Uppstart

Är jag ensam om att tankarna på jobbet börjar snurra snabbare någon vecka innan semestern är slut? Jag joggade i spåret och fick nära på ångest när det kom över mig att jag ramlar in direkt i barngrupp på måndag, och ska på något sätt omsätta utbildningen jag just gått – teori till praktik – i skarpt läge.

Jag blev färdig Atelierista i vår efter andra terminen (på distans förstås). En fördel jag har är att min arbetsplats funkar fint för det. Men det jag lärt mig om sinnliga miljöer där smak, doft, känsel och andra sinnen får upplevelser, kräver förstås en genomtänkt strategi. Och byggstenar – ett par projektorer; spotlights, små hyllor och bord…

Men varför stressa upp sig?! Nej, det ska jag INTE göra! Det får ta den tid det tar utefter de förutsättningar just jag äger! Så länge finns skogen och utemiljön. Skogen är ju egentligen ett hav av upplevelser för sinnet. Jag behöver inte förbereda den miljön. Det är bara att gå dit! Skönt!

Hoppas din uppstart blir bra efter semestern!

Äcklig, men cool!

Jag ställer reflekterande frågor till eleverna som ligger i mossan och letar insekter. De börjar diskutera varför de inte hittar några smådjur; om årstidernas växlingar och om insekters livsmiljö. De tar sina små luppar och byter plats. De talar om växters egenskaper och om farliga djur. Plötsligt har de hittat en tusenfoting. Den ligger i en burk med lock som förstorar och den är ”ÄCKLIG! Men cool!” I skogen runt mig finns 18 elever. Några rullar ner för en slänt och känner tyngdkraften i kroppen. Andra har skapat ett hem under en gran och en restaurang vid ett berg. Elevgruppen är liten och jag är inte ensam pedagog i skogen. Jag har ansvar för sex elever och har tid att ställa följdfrågor och uppmuntra den som ännu inte skymtat en insekt.

Reflekterande stunder och en grupp, tillräckligt liten för att alla ska känna delaktighet, är en fundamental del av lärandet på fritids. Jag har sett de insektsletande eleverna många gånger genom åren men har verkligen inte alltid haft möjlighet att vara nära alla elever. Då kan reflektioner utebli. Någon ger upp, begreppsbildning försämras och aktiviteter rinner ut i sanden. Som ensam pedagog har jag varit tvungen att stå vid slänten där det rullas eller reda ut konflikter i ”restaurangen”.

Sämre personaltäthet på fritids – ofta till följd av att klasserna i skolan har ett stort behov av så kallad ”samverkan” – tyder på att skolan har första tjing på fritidspedagogen. En fritidspedagog i skolan ger bra inlärningsförutsättningar i klassen. En fritidspedagog som uteblir från fritidshemmet ger sämre förutsättningar för lärande på fritids.

De flesta lärare i fritidshem har inte 18 elever på två eller flera pedagoger. De har 50, ibland 150! Jag frågar mig hur Skolverkets skrivningar om att fritidshemmet ska utveckla ”elevernas intresse för och kunskaper om natur, teknik och samhälle genom att ge dem möjligheter att utforska, ställa frågor kring och samtala om företeelser och samband i den” ska kunna bli verklighet med dessa förutsättningar. En av många skrivningar i läroplanen.

Denna text publicerades i Tidningen Grundskolan, april 2020.

 

(Just nu är det lite oordning på rubriker och innehåll på bloggen. Jag ber om ursäkt för det och det kommer att justeras. Bara inte exakt just nu. Kanske hinner i påsk!?)

Gilla SKA!

SKA-arbete, systematiskt kvalitetsarbete, läggs upp olika i olika kommuner. I vår kommun utvärderar vi snart området Inflytande och ansvar.

Bild från arkivet (2014) med fundering om inflytande…

Mellan SKA-arbetets regelbundna uppföljningar pågår verkligheten. Och för att kunna se vilken kvalitet verksamheten har krävs den stora insatsen just här – mellan utvärderingarna.

Populärt nuförtiden kallas planeringarna för FRIPPAR. Det är inget nytt att planera utifrån läroplanen. Och vi som är gamla i gamet har även planerat utifrån Pedagogiskt program för fritidshem.

Jag fick lära mig att sätta upp mål och bestämma utvärderingsmodeller; genomföra och vidareutveckla och låta arbetet riktas av styrdokumenten; elevernas behov och medbestämmande.

Ibland låter det på folk som det här är alldeles nytt. Att fritidshemmet fått ”riktiga planeringar” först de sista åren. Tongivande fortbildare och fortbildningsföretag verkar också nära den tanken.

När vi utvärderar Inflytande och ansvar ska vi hitta modeller för att kartlägga hur det ser ut. Inte hur vi TÄNKT att det ska se ut om man läser planeringarna. Hur det VERKLIGEN ser ut i fritidshemsvardagen. Granska verksamheten kritiskt. Skärskåda vår egen praktik och observera varandra. Lite lätt läskigt. Men viktigt och bra. Bara jag börjar tänka på det kan jag se förbättringspotential. Och det är ju det som är hela grejen?!

Gilla SKA-arbete! ❤️

Utvecklar vi fritidshemmet?

Det har varit lite av ett mellanår när det gäller att driva utvecklingen framåt på fritids. Ett år när jag klivit lite åt sidan och lämnat plats. Det finns ju mycket att syssla med ändå! Nya infallsvinklar att testa och nya aktiviteter att genomföra.

Min erfarenhet av utvecklingsarbete på olika arbetsplatser varierar. Störst utveckling har skett när man som arbetslagsledare fått tid avsatt varje vecka för just den rollen. Det är sporrande, motiverande och helt nödvändigt. Hur kan man annars få input och nya impulser?! Hur kan man annars nätverka kollegialt med andra som vill utveckling på fritidshemmet?

Bearbetad text i min egen tappning. #bujo #bulletjournaling

Jag hittade en intressant text idag. Tyvärr hittar jag inte källan – det är ett gäng kopierade papper. Ett utdrag från ett kapitel med namnet ”10. Projektinriktat arbetssätt” och det fick mig att längta tillbaka till möjligheten att driva fritidshemsutveckling. Tänk om man fick läsa sådant på betald arbetstid! Och sedan tid att bearbeta! Och därefter tid att få med kollegor på arbetsplatsen eller rent av på kommunnivå! Vilket uppsving för fritids!

Som tur är, för kommunerna runt om i Sverige, lägger massor av fritidshemspersonal tid på att utveckla verksamheten genom att fortbilda sig gratis, på sin fritid, och ta med sin nya kunskap till arbetsplatsen. Skratta? Eller gråta?

Fortbildningsbehov?

Mitt eget fortbildningsbehov är uppenbarligen oändligt! Jag går kurser och utbildningar varje år för det är intressant, stimulerande och roligt. Och det gör så mycket för mig som person och i yrkesrollen!

Om du är intresserad av fortbildning i min regi är det bra att vara snabb med bokning och intresseanmälan eftersom jag – just det; går en kurs just nu, men också har ett arbete som lärare i fritidshem/i bild på heltid – har begränsat med tider/dagar att lägga på fortbildningar.

För er som inte kommit igång ordentligt med det digitala på fritidshemmet kan denna kurs vara bra. Du får själv arbeta och workshoppa på egen ipad samt lära om styrdokumentens krav och innehåll. (klicka på texten – det är en länk)

Jag kan även hålla kurs kring skapande i fritidshemmet. Men där får vi tillsammans se vad det är ni behöver och göra ett upplägg efter det. (Klicka på texten – det är en länk)

 

Vi kör väl vått-i-vått igen då!

Stora grupper, unga elever – ibland är det verkligen svårt att visa hur det ska gå till med eleverna runt sig. De blir för många helt enkelt.

Vi jobbar nu med perspektiv och med vattenfärgstekniker och i vanliga fall har mina grupper gjort vått i vått sen förskoleklass eller i alla fall åk 1. Men den här klassen kommer från andra skolor och flera olika grupper och de har alla tydligen missat denna teknik. Så nu kör vi!

Här kör jag instruktionen på himlen med hjälp av Youtube. Kanske kommer det mer instruktioner den vägen. Prenumerera om du vill hålla koll. Klicka på bilden så hamnar du på Youtube.

Vi tränar mot målen som berör verktyg, material och tekniker, samt bildelement. Och även för någon som är van med vattenfärger är det en utmaning med de tunna skolpappren!!

Mellanmålskompisar

Hur sitter vi när vi äter ”mellis”? Pedagogerna på fritidshemmet har det inte alltid så lätt när de kommer till denna fråga.

  1. Sitt där du önskar! Medför valfrihet men också ångest för somliga. Var är ”mina” kompisar? Tänk om alla kompisar hamnar vid samma bord utom jag! Jag känner ingen riktigt här. Jag är rädd att bli bortvald.
  2. Sitt alltid på samma plats! Skapar trygghet men på fritids finns oregelbunden närvaro. Ena dagen är bordet fullt. Andra dagen sitter någon ensam. Det betyder att vi flyttar om och arrangerar barnen på olika sätt vid borden ändå.
  3. De vuxna placerar ut barnen. Kan ske med god pedagogisk eftertanke. Men använder pedagogerna sin ”makt” fel? Delar man på barn som är pratiga när de äter ihop (har det väldigt trevligt när de äter)? Är detta verkligen medbestämmande?
  4. Slumpvis placering med t ex lottdragning. Spännande och skapar nya möten. Men kan det ge otrygghet?

Från och med denna vecka provar vi nummer fyra. Tanken är att eleverna ska lära känna fler på avdelningen. Att nya samtal ska uppstå och att det ska vara lite spännande och inte så vuxenstyrt (att omedvetet och medvetet maktmissbruk undviks, t ex).

Utvärdering på kammaren efter dag 2: Det är fortfarande spännande. Barnen hamnar i ”ovanliga kombinationer” och pratar med ”nya” barn. Några går omkring för att söka kontakt med en nära kompis som inte längre sitter bredvid. Men de flesta är lugna.

Hur gör ni på ert fritids?

Bildämnets vecka 2019

Viktig(aste?) ämnet i vår värld idag – där vi måste kunna förstå och läsa bilder, filmer och annan media – Bildämnet!

Just nu pågår Bildämnets vecka under hashtaggen #bildämnetsvecka2019

Delta med bra inlägg från skola och fritids eller inspireras av andra, t ex på Instagram. Jag delar mina inlägg där (frokenasa) och på FB https://m.facebook.com/LarandePerspektiv/posts/?ref=content_filter&mt_nav=0

 

Krönika i tidningen Grundskolan 2/2019

Med uppdrag att se

En krönika om att gå från förskola till fritidshem.

De är inte så stora. Fem, sex år och blyga eller frimodiga, hoppiga och nyfikna trampar de in över fritidshemmets tröskel. Vilket stort, fint och ansvarsfullt uppdrag att ta emot dessa barn! Nu gäller det att göra övergången mjuk – från förskolans gruppstorlek till fritidshemmets. Från en förskolepedagogerna till skolvärldens klasslärare, fritidspedagoger, speciallärare och kuratorer. Från utelek med luppar och nyckelpigor till rastlek med halva skolan.
Det är häftigt att se dem anpassa sig. De kämpar en extra gång med skorna – de är ju stora nu – och de vågar bryta ny mark; göra nya, stora bekantskaper; de bär den varma sopptallriken genom en knuffig matsal och brer mackan även när smöret är hårt.
Sexåringarna – mittemellan små och stora. De snubblar och biter ihop; kissar ner sig; lär sig en miljon skolaktiga saker som avslutningssånger, lilla b och vem man kan be om en frukt när man glömt sin egen. Vem man inte ska fråga…
En del knasiga saker: ”Maddefacker” och var man kan säga det utan att det blir för stora konsekvenser. Och till vem. Att ljuga bättre. Vem man kan härma för att verka tuff men kanske inte så snäll.
När man går från den lilla gruppen till en stor blir det lättare att inte synas. Små blygingar kan försvinna. Ett och annat tjuvnyp kan kamoufleras. Strategier för att slippa städa kan utformas. Vi har ett stort och viktigt uppdrag att se de här små juvelerna! Deras upptåg! Deras nederlag; rädslor och kunskapstörst. Mitt bland de små finns också de som verkligen skulle behövt det lilla sammanhanget; en pedagog med tid, och en lupp och en nyckelpiga. Hoppas våra huvudmän också ser det som prioriterat, snart. Att förebyggande arbete måste börja tidigt!