Våga prova nytt på bildlektionen

Ganska läskigt att inte bli styrd, ibland. Att bara få instruktionen ”Gör det här och gör det som du vill!” Att inte få snäva ramar att hålla sig inom. Hur ska man ta sig an uppdraget? Hur ska jag kunna välja om jag inte får förslag?

Eleverna i åk 3 fick i uppdrag att göra en parafras av ett känt konstverk: Monets bro; Son of Man och Mona Lisa. Visserligen ganska snäva ramar, då det endast fanns tre verk att välja på. Men därefter var det mesta fritt fram.

Första uppdraget var att ta reda på vad som var signifikant för verket och vilken karaktär som behövde finnas kvar för att en betraktare fortfarande skulle förstå vilket verk elevens bild, var en parafras av. Det var en ganska spännande och ibland svår analys.

Andra uppdraget var att tänka ut vilken egen karaktär man ville sätta på verket. Vill jag göra en rolig/tänkvärd/vacker bild? etc.

Tredje uppdraget: Material och teknik. Här är det intressant att som bildlärare notera vilka som i framtiden kanske kan behöva lite hjälp på traven att tänka friare. Man ser ganska tydligt att några klarar av att tänka annat än papper och färg, medan andra inte alls kan släppa detta.

De färdig konstverken blev väldigt bra! Många av eleverna hade tänkt till. De hade en twist eller tänkt utanför boxen ”Papper och Färg”. Så det användes tyg, Lego, piprensare, pärlor etc. Det blev också humoristiska bilder – Monets bro med ufo eller fiskarfänge.

Jag rekommenderar verkligen detta sätt att arbeta. Utmaningen till mig själv är att nästa gång klara av att i ännu högre grad, se självständigt skapande, där ingen gör samma som grannen.

Annonser

Locka fram kreativitet

Man kan vara ganska låst i sina tankar. Det är lätt att fastna i boxen. Till och med när vi ska vara kreativa kan det vara svårt att tänka helt nytt. Ni vet: ”Har vi en bilduppgift innebär den nog färg på vitt papper, med hjälp av penslar”

Så det kändes grymt befriande när eleverna genast ville använda allt från frigolit och garn till lego och Photoshop när de tog sig an vårt nya tema – parafras.

Jag ser så fram emot resultaten!!

Hur lockar du fram kreativiteten hos eleverna? Det är ju så lätt att bestämma att alla kör pastell och vattenfärg på vårblommorna. Eller hur?!

IMG_5778-0

Kanon

Ibland (läs: alltid) önskar jag att jag var mer allmänbildad. Och jag vet att jag hade varit det om jag hängt med bättre i skolan. Intresserat mig. Engagerat mig. Brytt mig mindre om kamrater. Lyssnat bättre på mor och far. Disciplinerat mig. Ni vet – allt det där som gör att man inte missar innehållet. Tyvärr var inte jag en plugghäst. Det önskar man ju så här i efterhand att man varit… Men jag tillbringade ju i alla fall tiden i skolan. Jag var inte precis en skolkare. Så lite grann har ju ramlat in genom örat och stannat kvar. Det är ju positivt. (Övrigt får jag antingen disciplinera mig till att lära mig i efterhand – eller helt enkelt strunta i…)

När jag arbetar med unga vet jag att det jag säger och gör kommer att både stanna kvar och glömmas bort. Det jag upprepar kommer att bli bättre ihågkommet. Om flera människor, efter mig, upprepar det jag tidigare sagt, kommer det bli ännu bättre ihågkommet. Och det man stöter på även utanför skolans värld, men som är en påminnelse om vad jag sa, kommer göra att minnet sitter. Kanske. Som det här med konst.

Under min skoltid lärde jag mig inte mycket om konst! Nej då! Det minns jag inte, i alla fall… Men dagens unga kommer att möta konst i undervisningen, om pedagogen tillämpar läroplanen. Vad är konst? Om min lärare säger att detta, detta och detta är konst OCH om man utanför skolan möter bilder i tidningar och på museer som visar samma sorts bilder; som bekräftar att detta som min lärare säger är konst, det ÄR konst – ja, då har vi en klar och tydlig uppfattning om vad konst är. Eller hur?!

Då kom kanon in. Ja, eftersom jag inte är så allmänbildad har jag bara kunnat det ordet i ett par år… Inte kanon som i vapen. Och inte som i väldigt (kanonbra, t ex), och inte att sjunga samma sång med fördröjning… utan kanon som i vad folk tycker är god och nämnvärd konst. Som inte är smaklöst och inte framkladdat av någon okänd icke-talang, utan bildning. Som är etablerat; godkänt och presentabelt.

Vår konstkanon är ett resultat av många manliga, västerländska konstnärers arbete; av många mäns och västerlänningars tyckande och av många manliga och västerländska museeföreståndares beslut.

Men det finns annat som är konst! Du kan ge en ung människa en mindre snäv syn på konst!

aboriginal-art-503445_1280

Konst! Aboriginal art!

En systersida – med helt annan inriktning – är född

Det här är Lärande Perspektiv – men välkommen till Skapande Perspektiv!! Där har jag börjat fylla på med tavlor, foton och kort. Det finns möjlighet att specialbeställa kort till dop, gratulation mm. Här är de senaste korten och posterna:

Två dopkort klara för leverans!

https://skapandeperspektiv.files.wordpress.com/2014/11/img_2517.jpg?w=1501&h=909

Högtid för julkort!

https://skapandeperspektiv.files.wordpress.com/2014/11/img_2519.jpg?w=658&h=909

Samtidskonst i samtal om värdegrund och i ALLA ämnen

Jag vet – den är otillgänglig –  tycker många. Den där samtidskonsten – ofta menar man kanske inte konst som är endast samtida, utan postmodernistisk –  är den inte mest konstig? Lite irriterande och vad menar konstnären egentligen med sitt verk? Men jag tycker att du ska ge samtidskonsten en chans! Inte bara som galleribesökare. Utan som pedagog!

Medan vi vuxna skakar på huvudet åt installationer och performance, mottar barnen det med öppnare sinnen. (Inflikar att all samtida konst inte är ”svår”.) Samtidskonsten har en förmåga att skaka om, väcka och skapa reaktioner. Det betyder ju inte att man gillar den! Men det kan skapa en diskussion som är viktig. Den kan fylla en funktion utan att vara vacker och tilltalande.

Sara Granérs seriebilder kanske inte tilltalar alla – men jag tycker att de är så bra! Det är bilder som visar på samhällsproblem med en svart humor. Jag har arbetat med hennes bilder på fritids och vilka spännande samtal man får igång! En viss censur får visserligen förekomma när man arbetar med små barn, men man får akta sig för att censurera mer än nödvändigt. Googla Sara Granér, vetja! Jag hittade inga av hennes bilder som var fria att dela, så håll till godo med annan samtidskonst på bild, nedan.

Äldre elever vaknar ofta av samtidskonst och vill gärna säga sitt i diskussionen. Det kan vara en betydligt starkare uppstart på ett tema i t ex SO:n än en uppkopierad text eller en UR-film. (Inget om ont om UR, för allt i världen!!)

Denna text kom till p g a ett annat blogginlägg om samtidskonst, som inspirerade! http://sokungsbacka.blogspot.se/2014/10/att-anvanda-samtidskonst.html?spref=fb Läs det gärna, och läs dessutom boken som refereras i den bloggtexten!!

512px-Rauschenberg3

Robert Rauschenberg: Riding Bikes, Objektkunst, 1998, Berlin

Jag har visserligen mest få se på när andra är kreativa…

Bagare skulle jag bli. Eller möjligtvis dykare. Så såg framtidsplanerna ut när jag var i sjuårsåldern. Visserligen bakade jag inte så ofta. Och gillade inte att få vatten i ögonen. Men men… Så blev jag äldre. Jag gick i högstadiet. Fick intresse för bildämnet. Jo, konstnär ville jag nog bli. Eller författare. För det var ju så underbart roligt att skriva!

Men i gymnasiet dog alla drömmar. För inte kunde jag välja den linje där man arbetade med det konstnärliga – ”estetisk praktisk” – för den var ju tvåårig. Det gick inte an att välja en linje på gymnasiet som inte gav högskolebehörighet. Så… Inte välja det man gillade alltså. Släpade mig fram och tillbaka i tre år på ”samhäll”. Endast uppsatsdagarna var kul. Och när gymnasiet var slut fanns ingen kunskap om vad det ”verkliga” livet hade för yrken att erbjuda.

Fantastiskt nog kan man ändå hamna ”rätt”( – eller var det rätt… Det kan man alltid diskutera… Val man gör, konsekvenser hit och dit…) Hade knappt hört talas om fritidshem. Kände ingen som gick där. Men rätt var det var hade jag provat att arbeta där och gick på högskola. Jo, det har varit rätt i många år. Jag har visserligen mest fått se på när andra är kreativa, istället för att skapa själv. Men att leda konstnärlig verksamhet är inte heller fy skam. Även om man nu i efterhand ser att de som leder sådan på exempelvis ett museum har rimliga barngrupper att leda. Och högre lön. Och mindre stress. Och mer resurser. Men ändå…

Och nu får jag ju författa på min egen blogg! Och måla mina tavlor i lugn och ro hemma. Man vet aldrig vad framtiden bär i sitt sköte. Och snart kanske jag gör andra saker. Vem vet!? Tiderna förändras!

Ps. Alltså jag tänkte inte sluta som fritidspedagog! Men livet tar oväntade vändningar och inget är hugget i sten.

Härm-apa? Bra!

En dag testade vi att förstora och förminska bilder – dubbelt och hälften – med hjälp av rutor. Det var ganska svårt. Men några fastnade för hur användbart det kunde vara. Och några andra gillade det just för att det var svårt.

Vi gillar utmaningar olika mycket!

Inför övningen slog jag återigen ett slag för att uppgradera det där med att ”rita av” och ”härma”.
Jag tror många gånger att det är vi vuxna som får barnen att se det som fult att rita av.

Men hur hade konsten sett ut idag om konstnärer från grottmålningstiden och framåt inte fått influeras av varandra? Hur hade vi målat perspektiv; vad hade hänt utan impressionism och varför får vi härma sätt att räkna, spela fotboll och sjunga, när måla av verkar vara fel?

Rita av!
Härma!
Kopiera stilar!
Prova andras sätt att se världen!!

Ps. Ibland kan man se både barn och vuxna som inte kan komma med egna förslag på t ex skapande. De kan inte börja förrän de ser vad de andra gör, och därefter startar de. Dessa människor kan behöva träna på att inte härma. Men de är oftast inte i majoritet i gruppen. Man kan gå till dem enskilt och stötta.

Snabbguide CC

Ni vet, jag testade om jag klarade av att lägga ut en bild på rätt sätt?! Eftersom jag kände mig osäker på upphovsrätten!?

Ja, hur som helst verkar jag ha klarat det!

Här är en snabb repetition på hur du lägger ut en bild och känner dig säker på att du gjort rätt:

  1. Sök på CC search
  2. Klicka på önskad bild och läs om hur du får använda den (vissa bilder får man t o m använda i kommersiellt syfte; manipulera etc)
  3. Här är tolkningen på vad de olika symbolerna betyder http://www.creativecommons.se/om-cc/licenserna/
  4. Ladda upp bilden på din blogg (eller där du vill ha den)
  5. Ange upphovsman och verkets namn, länka till bildens sida.

Inte så svårt, trots allt!

Här är en talande bild om hur rörigt det verkar! Skönt att CC finns! Och tack för bilden webbstjärnan.se!

8222699315_8c1959dd96_z”Whiteboard #4 UPPHOVSRÄTT”

Apropå att bli avbruten

På vår avdelning kommer vi nästan alltid lite sent till mellanmålet. Det är för att både barn och pedagoger är mitt uppe i allt roligt som händer en fritidshemseftermiddag.

”Ooooooj! Nu har vi missat tiden igen!” säger vi nära nog alla dagar i veckan.

2013-01-16 00.19.17

Jag tog ett kliv

Man ska utmana sig själv. Ta ett kliv ut i den proximala utvecklingszonen – Vygotskij, ni vet. Inte slå sig till ro och få tråkigt. Inte knega på i samma hjulspår – det stavas leda. Nej, utmanas!

Att inte nöja sig med det man redan kan, vet och tror sig förmå – det kan vara jobbigt! Tro mig! Men det kan också vara ett sätt att byta skor med barnen i våran verksamhet – i förskola, fritidshem och skola. De förväntas lära nytt; ändra sig och arbeta sig vidare hela tiden. Har du tänkt på det?!

Så jag tog en målarkurs. Utmanade mig själv: Lyssnade på Africa, som höll i kursen. Testade det hon visade (trots att jag egentligen tänkte att det nog var bättre att göra som jag gjort tidigare… Hur dum får man vara egentligen?) och tog ett kliv.

Sådant ska man göra oftare!

Har tränat…röda berg

  • Metakognitiv förmåga – lyssna inåt; reflektera över det jag gör och det jag vill uttrycka och hur jag gör det.
  • Kommunikativ förmåga – att kommunicera med en bild; att förmedla något.
  • Analysförmåga – att jämföra och välja mellan olika alternativ; leta lösningar.