Längtar efter rödpennan

Jag har aldrig utgett mig för att vara ett språkgeni. Språk har inte varit ett av de ämnen i skolan som jag uppskattat, heller. Och med tanke på upplägget på språkundervisningen, när jag gick i skolan, funkade det inget vidare ihop med min dåvarande syn på ”givande” eller ens ”användbart”.

Engelskan har väl satt sig ganska bra. Det matas man ju med hela tiden. Och man tvingas läsa och förstå, när man går högskoleutbildningar. Det går inte att undvika… Och i helgen har jag plitat på en presentation, på engelska. Ibland hamnar man i läget att man måste. Inte måste, som i måste göra dina läxor, utan måste som i att folk behöver att du gör detta!

Så idag längtar jag nästan efter rödpennan… Ni vet. Den där man inte ska använda för att det känns så nedslående att få tillbaka ett arbete med en massa rött i. Men nu har ingen rättat med rödpenna… Och min kära pappa, engelskläraren, som så gärna hjälpt mig, finns inte mer 😦

Kikar på min text. Fyller på med några fina bilder. Tänker att den väl får duga. Och att folk kommer att förstå – även om det inte är helt korrekt. Och har jag skrivit något dråpligt så får jag väl bjuda på det.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s