Bli grön!

Här kommer ett härligt och ätbart projekt som kan kopplas till mycket viktigt i vår värld. Ekologi; växtkraft; kretslopp; biologi; naturkunskap; vegetarisk livsstil; kött och djur; närodlat; miljömärkt…

Jag har nu testat två varianter här hemma. Mitt ätbara tips gäller helt enkelt att odla ärtskott. De färdiga skotten smakar så där härligt krispigt som spröda sockerärter och ljuset på fönsterbrädan under vintertid räcker absolut!!

Gula ärtor sås i jord – ett lager under och ett täckande lager över. Därefter hålls sådden fuktig. Spraya på jorden och lägg en dagstidning över. Du får snabbare resultat om du lagt ärterna i blöt över natten. Min andra variant var ett tunt lager jord på en tallrik och ingen täckande jord över. På det sättet ser du vad som händer med ärterna – däremot blir inte skörden lika bra.

image

När skotten börjar växa ska tidningen bort – nu vill groddarna ha ljus. Fortsätt duscha med sprayflaska. Rätt som det är har ärtskotten blivit en decimeter och klara för skörd. Klipp av och smaska. Det är gott som det är, men också till mat och på smörgås. Skotten kan komma igen, har jag hört, men så långt har inte mitt experiment gått än. Prova gärna och berätta hur det gick för er! Och vad blev det för lärande för barnen?

image

Fortbildning – ja, tack!

Inte blir man fullärd, inte. Och om man är det minsta engagerad i sitt arbete, kommer man ideligen att hitta kunskapsluckor som man vill fylla. Säkert är vi många som kommer med än det ena, än det andra fortbildningsförslaget till chefen. Eller? Jag har både fortbildat mig via jobbet, men i brist på gehör och/eller ekonomi hos arbetsgivaren också på egen hand. (Det är ju helt sjukt, egentligen, tycker jag! Att jag betalar pengar, använder min fritid och nyttan går till… Taadaa – Arbetsgivaren! Fast jag antar att man inte förväntas klaga eftersom ingen krävt att man ska göra det. Det är dock knepigt att om man är ambitiös och vill vara sitt bästa på arbetet, så får man 2012-11-05 13.03.08skylla sig själv. Det går egentligen inte ihop! /Slut på gnäll.) Just nu går jag en akvarellkurs på nätet (för min skull, och inte för jobbets) och ska börja en skapandekurs alldeles strax, på distans (den kursen kommer nog eleverna dra nytta av…). Det jag, de senaste åren, önskat allra mest från min arbetsgivare, är en kurs i pedagogisk dokumentation. Jag har förstått att förskolan i mångt och mycket är experter på detta, men jag har inte riktigt hittat något som är applicerbart på fritids. Jag vill nämligen inte gå en kurs och sedan själv få arbeta fram en modell som fungerar i en annan verksamhet (nämligen fritidshemmet). Det tycker jag inte att jag har tid med på jobbet. Ska jag gå en kurs vill jag att den är användbar, i stort sett direkt – valuta för tid och pengar!

Men jag känner att jag har kunskapsluckor på fler områden, framför allt gällande genus/normer och MIK – medie- och informationskunskap (alltså – det kan låta konstigt från mig, som själv är utbildare i ämnet – men jag vill ta det ett steg längre!). Teknik och programmering är en annan bit som snuddar vi MIK och som jag är fruktansvärt sugen på att lära mig mer om. Makerspace och Makey Makey är ord som snurrar runt och irriterar mig – att jag inte kan mer om det!

Ett tag hade vi rektorer som tyckte att vi borde fortbilda oss i att ta hand om stora barngrupper. Säkert skulle det varit bra, eftersom det är där vi nu är. Men det kändes som att bara vika sig för faktumet att barn skulle ösas in i grupperna utan hänsyn till barnens egna behov. Det kändes som ett accepterande – så de kurserna (om det nu någonsin funnits sådana) har jag aldrig ens tittat efter.

Vad behöver pedagogerna på dagens skolor och fritidshem? Vad säger du?