Jag har läst om svensk jul sedan december 2011

Det verkar som om det är ett stort intresse i mitt liv…

(En text om personlig lärstil)

Det verkar ju lite konstigt. Att man under flera månader intensivt arbetar med fritidspedagogens legitimationsfråga och sedan plötsligt slutar. Utan att ens ha blivit ointresserad. Och att man därpå plötsligt börjar måla. Intensivt. Fast man inte rört en pensel på flera år. Och nu inte kan tänka på annat än färger och former. Och så – PANG, STOPP – intresset dalar. Börjar läsa skönlitteratur. Slukar allt i min väg. Gör listor. Går med i en bokcirkel och skriver recensioner. Betygsätter. Lyssnar på ljudböcker. Stamgäst på biblioteket varje vecka. Beställer böcker på fjärrlån. Avslutar plötsligt all skönlitterär läsning och börjar plugga. Hysterisk. Tre högskolekurser samtidigt. Utöver jobbet. Skriver projektarbeten, gör tentor, läser avhandlingar och gör fältstudier. STOPP – in i nästa intresse. Om och om igen!

Kanske är det helt enkelt så jag lblogg100-logotype-300x256är. För jag har lärt mig massor!!! En del av min lärstil, helt enkelt?! På samma sätt som jag arbetar och lär som mest effektivt på kvällar och nätter när jag borde gå och lägga mig. Att jag lär mig som mest när jag får läsa om andras åsikter och reflektioner i en facebookgrupp eller när när man sitter och funderar tillsammans med andra som är insnöade på samma sak, i en informell situation.

Därför har jag inte med så mycket kunskap från grundskolan som jag önskar, tyvärr. Fel lärstil. Dålig på att disciplinera mig på lektioner som för stunden var ointressanta och på läxor. Har lärt mig om historia NU. När jag upptäckt hur spännande den kan vara. Och börjar förstå politik NU, när jag ser hur den påverkar mig.

Ramlar in på en webbsida där jag är medlem. Här har jag inte varit på länge! Den är som en bokcirkel. Klickar på min lilla blogg och läser små intressanta iakttagelser. Och ser att under fliken ”Läser just nu” ligger ”Svensk jul”, av Mats Rehnberg. Den har jag läst sedan december 2011…

Vill egentligen komma till att vi ju lär oss så olika. Och inte ens då, för trettio år sedan (gulp!!) passade klassrummets lärmiljö, för alla.

Det här blogginlägget kom till för att jag mötte människor som sa att jag hade fel – att ”Vad är det för fel på klassrum? Det har alltid funkat förut?!” Medan jag hävdar att klassrum är ETT sätt att lära.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s