Vill mitt undermedvetna klä mig i knytblus??

– Va?! Menar du mig?
Så brukar jag säga när någon säger ”fröken” till mig
Och så brukar jag titta mig konfunderat runt omkring som för att se om jag ser en ”fröken”. (I mitt stilla sinne ser jag en knytblus och identifierar mig icke!!)

Varför heter jag FrokenAsa då i alla möjliga sammanhang?? Är det något undermedvetet som letat sig fram?

Skulle jag egentligen vilja bära knytblus?

20140530-232119-84079236.jpg
Hujeda!

Jag ger mig inga goda råd…

Jag läser nya bloggar i och med mitt engagemang i #blogg100. Idag läste jag ett brev till ett yngre jag. Sånt räcker för att börja fundera på sina levda dagar. Eller hur?!

Gissar att jag skulle ha en massa smarta råd att ge mig själv. Typ ”Välj inte bara med hjärnan” etc. Men om jag levt mitt liv annorlunda än jag nu faktiskt gjort… Nej, alla med- och motgångar har gjort mig till mig. Jag vill inte vara utan dem. Felval har format och lärt mig.

Så något brev blir det inte. Jag tackar däremot bloggskrivaren – det är så härligt att få syn på sitt liv, sitt lärande. Ett tillbakablickande perspektiv som ger framåtglädje!

20140530-185734-68254240.jpg
Munkängarna, Kinnekulle, 2014. Vår.

Ett utvecklingsområde!

Genom att välja eko-produkter och kravmärkt; tänka fairtrade, äta mindre kött och göra annat hållbart, kan vi också vara med och välja framtid för våra barn, för kommande generationer.

Det finns gifter i våra barns blod som härstammar från besprutade livsmedel. Det finns människor som dör av samma gifter, i länder på andra sidan jordklotet, för att vi ska njuta av billigare livsmedel här hemma – för besprutat blir billigare att tillverka.

Jag måste kämpa lite i mitt liv för att göra mer rätt än jag tidigare gjort. Eftersom jag varit blind… Inte gjort så mycket. Och det jag nu gör är så lite. Men jag gör något!

Nu vill jag också göra något på jobbet! På min skola, mitt fritidshem. Jo, vi sorterar lite. Men mer då? Hur gör jag barnen sugna på att bidra? Och med vad?

Det är uppenbart att jag ligger på efterkälken med miljöarbetet på fritids! (Läs ”samvetskval!”)
Kanske kan jag hitta inspiration någonstans?! Var?

20140529-162500-59100490.jpg
Buskpion i min trädgård, stor som en tallrik och underbart vacker!

Föräldrarna är nöjda…

Jag läser om stora barngrupper och få utbildade pedagoger. Det gäller Stockholms fritidshem.

Skolborgarrådet ger bl a nöjda föräldrar som orsak. Då finns det sällan skäl att ifrågasätta verksamheten, säger hon.

Om man, inför föräldrarna, gör sken av att fritids står för barnpassning kan ju föräldrarna inte heller klaga! För det är väl det de fått?!

Om man berättat för föräldrarna att fritidshemmet är en miljö för utveckling och lärande, där varje individ har rätt att få stimulans och stöd i sin egen specifika situation; att det krävs välutbildad personal för att veta hur man tillämpar den läroplan som styr verksamheten, etc etc – hade föräldrarna varit nöjda då?

Och är det samma kvalitetskrav kommuner ställer på skolan?
– Nöjda föräldrar?
Vilken kompetens har de styrande i Sverige om ”Nöjd-förälder-index” styr skola, vård och omsorg…?

Flytta ut!

Jag gillar verkligen det skapande arbetet på fritidshemmet! Och väldigt många barn i fritidshemsåldrarna verkar ha skapandet som sin favoritsyssla: Besök ett fritidshem och se skapande aktivitet i vart och vartannat hörn! Det ritas och målas; konstrueras och byggs; uppfinns och tillverkas – nya dataspel ser ljuset; filmer blir till; tavlor; leksaker; nya lekar; spontana naturskulpturer… Ja kreativiteten verkar inte ta slut! Barnen är medskapare av sin egen miljö!

Så kommer våren. Och barnen vill ut! Och behöver komma ut. Då kan vi flytta ut skapandet! Det lockar också ut dem som inte annars hoppar i skorna med glädje. Får man rita en stund i solen, kan ute vara okej. Eller om man det går att skapa ett landskap någonstans, av sand och stenar, till leksaksdjuren!

Sköna dagar tänker jag göra detta (eller… kanske mer barnen, då…):
Måla fingerfärg med fötterna; ha vattenkrig; dra ut vattenslangen i sandlådan; göra fler gatukritor och dekorera asfalten; bygga en koja…

Vad har ni för skapande utomhus på gården?

PS. Önskelista – diskbänk ute, lummighet och krypin, klätterträd och skugga!

20140526-225522-82522717.jpg

Favorit i repris

eller

Har inte alla barn rätt till ett lov med kvalitet?

Nyss var det påsklov och snart är det sommarlov. Däremellan inföll diverse klämdagar. Barnen har varit lediga en hel massa dagar. Eller så har de inte varit det. Det beror på vad man kallar tiden på fritids – fritid eller ”jobb”. Rent krasst har de inte fått välja när de ska stiga upp, äta frukost, hur de ska spendera dagen och när de vill komma hem – i alla fall inte de flesta som varit på fritids under lovdagarna. Så frågan är väl hur mycket fritid fritids är, när allt kommer omkring… Och därför bör man kanske också fundera en vända innan man önskar en klass en skön ledighet. Eller!?

Det är en utmaning att ge barnen ett skönt, roligt, avslappnande lov, trots att de måste upp och iväg på morgonen: En avvägning av kul och lärorikt innehåll som blandas med egna initiativ och egna tempoväxlingar. Många fritidspedagoger verkar dock leva upp under loven – Äntligen får de arbeta med hela fokus på fritidshemmet! I vårt avlånga land ordnas kafferep; Fia-med-knuff-turneringar; biobesök; utflykter; lekdagar; Gladiatorerna; kompisdagar; studiebesök och tusen andra aktiviteter.
Det händer nog att det kommer lovlediga barn och smyger på skolgården och med längtansfulla ögon ser när vi cyklar iväg på innebandyturnering. Det brukar vara kul på fritids på loven.

badaMen sommarlovet på en gassande, asfaltshet skolgård, kan vara långt om det inte finns resurser i närheten att tillgå. Som bad eller skog. Eller när det inte finns ekonomiska förutsättningar att lämna skolgården, om det krävs buss.

Soliga dagar utan gräs under fötterna; regniga dagar utan museibesök; gråmulna dagar utan en marknad att besöka; utan en egen, nylånad bok under näsan.

Då blir det skillnad på att vara en som går på fritids och en som inte gör det. I negativ bemärkelse. Då kan förhållandet vara det omvända – att fritidsbarnen med längtan i blicken ser de lediga springa förbi på väg mot badbussen, med en glass i handen. Och det är också en förälders mardröm.
Så vi hör dem fixa och trixa med farmor och morbror och med kompisens föräldrar och man tar ledigt mer än man kanske egentligen ”kan”.

Ändå är det sällan någon förälder klagar över hur snålt barnens fritidshem har det på loven! Att de inte åker på teater eller köper glass. Istället går de med samvetskval att de inte lyckats ta dem där ifrån.

Hur känns det? Att det inte ordnas med bättre förutsättningar för barnen, när staten är så glad över förvärvsarbetande föräldrar?

För andra året i rad ordnar vi en daglägervecka! Vi ska bada, spela fotboll, frilufsa och skapa. Vi ska vara ute och det finns gräs, vatten, skog och klippor där. Och vi åker för att vi har en rektor som ser hur bra och viktig fritidshemsverksamheten är. Annars hade vi varit kvar på skolgården…

Ska det vara avhängigt rektorns goda vilja att barnen får ett bra lov? Ska inte ALLA barn ha den rätten?

Kriget om pinnen

Man lär sig så mycket bra genom att läsa andras bloggar! Ibland ställs ens egna gamla, dammiga åsikter på ända och ibland får man bekräftelse på något man tänkt på. Vissa inlägg får en att börja reflektera. Som det här inlägget om PINNAR OCH LEK, från ”Barnkulturen”. Vem har inte sett barn som använder pinnar?! Man petar och slåss; fäktas, låtsas och ritar. Pinnar ger ett antal irriterade ögonblick, i en förälders – och säkerligen följaktligen också i ett barns – liv:

– Ta inte in den pinnen i bilen!!!

– Måste du släpa med den där pinnen från skolan??

Ja, det är verkligen något med pinnar som tilltalar! Har själv släpat hem ett antal. Även som vuxen… Kanske en nedärvd instinkt – det första redskapet?!

Hur som helst lockar de där pinnarna till krigslek också. Vissa fritidshem, förskolor och skolor förbjuder detta. Är det ok? Att förbjuda krigslek alltså. Vad motiverar det förbudet, i så fall?

4736736086_745374851c_z

Det vackra fotografiet fann jag på flickr.com ”It´s just a stick” av Mendhak. Webbplats: http://photographicdictionary.com/s/stick

Vad är samverkan?

Jag har med intresse läst en FB-tråd om samverkan mellan fritidshem och skola idag. Det är ett ämne som engagerar men som är svårt och som inte har något rätt/fel att luta sig emot. Det finns inget som ger fritidspedagogen eller läraren stöd i vad ”samverkan mellan fritidshem och skola” egentligen SKA vara. Mer än till gagn för barnet, givetvis.

Jag slog upp ordet SAMVERKAN: Arbete mot ett gemensamt mål.

Det är ju inga konstigheter med den betydelsen. Då handlar det alltså om att veta vad det gemensamma målet är. Vad är det?

Läroplanen beskriver skolans uppdrag – vilket i Lgr 11 även innefattar fritidshemmet:

Främja lärande; personlig utveckling till aktiv, kreativ, komponent och ansvarskännande individ och medborgare; omsorg; kulturarvsbärare; stöd för familjen; grundläggande värden; förmedla beständiga kunskaper; ge metoder att tillägna sig kunskap och förmåga att kritiskt granska; språk; identitet; skapande; lek; fysisk aktivitet; entreprenörskap; historiska perspektivet; miljöperspektivet; internationella perspektivet; etiska perspektivet; olika aspekter på kunskap; harmonisk utveckling; uppmärksamma intellektuella-, praktiska-, sinnliga-, estetiska aspekter; olika uttryck för kunskaper – pröva – utforska – tillägna – gestalta…

Ser att i samverkan mellan fritidshem och skola kan det traditionella ”skolan lär teorin – fritids gör det praktiskt” tillämpas. Men också helt andra sidor, som ”olika aspekter på kunskap”, estetiska aspekter; lek och entreprenörskap. Etc. Etc.

Efterfrågar vi specificering och detaljstyrning i samverkan? Eller gör vi det inte? Kommentera gärna!

 

Gammal skåpsmat – men inte för alla, ju!!

Jag kan inte fatta att jag inte delat med mig av denna favorit tidigare. Alla borde se den. Det är en tankeväckare i väldigt hög grad. Så… Ja, titta bara 😉 Och det är inte ”gammal skåpsmat”. Det är riktigt hög klass. Bevistade Sir Ken Robinsons föreläsning på BETT i London 2012. Svårt att inte bli fångad!