Det här är ingen klagovisa över folk som grejar med mobilen

Ett litet barn kommer till världen. Under de första dagarna, månaderna, åren – kontaktsökande; förebildskrävande. Ett litet liv som behöver föräldrarnas hjälp och uppmärksamhet; kärlek och stöd.

Och så… Vi vet det. Alla har sett det: Fler och fler föräldrar går med ögonen på mobilen istället för på barnet i vagnen. Eller på kanten till sandlådan: SMSar, facebookar eller googlar istället för att gräva med det lilla barnet. Men vad det har för konsekvenser på barnet, som missar ögonkontakt och engagemang – vet vi det? Och vi ska inte vara snabba med att fördöma. Nej, detta är ingen klagovisa över folk som grejar med mobilerna. Det är snarare en bakgrundsinformation så alla ska kunna se att vi nu i ännu högre grad har ett behov av förändring i våra stora barngrupper – jag kommer strax till det.

Så börjar det lilla barnet på fritids. Blir en individ bland 79 andra. I en miljö tänkt för läs- och skrivinlärning. Tänkt för katederundervisning och arbete vid bänk.

Och vi vet det. Ingen kan säga något annat. Att ögonkontakten med en av de tre pedagogerna, kommer att ske ytterst sporadiskt. Kanske vid en tillsägelse. Eller en order? ”Nu är det regnkläder som gäller!” och en svepande blick över massan. En fjärdedels sekund längre ögonkontakt om barnet dristar sig till ett ”Jag vägrar ta på mig stövlar”.

Och vi vet att fostran tas över av kamraterna. Kamratuppfostran.

I lärarbristens Sverige (jo, pedagogerna på fritids är en bristvara i ännu högre grad än i skola och förskola. Har du ditt barn på fritids är det inte säkert att någon personal har adekvat utbildning där) kommer barnen i många fall få hjälp och stöd i sin utveckling av ”Lisa” – som nyss gått ur gymnasiet och inte riktigt vet vad hon ska göra; och Kenneth – som halkade in i verksamheten då det behövdes folk i vikariepoolen. Nu är han fast anställd och kallas fritidspedagog(!) Kan de ge barnet det som krävs, enligt gällande läroplan?? Har de förståelse för vad ett barn behöver för att utveckla empati; erövra språket och för att växa in i ett demokratiskt, normkritiskt tankemönster?

Och vad får det för konsekvenser??
Avtagande föräldraengagemang. Anonymitet i stora grupper. Kamratuppfostran. Brist på förebilder. Brist på pedagoger med kunskap om barns utveckling. Lokaler som dödar leklusten. – Vad ger det samhället för unga vuxna?

Kostar det för mycket? Herr och fru Politiker? Men vad kostar konsekvenserna tror du??

20140629-084925-31765751.jpg
Dela om du vill väcka en zombie! Eller en politiker eller så…

Advertisements

2 thoughts on “Det här är ingen klagovisa över folk som grejar med mobilen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s