Det finns elefanthundar!

Vi gör StopMotion-filmer. Men först gjorde vi lerfigurer. Eleverna är sex, sju år och syftet med aktiviteten är träna sig att använda modern teknik som ett verktyg för skapande och lärande, samt att träna upp ett kritiskt förhållningssätt till det vi möter i media. Vi använder ett arbetssätt där de utmanas att pröva och utveckla idéer, lösa problem och omsätta idéerna i handling. De får utforska och beskriva företeelser och samband i natur, teknik och samhälle.

Det här passet på fritids kallar vi Kul & Strul. En härlig film med photoshoppade djur inledde passet. Meningarna gick isär om det var verkliga djur eller inte. En livfull diskussion på förskoleklassares förståndiga vis följde. För första gången, för några av eleverna, började de ifrågasätta bilders sanningshalt. De photoshoppade djuren var ett sätt att öppna ögonen. Diskussionen är Strul-delen av passet.

Stopmotion-filmen är Kul-delen på passet. Vi lär oss att man kan lura ögat. Att leran ser ut att få liv fast den är livlös. Att figuren ser ut att befinna sig på en gata fast den ligger på golvet.

Det är inget snack om saken. Att lära på fritids är kul. Tiden går bara föööör fort. Och vi hinner inte ens lägga ljud på våra små korta filmer. Nu är det bara att längta till nästa Kul & Strul!

 

Annonser

Inred med koder

Jag har nöjet och den stora utmaningen att få liv i en splajdans ny bildsal – Bildverkstan – och än så länge går det bra!

Jag försöker iscensätta små stilleben som byts ut då och då. Paljetterna har fått en stund av solens glans. Därefter låg det fina temperapuckar på silverbricka. Nu är det mossa och rådjur som tar över.

På väggarna har just ljuddämpare/anslagstavlor kommit upp. Här kommer ett av de bästa inredningstipsen: Anslå koder. Det besparar dig tid och ger dig möjlighet att fokusera på de som behöver extra hjälp.

Just nu är det länkar till två instruktionsfilmer och en animation (för att alla ska förstå vad en animation är och hur den kan se ut).

Eleverna skannar koderna och repeterar det de behöver påminna sig om. Under tiden får fler elever min uppmärksamhet. Guld värt när man nästan tappar öronen av att höra sitt namn upprepas… ”Åsa, Åsa, Åsa, Åsa, Åsa…”

Inspirerande sociala medier och julklappstips

Julklappar som kan användas!

Vilken fantastiks fortbildning man kan få på internet och i sociala medier. Och vilka bra idéer! Jag har under åren lärt mig använda programmering; skapa en pod (även om jag nu glömt det och måste ”googla upp” den kunskapen igen, för jag vill prova med eleverna!); bedriva bra rastverksamhet; arbeta normkritiskt etc etc. Och jag har fått tips för fritidshemmet och skolan om olika kreativa uppgifter; konstruktionsarbete; pedagogiska miljöer… Ja, genom internet och sociala medier har jag ökat min kunskapsbank; fått vrida och syna min pedagogiska praktik och mina ögon har öppnats för sådant som jag aldrig själv skulle ha kommit på. Så häftigt!!

Till saken: Jag blev inspirerad av ett inlägg på FB där fritidshemmets elever skapade presentkort. Så den idén snodde jag rätt av! Och så kom jag på att vi kunde göra andra presentkort också – digitala! Det är roligt och lärorikt och faktiskt bra att kunna. Ladda ner en app där du kan skapa enkla QR-koder med text (t ex QR-reader) eller gå in på en sida på nätet – finns fler, kolla här: Snygga och användbara QR-koder och ge bort ett digitalt presentkort. Eller kanske snarare: låt eleverna göra det!

Tack för inspirationen, fejjan!

 

Språkträning på fritids??!?

Jag tänker tillbaka på den där dagen när vi började låta eleverna ta över dokumentationen. Vilken fullträff! Måste ta upp det där igen, ju!

De lägger ipaden på bordet och tittar på dagens ögonblick, fångade på film och foton. Ur ett barns perspektiv finns dagen dokumenterad:

Leo som håller upp en traktor i plusplus. Linnéa som hoppar från gungan. Samlingen och fröken Hannes som spelar och sjunger. Melodin som glad och munter strömmar ur ipaden.

Då sätter de ord på det de ser och det de gjort. De tränar att samtala. De lyssnar in och väntar på sin tur.

Någon förstår plötsligt innebörden i ett ord. En annan uttalar för första gången en lite mer komplicerad mening. Alla ökar sitt ordförråd. De tränar att kommunicera. Språkträning.

Eller helt enkelt fritids. Där man lär, utvecklas, ”fejlar och levlar”. Vardag med pedagoger som regisserat och elever som tolkat.

#älskafritids

7 år och van att googla

En KUL & STRUL- kurs tar 1-1,5 timmar per pass och bygger upp elevernas kunskap om det roliga (KUL) och svåra (STRUL) med digitala verktyg och internet.

Idag hade vi detta innehåll:

Vi använder oss av Instagram för att informera föräldrarna om hur vi arbetar. Så här såg dagens ”bild” ut. Till den låg följande bildtext:

”På nätet hänger redan barnen – vi ser att många är vana internetanvändare. Att utveckla kritiskt tänkande och säkerhetsmedvetenhet är viktigt. Men också att hitta roliga OCH utvecklande aktiviteter som alternativ till passiv konsumtion!”

Att ta med föräldrarna är bra. När de känner till vad vi jobbar med, kan det ge dem stöd hemma, ge viktiga samtalsämnen till stunden runt matbordet och det leder till delaktighet och en känsla av meningsfullhet från båda elevens och förälderns sida.

Tror du att du är källkritisk?

Vi behöver träna! Trots att vi tror oss om att vara källkritiska är vi ofta inte hälften så kritiska som vi borde vara. Kanske säger vi till de unga att de måste tänka kritiskt när det gäller mötet med så kallad fakta i media. Det är till och med möjligt att vi lär dem de där viktiga frågorna man bör ställa: Vem? Vad? Varför? När? Hur? – för att tänka igenom syftet och personen bakom en sida på nätet, till exempel.

Dock glömmer vi ofta de algoritmer som gör att just du får en sorts träffar när du söker på nätet, medan jag får en annan. Vi lever ju i små bubblor där vi får mer av det vi vill ha och missar det vi inte vet om att vi bör se. En träffsäker mini-mini-film (1 min, tyvärr lite reklam först) på det ser vi på Metro, från i onsdags ”Om internets algoritmer funnits i verkligheten hade det kunnat se ut så här” (öppnas i ny flik):

Det finns helt andra parametrar som gör oss omedvetna om hur vi ser på världen omkring oss. Vi tar in så otroligt mycket ”fakta” var dag som gör att vi får en skev bild av världen och tror oss veta saker. Om vi tror att vi vet saker – ”Det här vet jag!” – är vi inte källkritiska och blir därmed ytterligare inbäddade i den där bubblan som är lilla jag i mitt villaområde. Eller lilla du i din storstad. Eller vad det nu kan vara.

Har du en känsla av att världen blir sämre och sämre? Att världen är uppdelade i fattiga och rika? Att världsbefolkningen ökar lavinartat? Är du säker? Tänk om det inte stämmer! Vad är det som gör att vi väljer att se ett youtube-klipp eller följa en rafflande rubrik istället för att läsa en bok eller mer tillförlitlig källa? Har vi människor möjligen en längtan efter dramatik?? I jubileumsavsnittet – avsnitt 100 – av Annas och Philips lärarpodcast kan du lyssna på en intressant dialog om källkritik och om ”arvet efter Hans Rosling”.

Lyssna på fler avsnitt när du ändå är i farten! En grym pod!!

Svaret är JA, på allt…

Finns det en enkel väg till framgångrik progression i verksamheten? Kan jag själv hitta ingången när vi behöver utveckla något? Om vi ser en brist – går det att räkna ut lösningen? Svaret är ja! På alltihop. Eller borde i alla fall vara det, om vi utgår från att vårt utvecklingsbehov på fritidshemmet har sin grund i våra styrdokument, i läroplanen.

Det finns ett klassiskt sätt att gå tillväga när man startar ett utvecklingsarbete. Ställ frågor:

Var är vi? Vart ska vi? Hur tar vi oss dit?

Många av oss arbetar i en verksamhet med behov av att utveckla arbetet med att använda digitala verktyg på fritidshemmet på olika vis. I den nyskrivna delen av Lgr 11, som rör fritidshemmet, skärps kraven på just det. Vi har kunnat läsa om detta arbete i läroplanens del ett och två tidigare. Några har valt att ignorera dessa skrivningar. Kanske pga att läroplanen gäller från f-9 och att det möjligen går att tänka att ”digitala verktyg och internet kan de arbeta med i de äldre åldrarna eller kanske i skolan och inte på fritids”. Med den nya delen, direkt riktad mot fritids går det inte längre att blunda. Inte utan att gå emot Lgr 11. Tjänstefel mao. Så nu måste några kavla upp ärmarna.

Var är vi?

Observera först: Vad gör eleverna idag med digitala verktyg och internet? Inget? Spelar som tidsfördriv? Arbetar kreativt? Och vad gör pedagogerna? Leder de aktiviteter som syftar till att höja elevernas kompetens att möta en digital värld? Eller gör de inget? Kanske arbetar de med att introducera eleverna i programmering?

Vart ska vi?

Vad står det i Lgr 11 att vi ska göra? Vad märker vi att elevgruppen behöver? Pedagogerna? Vad behöver elever och pedagoger för att vara förberedda för att möta den digitala verkligheten? Där vi ju redan vistas… Okej – det står att eleverna ska kunna kritiskt granska; använda digitala verktyg för framställning av olika estetiska uttryck och en hel del annat. Vi behöver arbeta för att pedagogerna aktivt arbetar för god måluppfyllelse i detta centrala innehåll. Vi behöver skapa förutsättningar för att ge eleverna det de har rätt till här.

Och hur tar vi oss dit??

Det kanske är bäst att vi gör en plan! Eller kanske två! En kortsiktig och en långsiktig, kanske!? ”Eleverna ska ha ett kritiskt förhållningssätt; känna till grunderna för programmering och inse konsekvenserna av sitt eget beteende på sociala medier”. Det skulle kunna vara ett långsiktigt mål. Men för att hitta lätt utvärderingsbara mål kanske man behöver titta lite mer kortsiktigt: ”Inom ett halvår har all personal och alla elever provat på att programmera i en enkel app” – kan vara ett mer överskådligt mål.

När man tittar tillbaka…

Hur gick det egentligen? Har senaste halvåret gett det vi hoppades? Kanske mer, kanske mindre. Nu börjar det om! Var är vi NU? Vårt utvecklingsarbete fortsätter. Det är inte svårt att hitta modellen. Det svåra är att hålla i och fortsätta jobba mot målen.

Jag fick en råttsvans i pizzan – förstahandskälla!

I måndags var det KÄLLKRITIKENS DAG. Det kanske det inte var så många som uppmärksammade. Men i somras fick fritidshemmen ett tydligare uppdrag kring den digitala världen, med hjälp av en ny del i Lgr 11 och därför kanske vi borde ge källkritiken fler dagar med uppmärksamhet. Ganska många rent av.

När jag berättar om att jag fått en råttsvans i min pizza är jag en förstahandskälla. Om jag berättar om en kompis som fått en råttsvans i pizzan är jag en andrahandskälla. Jag måste alltså inte vara ute på nätet för att vara källkritisk. Men på internet finns många tillfällen jag kan bli lurad och jag behöver träna på källkritiskt tänkande – att alltid ha det källkritiska tänket i ryggmärgen.

Vet du hur du ska arbeta källkritiskt på din avdelning? Det kanske inte är det enklaste att ta tag i – men det är ett av de viktigast utskolningsämnena att bearbeta. Det är nog lättare att gå vilse på nätet, idag, än att gå vilse i närmiljön – vilket ju är vanligare att vi jobbar mot. Jag vill tipsa om två filmserier från UR som hjälper dig att ta upp ämnet:

För åk f-3

För åk 4-6

Pigg av kritik

Igår arbetade årskurs tre med feedback på varandras arbeten, på bildlektionen. Vi hade först tittat på Austin´s Butterfly (se nedan) och imponerats av utvecklingen i Austins(grade 1) bildarbete och av fin och positiv feedback/kritik som hjälpt honom med den progressionen. Sedan fick eleverna sätta fingret på hur kritik kan och bör ges, så att det inte sårar utan lyfter. Påföljande arbete med avbildande skisser och känsligt överlämnad feedback, var en fröjd att se. Lektionen hade namnet ”Att teckna och att inte ge sig” för att det också handlade om att kunna orka förbättra en bild tills man känner sig nöjd. Den uthålligheten är ofta lite underutvecklad hos en del av eleverna, idag.

Kritik, som framförs känsligt, är en energiboost tycker jag. Man får syn på det man själv önskat få syn på men inte lyckats med: Din teckning är bra! Jag tror den kan bli ännu bättre om du målar färgerna starkare. Till skillnad från kritik som överlämnas utan tanke på hur det tas emot, eller som enbart visar på det negativa utan att peka på hur det kan bli positivt: Din teckning är färglös.

Arbetet med språk och kommunikation på fritidshemmet gynnas av den sortens diskussioner. Elever blir ledsna över kommentarer som inte alls var illa menade. Om man lyfter diskussionen istället för att släta över händelsen, kan både kritiker och mottagare lära sig något.

Själv blev jag granskad och, i mina ögon kritiserad, på nätet här om dagen. Då handlade det om att jag fick känslan av att behöva försvara skolvärldens digitalisering. Säkert var det inte menat så. Att ta till sig och lyssna, även på vass kritik, kan man lära sig. Jag piggnade till av kritiken och tänkte än en gång över mitt eget arbete med MIK (medie- och informationskunskap). Eftersom jag arbetat så länge på det området, har jag omvärderat och utvecklat mitt arbete flera gånger om under tiden. Idag lägger jag ett större fokus på att undervisa elever om den nätverklighet de möter. Efter kritiken tittade jag på hur jag arbetat de senaste veckorna på min egen arbetsplats. Jag fick syn på att jag arbetat tre veckor i rad med källkritik för små barn; med läs- och skrivträning och med kreativt skapande med hjälp av digitala verktyg. Det kändes bra. Eleverna som deltagit har också arbetat kreativt utan digitala verktyg – det ena utesluter givetvis inte det andra. Jag kan inte svara för hur bra/dåligt det är att svenska staten och svenska skolor har lagt mångmiljonbelopp på digitala läromedel och utredningar om digitalt arbete i skolan, men jag vet att jag på min egen arbetsplats jobbar hårt för att förbereda eleverna för den nätverklighet de fötts in i och som de oundvikligen möter och kommer att möta. Och jag vet att jag ytterligare kan förbättra mitt arbete. Det får jag jobba på.


<p><a href=”https://vimeo.com/38247060″>Austin’s Butterfly: Building Excellence in Student Work</a> from <a href=”https://vimeo.com/elschools”>EL Education</a> on <a href=”https://vimeo.com”>Vimeo</a&gt;.</p>

Krönikören – Om musik på fritids

Från sista numret av tidningen Fritidspedagogik

Nu kör vi!

”Får vi lyssna på musik?” Den frågan återkommer ofta på ett fritidshem om det inte finns en särskild plats där barnen fritt förfogar över ljudutrymmet. Musik gör ofta något positivt med oss människor. Vi sjunger och trallar med, kanske inne i våra egna huvuden, men ändå. Musiken får oss ibland att spritta i kroppen. När Sara rullar ut högtalaren på skolgården och det blir disco i gropen, då hoppas det omkring minsann! Stora och små om varandra! Och munnar ler. På dansare. På åskådare. Och på en och annan pedagog som befinner sig ute på rasten. Snålblåsiga skoldagar, vinterdagar och för den delen sommardagar, blir ljusare och varmare med musiken.img_0669

Musik är ett uttrycksmedel och på fritidshemmet ska vi arbeta med estetiska uttrycksformer. Barnen är inte nödbedda. Pedagogerna måste på intet sätt driva på. Det gör barnen bra själva – med ett handtag här och där, om det verkar behövas. Årets melodifestival lockade ett par av barnen på min arbetsplats att arrangera en egen festival. I den medverkade med glädje de andra barnen – mimande, dansande eller sjungande. De estetiska uttrycksformerna är ju ofta sådana – de skapar ett behov hos barnen att arrangera, visa upp och framträda. Det utvecklar barnens entreprenöriella förmåga, viktig för starka, självständiga och säkra barn. Traditionellt ordnade pedagogerna också ett mellomellis i matsalen, med mingel, dans och musik. Glädjen stod högt i tak!

Populärmusik är en viktig del i många barns liv. Barnens egen sång ska vi inte heller glömma av. Sångsamlingar och körer kan vara ett sätt att plocka upp den tråden. När jag arbetade med sex- och sjuåringar brukade vi ofta ha samling med sång. Även när ens egen musikalitet är tveksam, fungerar det i dessa åldrar. ”Åsa, du borde bli sjungerska!” fick jag höra vid en samling. Då slog jag ändå på guran med fyra, fem ackord (felackord inräknade) och ylade mindre tonsäkert ihop med barnen. Det gör inget. Barnen mår gott av sång. Då kan vi bjuda på det andra.

Även de stora barnen vill sjunga. Men ibland känns det pinsamt, verkar det som. Då får man hitta andra vägar. Kanske lockas de av att göra hiphop, rock eller klassisk musik med en app. Man blir alltid lika förvånad när ett barn kommer och spelar upp en proffsig låt med trummor, bas och piano, som de själva komponerat och framfört i Garageband (app). De musikaliska barnen syns inte alltid i vår verksamhet. Det kanske är dags att ändra på det nu?

Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik! Nu kör vi!!