Arbetsbeskrivning

imageUr Allmänna råd för fritidshem, Skolverket.

Annonser

”En fritidspedagog/ett fritidshem är inte ett stöd åt skolan utan ett stöd åt barnet/eleven”

Hej!

Jag lägger ut ett ”gammalt” inlägg igen. Jag kände att det var dags. Jag känner att det alltid (tyvärr) är aktuellt. Och jag tycker att det inte nog kan påpekas – jämlikhet mellan fritidshem och skola måste uppnås. Förstås är jag ett stöd för barnen att nå skolans mål. Men genom att lägga allt fokus på skolan, har de som fördelar pengarna, gjort att jag inte längre i samma utsträckning kan uppnå fritidshemmets mål. Är inte det lika viktig? Vet du vilka oerhört viktiga mål vi strävar mot med vår verksamhet? Du vill inte att dagens barn ska gå ur skolan utan den kunskapen! Du vill inte att de kan sin matte men tappat sin kreativitet. Bara som exempel…

September 2014:

Oj, vad mycket irritation jag möter hos fritidspedagoger när det gäller deras arbete i samverkan med skolan. Ibland med rätta! Jag vill ge exempel:

Från att ha känt sig – och varit! – kompetent att ta ansvar för fritidshemsverksamhet där barnet utvecklade förmågor och kunskaper, på fristående enheter, där föräldrarna lämnade occitath hämtade barnen i trygga grupper till pedagoger med god ”status” då det var tydligt att barnen utvecklades och mådde  bra – till att agera mindervärdig hjälpfröken där läraren ska bestämma vad som är rätt sätt, rätt fokus och alltid har ledningen som stöd, medan fritidspedagogen anpassat sig, varit flexibel och fått lägga mer och mer tid på skolan medan fritidshemmet fått stå tillbaka. Och i lokaler som inte främjat lek och utveckling, så som professionen föreskriver, utan ger stökiga, oroliga barngrupper som dessutom ökat över all rimlighet och fått pedagogen att framstå som opedagogisk då verksamheten bytt skepnad till förvaring. Det har gett sjunkande status och föräldrar som är kritiska mot pedagogerna istället för mot de kommunala politiker som gett det omöjliga uppdraget.

Hur skulle den förändringen kunna ske utan friktion och irritation? Ett nedköp för barn och pedagoger på fritidshemmen, men extra resurser för skolan. Få kommunala politiker har sett vad som hänt. Ointresse? Det är ju bara barn?! Och ett kvinnodominerat yrke?! Och det är ju inte skola – och är det inte skola kan man ju inte lära något?! Eller nå andra kvaliteter som gynnar personen och i förlängningen samhället?

Fritidshemmet och fritidspedagogen har ätits upp av skolan. Men det finns hopp – personer på skolinspektionen som uttalar:

”En fritidspedagog/fritidshem är inte ett stöd åt skolan utan ett stöd åt barnet/eleven.”

Ett så viktigt budskap! Uttalat av en skolinspektör i Karlstad inför rektorerna och en del politiker. Men det budskapet har inte lyckats nå ut till kommuner, skolchefer och skolledare. Och inte till lärare. Och politiker. Knappt ens till fritidspedagoger som tycks vända sig ut och in på vissa skolor, för att skoldagen ska flyta smärtfritt och för att det ska bli lugnt i klassen, snarare än utöva sin verkliga profession, fritidspedagogik, med barn som behöver olika sätt att ta in kunskap. Och sedan bedriver fritidshemsverksamhet i totalt olugn.

Jag är inte bara svensk…

… JAG ÄR OCKSÅ EN DIGITAL MEDBORGARE!

Förstås är vi också världsmedborgare. Det är därför vi ska hjälpa varandra över nationsgränserna. Det är därför vår miljö och vårt klimat är en gemensam fråga att lösa. En del i detta världsmedborgarskap finns på nätet. Där möts vi över nationsgränserna.

Redan från tidig ålder möter vi numera andra människor från platser nära och långt borta, även om vi inte har råd med en chartersemester. Barnen träffar varandra på nätet. Jag ska inte bli långrandig om hur det går till. Men det är en realitet, ofta ända från fritidshemsåldrarna.

Vi har alltså ytterligare en social arena att lära oss att umgås på. Och vi har ett behov av att utbildas i det digitala handhavandet och ansvaret. Ja, följaktligen redan från tidig ålder.

Det finns några varianter på en bra plansch, som flyter omkring på nätet. Jag hittade den först på engelska. Därefter hittade jag ett par varianter på svenska. Den tar upp hur man ska tänka när man handhar ett digitalt verktyg och hur man beter sig på nätet. Det är väldigt bra att slänga upp den planschen på väggen på sitt fritidshem – för vi ska ju lära barnen att bli världsmedborgare och däri ingår det digitala medborgarskapet.

Planschen jag hittade passade dock inte riktigt mina behov, utifrån det fritidshem som jag arbetade på (den kändes väldigt mycket ”skola”). Så jag anpassade den och ritade om den. Vill du ladda ner den är du välkommen. Se den lite som ett körkort. När du är sex år och går på fritids, kanske varje pratbubbla inte gäller dig. Men när du är tolv eller tio – när du gått din sista dag på fritids – då bör man ha pratat och reflekterat runt alla rutorna. Helst flera gånger om. Klicka på planschen så öppnar den sig i pdf-format.

digi plansch