Finns det två läger?

Nyfikenhet drev mig att göra detta inlägg! Kommentera gärna här eller i sociala medier där inlägget är delat. Det är spännande att höra vad du vet, tror och tycker!

Sällan är verkligheten svart eller vit. Gråskalor är väl egentligen mer rimligt att tänka sig att tankevärlden är uppbyggd av, om vi ska använda en ”färgmetafor” när vi talar om den. Kanske är jag inte ute och cyklar när jag tycker att vi oftare lutar åt ena än åt andra hållet med våra åsikter – vi kanske drar åt svart eller vitt, dvs åt mörkgrått/ljusgrått.

Svamlet jag kommer med här vill jag ska leda mot fritidshemspedagogiken. Finns det rent av två läger i den pedagogiken?

Är det ena lägret de som tänker att barnen på fritidshemmet i första hand lär och utvecklas genom lek? Lek som barnen styr och bestämmer över – när, var, hur. Lek som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten och som bearbetar den. Lek som ibland är vild och tokig, farlig rent av.
Kanske blir pedagogerna i detta läger något kritiserade för att inte ha en ordentligt planerad och strukturerad verksamhet. Så behöver det inte vara förstås. Denna verksamhet kanske arbetar i stor samklang med barnen. Pedagogerna kan rigga miljöer, pedagogik och aktivitetsförslag för att utmana barnen att ta nya kliv i sina intressen eller utanför dem, samt i sin världsuppfattning.

Är det andra lägret de som tänker att barnen på fritids i första hand lär sig genom aktiviteter, planerade av pedagoger? Aktiviteter som barnen deltar i. Aktiviteter som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten. Aktiviteter som är kontrollerade och övervakade.
Kanske blir dessa pedagoger kritiserade för att barnen inte får använda sin fritid efter egen önskan. Att det är utelek, gymnastiksalen eller ateljén vare sig barnet vill eller inte. Så behöver det inte alls vara. Kanske är verksamheten utformad med barnen i centrum; med hjälp av demokratiska processer och med möjlighet att avstå från medverkan i aktiviteter.

Jag kopplar snabbt tillbaka till gråskalan i inledningen, så att ingen tänker att det är svart och vitt. Man kan vara rätt mörkgrå här. Eller så är man ganska ljust grå i färgen. (Jag kom just på att en gråskala kanske inte är en bra illustration i en så färgsprakande verksamhet som fritidshemmets. Men nu får den metaforen jobba vidare här.) Eller så vacklar man – inte negativt menat – någonstans i det mellangrå fältet. Det går förstås att hävda att man arbetar med en mix av dessa två. Här gör jag ingen värdering av tankesätten och verksamhetsidén. Jag vill bara förmedla den känsla jag får när jag läser fritidspedagogers olika tankar och inlägg på nätet.

Hur ser det ut i litteraturen som vänder sig till studenterna? Vad säger auktoriteter i skrået? Vad säger du?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s