Tror du att du är källkritisk?

Vi behöver träna! Trots att vi tror oss om att vara källkritiska är vi ofta inte hälften så kritiska som vi borde vara. Kanske säger vi till de unga att de måste tänka kritiskt när det gäller mötet med så kallad fakta i media. Det är till och med möjligt att vi lär dem de där viktiga frågorna man bör ställa: Vem? Vad? Varför? När? Hur? – för att tänka igenom syftet och personen bakom en sida på nätet, till exempel.

Dock glömmer vi ofta de algoritmer som gör att just du får en sorts träffar när du söker på nätet, medan jag får en annan. Vi lever ju i små bubblor där vi får mer av det vi vill ha och missar det vi inte vet om att vi bör se. En träffsäker mini-mini-film (1 min, tyvärr lite reklam först) på det ser vi på Metro, från i onsdags ”Om internets algoritmer funnits i verkligheten hade det kunnat se ut så här” (öppnas i ny flik):

Det finns helt andra parametrar som gör oss omedvetna om hur vi ser på världen omkring oss. Vi tar in så otroligt mycket ”fakta” var dag som gör att vi får en skev bild av världen och tror oss veta saker. Om vi tror att vi vet saker – ”Det här vet jag!” – är vi inte källkritiska och blir därmed ytterligare inbäddade i den där bubblan som är lilla jag i mitt villaområde. Eller lilla du i din storstad. Eller vad det nu kan vara.

Har du en känsla av att världen blir sämre och sämre? Att världen är uppdelade i fattiga och rika? Att världsbefolkningen ökar lavinartat? Är du säker? Tänk om det inte stämmer! Vad är det som gör att vi väljer att se ett youtube-klipp eller följa en rafflande rubrik istället för att läsa en bok eller mer tillförlitlig källa? Har vi människor möjligen en längtan efter dramatik?? I jubileumsavsnittet – avsnitt 100 – av Annas och Philips lärarpodcast kan du lyssna på en intressant dialog om källkritik och om ”arvet efter Hans Rosling”.

Lyssna på fler avsnitt när du ändå är i farten! En grym pod!!

Annonser

Svaret är JA, på allt…

Finns det en enkel väg till framgångrik progression i verksamheten? Kan jag själv hitta ingången när vi behöver utveckla något? Om vi ser en brist – går det att räkna ut lösningen? Svaret är ja! På alltihop. Eller borde i alla fall vara det, om vi utgår från att vårt utvecklingsbehov på fritidshemmet har sin grund i våra styrdokument, i läroplanen.

Det finns ett klassiskt sätt att gå tillväga när man startar ett utvecklingsarbete. Ställ frågor:

Var är vi? Vart ska vi? Hur tar vi oss dit?

Många av oss arbetar i en verksamhet med behov av att utveckla arbetet med att använda digitala verktyg på fritidshemmet på olika vis. I den nyskrivna delen av Lgr 11, som rör fritidshemmet, skärps kraven på just det. Vi har kunnat läsa om detta arbete i läroplanens del ett och två tidigare. Några har valt att ignorera dessa skrivningar. Kanske pga att läroplanen gäller från f-9 och att det möjligen går att tänka att ”digitala verktyg och internet kan de arbeta med i de äldre åldrarna eller kanske i skolan och inte på fritids”. Med den nya delen, direkt riktad mot fritids går det inte längre att blunda. Inte utan att gå emot Lgr 11. Tjänstefel mao. Så nu måste några kavla upp ärmarna.

Var är vi?

Observera först: Vad gör eleverna idag med digitala verktyg och internet? Inget? Spelar som tidsfördriv? Arbetar kreativt? Och vad gör pedagogerna? Leder de aktiviteter som syftar till att höja elevernas kompetens att möta en digital värld? Eller gör de inget? Kanske arbetar de med att introducera eleverna i programmering?

Vart ska vi?

Vad står det i Lgr 11 att vi ska göra? Vad märker vi att elevgruppen behöver? Pedagogerna? Vad behöver elever och pedagoger för att vara förberedda för att möta den digitala verkligheten? Där vi ju redan vistas… Okej – det står att eleverna ska kunna kritiskt granska; använda digitala verktyg för framställning av olika estetiska uttryck och en hel del annat. Vi behöver arbeta för att pedagogerna aktivt arbetar för god måluppfyllelse i detta centrala innehåll. Vi behöver skapa förutsättningar för att ge eleverna det de har rätt till här.

Och hur tar vi oss dit??

Det kanske är bäst att vi gör en plan! Eller kanske två! En kortsiktig och en långsiktig, kanske!? ”Eleverna ska ha ett kritiskt förhållningssätt; känna till grunderna för programmering och inse konsekvenserna av sitt eget beteende på sociala medier”. Det skulle kunna vara ett långsiktigt mål. Men för att hitta lätt utvärderingsbara mål kanske man behöver titta lite mer kortsiktigt: ”Inom ett halvår har all personal och alla elever provat på att programmera i en enkel app” – kan vara ett mer överskådligt mål.

När man tittar tillbaka…

Hur gick det egentligen? Har senaste halvåret gett det vi hoppades? Kanske mer, kanske mindre. Nu börjar det om! Var är vi NU? Vårt utvecklingsarbete fortsätter. Det är inte svårt att hitta modellen. Det svåra är att hålla i och fortsätta jobba mot målen.

Jag fick en råttsvans i pizzan – förstahandskälla!

I måndags var det KÄLLKRITIKENS DAG. Det kanske det inte var så många som uppmärksammade. Men i somras fick fritidshemmen ett tydligare uppdrag kring den digitala världen, med hjälp av en ny del i Lgr 11 och därför kanske vi borde ge källkritiken fler dagar med uppmärksamhet. Ganska många rent av.

När jag berättar om att jag fått en råttsvans i min pizza är jag en förstahandskälla. Om jag berättar om en kompis som fått en råttsvans i pizzan är jag en andrahandskälla. Jag måste alltså inte vara ute på nätet för att vara källkritisk. Men på internet finns många tillfällen jag kan bli lurad och jag behöver träna på källkritiskt tänkande – att alltid ha det källkritiska tänket i ryggmärgen.

Vet du hur du ska arbeta källkritiskt på din avdelning? Det kanske inte är det enklaste att ta tag i – men det är ett av de viktigast utskolningsämnena att bearbeta. Det är nog lättare att gå vilse på nätet, idag, än att gå vilse i närmiljön – vilket ju är vanligare att vi jobbar mot. Jag vill tipsa om två filmserier från UR som hjälper dig att ta upp ämnet:

För åk f-3

För åk 4-6

Pigg av kritik

Igår arbetade årskurs tre med feedback på varandras arbeten, på bildlektionen. Vi hade först tittat på Austin´s Butterfly (se nedan) och imponerats av utvecklingen i Austins(grade 1) bildarbete och av fin och positiv feedback/kritik som hjälpt honom med den progressionen. Sedan fick eleverna sätta fingret på hur kritik kan och bör ges, så att det inte sårar utan lyfter. Påföljande arbete med avbildande skisser och känsligt överlämnad feedback, var en fröjd att se. Lektionen hade namnet ”Att teckna och att inte ge sig” för att det också handlade om att kunna orka förbättra en bild tills man känner sig nöjd. Den uthålligheten är ofta lite underutvecklad hos en del av eleverna, idag.

Kritik, som framförs känsligt, är en energiboost tycker jag. Man får syn på det man själv önskat få syn på men inte lyckats med: Din teckning är bra! Jag tror den kan bli ännu bättre om du målar färgerna starkare. Till skillnad från kritik som överlämnas utan tanke på hur det tas emot, eller som enbart visar på det negativa utan att peka på hur det kan bli positivt: Din teckning är färglös.

Arbetet med språk och kommunikation på fritidshemmet gynnas av den sortens diskussioner. Elever blir ledsna över kommentarer som inte alls var illa menade. Om man lyfter diskussionen istället för att släta över händelsen, kan både kritiker och mottagare lära sig något.

Själv blev jag granskad och, i mina ögon kritiserad, på nätet här om dagen. Då handlade det om att jag fick känslan av att behöva försvara skolvärldens digitalisering. Säkert var det inte menat så. Att ta till sig och lyssna, även på vass kritik, kan man lära sig. Jag piggnade till av kritiken och tänkte än en gång över mitt eget arbete med MIK (medie- och informationskunskap). Eftersom jag arbetat så länge på det området, har jag omvärderat och utvecklat mitt arbete flera gånger om under tiden. Idag lägger jag ett större fokus på att undervisa elever om den nätverklighet de möter. Efter kritiken tittade jag på hur jag arbetat de senaste veckorna på min egen arbetsplats. Jag fick syn på att jag arbetat tre veckor i rad med källkritik för små barn; med läs- och skrivträning och med kreativt skapande med hjälp av digitala verktyg. Det kändes bra. Eleverna som deltagit har också arbetat kreativt utan digitala verktyg – det ena utesluter givetvis inte det andra. Jag kan inte svara för hur bra/dåligt det är att svenska staten och svenska skolor har lagt mångmiljonbelopp på digitala läromedel och utredningar om digitalt arbete i skolan, men jag vet att jag på min egen arbetsplats jobbar hårt för att förbereda eleverna för den nätverklighet de fötts in i och som de oundvikligen möter och kommer att möta. Och jag vet att jag ytterligare kan förbättra mitt arbete. Det får jag jobba på.


<p><a href=”https://vimeo.com/38247060″>Austin’s Butterfly: Building Excellence in Student Work</a> from <a href=”https://vimeo.com/elschools”>EL Education</a> on <a href=”https://vimeo.com”>Vimeo</a&gt;.</p>

Krönikören – Om musik på fritids

Från sista numret av tidningen Fritidspedagogik

Nu kör vi!

”Får vi lyssna på musik?” Den frågan återkommer ofta på ett fritidshem om det inte finns en särskild plats där barnen fritt förfogar över ljudutrymmet. Musik gör ofta något positivt med oss människor. Vi sjunger och trallar med, kanske inne i våra egna huvuden, men ändå. Musiken får oss ibland att spritta i kroppen. När Sara rullar ut högtalaren på skolgården och det blir disco i gropen, då hoppas det omkring minsann! Stora och små om varandra! Och munnar ler. På dansare. På åskådare. Och på en och annan pedagog som befinner sig ute på rasten. Snålblåsiga skoldagar, vinterdagar och för den delen sommardagar, blir ljusare och varmare med musiken.img_0669

Musik är ett uttrycksmedel och på fritidshemmet ska vi arbeta med estetiska uttrycksformer. Barnen är inte nödbedda. Pedagogerna måste på intet sätt driva på. Det gör barnen bra själva – med ett handtag här och där, om det verkar behövas. Årets melodifestival lockade ett par av barnen på min arbetsplats att arrangera en egen festival. I den medverkade med glädje de andra barnen – mimande, dansande eller sjungande. De estetiska uttrycksformerna är ju ofta sådana – de skapar ett behov hos barnen att arrangera, visa upp och framträda. Det utvecklar barnens entreprenöriella förmåga, viktig för starka, självständiga och säkra barn. Traditionellt ordnade pedagogerna också ett mellomellis i matsalen, med mingel, dans och musik. Glädjen stod högt i tak!

Populärmusik är en viktig del i många barns liv. Barnens egen sång ska vi inte heller glömma av. Sångsamlingar och körer kan vara ett sätt att plocka upp den tråden. När jag arbetade med sex- och sjuåringar brukade vi ofta ha samling med sång. Även när ens egen musikalitet är tveksam, fungerar det i dessa åldrar. ”Åsa, du borde bli sjungerska!” fick jag höra vid en samling. Då slog jag ändå på guran med fyra, fem ackord (felackord inräknade) och ylade mindre tonsäkert ihop med barnen. Det gör inget. Barnen mår gott av sång. Då kan vi bjuda på det andra.

Även de stora barnen vill sjunga. Men ibland känns det pinsamt, verkar det som. Då får man hitta andra vägar. Kanske lockas de av att göra hiphop, rock eller klassisk musik med en app. Man blir alltid lika förvånad när ett barn kommer och spelar upp en proffsig låt med trummor, bas och piano, som de själva komponerat och framfört i Garageband (app). De musikaliska barnen syns inte alltid i vår verksamhet. Det kanske är dags att ändra på det nu?

Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik! Nu kör vi!!

Snygga och användbara QR-koder

Jag har skrivit om QR-koder tidigare, och jag har sedan dess arbetat med det lite på fritids och alldeles nyss lärt mig hur man kan göra QR-kod ännu roligare. Att göra någon sugen på att scanna en kod – hur gör man det? Kanske kan QR-koden se lite kul ut!? Sist i inlägget visar jag hur otroligt användbar QR-kod kan vara i pedagogisk verksamhet. Testa!

Här har du ett par kul hemsidor att göra snygg kod på:

qr-till-qrsida1

Scanna koden här intill och du hamnar på en sida där du kan designa koden lite som du vill! (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

Du kan ändra färg, mönster, ögonform mm.

 

 

qr-till-qrsida2

Scanna koden här intill för att ramla in på en sida för annorlunda koddesign! (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

Du kan fixa en gräsmatta och andra snygga ”lookar”.

 

 

Scanna koden här intill och hitta en bra app i appstore. (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

qr-larande-p

Du kan göra bild-qr-koder – som den här med min logga för Lärande Perspektiv. Scannar man min QR-kod hamnar man på min blogg.

 

Scanna denna om du vill ha en bra gratisapp som kan göra enkla och helt vanliga QR-koder och som dessutom är bra till själva scanningsmomentet. (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

 

 

Hur kan QR-koden vara användbar då?

  • Tänk dig att du vill instruera eleverna – ett sätt att räkna; teckna; pyssla; plantera; skriva en imagerecension… Det räcker att du instruerar en gång – filma in dig helt enkelt 🙂 Här har du ett jättefint exempel på en elev som instruerar sina kamrater. Därefter kan det på pysselbordet ligga material – papper i detta fall; på anslagstavlan sitter QR-koden till instruktionsfilmen – och vips kan du ägna dig åt elever som behöver extra stöd eller helt enkelt en stund med en vuxen – instruktionen sköter sig själv! imageKlickar du på bilden här eller scannar på koden, så kommer du till filmen på youtube. Så kan alltså eleven också göra, med en kod du satt på anslagstavlan.
  • Värdegrundsarbetet kan få en extra skjuts med hjälp av små QR-koder med positiva uppmaningar, som sitter här och där.

qr-varde-1

 

 

qr-varde-3

 

 

 

 

qr-varde-4

 

qr-varde-2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • I tamburen kan fritidshemmet sätta upp veckans QR-kod med ett veckobrev eller en film om veckan som gått.

Tack för att du orkade läsa ända hit! Vi som bloggar om pedagogik gör det i regel helt ideellt – och för dig som läser är det bara att välja och vraka: Ta hela konceptet; välja delar; strunta i alltihop eller något helt annat. Betalningen för bloggarmödan: Det är alltid roligt när någon hör av sig med tankar om inlägget! Och när någon delar vidare känns det också väldigt roligt. Ibland hör någon av sig och berättar om sin erfarenheter av att ha testat något de läst här – fantastiskt! Så läs, dela och använd!

/Ha det!

Spara

Spara

Spara

Var börjar man? Digital panik!

Många år i en digitalt satsande kommun har gjort det lättare att arbeta mot den av EU:s nyckelkompetenser som benämns ”Digital kompetens” (EU-kommissionen har listat åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande, bl.a. digital kompetens, som innefattar allt från att hantera en dator och dess programvaror till att ha en kritisk och reflekterande attityd till IT). Nyss började jag på en ny arbetsplats och i en ny kommun. Det har satsats här också, men inte lika länge. Därför är kunskapen generellt lägre och arbetsmetoderna inte inarbetade.

IMG_2294Fritidshemmet där jag nu är arbetslagsledare har ett par, tre iPads med lite spel. Och på olika fritids måste olika fokus hållas. Det är barngruppernas specifika behov som styr. Hos oss arbetar vi nu in rutiner och försöker hitta former för verksamheten som fungerar bra. Det är prio ett. Då kommer digital kompetens inte alls lika högt på listan.

Ödmjukt erkänner jag att det minsann inte ”bara är att köra igång” som jag nog trott ibland. Trots att lite panik inför allt som inte ligger överst på listan, börjar smyga sig på – jag som längtar efter att arbeta med källkritik, kamratskap på nätet och programmering, förstår jag att jag får skynda långsamt: Starta med det digitala på bildlektionerna och luska ut om barnen har behov av fördjupning på fritidstiden.

Skynda! Långsamt! 😅

Vila – Arbeta – Fyll på

Det är sommar och semester. Någon gång under sommaren har du förhoppningsvis fått några veckors ledighet. Och efter en tid börjar arbetsplatsens rutiner blekna; elevernas ansikten och namn blir lite otydliga; planer inför nästa termin glöms…
Tills plötsligt insikten om att semestern lider mot sitt slut, infinner sig. Då segar sig hjärnan långsamt upp mot ytan. Men innan det…
Man vilar. Seglar eller gungar i hängmattan eller slappar på en strand. Man arbetar. Målar några fönster. Renoverar en toa eller rensar ogräs på en kolonilott. Man fyller på. Läser. Lyssnar. Lär. Kultur. Historia. Livsvisdom.
Ni vet vad poddar är? Som inspelade radioprogram som väntar på att du ska upptäcka dem, lyssna på dem, väntar de på nätet. De kan roa och oroa, som man brukar säga. De kan färska upp minnen och skänka ny kunskap. En gång spelade jag t o m in ett eget avsnitt. Lite skämmigt så här i efterhand. Men vadå?! Det var lärorikt och lite kul!
I sommar har jag fullständigt snöat in på podcasts. En särskild pod faktiskt. Historiepodden närmare bestämt. Jag har fyllt på min skrala historiekunskap med ny. Eller ja, förstås gammal, kunskap.
Vilat i växthuset = historiepodden
Arbetat med renovering = historiepodden
Lagat mat = historiepodden
Tagit ett bad = historiepodden

Marie Curie. Djingis Khan. Enigmamaskinen. Mesopotamien. Francis Bacon. Svenska befrielsekriget…
Jo, jag har fyllt på i sommar. Än så länge ca 45 timmar #histpod
Vill man lära sig, lär man sig!
image
Nu är jag sugen på att skapa pod med eleverna!!

Min hand, min hjärna, min iPad

Som om vi inte visste!? Det är klart vi redan vet! Att vi lär med kroppen och rörelser. Vi hoppar, leker och skapar oss till både kunskap och förtrogenhet. I sista numret av Pedagogiska Magasinet läser vi om handen. Handen som håller i pennan och raspet mot pappret och rörelsen i handleden. Vi läser om hur våra händers verk utvecklat våra hjärnor över tid. Från tiden med arbete vid lägerelden, som gjort oss smartare som kollektiv, men också nu – vi lär in mer och bättre med rörelse.

Nu stärks skrivningarna för oss i skolans värld. Det blir tydligare att vi ska se till att eleverna erhåller digital kompetens. Och specifikt på fritidshemmet finns nu formulerat att eleverna ska tillägna sig kunskaper om t ex digital kommunikation och skapande. Och pedagoger suckar ute i skolor och fritidshem. Fritidspedagoger säger – barnen behöver hoppa och leka. Rörelse ger utveckling.

De har rätt! Det är klart att vi inte nu plötsligt ska sluta hoppa, rita och skriva oss till utveckling. Men inte utesluter det ena det andra? Om vi vet att vi blir friskare av morötter, slutar vi väl inte att äta broccoli? Och om vi märker att korsord gör oss smartare, blir väl korsordslösandet inte det enda vi gör?

Meningfull verksamhet är elevnära verksamhet. Och det digitala är en sådan bit. Rörelse och digital imageteknik behöver inte spela ut varandra. En varierad dag ger gott lärande! Ömsom fysisk aktivitet. Ömsom intellektuell aktivitet. Ibland både och! Kanske geocaching?! Rörelse; upplevelse; ämneskunskap; kreativitet och digitala verktyg. Allt i ett!

Den 1 juli träder de nya skrivningarna i kraft. Gör dig redo! 😃

Jag gifte mig med Victoria

Jag kommer inom kort sätta upp planschen nedan som teaser för barnen på fritids – för att locka till Kul och strul med iPads – en aktivitet som lär och utvecklar barnens förmåga att hantera digitala verktyg och en komplex webbvärld. IPads på fritids kan betyda mycket. På något fritids kanske de används som spelmaskiner. På ett annat kanske som produktionsmaskiner; sökverktyg eller kameror. Det viktiga är att de digitala verktygen används med eftertanke – att det finns ett syfte och en målsättning som grundar sig i läroplanen.

I förslaget till uppdaterad läroplan, får fritidshemmet en stärkt och tydligare roll. Och när det gäller de digitala verktygen finns de med på flera olika ställen. Nu går det inte längre att frånsäga sig den sortens undervisning på fritidshemmet.

På vår avdelning lär sig eleverna programmering; de lär sig olika uttryckssätt; de arbetar med kreativa förmågor; de övar samarbete och tränar på att kritiskt granska det de möter på internet. Bara som exempel. Men de hänger inte över iPads varje dag. Det har vi kommit fram till, hos oss, att de inte har behov av.

Nästa Kul och strul kommer att vara en valbar aktivitet där de kan testa hur det är att ändra foton. Då kommer vi in på det där med att foton vi möter i media faktiskt kan vara manipulerade. Vi behöver alltså vara kritiska till det vi ser. Och så kommer vi vara grymt kreativa och ha grymt roligt!

PS. Jag vill passa på att berätta att min bild inte är så väldigt arbetad. Det hinner man nämligen inte med på en fritidspedagogs planeringstid. Men ändå!2016-04-06 18.14.38