Orättvist?

Först lärde sig barnen att blanda till alla färgerna i färgcirkeln, genom handledning och diskussion. Därefter övade de att använda kunskapen i bilder och målningar. Sedan fyllde barnen sitt kunskapsförråd med gråskala – hur man blandar olika grå från ljusaste till mörkaste – och tillämpade detta genom att måla en grå och molnig hösthimmel.

Från färglära gick vi över till djup i bilden, genom både färgperspektiv, enpunktsperspektiv och förgrund/mellangrund/bakgrund. Vi analyserade andras bilder, övade på våra egna och tränade oss att utvärdera hur arbetet gått.2014-10-06 17.17.41

Kommunikation med bild – vi studerade forntidens sätt att tala med bilder och vi provade att själva tala med hjälp av moderna hällristningar, tillsammans med en konstnär.

Raskt över till bildredigering – Hur man redigerar; hur man förmedlar ett budskap/känsla med hjälp av olika metoder och mycket praktisk träning med slutproduktion i en utsida på en ”bok” som skapats i svenskämnet, genreskrivning. Vi har analyserat andras bilder – budskap, syfte och målgrupp till exempel.

Nu är det snart mars och vi är igång med blyertsteknik. Det har övats att skissa och teckna av föremål och strax är det geometriska former i 3D och skuggning som gäller. Barnen har fått kunskap om pennor med olika hårdhet om stompf och knådgummi.

Dessa barn går i trean. När de hunnit fram till åk 7 borde påfyllning av nya tekniker och idéer samt repetition, ha fyllt på kunnandet. Ganska rejält. Det ger högstadieeleven möjlighet att välja mellan olika material och tekniker när hen ska processa fram nytt skapande i bildundervisningen. Det ger en bra bank med kunnande om hur man presenterar; kommunicerar och analyserar bilder.

Vad är det som är orättvist då? Jo, att bildundervisning på de lägre stadierna ofta är lågprioriterad gentemot kärnämnena. Att pressade klasslärare inte har den tid det krävs för att bädda för en bred och gedigen kunskapsbas i bildämnet. DET är orättvist. Att elever kommer till högstadiet med så olika ryggsäck. Och ändå ska bedömas utefter samma grunder.

Vår skola herrGilla MÅNGFALD!!Fritidspedagog fram

Välkommen in i shoppen och hitta din egen jobbarfavorit!

Länkas genom att klicka på bilderna.

Informellt lärande och icke-kognitiva förmågor

Visst kan man lära sig att skriva berättelser i svenskundervisningen. Så klart! Och visst kan man lära sig matte när man har matematiklektion. Förstås! Men ett bra och nödvändigt sätt att lära sig och att skaffa sig en fördjupad förståelse är att repetera. Och helst då i realistiska situationer. Eller när man själv kommer på att man behöver träna på något, eller märker att man saknar kunskap om något.

En finfin arena för informellt lärande är fritidshemmet. Jag säger bara ”Bevara fritidshemmets egenart!” för det är juNamnlös när barnen leker i den pedagogiska miljön, som skapats av fritidspedagogerna, som de kan göra de där aha-upplevelserna. Inte när fritids är läxhjälp. Inte när fritids är förvaring. Utan när fritidshemmet är det som det ska vara – en plats där barnens egna intressen ska kunna leva och leka.

I leken utvecklas barnet intellektuellt. Det ser jag hela tiden i min vardag som fritidspedagog. I fredags lektes det affär. Nu må ni inte tro att det var pengar som skulle förvaras i kundernas plånböcker. Nej, det var kontokort. Varje kund fick ett konto med startsumman 3000 kronor. Kontoinformationen bokfördes på iPad – namn, foto och summa. Vid köptillfällena drogs korten och kassapersonalen fick snabbt göra en huvudräkning för att det skulle bli rätt på kontot.

De icke-kognitiva förmågor som övas under en sådan lek, är många! Man tränar på hur man beter sig i vårt samhälle; hur man för ett samtal med en kund; hur man kan samsas runt attraktiva sysslor och mycket mera. Och visst sker ett informellt lärande om ekonomiska transaktioner och en informell träning i huvudräkning, som faktiskt fungerar bättre än på läxhjälpen!

Man är motiverad på ett många gånger starkare vis.

Banner_blogg-Fritids IKT_280x200