Släng inte tuschpennorna!

Tre uttjänta tuschpennor.

En gammal burk.

Lite vatten.

Ett par veckor.

Så spar jag pengar och miljö när jag tillverkar egna flytande färger. Det blir ett antal tuschpennor utslitna varje månad på ett fritidshem. Och flytande, transparenta färger kostar multum! En burk för varje färg och lite tid. Det är allt du behöver. Diskussionen om hållbart samhälle får du på köpet. Grattis 😀👌🏻

Annonser

Ge plats för kommunikation – en krönika

Denna text publicerades i tidningen Fritidspedagogik idag. Den handlar om kommunikation på fritidshemmet och skrevs när jag fortfarande var kvar på min förra arbetsplats. Jag bytte arbete i sommar och saknar på många vis det jag lämnat, samtidigt som det är fantastiskt utvecklande och spännande att ta nya steg.

Den som önskar leker utomhus. Några bygger ett rymdskepp i köket. I tvåans klassrum är det kojbyggen som gäller och en hel hög med glada barn (och två som är lite sura på varandra efter en konflikt vid mellanmålet) ritar och skriver. I bygghörnan sitter en pedagog och hjälper en grupp Minecraftbyggare (med Lego som byggstenar), att kommunicera när de kört fast. Det diskuteras om man får låna varandras byggen. Till och med modifiera dem? Om man får kriga. När blir någon ledsen? Hur känns det då? Kan vi samsas igen? osv.

Och på just denna avdelning och just denna dag, finns det personal som räcker till utevistelse. Till ett handtag med limpistolen. Till en pratstund vid målarbordet. Och till ett par svårlösta konflikter. Hur många känner igen sig i det? Många eller få? Det signaleras tyvärr på många håll att tak på gruppstorleken borde finnas.

Fritidspedagogen lägger mycket tid på kommunikation: Stöttar eleverna i kommunikationen sinsemellan; i förmågan att tolka, lyssna; acceptera olikheter; ge med sig och stå fast; medla; väga ordens värde och ibland hålla tyst.

Genom en utvecklad kommunikationsförmåga är mycket vunnet. Det kan avvärja en konflikt innan den går till handgripligheter. Det kan leda till att vi lära känna varandra, får en relation. Det minskar i sin tur risken för kränkningar. Att inget säga alls, kan vara ett sätt att undvika att hamna i oönskad konflikt. Men om gruppen av tysta barn blir förbisedda och inte kan tillgodogöra sig undervisningen har vi misslyckats. Vi som i ”personalen” om vi haft goda förutsättningar. Om vi inte haft förutsättningar är det huvudmannens misslyckande.

Konflikter är inte bara av ondo. Vi lär av dem. Vi får syn på andras reaktioner och lär oss att förhålla oss. Men förstås måste vi vara tillräckligt med utbildad personal som räcker till för det antal barn som huvudmannen, rektorn eller rent av vi själva, valt att inhysa i samma lokaler.

Åsa Anevik

Åsa är grundlärare i fritidshem, bildlärare och utbildare. Hon arbetar på Sjölunda skola i Lidköping, som just slagit upp sina dörrar.

 

Barnen kommer!

Det bruna kattdjuret smyger sig ljudlöst allt närmre sitt byte. Varje muskel är på helspänn. Varje sinne fokuserar på det lilla grå knytet i det regnvåta gräset. Och så plötsligt – jakten är över. En elefant stormar fram och skrämmer både jägaren och bytet.

Det är jag. Jag försöker springa (”springa”…) för att hålla igång. Efter första veckan på den nya skolan, finns mycket att bearbeta i huvudet. Mycket kan bearbetas när man tungt lunkar på i terrängen 😉 Här kommer ett sammandrag:

Inte många oroliga, rädda barn, men desto fler förväntansfulla, började droppa in i våra piffade lokaler. Första dagen på Sjölunda nya skola. Ooooo, så spännande! Och dagen efter började föräldrarnas rapporter ramla in: Besked om telningarnas upplevelse så som de levererats vid middagsbord och  i sängar vid nattning och läggning. Väldigt positivt! Om den bästa dagen och hur de längtar till nästa dag.

Själva ser vi att det är tufft med alla namnen. Vi kämpar, frågar och frågar om. Vi fixar namnlappar och frågar om igen, när jackan hamnar över texten. Men fler och fler namn ramlar på plats under veckan. Tufft är det också att hitta planeringstid under en vecka då eleverna är på plats. Magneter, namn och foton ska fixas till aktivitetstavlor; scheman ska finslipas; rutiner ska sättas; busstider och allergier ska hanteras. Tur att inte alla barn är på plats! Vi kan till viss del turas om att förbereda och att vara tillsammans med eleverna.

Vädret har varit perfekt! Gården är under uppbyggnad men innehåller redan fin miljö – lekredskap och natur. Ute är bra! Och nästa vecka kanske vi till och med vågar oss på att lämna gården för att upptäcka lite av närmiljön.

På måndag kör även skolan igång. Vi lärare i fritidshem kommer inte att ha så mycket samverkan då. Vi behöver prata ihop oss och få tid till den planering som inte hanns med innan. Vi behöver titta på gruppkonstellationer och lokalanvändning; på leklådor, aktivitetsdagar och hur vi börjar vårt nya fritidshems vandring mot att nå god måluppfyllelse.

Det känns härligt och roligt att vara igång! Nu ser vi fram emot att resten av barngruppen kommer på plats och undrar hur vardagslunken på Sjölundaskolan kommer att te sig!!

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Bära, pricka, piffa

När vi går in genom dörren på måndagsmorgonen är vi inte trötta och glåmiga och hatar måndagar och första arbetsdagen efter semestern. Nej, vi är taggade och arbetssugna, beredda på hårt arbete och långa dagar. Vilken tur! För här finns det att bita i. I princip alla dagarna i veckan innebär leveranser av möbler, IT och material. Det ska monteras; installeras; stuvas undan/presenteras; prickas av och bäras runt. Tomma lokaler förvandlas genom kreativa pedagoger till inbjudande miljöer för lek och lärande.

Jättebra: Att vi kunde inspireras av varandra och av förskolan en trappa ner. Att vi hade möjlighet att
blanda gammalt och nytt, för personlig inredning. Samma sak med naturen – att vi kunde använda oss av den. Inne! Att vår rektor deltog med liv och lust i allt från att bära till att bygga med klossar, för att eleverna skulle känna sig inspirerade att använda allt när de dök upp.

Att tänka på: Det är viktigt att man vet hur lokalerna ska användas och hur man vill att känslan ska vara. I beställningsskedet är det bra om man prickar av vad för aktiviteter/verksamhet man tänkt sig med materialet man beställer. Har vi fått med allt? Vi märkte själva att vi inte alls fått med tillräckligt med roll-leksinspiration. Det ger en del efterarbete när man måste åtgärda.

Mycket arbete återstår. Men vi tror nog att några barnaögon ska tindra och känna leklust och kreativitet  när de kommer in i våra fina lokaler.

 

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Nytt kapitel

I morgon startar ett nytt kapitel. Då går jag bokstavligen in genom portarna till framtidens skola. Veckan lär innebära slit och släp för att förbereda och fylla på tomma lokaler och för att mentalt ställa i ordning så vi kan ta emot eleverna. Ny skola, nya elever, nya grupper, nya möbler, ny personal, nya föräldrar, nya visioner, nya tankar.

Under skolans vackra sedumtak ryms fritidshem och klasser. Nu ska vi bo in oss och lära känna varandra, lokalerna och omgivningen. Häng med här på bloggen och se vilka med- och motgångar som möter en splitter ny skola med siktet inställt på framtiden.

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!