Jag vill ha vita skor

Vita sneakers till vita jeans – ja, inte är jag någon modeguru, men det hindrar ju inte att man ibland vill ha vissa kläder eller andra modeprylar. Och jag fattar att jag inte kan ha vita jeans på jobbet – det funkar helt enkelt inte! Alltså köper jag dem och dessutom ytterligare ett par – uppenbarligen inte vita, då – att ha på jobbet. Men igår skulle jag handla skor också. Och jag kan inte köpa två av allt. Det funkar inte. Lika lite som det fungerar att bära dyra märkeskläder. Jag håller mig till billigare märken för det funkar bättre för min plånbok, eftersom jag har ett kommunalt, typiskt kvinnligt arbete med allt vad det innebär för ekonomin…2015-05-30 17.06.21

Vita skor gick alltså bort. För att jag inte kan ha vita skor på jobbet. Jag kan alltså inte välja kläder själv, rätt av. Jobbet styr. Det var också därför det inte blev någon vårjacka. Jackan på jobbet behöver vara stryktålig och funktionell – fungera i ett vårregn och i buskarna när vi leker dunken. Men i min hjärna var jackan ljus och lite figurnära. Inte med luva och absolut inte anpassad till ett liv, krypandes i buskar. Förnuft och känsla gick inte direkt hand i hand och det blev helt enkelt inte någon ny…

Är det rätt att jag måste köpa regnställ och stövlar oftare än alla andra; riktigt tåliga och varma vinterkängor fast jag vill ha nätta boots med klack; praktiska byxor och skjortor – som kan ta emot både fettfläckarna och ketchupen från matsalsbestyren; färgen och limmet från klassrummet; stänken från leran på fotbollsplanen och revorna från leken i buskarna? Jag betalar ju redan ganska mycket för mitt jobb i form av ett aldrig avtagande studielån.

Jag undrar bara?!

Annonser

Våga prova nytt på bildlektionen

Ganska läskigt att inte bli styrd, ibland. Att bara få instruktionen ”Gör det här och gör det som du vill!” Att inte få snäva ramar att hålla sig inom. Hur ska man ta sig an uppdraget? Hur ska jag kunna välja om jag inte får förslag?

Eleverna i åk 3 fick i uppdrag att göra en parafras av ett känt konstverk: Monets bro; Son of Man och Mona Lisa. Visserligen ganska snäva ramar, då det endast fanns tre verk att välja på. Men därefter var det mesta fritt fram.

Första uppdraget var att ta reda på vad som var signifikant för verket och vilken karaktär som behövde finnas kvar för att en betraktare fortfarande skulle förstå vilket verk elevens bild, var en parafras av. Det var en ganska spännande och ibland svår analys.

Andra uppdraget var att tänka ut vilken egen karaktär man ville sätta på verket. Vill jag göra en rolig/tänkvärd/vacker bild? etc.

Tredje uppdraget: Material och teknik. Här är det intressant att som bildlärare notera vilka som i framtiden kanske kan behöva lite hjälp på traven att tänka friare. Man ser ganska tydligt att några klarar av att tänka annat än papper och färg, medan andra inte alls kan släppa detta.

De färdig konstverken blev väldigt bra! Många av eleverna hade tänkt till. De hade en twist eller tänkt utanför boxen ”Papper och Färg”. Så det användes tyg, Lego, piprensare, pärlor etc. Det blev också humoristiska bilder – Monets bro med ufo eller fiskarfänge.

Jag rekommenderar verkligen detta sätt att arbeta. Utmaningen till mig själv är att nästa gång klara av att i ännu högre grad, se självständigt skapande, där ingen gör samma som grannen.

Nosa på programmering på fritids, del 3

Det här ska inte bli krångligt och svårt. Det är meningen att du som pedagog ska förstå och det är meningen att endast vara precis det som rubriken anger – lite ”nosning” på vad programmering är, för barnen.

Så här genomförde jag tredje passet:

Taggade barn kom in till mig i treornas klassrum och ville köra igång programmering. Någon hade stannat kvar extra för att inte missa. På smartboarden (funkar förstås lika bra med en projektor) visade jag hur man går in på code.org och klickar vidare på Flappy kod – Skapa och dela ditt eget Flappyspel. Här tittade vi inte på videon som erbjöds (för den är på engelska), däremot läste vi tillsammans texten som finns i den andra fliken. Sedan gjorde vi den första uppgiften gemensamt på smartboarden.

Uppgifterna är i stigande svårighetsgrad och ibland kan det vara bra att förklara vad som menas med vissa instruktioner. Det handlar om att programmera spelet att visa olika bakgrund; att ge olika poäng och skapa olika händelser när man i spelet t ex kör på ett hinder.

Sista uppgiften är att skapa ett eget spel med Flappy Bird. När eleven är färdig har den själv bestämt: I vilken miljö spelet utspelar sig. Vilken karaktären är (dvs om det är jultomten eller någon annan som man kör i banan). Hur det låter när man flyger, klickar, kör på hinder eller faller. Hur fort det går. Hur tätt hindren sitter. Om man vill att miljön ska ändra sig. Om man vill ha förändrad gravitation etc etc.

Det färdiga spelet kan man skicka till en kompis. Några av eleverna mailade varandra. Andra skickade PIM (meddelande på vår lärplattform). Det var en häftig känsla att kunna lägga sitt spel som en ikon på ipaden. Nästan som en egen app!!

2015-05-26 08.44.59

Utvärdering:

Vid detta tillfälle hade jag med elever som varit med på antingen det första eller det andra passet. Eller båda. Jag märkte att de som varit med vid pass 2 lättare förstod hur man skulle gå tillväga, medan de som bara varit med vid första passet tyckte att det var svårt, men det gick. Det blev också uppenbart att många barn av idag vill (naturligtvis smart på ett sätt) ta genvägar. De struntade i att läsa de korta instruktionerna – helt läsbara för de allra flesta i åk 2 och 3, som var min målgrupp. Som vi vet blir genvägar ofta senvägar. Så också i detta fall: När elever klickade bort instruktionen gick det inte så lätt att förstå som det kanske gör i ett vanligt spel. Det betydde att många vill ha hjälp och körde fast. Nätverket, som faktiskt brukar funka rätt bra, satte också käppar i hjulet vid detta tillfälle. Just när eleverna var på väg att bli färdiga med sina egna spel, började nätverket att svaja och flera elever fick börja om med sitt spel flera gånger. Detta gjorde att de minst uthålliga gav upp det sista steget. Det var väldigt tråkigt. Ingenting är olösligt dock – Jag kommer att erbjuda dessa barn personlig hjälp att fixa det sista!!

Summasummarum – Om det verkade lite krångligt med sista passet: Ja, det fanns några oturliga omständigheter. Men det är inget man ska väja för. För eleverna, som fick en svårare utmaning än vanligt, var det ett roligt pass. Och de elever som gick hela vägen och lyckades göra ett eget spel – Vilken lycka! Och eftersom jag kan söka upp enskilda elever och pusha dem efteråt, kommer det även att ge andra en riktigt bra kick! Det är verkligen väldigt häftigt att kunna bjuda in mamma och pappa eller en kompis, till att spela ett spel på nätet, som man gjort själv!

 

Tyckte du att inlägget var bra? Dela gärna på sociala medier eller genom att skicka länken till någon du tror har nytta av den! För att inte missa nästa inlägg kan du följa Lärande Perspektiv som blogg och/eller på Facebook.

Här läser du DEL 2 av Nosa på programmering på fritids och DEL 1 om du missade det första.

Åtta år och pedagog

Kvalitativt lärande i ämnen och förmågor, och stärkt självförtroende – sådant händer stup i kvarten när fritidshemmen får rätt förutsättningar.

I fredags tog vi ut staffliet i solen på gården. Under loppet av 20 minuter såg jag följande lärande:

Sexåringen ser behovet av att kunna blanda färger. Åttaåringen ser sexåringens behov. Initiativ tas från båda parter – att lära ut och att lära in. Åttaåringen provar att på olika vis förklara det som hon själv tränat och lärt in under läsåret. Slutligen uppmanas sexåringen att prova själv. Sexåringen provar, misslyckas, lyssnar, provar och lyckas. Hon reflekterar också: När jag tar mer gul, blir den gröna färgen ljusare och när jag tar mer vit blir den grå färgen ljusare. Jag fattar!

Att lära när man är motiverad. Att lära ut och nå större självförtroende samtidigt som man fördjupar sin egen förståelse. Att prova och misslyckas/lyckas. Lustfyllt lärande i solen.

Så funkar fritids!

image

Nosa på programmering på fritids, del 2

Det här ska inte bli krångligt och svårt. Det är meningen att du som pedagog ska förstå och det är meningen att endast vara precis det som rubriken anger – lite ”nosning” på vad programmering är, för barnen.

Så här genomförde jag andra passet:

Första passet gav mersmak – många barn var sugna på att fortsätta lära sig om programmering. Så andra passet blev också välbesökt.angrybirds 4

Vi gick in på sidan code.org för att lära oss programmera ihop med Angry Birds. På den sidan kan man programmera med eller utan inloggning. Om man loggar in sparas framstegen till nästa programmeringstillfälle. Men det känns verkligen inte nödvändigt.

När man klickar igång just Angry Birds-”spelet”, ploppar det upp en film. Den är på engelska och därför funkar den inte så bra för fritidshemsbarn. Däremot kan man klicka på fliken ”Ingen video? Visa anteckningar.” Då kommer det upp några rader om vad programmering är; vad spelet lär dig och hur du ska göra. Det tittade vi på tillsammans genom att skjuta upp bilden med projektor. Därefter var det lätt för barnen att köra igång. När något barn kom fram till en ny film/anteckning, stannade vi upp allas programmerande och tittade på anteckningarna tillsammans.

Din insats som pedagog är varken avancerad eller särskilt arbetsam. De olika stegen/stegringen i svårighetsgrad, finns ju redan där och sköter sig själv. Det här tyckte barnen var roligt! Vi kommer att programmera vidare! Alltså: FORTSÄTTNING FÖLJER! Håll utkik efter nästa blogginlägg, som kommer att heta ”Nosa på programmering på fritids, del 3.

Tyckte du att inlägget var bra? Dela gärna på sociala medier eller genom att skicka länken till någon du tror har nytta av den! För att inte missa nästa inlägg kan du följa Lärande Perspektiv som blogg och/eller på Facebook.

Här läser du DEL 1 av Nosa på programmering på fritids.