Hur är din arbetssituation?

Vad skulle du säga om du fick en sådan här beskrivning av någons arbetssituation?

”Idag har jag som vanligt haft svårt att koncentrera mig på min arbetsuppgift. Jag är en sådan människa som behöver vara riktigt motiverad – jag kan inte sitta stilla långa stunder med enahanda uppgifter. Om jag gör det börjar det snart krypa i kroppen och det är svårt att låta bli att småprata med närmsta arbetskamrat. Även om jag vet att jag faktiskt stör någon som också har ett arbete att sköta.

Det är när de där plötsliga ropen kommer som jag rycker till och jag tappar fokus igen. Jag har nämligen ett par kollegor som är ganska högljudda. Lite störande är det också när ett par andra kollegor alltid envisas med att stryka förbi så nära mitt bord att mina papper åker i golvet. Då måste jag ju upp och samla ihop och få i ordning på dem igen. Faktum är att detta inte är de enda problemen på min arbetsplats. Tyvärr kan jag räkna upp fler:

  • Jag sitter på en ganska obekväm stol.
  • Det är nästan aldrig lugnt.
  • Det förekommer att kollegor tar till våld när de inte är eniga. Jag känner mig väldigt rädd när det händer.
  • Vi har inte något personalrum – vill man vila på rasten får man sitta utomhus. På en parkbänk utan ryggstöd.
  • Det värsta är att hela dagen är reglerad så att jag inte fullt ut kan påverka min tid. Till och med när arbetet är avklarat och det är dags för min sk fritid, blir det svårt att hitta ytor, möbler och miljöer som passar mig och mina önskemål.
  • Jag äter till exempel inte vad jag vill. Och inte hur länge jag vill. Och någon annan bestämmer när jag får prata och när jag ska vara tyst. Även på lunchen.

Det är omöjligt att gå undan för att få ro, även på fritiden. Vi är 45 stycken som ska ha rekreation i samma lokal. Och ibland får jag inte bestämma om jag vill spendera fritiden med något som jag tycker är intressant (jag skulle helst handarbeta), utan jag blir tilldelad fritidssysselsättningar – motion och gruppaktiviteter mm.

När jag kommer hem på kvällen har jag inte varit ensam en enda minut. Jag är fruktansvärt trött för min dag på arbetsplatsen börjar klockan sju och håller på till klockan 17. Om det åtminstone lugnade ned sig lite när den sk fritiden tog vid på eftermiddagarna, skulle jag ha mer ork och känna mer livskvalitet. Tyvärr accelererar det på eftermiddagen med fler kollegor som kommer in i lokalerna.trångt

Vi har arbetsledare både på för- och eftermiddagen. De försöker göra vad de kan för situationen. Jag erbjuds t ex hörselkåpor.”

Kanske har du förstått att beskrivningen är från lågstadiet?! Många barn spenderar sin arbetstid i stora klasser och sin fritids i ännu större fritidshemsgrupper (många svenska fritidshem har över 80 barn på samma avdelning). På lågstadiet bygger man upp grunden i sin läs- och skrivinlärning, i matematiken och förstås i många fler skolämnen. Man bygger upp grunden i den sociala samvaron – hur man ska umgås naturligt runt fritidsintressen, matbordet och andra elevnära sysselsättningar.

Varför elevresultaten sjunker? Känner du dig osäker på svaret? Läs då texten ovan igen!

Hadar Nordin skrev också i ämnet – om hur det prioriteras – Inte imponerad, Fridolin.

Det är inte alla skolor och fritidshem som ser ut så här. Det finns givetvis, som alltid, undantag. På min arbetsplats drev pedagogerna igenom att dela upp barnen på fyra avdelningar när vi kände att grupperna blev för stora. Vi har förhållandevis god personaltäthet också. Men ska det vara upp till en välvillig rektor? Borde det inte finnas riktlinjer och gränsvärden, för dem som inte har en chef som värnar dessa frågor?!

 

Bild: Your hands will get dirty here av woodleywonderwork.

 

Annonser

Systematiskt kvalitetsarbete

Kvalitetsarbete i ett nötskal:

  • Att planera med stöd i styrdokumenten, efter att ha sett behoven i barngruppen och med barnens egna önskemål i minnet. 
  • Att justera planeringen medan man genomför den. Allt utifrån nya utmaningar och förutsättningar. 
  • Att dokumentera för att minnas och för att kunna visa på vad verksamheten betyder.
  • Att utvärdera verksamheten med hjälp av dokumentationen och i diskussioner i arbetslaget. Vad fungerade? Vad var mindre bra? Fyller verksamheten sin tänkta funktion – utifrån styrdokument, barngrupp och medbestämmande?
  • Att ta med sig erfarenheten till nästa planering. Och så sluts cirkeln där. 

Så lätt. Och så svårt. Hur får man bort alla hinder för denna enkla gång? Varför är planeringen av verksamheten så stressig? Hur lång tid krävs varje vecka för att kunna planera, diskutera, reflektera och utveckla?

Digitalt vs. analogt

I dagens digitaliserade värld finns pedagogiska verksamheter för de yngre åren, 0-12 år, där man fortfarande inte använder digitala verktyg. Eller där manalogan använder dem sparsamt. Jag ser ett par problem med det. Men jag ser också att dessa verksamheter har ett plus gentemot vissa tekniktäta verksamheter. Jag ska förklara:

Problemet för de barn som växer upp utan undervisning i IKT (Informations- och kommunikationsteknik) är att dessa barn ändå kommer att använda verktygen. De kommer att surfa, söka, interagera och vistas på internet utan att ha lärt sig alternativa sökvägar; källkritiskt tänkande; värdegrund på internet; risker med visst beteende etc etc. De kommer att använda sina mobiler till spel och sociala media utan att ha fått kunskap om alternativa användningssätt som man kan utnyttja med en mobil i bakfickan.

I de tekniktäta verksamheterna kan man oturligt nog drabbas av samma problem. Hur använder pedagogerna de digitala verktygen i undervisningen på förskolor, fritidshem och skolor? Ger man barnen kunskap om källkritik, alternativa användningssätt och värdegrund i den digitala världen? Nej, alla gör inte det. Några använder helt enkelt tekniken som gammaldags skrivmaskiner eller videobandspelare.

De verksamheter som har digitala miljöer kan förstås ha en mycket bra och målmedveten strategi för användningen/undervisningen. En bra strategi innehåller också en stor portion digitalfri tid, anser jag. Vi kan inte odla fram en generation som är hjälplös i en analog värld!! Verksamheter utan digitala verktyg kommer aldrig drabbas av detta. Dessa barn kommer att vistas utanför den digitala världen under hela sin verksamhetstid.

Summa summarum: En verksamhet måste ha en strategi för att dess deltagare förvärvar god kompetens för både en digital och en analog värld! Nu är det upp till verksamheterna att utvärdera sitt arbete!

Semiotisk bildanalys

Bra om bildanalys!!

Ateljén

Först kommer det många frågor:

  • Vad innebär det att vara bildläskunnig?
  • Vad måste vi och eleverna kunna?
  • Varför, när och hur kan vi använda oss av bild i skolan?
  • Vad har bilder som andra språk inte har?
  • Vad är bild?

Bild är ett språk, ett system för kommunikation. I motsatts till andra språk finns i det färger, djup och läge. Med bild kan vi beskriva saker så att alla ser samma sak, t.ex. mig. Bild kan vi använda på många olika sätt. Man måste dock veta hur. Osv… Sedan kommer bildanalys och då tänker jag först: Nej, det går inte att genomföra. Det går inte ens att använda med barnen. Vi testar och plötslig öppnas en helt ny möjlighet. Genom bildanalys kan vi bjuda in i klassrummet alla olika ämne, elevernas kunskaper och erfarenheter.

Hur ser det ut i praktiken? Tillsammans med Agneta, Camilla och Johanna analyserar vi Les Billes…

View original post 557 fler ord

Tystnad!! Schhhhh!!

Hur vill du äta – i vilken miljö? Bespisningsmiljö/matsal är kanske inte förstahandsvalet? Åtminstone inte en sådan där slamrig, där man hör diskmaskin och skrammel från köket? Och långa köer till måltidsalternativ du många gånger inte gillar. Upplagda i kantiner.

Vill du samtala med arbetskamraterna? Eller sitta på en plats någon bestämt åt dig … för att du inte ska sitta bredvid någon du har extra trevligt med (ev skrattar med)? Vill du ha en högljudd miljö, pga väldigt många matgäster eller vill du ha talförbud, för att det är en chans att vila öronen?

När jag sitter vid vår budgetsnåla, storkökslagade måltid eller vid mellanmålets standardlimpa, i en högljudd (alternativt totaltystad, hyschad) matsal, tänker jag på var beslutsfattarna intar sina måltider. Och i vilken miljö.

Stora barngrupper bidrar till att barn äter sämre, stressar mer och hyschas i stället för det motsatta: Att barnen lär sig äta bra; ta det lugnt och öva sig att samtala vid bordet.

image

Kamratbedömning för pedagoger??

Det talas ganska mycket om bedömning idag. Barnen ska bedömas och betygsättas. Barnen ska utvärdera varandra; sig själva och sina arbeten. Men hur är det med oss pedagoger? Jo, om jag uppfattat det hela rätt, tar fler och fler pedagoger varandra till hjälp när de ska utveckla sin praktik.

Att bli observerad och kommenterad av en kollega är inte fel. Fritidspedagoger har jobbat i arbetslag i alla tider och är vana att utöva sitt yrke framför andra. Inga stängda dörrar här inte. Att ge feedback på andras insats och få feedback på sin egen – det är nog här utmaningen ligger.

Arbetar du på ett fritidshem där det finns en fungerande och medveten satsning på ovan nämnda? Dela gärna med dig av dina erfarenheter? Jag är väldigt intresserad!! Maila gärna matriark@live.se eller kommentera på bloggen! Det vore roligt att kunna få blogga om ett gott exempel eller två. 😊

tänker copyright

 

Idag premiärbloggar jag på bloggportalen hos fritidspedagogik.se!

asa.fritidspedagogik.se

Om du vill läsa fler bloggar från fritidspedagogik.se kommer en portal inom kort. Håll ögonen öppna!

Vår i luften!

När ljuset kommer och de allt varmare vindarna; när koltrasten sjunger till frukosten och små gröna blad och blommor visar sina vackra ansikten – då vaknar suget efter utevistelse. Att promenera spåret eller den vanliga biten mellan hemmet och någon förutbestämd plats, passar dock inte riktigt mitt äventyrslystna jag. Ända sedan barnsben har jag mer gillat att vandra på nya platser och utanför lederna. Riktigt vuxen blir jag då aldrig!

Det finns ett roligt sätt upptäcka nya platser; få lite lagom äventyr och dessutom behövlig motion. Det kallas geocaching och man kan välja hur långt man vill gå i äventyrlighet – Det finns möjlighet att bergsklättra; simma i forsar och krypa genom avloppsrör, men också att ta en stilla promenad eller cykeltur.

Eftersom det är vår i luften har jag nu börjat planera nya cachingturer, bl a med vår impulsköpta VW-buss där vi tänker övernatta i sommar. Man kan förstås cacha året runt (och det har jag gjort också), men här är en vårfilm om caching. Titta och låt dig inspireras! Vill du veta mer? Lär dig på geocaching.com – skaffa ett gratis konto och kör igång!!

filmbild