Räknar ner för att räkna upp

På lördag går startskottet. Bara några dagar kvar nu…

blogg100-logotype-300x256

Annonser

En penna som ritar av sig själv!!??

Det här är ett inlägg om hur en lärprocess startar på lektionen och ”avslutas” på fritidshemmet.

Att animera

Det var en aha-upplevelse för barnen, när vi tillsammans på Bildlektionen bl a klurade på hur en tecknad film fungerar, och vad en animation är. Ändå hade de tidigare snuddat vid det där med animationer, när de gjort en redovisning i SO:n. Hur som helst sjönk kunskapen ytterligare in när vi började arbeta med animationsappen Stop Motion Studioikon. Barnen fick tilldelat material att göra sin första, enkla animation med: knappar eller Lego eller lera eller papper och penna eller… Sen fick de köra igång.

Det blev ett varierat resultat. Men alla förstod principen och lyckades göra en färdig produkt. Och på fritids, under veckan, visade det sig att det fanns ett behov i barngruppen, att ytterliga utforska animationstekniken. Det blev fler Legofilmer; en film om en bilkrasch och dessutom en animation där pennor och suddgummin verkade rita och sudda av sig själva, på pappret.

Vilken tur att fritids finns! För trots teorigenomgång och trots eget arbete med tekniken, var det en gåta för några barn – Hur kan pennorna rita utan att någon håller i dem? Så ett par barn fick ha privatlektioner för ett par andra barn, under eftermiddagen. Och där satt de! De fyra F:en – fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Och vilka kvalificerade människor utbildade sig till denna kompetens? Och i vilken lärande organisation?

Jo, barnen själva! På fritids!

Jag vill sprida kunskap om hur viktigt fritids är för barnen av idag! Vill du hjälpa mig – dela då detta inlägg på din FB-sida eller FB-grupp, på Twitter och i andra sammanhang!! Att skapa kunskap om fritidshemmet och att höja statusen, kan vara ett steg i rätt riktning: Från enorma barngrupper där barnen inte kan få hjälp att utveckla det de behöver – till rimliga barngrupper med rätt utbildade pedagoger som vill och kan coacha barnen i deras upptäckarlust!

2014-02-17 10.27.55

Kvalitet i fritidshem!

Jag skrev ett inlägg på Skollyftet. Det var nästan precis ett år sedan. Idag ramlar jag över Jessica Sjöbloms fina film om förmågorna, The Big 6, som man tränar på fritidshemmet och i skolan. I Jessicas fall, på Årstaskolan. Precis som min text på Skollyftet.se, vill den visa hur kvalitet på fritidshem kan se ut. Om det får chansen. Och det är lätt att förstå hur bra detta är för att stödja barns och ungas utveckling och lärande. Jag har nämligen hört många säga att det behövs idag… Här är filmen: http://www.kunskapshubben.se/filmer/4027-kvalitet-pa-fritids2 och här är texten:

Stärk skolan – satsa på fritids!

Intill smartboarden plockar fröken ihop några papper och böcker medan avprickning inför fritidsdagen pågår. Klassrummet gör en osynlig förvandling till fritidshem. Osynlig för ögat. Men barnen känner den i sina kroppar. De börjar vrida sig, åla, utropa saker över huvudet på varandra, söka ögonkontakt. Nu har BARNENS egen stund kommit. De ska få göra egna val, utifrån intressen, känsla och rytm. Nu ska barnen få utvecklas, lära och växa som individer, på egna villkor.

När fröken smitit ut genom dörren och avprickningscermonin avslutats kan man i stället börja bocka av processerna:

De som just fortsatt sitt arbete med en tidning – Samarbete, språklig kommunikation i tal och skrift, faktasökande, källkritiskttänkande, formulera tankar och idéer, begreppsbildning… … …

De som kastat sig ut genom dörren till skogsdungen – fysisk aktivitet, motorisk träning, förtrogenhet med hållfasthet, balans, naturkunskap, rekreation… … …

De som bygger koja under borden – skapande och kreativitet, problemlösning… … …

Det blir lätt en upprapning av ord som beskriver förmågor och ämneskunskaper. Men mitt i verksamheten står fritidspedagogen. Inte att förglömma! Som hjälper barnen i processerna. Som drar deras frågor och funderingar ett varv till. För att uppmärksamma genusperspektivet i den tillblivande tidningen; coachar i konflikten med pinnarna i skogsdungen; bollar idéer med kojbyggarna. Allt genomsyrat av demokratiska värderingar som förhållningssätt. Med tanken att barn, som vuxna, är ständigt lärande – intellektuellt, estetiskt, sinnligt – och ska ingår i ett gäng där samhörighet och respekt med varandra är lika självklart som solidaritet med dem som inte har fått samma förutsättningar.

En glimt av hur fritidshemsverksamheten är tänkt att se ut. På många håll har förutsättningarna att bedriva en verksamhet, som uppfyller målen och förväntningarna, försvunnit. I ett läge där skolornas rektorer väger två verksamheter mot varandra, drar fritidshemmet det kortaste strået. Skolan drar vinstlotten då den verksamheten kommer att mätas och bedömas nationellt.

Fritidshemmen arbetar ju mer för att skapa en uppväxande generation av solidariska och kreativa världsmedborgare. Vad är det värt Vad är det att mäta? ÄR det mätbart? Nej, men vid de nationella proven sätts ämneskunskaperna på prov. DET är mätbart. Så skolan får satsningen. Och fritids skärs ned.

I en värld där man prioriterar barnets utveckling och välbefinnande, lyckas fritidshemmet, utan att ha schemalagt vare sig matte, no eller elevens val, timplanelöst att ta tillvara på individens intressen, behov och ändå locka till ett utvidgat lärande och en utvidgad utveckling. I en värld där barnet är prioriterat, alltså.

Vi har på senare tid hört uttrycket ”Stärk skolan – satsa på fritids”. Det är en fin uppmaning som kan innebära att ett barn som mår gott och kan utvecklas HELA dagen, når bra skolresultat. Det är dags för den satsningen nu!

Va??! Är du en tjej?!!

Låt tjejer vara tjejer och killar vara killar. Det hör man ju ofta, som protest mot HEN och feminism och annat trams. Underförstått – tjejer gillar gulligull och rosa, killar behöver pangpang och bilar. Och vad blir det av barnet annars?!

– Va??! Är du en tjej?!!
7 år och förorättad:
– Klart jag är en tjej!
Den här flickans mamma (och kanske t o m pappa, vem vet) hade inte stoppat flickans egna önskningar om kläder, lekar och frisyr.
Så flickan vägrade kjol och klänning. Och spelade fotboll på rasterna. Cyklade cross på lerbanor. Och klädde sig i snickarbyxor och keps. Byggde lego. Lekte med bilar. Var äventyrare i skogen. Oordningssam. Hade smuts under naglarna. Klättrade ständigt i träd. Rispade kläder och skinn. Klippte håret kort (de gånger hon släpades iväg till frissan – mindre viktig aktivitet). OCH lekte med dockor och barbie. OCH hoppade hopprep och lekte häst på rasten.

Hade flickan inte fått vara sig själv – vad hade hänt då? Hade flickan kunnat vara glad? Hade flickan kunnat hitta sig själv; om vissa delar inte var ok? Hur hade flickans självkänsla sett ut?

”Låt barn vara barn!” känns ju lite mer relevant än flickor och pojkar i fack. För vems skull bör pojkar undvika rosa stövlar med Askungen? Vad händer med den som måste trycka ned sina äkta känslor?

Historien är förstås sann. Det är ju jag. Tacksam för att ha fått ta mina egna kringelikrokar framåt i världen. Tack mammi 😉