Min hand, min hjärna, min iPad

Som om vi inte visste!? Det är klart vi redan vet! Att vi lär med kroppen och rörelser. Vi hoppar, leker och skapar oss till både kunskap och förtrogenhet. I sista numret av Pedagogiska Magasinet läser vi om handen. Handen som håller i pennan och raspet mot pappret och rörelsen i handleden. Vi läser om hur våra händers verk utvecklat våra hjärnor över tid. Från tiden med arbete vid lägerelden, som gjort oss smartare som kollektiv, men också nu – vi lär in mer och bättre med rörelse.

Nu stärks skrivningarna för oss i skolans värld. Det blir tydligare att vi ska se till att eleverna erhåller digital kompetens. Och specifikt på fritidshemmet finns nu formulerat att eleverna ska tillägna sig kunskaper om t ex digital kommunikation och skapande. Och pedagoger suckar ute i skolor och fritidshem. Fritidspedagoger säger – barnen behöver hoppa och leka. Rörelse ger utveckling.

De har rätt! Det är klart att vi inte nu plötsligt ska sluta hoppa, rita och skriva oss till utveckling. Men inte utesluter det ena det andra? Om vi vet att vi blir friskare av morötter, slutar vi väl inte att äta broccoli? Och om vi märker att korsord gör oss smartare, blir väl korsordslösandet inte det enda vi gör?

Meningfull verksamhet är elevnära verksamhet. Och det digitala är en sådan bit. Rörelse och digital imageteknik behöver inte spela ut varandra. En varierad dag ger gott lärande! Ömsom fysisk aktivitet. Ömsom intellektuell aktivitet. Ibland både och! Kanske geocaching?! Rörelse; upplevelse; ämneskunskap; kreativitet och digitala verktyg. Allt i ett!

Den 1 juli träder de nya skrivningarna i kraft. Gör dig redo! 😃

Att leva upp till alla krav – Jobbstress?

På ett fritidshem med 70 närvarande barn – det är ganska vanligt idag, men det finns avdelningar med fler och färre barn – kan det med lite tur finnas 4 pedagoger. Då har de tur, för det finns många exempel där det inte finns utbildade pedagoger alls och exempel på ännu sämre personaltäthet. Den som befunnit sig i en sådan miljö, vet att en (1) pedagog går åt till att räkna barn – att försöka hålla koll på att de befinner sig i säkerhet. Minst en (1) pedagog går åt till att följa ett antal barns förehavanden, helst med ett avstånd på högst två steg. (Men det funkar ju rätt dåligt om det gäller mer än ett barn.) Dessa barn har ofta extra resurser under skoltid, men förväntas klara sig i sociala sammanhang på fritids. Det gäller ofta extra impulsstyrda barn. En (1) personal tar emot föräldrar och telefonsamtal, samt försöker hålla reda på de många barn som ska skickas till blockflöjt, hem, till mormor eller fotbollsträningen, diverse olika tider under eftermiddagen. Det blir ganska många sådana kontakter och tider i en barngrupp på 70. Då har vi kvar en (1) pedagog. På 70 barn.image

En pedagog som ska bedriva en verksamhet som lever upp till styrdokumentens krav. 70 barn som har rätt att lära känna närmiljön och dess kulturaktiviteter. 70 barn som alla har rätt att mötas där de står just nu – med sina individuella behov. Denna pedagog bör göra observationer; bör reflektera med barnen om deras utveckling och lärande; bör ställa följdfrågor och läsa högt ur böcker. Barnen ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska det de möter på internet, under sin fritidshemstid. Och träna på att samspela, lösa konflikter och fråga om man får vara med. Och de ska få möjlighet att fördjupa sina intressen och utvecklas entreprenöriellt. Musik och kreativt skapande; teater, idrott och hälsosamt leverne; språklig utveckling, bakning, hopprep; integration; biologi; teknik och samtal och filosofiska funderingar och empati och tusen andra saker. Hårda pix för den fjärde pedagogen. Som kanske finns. Om man har tur. Och då får vi hoppas att den pedagogen inte måste trösta någon som ramlat. För då är barnen utlämnade till varandra – till kamratuppfostran, t ex.
Det finns egentligen bara en arena för det traditionella lärandet (och då syftar jag på den ursprungliga sortens lärandet – den egna drivkraftens och nyfikenhetens lärande) i skolans regi – fritidshemmet. Och fritids har monterats ner. Det märks. Mindre omsorg och att inte bli sedd – att inte få lära och utvecklas som individ – det ger sämre förutsättningar för både kunskapsutveckling och socialt beteende. Dvs sämre skolresultat och fler missanpassade unga. Men ändå glöms fritidshemmen bort i debatten om skolan. Hela tiden!
Att satsa på barns fritid betalar sig. Såg du på Gympaläraren, på SVT? Unga som blev sedda. Som började le, leka och må bra. Och som höjde sina betyg. Investera och skörda vinster. Hallå!? Politikerna?!

När man VILL lära

Kanske har du kommit dit att du vet hur du ska lära dig på bästa sätt. Jag vet till exempel att jag lär mig bäst när jag har ett behov av en viss kunskap – när jag måste veta för att klara ett uppdrag; när jag måste veta för att att jag känner mig väldigt intresserad. Jag vet följaktligen att jag inte är så bra på att lära om jag inte behöver kunskapen just nu; om jag är ointresserad.

Åsa Anevik är långt ifrån ensam om detta. Engagemang och intresse är en mycket stor drivkraft hos de flesta. Oengagemang och ointresse är på samma vis faktorer i lärsituationer, som ökar risken för att du somnar, börjar prata med någon, rita eller i värsta fall störa och förstöra.

När fritidshemmen har barngrupper i den storlek som tillåter dem att utföra sitt uppdrag, finns stora förutsättningar för lärande där. ÄVEN när ämnet är ointressant. Lärprocesser där man arbetar med förmågor och inte med ämnen, passar bra på fritidshemmet. Man fokuserar på förmågor och utvecklas på olika plan.

Linn gillar inte matte. Faktiskt hatar hon matte. Men det är kul att leka affär. Och även om hon aldrig hade kommit på det själv, har hennes kompis Tea kommit på att de kan arbeta med kontokort istället för kontanter. Så när farfar kommer och hämtar Linn, står hon just och räknar ut hur mycket kunden har kvar på kontot och om det räcker till ett par liter mjölk.

När vi riggar affären på fritidshemmet tänker vi att barnen kan skapa och vara kreativa i utformningen av sina lekar. Att de kommer att få träna sig i samarbete; att ge och att ta. De kommer att pröva olika roller som ger en bra övning i att jämföra och sätta sig in i andras situation. Det blir fler tillfällen i en sådan här lek att reflektera – man analyserar, tolkar och värderar. I affären kommer barnen att träna ansvar på olika plan – att ta ansvar för sin del av leken. Att vara rädd om material och se till att det blir ordning till nästa lekgrupp. Affären kommer att ha kunder som ställer krav, kunder som är storkonsumenter och i värsta fall rånare,  och med dem kommer den kommunikativa förmågan ständigt att tränas – det kommer diskuteras; begrepp som inte hör till den direkta vardagen, kommer att användas. Kanske måste man också fundera på hur man beter sig om man behöver tillkalla polis…

På fritidshemmen tar vi sällan fram räkneuppgifter och uppmuntrar barnen att öva. Men de lär sig matte när de bakar, konstruerar och delar pizza. Vi plockar inte så ofta fram Ärtan, pärtan-boken och visar på hur bra det är att träna svenska. Men de lär sig att samtala, argumentera, förklara och lyssna, när de ska göra teater ihop. På samma vis lär sig barnen teknik, biologi, samhällskunskap och religion – genom att vi riggar möjligheten att halka in på de spåren. Och genom att de känner att de behöver kunskapen, just nu! Att de blir intresserade, på riktigt!

Förmågor är något som ”är i ropet”. Men det ”festliga” är att vi som utbildat oss för arbete i fritidshem, har med oss det från årtionden sedan. Intresset för fritidspedagogiken är ju inte så stort. Så folk vet ju inte riktigt vad som händer på fritidshemmet under ledning av fritidspedagoger. Det är väl mest barnpassning, antagligen. Så verkar de tänka. De som sätter ramarna. De som bestämmer att det ska vara så många barn i gruppen att fritidspedagogerna inte kommer att kunna utföra sitt uppdrag fullt ut.

Men nu har vi  i vår digitala tidsålder kommit till ett skede där jag tror att det kommer att bli en allt större kunskapsklyfta mellan fritidshemsbarn och hemmabarn, mellan barn som vistas i stora barngrupper och barn i små. Jag ska förklara hur jag tänker. Om vi börjar med skillnaden mellan fritidshemsbarn och hemmabarn. Vad gör barnen när de går hem? Väldigt hög procent spelar spel på digitala verktyg: Många stylar modeller och många spelar hockey. Några bygger, andra kollar på filmer. Rätt så ofta en ganska lång stund – för tiden flyger när man spelar! Vad gör barnet som gått till fritids? Det tränar ofta olika förmågor i många olika (med avsikt riggade) situationer. Ibland är det i skogen, ibland i slöjdsalen, ibland på programmeringskurs, ibland i idrottshallen… Och skillnaden mellan barn i stora och små grupper då? Ja, pedagogerna i en stor barngrupp kan vara väl så duktiga. Men när arbetet går ut på att organisation för att få plats, få transporten till matsalen att fungera och att pricka av listorna – då blir utrymmet till en pedagogisk verksamhet definitivt mindre. Och när (den ofta snålt tilltagna) planeringstiden ska mestadels handla om (återigen) organisatoriska frågor för att klara det stora trycket av barn, då blir det inte mycket tid över till planering av en verksamhet där barnen tränar förmågor och ”råkar” lära sig matte och argumentation som ”av en ren händelse”.

Här är det bästa fritidshemmet!

För att inte (alltid…) surfa på gnällvågen, ställde jag frågor om det bästa fritidshemmet, här på bloggen. Många gillade och delade och tänkte säkert en hel del på hur de tycker att det bästa fritidshemmet ska vara. Det var ett fåtal som ville dela med sig av dessa tankar – men de som så gjorde hade bra tankar!!2015-12-29 16.49.28

”Fritidshemmet – Skolans skyltfönster” – så beskrev Ann-Katrin finurligt fritidshemmets funktion gentemot exempelvis föräldrarna. Det är ganska träffsäkert, för det är ofta fritidshemmet som föräldrarna ser – kanske inte resten av verksamheten i lärcentret/skolan. För en rektor, i det fria skolvalets Sverige, är det förstås viktigt att skyltfönstret kan visa upp något att vara stolt över! Ett gott, inspirerande och värdefullt förmiddags/eftermiddags aktivitetsrelaterat fritidshem visar vårdnadshavarna att skolan satsar på sina elever, skriver Ann-Katrin. Men för barnen på fritidshemmet är inte skyltfönstret så viktigt – de är ju innanför glaset, så att säga. Ann-Katrin menar att fokus måste ligga på fritidshemmets viktiga roll i varje elevs rekreation, utveckling och lärande. Därför är grundskollärares och fritidslärares möjlighet att reflektera, planera och kompetensutvecklas lika viktig – och det märks kanske inte på alla arbetsplatser. C- uppsats/ Fritidshemmet – Skolans skyltfönster, en studie om fritidshemmets funktion och dess möjligheter till verksamhetsutveckling (Voss & White 2013).

Susanne menade på att lokalernas utformning handlar om verksamhetens behov kopplat till styrdokumenten. Hon efterlyste ett funktionsprogram, liknande det som många förskolor har. När jag klickade mig in på länken som Susanne skickade – Umeås funktionsprogram – blev jag så glad! Man har tänkt! Man har kartlagt vilka behov (och då menar jag vilka VERKLIGA behov) som finns i verksamheten. Allt ifrån platser för barnens behov av att dricka vatten; röra sig; skapa och vila, till hur avdelningarna ska kunna samverka; hur smakliga måltider ska serveras; hur utemiljön ska locka och hur personalen ska kunna genomföra samtal, planering och få vila.

”Bästa fritidshemmet: Miljön ska anpassas med olika rum för olika teman där elever kan röra sig fritt, och i varje rum ska finnas material som stimulerar deras intresse och behov – t ex rum för skapande, rörelse, lugn/läsning, byggrum, datarum, gymnastik mm. (—) Utemiljön ska vara inbjudande till olika spontana lekar, typ naturlekpark.” Så skrev Nadine och det låter som en härlig miljö för utveckling, lärande och rekreation.

Med de förutsättningar som eleverna verkligen behöver, kommer kvalitativ lek och lärande – vilket är nödvändigt för att vi ska bli vårt bästa jag – att få blomstra och alla kommer att tjäna på det! Alla! Barnen (förstås); våra verksamheter skola/fritidshem som får ett bättre klimat och fungerar bättre; framtidens arbetsmarknad som får ut tryggare och kompetentare arbetskraft…

Tack för era synpunkter och er feedback!!


					

Så, hur väljer du fritidshem för ditt barn?

Jag blev lite gripen av en text på en amerikansk föräldrasida på internet. Tänk om föräldrar, rektorer och politiker tog fritidshemmet så där seriöst, som det är värt att tas. Med den viktiga funktion det har!

IMG_2560.PNG
Det har betydelse för barnet vart det går efter skolan (och före!); vad det erbjuds för aktiviteter efter skolan och vilka som är anställda för att bedriva verksamheten! Ibland tror jag inte ens föräldrarna tänker på att krav borde ställas. Och varför gör de inte det, i så fall? Och politikerna verkar inte ha fattat att ett riktigt bra fritidshem gör skillnad – trygga, nyfikna barn ger kompetenta vuxna medborgare. Och jag tror inte ens att alla de som tar beslut nedanför politikerna i hierarkin, förstår att ett utarmat fritidshem (pga att resurserna snedfördelats mellan skola och fritidshem) tyvärr ger ofokuserade elever i klassrummet, vilket faktiskt i slutändan ger en vuxen befolkning som faktiskt inte är så kompetent som den skulle kunna vara.

Fritids gör skillnad!!

Lärande i fritidshemmet 4

Det här är sista delen i en serie – kika gärna på de föregående inläggen. Dela dem om du gillar dem.


”När verksamheten bedrivs i stora grupper finns till exempel risken att det är de mest högljudda eleverna som får möjlighet att komma till tals, medan de mer tystlåtna eleverna förbises”

Allmänna råd för fritidshem s. 37


Du som en gång arbetat i ett fritidshem där du hunnit se varje barn och dess situation; hunnit planera, genomföra och utvärdera/utveckla en pedagogisk verksamhet som varit till gagn för barnets utveckling och lärande – du vet hur mycket tid en fritidspedagog lägger på nedanstående citat (texten på bilden, också från Allmänna Råd för fritidshem). Det är grunden! – Att kommunicera, lyssna och förstå varandra.image

Om min verksamhet börjar likna den som nämns i översta citatet istället. Då måste jag larma! Visst – För min egen skull, men framför allt för barnens! De ska tillbringa många, många timmar i verksamheten och den tiden ska vara BRA för dem.

Jag vet inte om denna serie av blogginlägg var uppmuntrande för dig eller inte… Men eftersom vi nu ändå talar om en arbetsbeskrivning, vill jag dela ett äldre inlägg som jag gjorde i april. Så ska en arbetsbeskrivning se ut för en fritidspedagog. Hoppas den stämmer för de flesta av oss! Här är länken till den: Perfekt arbetsbeskrivning! Men jag lägger också in den här – direkt i detta blogginlägg. Jag vill också passa på att uppmuntra dig som känner att ditt fritidshem står för en god kvalitet, att höra av dig. Om du inte vill skriva ett blogginlägg själv, kan du skriva genom mig! Jag tänker på dig som har bra, anpassade lokaler att vistas i; som har fått god tid att planera, genomföra och utvärdera/utveckla verksamheten så att det märks och känns i kvaliteten; som har hittat ett bra koncept som främjar varje barns utveckling etc etc. Vi är många som längtar efter att få ta del av måååånga sådana beskrivningar att inspireras av och att använda som goda exempel i vår påverkan av politiker och andra som bestämmer om pengapåsen. Som sagt hör av dig!

Perfekt arbetsbeskrivning

Du kommer att arbeta i ett team där individuell skicklighet och förmåga att samarbeta är lika viktigt. Du interagerar med pedagoger och elever för att skapa en skön och utvecklande vardag.

Arbetet innebär ofta utevistelse, särskilt vid solsken och/eller vinterväder. Det innebär friluftsliv; aktivt och som rekreation. Det innebär fågelskådning, korvgrillning, pulkaåkning och brännboll. Och artbestämning, allemansrättens grunder, hållfasthetslära i praktiken och sjukvårdande insatser.

Arbetet genomförs också inomhus. Det innebär skapande med färg, digitala verktyg, tyg, klossar och fantasi. Det innebär samtal i en koja, under ett bord; filmklubb med japanska förtecken; bakning och spa. Du kommer lära dig nya saker varje dag – om medmänniskor, dig själv och omvärlden.

Ingen dag är den andra lik. Du har stor frihet att tillsammans med dina kollegor och huvudpersonerna på arbetsplatsen (eleverna) utforma dagen till att ge möjlighet till nya upplevelser, ny kunskap och nya erfarenheter.

Du kommer att läsa god litteratur. Du kommer att utföra hälsofrämjande aktiviteter. Du kommer att få kramar, små gåvor och värmande ord.

Säkert kommer du också drabbas av stress då och då. Du kommer nog också få en skopa ovett av en och annan förälder som inte tyckte samma som du om mössan, regnbyxorna eller tidpunkten för utflykten. Och huvudpersonerna (eleverna) kommer att svära åt dig; komma i konflikt med varandra och någon gång rymma sin väg. 

Men summan av kardemumman är världens bästa jobb!!

Heja oss alla som arbetar på fritids! ”Lyllos oss!” Uppmuntra fler att utbilda sig! Lär och utvecklas ihop med världens framtid!! BARNEN!

Lärande i fritidshemmet 3

Del tre i granskandet av kapitel 3 i Allmänna råd för fritidshem. Kika gärna på föregående två inlägg för att uppdatera dig om vad bloggtexten handlar om!

Vi utbildar barnen inför den tid då de går hem med sin egen nyckel i fickan, och ska klara sig själva hela eftermiddagen tills vårdnadshavaren kommer hem. Barnen ska veta hur de ska hantera den komplexa webbverkligheten, när de sitter och surfar på egen hand. De ska ha lärt sig att ta ansvar för sina handlingar. Barnen ska veta vad ett bra mellanmål är och hur man plockar i ordning efter att ha gjort det. Var träffar jag kompisar; var kan jag utöva fritidsintressen; hur beter jag mig i olika vardagliga situationer?image

Det räcker inte att barnet som går på fritidshemmet får göra höstlöv i olika varianter varje höst; spela bandy på isstadion varje jullov och ordna vårbasar i maj varje år – från förskoleklass till årskurs fem. Det ska vara en progression. Det är också det som ger en äkta känsla av meningsfullhet.

Så sätt igång Åsa – hur ser verksamheten på din arbetsplats ut? Granska kritiskt! Stimuleras barnen utifrån den nivå de befinner sig på? Har de möjlighet att tillägna sig nya kunskaper och ny erfarenhet? Får de ökat medinflytande och större ansvar med ökad mognad?

Kanske är jag inte ensam att behöva vara kritisk i min granskning av verksamheten?! Checka av du också!

Lärande i fritidshemmet 2

Här är del 2 i serien om Lärande i fritidshem – där jag betar av de fyra punkterna i Allmänna råd för fritidshem (se föregående två blogginlägg).

Jag ska i egenskap av fritidspedagog i verksamheten, med utgångspunkt i Lgr 11, planera aktiviteter med ett visst syfte. I AR (Allmänna råd för fritidshem) står det tydligt att det inte räcker att planera aktiviteterna och sedan utvärdera dem. För då kommer aktiviteten/görandet att få för stort fokus, medan syftet och målen får en undanskuffad roll. Så min planering ska alltså grunda sig i läroplanen. Jag ska (enligt föregående punkt) ha valt dessa mål utifrån elevgruppens behov och intressen med syfte att erbjuda en meningsfull och varierad verksamhet. Så jag väljer kanske ”lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt” – Då blir det genast lättare att utvärdera verksamhetens aktivitet! Bidrar den till måluppfyllelsen? En utvärdering av en aktivitet ska naturligtvis också innehålla praktiska ting som hur det fungerade organisatoriskt eller om aktiviteten presenterades på ett bra sätt. Men utan planering utefter våra mål, kommer det vara svårare att utvärdera fritidshemmets verksamhet – hur vi lever upp till styrdokumenten.

  • Planerar jag fritidshemmets aktiviteter med utgångspunkt i Lgr 11? Har jag plockat ut ett eller flera mål som jag sedan kan utvärdera gentemot? Behöver jag stöd i mitt planeringsarbete? Var hittar jag det på min arbetsplats – arbetslag; nätverk; utvecklingsledare; ledning?

AR talar om att, för elever som möter en varierad fritidshemsverksamhet (aktiviteter, arbetssätt och arbetsformer), stimuleras lärandet och utvecklingen i annan lärmiljö och i andra situationer än i skolans. Det betyder att fritidshemmets särart är viktig och att skolans arbetssätt inte ska kopieras. Fritidshemmets traditionella arbetssätt med praktisk metodik visar sig i forskning stämma bra överens med hur man optimerar lärandet.

  • Kan jag se att avdelningens metodik stimulerar utveckling och lärande på ett kompletterande vis i förhållande till skolan? Hur kan jag se det?

Jag vet inte om jag misstolkar styrdokumenten nu… Men jag läser om och om igen hur vi ska planera och organisera verksamheten kring barnens behov; kring barnens egen delaktighet och medbestämmande; kring läroplanens mål etc etc. Ingenstans läser jag om att vi i första hand ska planera och organisera utifrån lokalernas utformning eller utifrån hur många barn som tagits in i verksamheten.

Men hur ser det ut på fritidshemmen? Är det i första hand barnens behov; barnens delaktighet och barnens utveckling mot läroplanens mål, som styr? Eller är det utevistelse för vi får inte plats annars; filmvisning för vi kan inte på annat sätt möta de barn som har behov av lugn i den stora gruppen; avprickning och konstant räknande av barn i stället för goda samtal; pedagogisk verksamhet och utvecklande coachning??

Nästa blogginlägg tar upp punkt tre – Det ska bli spännande att se vad den djupdykningen ger!

Lärande i fritidshemmet 1

Planen var att göra en analys av nämnda (förra blogginlägget) punkter i Allmänna råd för fritidshem. Istället blev det en liten observationsmodell för mig själv (eller kanske för dig?)

Erbjuder jag som pedagog, och min verksamhet, det som de allmänna råden föreskriver? De allmänna råden ska följas – det gäller som ”lag” om man inte tydligt kan påvisa att man har en ännu bättre modell för att uppnå det som beskrivs i läroplanen.image

Kvalitetsarbetet börjar redan i planeringsfasen! Och den planeringen görs förstås delvis med hjälp av barnen.

  • Har jag planeringstid? Har jag tillräckligt med planeringstid? Har jag möjlighet att arbeta med delaktighet och inflytande i barngruppen? Om nej – hur kan detta förändras (med omedelbar verkan – det är ju ett krav!)

I de allmänna råden (härefter benämnt AR) finns exempel på hur pedagogerna i verksamheten kan informera sig om behov och intressen i elevgruppen. Man pekar på informella och formella samtal; demokratiska forum samt observationer. AR nämner observationer av hur de enskilda eleverna väljer aktiviteter. Det kan pedagogen göra med t ex de normkritiska glasögonen på – Om barnet väljer utifrån de traditionella könsrollerna osv.

  • Vilka demokratiska forum kan vi erbjuda? Hur bra kvalitet är det på dessa? Finns det möjlighet för systematisk observation av barn och barngrupp? Samtal med barnen – hur ofta har jag det och hur många barn får tillgång till goda samtal med pedagoger på avdelningen? Finns det brister här? Hur avhjälper jag omedelbart detta?

Leken, som meningsfull verksamhet, omnämns i AR. Pedagogen bör i leken, som exempel, observera grupprocessen, minimera sådant som stör och stödja att elever kan komma in i leken. Fritidshemmet ska lokalmässigt ge utrymme för olika sorters lek (ute och inne) – livliga, rofyllda och för större och mindre grupper, i avgränsade platser.

  • Kan jag se och observera barnen i deras lek? Kan jag minimera det som stör? Finns lokaler för varierad verksamhet? Om mina svar blir negativa – hur tar jag genast tag i detta?

Om jag som pedagog i fritidshemmet ser att jag kan leva upp till ARs riktlinjer – som ju alltså ska tolkas som SKA snarare än BÖR – Så underbart! Grattis till mig!!

Om inte – beror det på mig som pedagog? Eller mig och mitt arbetslag? Eller är det en ledningsfråga? Har jag i så fall informerat ledningen och följt upp om ärendet behandlats eller ej?

Det blev många funderingar bara på första punkten… Jag undrar hur det går med övriga punkter!! Det sätter jag tänderna i imorgon, tror jag.