”En fritidspedagog/ett fritidshem är inte ett stöd åt skolan utan ett stöd åt barnet/eleven”

Hej!

Jag lägger ut ett ”gammalt” inlägg igen. Jag kände att det var dags. Jag känner att det alltid (tyvärr) är aktuellt. Och jag tycker att det inte nog kan påpekas – jämlikhet mellan fritidshem och skola måste uppnås. Förstås är jag ett stöd för barnen att nå skolans mål. Men genom att lägga allt fokus på skolan, har de som fördelar pengarna, gjort att jag inte längre i samma utsträckning kan uppnå fritidshemmets mål. Är inte det lika viktig? Vet du vilka oerhört viktiga mål vi strävar mot med vår verksamhet? Du vill inte att dagens barn ska gå ur skolan utan den kunskapen! Du vill inte att de kan sin matte men tappat sin kreativitet. Bara som exempel…

September 2014:

Oj, vad mycket irritation jag möter hos fritidspedagoger när det gäller deras arbete i samverkan med skolan. Ibland med rätta! Jag vill ge exempel:

Från att ha känt sig – och varit! – kompetent att ta ansvar för fritidshemsverksamhet där barnet utvecklade förmågor och kunskaper, på fristående enheter, där föräldrarna lämnade occitath hämtade barnen i trygga grupper till pedagoger med god ”status” då det var tydligt att barnen utvecklades och mådde  bra – till att agera mindervärdig hjälpfröken där läraren ska bestämma vad som är rätt sätt, rätt fokus och alltid har ledningen som stöd, medan fritidspedagogen anpassat sig, varit flexibel och fått lägga mer och mer tid på skolan medan fritidshemmet fått stå tillbaka. Och i lokaler som inte främjat lek och utveckling, så som professionen föreskriver, utan ger stökiga, oroliga barngrupper som dessutom ökat över all rimlighet och fått pedagogen att framstå som opedagogisk då verksamheten bytt skepnad till förvaring. Det har gett sjunkande status och föräldrar som är kritiska mot pedagogerna istället för mot de kommunala politiker som gett det omöjliga uppdraget.

Hur skulle den förändringen kunna ske utan friktion och irritation? Ett nedköp för barn och pedagoger på fritidshemmen, men extra resurser för skolan. Få kommunala politiker har sett vad som hänt. Ointresse? Det är ju bara barn?! Och ett kvinnodominerat yrke?! Och det är ju inte skola – och är det inte skola kan man ju inte lära något?! Eller nå andra kvaliteter som gynnar personen och i förlängningen samhället?

Fritidshemmet och fritidspedagogen har ätits upp av skolan. Men det finns hopp – personer på skolinspektionen som uttalar:

”En fritidspedagog/fritidshem är inte ett stöd åt skolan utan ett stöd åt barnet/eleven.”

Ett så viktigt budskap! Uttalat av en skolinspektör i Karlstad inför rektorerna och en del politiker. Men det budskapet har inte lyckats nå ut till kommuner, skolchefer och skolledare. Och inte till lärare. Och politiker. Knappt ens till fritidspedagoger som tycks vända sig ut och in på vissa skolor, för att skoldagen ska flyta smärtfritt och för att det ska bli lugnt i klassen, snarare än utöva sin verkliga profession, fritidspedagogik, med barn som behöver olika sätt att ta in kunskap. Och sedan bedriver fritidshemsverksamhet i totalt olugn.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s