Baktanken

Denna text publicerades i tidningen Fritidspedagogik. Men här är den i sin helhet – den blev helt enkelt lite för lång för tidningen. Här finns också länkarna till de nämnda internetsidorna också.

Det är efter skolslut, men före mellanmålet. Vi tittar på en bild på prinsessan Madeleine och Chris. Det är ”Kul och strul med iPads” och som vanligt startar vi med att ta upp en viktig fråga. Idag är det könsroller och stereotyper på nätet. Och naturligtvis är det inte bara på nätet vi möter dem – stereotyperna – utan i tidningar, böcker, film, musik och tv; i de flesta medier. Bilder har fått ett stort utrymme i dagens samhälle. Utan att vi kanske tänker på det, möter vi bilder och media från morgon till kväll. Och bilderna läser vi. Det är ordlösa texter som berättar för oss om hur vi ska vara; hur vi inte ska vara; vad som är bra och vad som är dåligt. Under vår egen skolgång har vi pedagoger oftast inte lärt oss så mycket om visuell text och hur man påverkas av bildens språk. Inte heller dagens barn har fått mycket av denna utbildning. Ja, trots att bildpåverkan mångfaldigats, har bildämnet en försvinnande liten del i de ungas utbildning. Och en förvånansvärt låg status. Till och med lärarkollegor kan ha uppfattningen om att barnen har bild för att lätta upp skoldagen och ha ”lite roligt”.

Men åter till Madeleine och Chris. Det är en vanlig bild, tycker barnen. De ser inget särskilt i den. Jag frågar om de ser något som är typiskt för hur tjejer och killar brukar se ut på bilder, på nätet. Nja, inte direkt. Då visar jag den andra bilden, som jag hållit gömd. Det är Jenny Strömstedt och Steffo som gör samma bild; samma poser. Men med den skillnaden att Jenny har intagit Chris roll och Steffo gör Madeleine. Ombytta roller mellan könen. Det ger effekt. Barnen hajar till. De ser plötsligt den stereotypt manliga känsla, som nu Jenny illustrerar. Stark, lugn och med kontrollen. Samtidigt strålar Steffo ut den stereotypt kvinnliga känslan på bilden. Han ”klänger” helt enkelt lite i bakgrunden av Jenny; som ett tillbehör utan egen pondus. Barnen ser det direkt.

Och när nu ljuset har gått upp för barnen så kommer snabbt barnens egna reflektioner på denna bild och på hur manligt och kvinnligt brukar framställas. Att tjejerna har ofta har så lite kläder och är så smala. Och har stora bröst. Och att killarna ofta står i förgrunden medan tjejerna står vid sidan av eller bakom. Ett av barnen i gruppen har fått en rejäl aha-upplevelse. ”Varför ska det vara så??” blir den upprörda kommentaren. Det hörs en märkbar irritation i rösten.

Bra! säger jag. När vi väcker barnens tankar. När vi får dem att se världen ur andra perspektiv och ur andras perspektiv. Ja, bildundervisningen har fått stryka på foten. Men fritidshemmet har kvar sin möjlighet att arbeta med områden och teman som man ser att det finns behov av i barngruppen. Vi är inte låsta av kursplan och timplan. Att arbeta genusmedvetet är svårt. Många tror att genusarbete handlar om att barnen ska behandlas och förvandlas på något neutralt vis. Fokus måste istället hamna på hur vi beter oss. Vi pedagoger. Som när vi pratar om kollektivet ”tjejerna” t ex. Som om de var en särskild grupp som förväntas vilja göra samma och som förväntas gilla att bli hopfösta. Vi behöver bli bättre på att se individer och barn.

När jag visar de där bilderna för vuxna – då hajar de också till. Vi är så vana att se de där stereotyperna men så ovana att ifrågasätta. Therese Thomasdotter och Johanna Rosberg skrev en uppsats i ämnet. Kolla gärna deras bilder på ombytta könsrollerOch vill du kika på Chris, Madeleine, Jenny och Steffo, kan du klicka här!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s