Barnet vs. matematik?

En favvo-kollega bor 90 mil från mig. Men visst är vi kollegor. Kollegor på nätet. Andreas är en ständig ögonöppnare; provokatör och anarkist (jag vet inte om han håller med 😉 – kanske). En seglivad punkare. Inte tycker vi samma, han och jag, i alla lägen. Men det är kanske just det som är så finurligt med kollegor – att man kommer med olika erfarenheter och åsikter och kan diskutera och ta intryck av varandra. Barnen i våra verksamheter är ju inte heller stöpta i samma form och de behöver förstås ett varierat bemötande. Igår tog han upp matten på fritidshemmet. Och jag funderar: Utesluter det ena det andra?

Ja, vi arbetar ju en del med matematik i olika former, på fritidshemmet. Bakningen är ju ett typexempel. Men bakning är så mycket mer! Det är träning i att på egen hand följa en instruktion/ett recept, att läsa och förstå; det är samarbete, teamkänsla och glädje; det är kemi, hemkunskap och teknik; det är en stilla flirt med den internationella aspekten, när vi avnjuter nybakade scones tillsammans vid vårt eget Afternoon-tea. Och förstås en massa andra saker. Konfliktlösning och turtagning är ofta en del i bakningserfarenheten. Och klibbig deg i händerna.

Men Andreas undrar varför vi fritidspedagoger allt som oftast plockar fram just matematiken vid bakningen. Är det matematiken som är det väsentliga när vi bakar? Eller kan det möjligen vara så att det är barnet? Var vi tidigare bättre på att tänka fritidspedagogik med barnet i centrum, innan vi kom in i skolan och kursplanemål och ämnen verkade vara något som signalerade status och viktigt fokus?! Hur viktig är smakupplevelsen? Inte så viktig som matten kanske? Hur viktig är glädjen och stoltheten i att kunna bjuda på något som krävt omtanke och energi?! Inte så viktig som kemin kanske? Tänker vi barn eller ämne när vi planerar?

Det är viktigt att fortbilda sig! Just nu går många grundskollärare ”Matematiklyftet”. Fritidspedagogerna lämnades utanför satsningen. Snart kommer Läslyftet. Gissningsvis utan fritidspedagoger. Och ändå är det kanske just på fritids, med en medveten strategi från pedagogen, som man ”råkar” finna aktiviteter och pyssel som stimulerar det matematiska tänket. Och det är kanske på fritids man ”råkar” ha tillgång till bra böcker och högläsning. Så varför fritids undantas från nationella satsningar är för mig en gåta. Inte kan vi gå samma Mattelyft som lärarna i grundskolan, och inte samma Läslyft. För vi arbetar ju med barnet i centrum och inte ämnet. Men visst är det ett lyft för barnet när pedagogen kan tänka stort och helhet. Det ena barnet kanske behöver känna just stoltheten i att ha skapat något – ett bröd – och få uppskattning av sin kompisar. Det andra barnet kanske får just den förståelsen som fattades i mattens mått- och mätadel.

Jag tror att det är viktigt att ta till sig det som Andreas talar om – att fritidshemmet inte ska försöka skapa sig status genom att visa på all viktig inlärning i ämnen, som sker där. Utan att visa på just skillnaderna mot skolan! Att det är fritidshemmets särart som är statusen – inte att vi gör samma en gång till, på eftermiddagen också. Oj, vad mycket text… Om något som väl är självklart för varje fritidspedagog – att sätta barnet i centrum.

Eller?!

Läs mer om Andreas kloka tankar på fritidspedagogik.se

 

Annonser

One thought on “Barnet vs. matematik?

  1. Tydligt exempel på att fritidshemmet och inte fritidspedagogen ska komplettera skolan. Matematiken ska inte vara utgångspunkten men vi ska vara medvetna om att den finns med som en del i aktiviteten. BRA! Heja!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s