Om framtidstro

Jag har väntat på att ett nytt inlägg ska skrivas på min blogg (jo, ja, det är ju jag själv som måste göra inläggen. Men när de skrivits har de mer bara blivit till. Utan ansträngning. Nu har väldigt få skrivits under sista läsåret.) Så första semesterdagen. I sol. Med några mil på cykel gjorda och tvätten tömd i tvättkorgen. Då kommer det där inlägget.

Om framtidstro.

Jag har aldrig gått in i ett nytt projekt eller skede utan tron på att det blir bra. Det är en förutsättning för att det ska kunna bli bra. Ibland blir det ändå inte bra. Pga mig själv. Eller yttre förutsättningar man inte rår på. När det gäller våra arbeten inom sektorn skola/barnomsorg har huvudmannen fruktansvärt stort inflytande över vår/elevernas vardag.

Om huvudmannen inte visat engagemang för din verksamhet. Och inte bryr sig om ditt påkallande av uppmärksamhet – ja, då är det dags att visa det. (Huvudman för skola/fritidshem är oftast kommunen). Genom att lärare flyr kommuner där huvudmannen inte tar sitt ansvar, tvingas de kanske att göra det. 

Tyvärr tappar kommuner medarbetare om de inte visar att verksamheterna är viktiga. Om de inte ger respons. Om de inte visar att de har en plan och satsar framåt. För idag kan man välja. En annan kommun. Och om få utbildade väljer en viss kommun, blir kommunen inte attraktiv för nästa rekrytering heller. Och hamnar i en negativ spiral.

Framtidstro skapas av att du, kanske i horisonten, ser att dåliga förutsättningar håller på att vändas; att en ny strategi vänder vindar; att positiva krafter stoppar färden mot fallet och börjar vända skutan. Eller så hoppar du på ett skepp som valt en annan väg

Framtidstro är viktig. Och om man tappar den måste man leta upp den. Jag hoppas att jag har hittat den. Det känns så inför nya läsåret.