka till dem en app – utan själva pedagogiken runt introduktionen. Tar gärna emot tips!!

Vi vet inte hur världen kommer att se ut, framåt i tiden. Vilka yrken som dagens barn kommer att ha som vuxna, vet vi inte riktigt heller. Jo, en del förstås – vård och omsorg kommer väl t ex alltid att behövas. Som det ser ut just nu, verkar framtiden vara ganska digitaliserad. Vi kommer kanske kommunicera med våra kylskåp på vägen hem från jobbet och telefonerna, Facebook och det andra som vi börjar vänja oss vid, kommer att vidareutvecklas och omformas. Vi ser att vi hittar fakta på nätet istället för att slå i uppslagsverk. Den digitala kompetens som medborgare behöver för att förstå tekniken; kunna hantera informationen och för att vara vaksamma på integritetsfrågor etc – erhåller vi den i skolan? Erbjuder vi den i skolan?

En del är språkförståelsen, som vi kanske kan kalla det. Att förstå att de digitala verktygen är programmerade och att känna till hur programmeringsspråk fungerar, är viktigt för en uppväxande generation. Kanske är det också en demokratifråga. Ett spel, ett hjälpmedel, en maskin – de är programmerade – och genom att förstå det kan vi förstå hur vi kan påverka genom att själva programmera. Som yrke, som hobby eller bara för att få språkförståelsen. Att eleverna får del i detta – alla, inte bara killar ur medelklass – borgar för att vi får en mer dynamisk, jämställd och varierad utveckling av hela vårt samhälle, då olika bakgrund och förutsättningar ger olika vinklingar på det som skapas, uppfinns och produceras. Eller hur!?

Så vi introducerar programmering på IKT-fritids. Häng med hur det går genom att följa bloggen. I nästa inlägg berättar jag om våra första smygande steg, in i dataspråkets värld.

Välkommen att dela, om du tänker att fler vinner på att ta del av detta och följande inlägg. Sharing is caring! Själv vill jag dela denna förnämliga sida Teacherhack, som jag just upptäckt.2014-01-25 17.23.05← IKT – alla inlägg

Jag är så nyfiken så att tiden inte räcker!!

Alla som arbetar som fritidspedagoger kan intyga att gott om planeringstid är det ont om. Så den digitala fortbildningen sker på obetald fritid, när det gäller mig själv. Och nyfiken som jag är, kan jag inte låta bli! Dessutom blir ju i alla fall eleverna vinnare, även om jag inte själv håvar in någon lön.

Hade nu nyfikenheten på pedagogiska och digitala spörsmål stoppat vid planeringen av IKT-fritids, hade väl allt varit gott och väl – lite obetald övertid har väl ingen dött av… Men nu är det så fruktansvärt spännande med allt som finns att upptäcka, att jag hinner inte göra något annat om jag inte begränsar mig. Jag får helt enkelt släpa mig själv i håret ut i köket för att fixa lite kvällsmat eller dra fram dammsugaren.

Hur som helst utmynnar ju denna nyfikenhet i viss produktivitet. Den här bloggen är ju ett exempel på detta, förutom mitt arbete på fritidshemmet. Så idag delar jag ett bra klipp från youtube som jag inte hann kolla på när jag gick kursen ”Det digitala skollyftet” utan kollar på nu, i efterhand. Det är en riktigt, riktigt intressant stund där du kan få veta mer om att arbeta med IKT och läroplan i samverkan! Se den!! Och du – dela vidare, och gilla gärna – sharing is caring 😉

← IKT – alla inlägg

Bilder i skolan

De första trevande pennstrecken. Eller penseldragen. Första gången jag provar att skapa ett landskap med djup. Eller testar att måla ett ansikte. Hur besviken jag blir. Att det inte blir som jag vill. Att jag inte ser något djup. Inte får proportionerna att stämma.

Och så får jag studera området ingående en månad. Lära mig reglerna för perspektiv. Förstå principerna för färgernas avtoning i fjärran landskap. När jag tittar på andras bilder. Återanvänder idéer. Sätter mig in i sammanhangen och på vägen tar jag med mig begrepp och förståelsen för dem.

När jag gör min slutproduktion: Hur jag använder allt jag lärt mig den senaste månaden! Att jag förstår hur färgerna kan blandas och hur linjerna bör gå. Och när jag jämför. Min första eländiga förproduktion som inte blev som jag tänk – sida vid sida med mitt mästerverk. Som är resultatet av ett lustfyllt slit. Då kan jag bara glädjas!!

Så här arbetar jag i bildämnet med BILDSTUDIEOMRÅDEN. Och eleverna älskar det! Och lär sig att inte misströsta vid första försöket. Glädjen när de jämför sig med sig själva och vinner högvinst efter högvinst! Jag har inspirerats av Bilder i skolan, (Sten-Gösta Karlsson, Staffan Lövgren, Studentlitteratur). Rekommenderas!!

2014-01-12 17.25.03

 

 

 

 

Lärare som samverkar irl

Lite modernt pratar många om den kollegiala samverkan i social medier och bloggar. Det sträcks ut händer för samverkan; kloka huvuden slås ihop för att lösa kluriga dilemman; nätverk startas och det är ett lustfyllt samlärande. Verkligen!

På våra alldeles egna, fysiska, arbetsplatser kanske vi inte ens hinner träffas. Vi har gemensamma elevgrupper; gemensamma dilemman och gemensamma uppdrag och mål. Men för lite gemensam planeringstid.

Många kallar det som fritidspedagogen gör under skoltid, för samverkan. Är det samverkan att en pedagog (samma hela tiden) undervisar och en annan ”håller nere klassen”?  Eller ”hjälper till”? Att en pedagoger ger arbetsuppgifter till den andre? Eller är det samverkan när pedagogerna turas om i undervisningen/hjälper till? Att man tillsammans utformar veckan till en blandning av ute/inne, teori och praktik?

Sen kan man ju undra vad samverkan verkligen är!? Rektors/lärares/fritidspedagogs kontrollfråga när vi går in i samverkan: kompletterar eller kompenserar jag (fritidspedagogen) skolans utbildning nu? Går vi in och förstärker med samma arbetssätt eller använder vi fritidshemmets pedagogik och förhållning för fler ingångar till lärande? Citat från Hadar Nordin på fritidspedagogik.se.

Hur ser samverkan ut på din arbetsplats, irl?

 

Digital motion 2

Det är ett problem om våra barn och ungdomar rör sig för lite. Om de nu gör det. Det finns faktiskt barn som fyller sina dagar med lekar och sport. Men om det är svårt att göra något som inte ingriper klickande på tangentbord eller touchskärm, kanske en introduktion på de positiva sidorna av youtube, kan vara något!

Vi har sett att, genom att använda youtube-klipp, kan vi få de allra flesta barn att börja hoppa! Det börjar med lite taktfasta ryckningar i fötterna. Sedan börjar hela kroppen gunga och slutligen hoppar hela barnet omkring i svårkoordinerade rörelser. Jag pratar om Just dance! Om du har en Smartboard, eller en projektor där du kan visa film från nätet, eller kanske en apple-tv – sök på Just dance! och låt barnen dansa! Det blir en succé.

Jag kan också lova att när vi gjort detta på fritids, och föräldrarna kommer och hämtar barn som kört ett pass på någon svettig timme, då känner också de sig nöjda: Varma, glada barn som tränat både kondition och koordination sprider faktiskt glädje!

800px-IMGP3927_(just_dance_2)_(1280_1024_wm_W)_(5137251382)

From Wikimedia Commons, the free media repository

Ps. Ni som läst om min nya hobby Turf (Digital motion 1) – Jag har fått skilja mig från min make nu… Ja, i alla fall i det sammanhanget: Vi skulle ju turfa som team – men han var otrogen och skaffade ett eget nickname och smygturfade!! Så nu har jag gått från TeamÅ&K till mitt eget nickname: Zombiewalk 😉

← IKT – alla inlägg

Digital motion 1

Att digitala äventyr bara är häng vid telefoner och datorer stämmer inte alls! Har själv börjar röra på mig mer sedan jag ramlade över geocachingen. Och från och med i dag är jag visst Turfare också. Har idag cyklat kors och tvärs för att erövra zoner i min hemstad och cykelmusklerna var rääätt oanvända på ett tag. Så – digitala äventyr kan visst vara utomhusaktiviteter.

Jag vet förskolor och fritidshem som arbetar med geocaching. Vi har hos oss provat att göra en bokstavspromenad med appen EveryTrail – väldigt roligt, men svårt när ipadsen inte är 3g och man inte vill ladda ned appar på barnens telefoner (de minsta har ju ofta också ärvda knapptelefoner och då funkar det ju inte alls). På vårt förra APT fick vi testa en ny ute-app där målet slutligen var god saffranskaka 🙂 tack vare vår ikt-pedagog Anna! Den appen heter Xnote och var superkul!

Jag vill slå ett slag för digital motion!

Namnlös← IKT – alla inlägg