Så, hur väljer du fritidshem för ditt barn?

Jag blev lite gripen av en text på en amerikansk föräldrasida på internet. Tänk om föräldrar, rektorer och politiker tog fritidshemmet så där seriöst, som det är värt att tas. Med den viktiga funktion det har!

IMG_2560.PNG
Det har betydelse för barnet vart det går efter skolan (och före!); vad det erbjuds för aktiviteter efter skolan och vilka som är anställda för att bedriva verksamheten! Ibland tror jag inte ens föräldrarna tänker på att krav borde ställas. Och varför gör de inte det, i så fall? Och politikerna verkar inte ha fattat att ett riktigt bra fritidshem gör skillnad – trygga, nyfikna barn ger kompetenta vuxna medborgare. Och jag tror inte ens att alla de som tar beslut nedanför politikerna i hierarkin, förstår att ett utarmat fritidshem (pga att resurserna snedfördelats mellan skola och fritidshem) tyvärr ger ofokuserade elever i klassrummet, vilket faktiskt i slutändan ger en vuxen befolkning som faktiskt inte är så kompetent som den skulle kunna vara.

Fritids gör skillnad!!

Annonser

Orättvist?

Först lärde sig barnen att blanda till alla färgerna i färgcirkeln, genom handledning och diskussion. Därefter övade de att använda kunskapen i bilder och målningar. Sedan fyllde barnen sitt kunskapsförråd med gråskala – hur man blandar olika grå från ljusaste till mörkaste – och tillämpade detta genom att måla en grå och molnig hösthimmel.

Från färglära gick vi över till djup i bilden, genom både färgperspektiv, enpunktsperspektiv och förgrund/mellangrund/bakgrund. Vi analyserade andras bilder, övade på våra egna och tränade oss att utvärdera hur arbetet gått.2014-10-06 17.17.41

Kommunikation med bild – vi studerade forntidens sätt att tala med bilder och vi provade att själva tala med hjälp av moderna hällristningar, tillsammans med en konstnär.

Raskt över till bildredigering – Hur man redigerar; hur man förmedlar ett budskap/känsla med hjälp av olika metoder och mycket praktisk träning med slutproduktion i en utsida på en ”bok” som skapats i svenskämnet, genreskrivning. Vi har analyserat andras bilder – budskap, syfte och målgrupp till exempel.

Nu är det snart mars och vi är igång med blyertsteknik. Det har övats att skissa och teckna av föremål och strax är det geometriska former i 3D och skuggning som gäller. Barnen har fått kunskap om pennor med olika hårdhet om stompf och knådgummi.

Dessa barn går i trean. När de hunnit fram till åk 7 borde påfyllning av nya tekniker och idéer samt repetition, ha fyllt på kunnandet. Ganska rejält. Det ger högstadieeleven möjlighet att välja mellan olika material och tekniker när hen ska processa fram nytt skapande i bildundervisningen. Det ger en bra bank med kunnande om hur man presenterar; kommunicerar och analyserar bilder.

Vad är det som är orättvist då? Jo, att bildundervisning på de lägre stadierna ofta är lågprioriterad gentemot kärnämnena. Att pressade klasslärare inte har den tid det krävs för att bädda för en bred och gedigen kunskapsbas i bildämnet. DET är orättvist. Att elever kommer till högstadiet med så olika ryggsäck. Och ändå ska bedömas utefter samma grunder.

Vår skola herrGilla MÅNGFALD!!Fritidspedagog fram

Välkommen in i shoppen och hitta din egen jobbarfavorit!

Länkas genom att klicka på bilderna.

Barnet vs. matematik?

En favvo-kollega bor 90 mil från mig. Men visst är vi kollegor. Kollegor på nätet. Andreas är en ständig ögonöppnare; provokatör och anarkist (jag vet inte om han håller med 😉 – kanske). En seglivad punkare. Inte tycker vi samma, han och jag, i alla lägen. Men det är kanske just det som är så finurligt med kollegor – att man kommer med olika erfarenheter och åsikter och kan diskutera och ta intryck av varandra. Barnen i våra verksamheter är ju inte heller stöpta i samma form och de behöver förstås ett varierat bemötande. Igår tog han upp matten på fritidshemmet. Och jag funderar: Utesluter det ena det andra?

Ja, vi arbetar ju en del med matematik i olika former, på fritidshemmet. Bakningen är ju ett typexempel. Men bakning är så mycket mer! Det är träning i att på egen hand följa en instruktion/ett recept, att läsa och förstå; det är samarbete, teamkänsla och glädje; det är kemi, hemkunskap och teknik; det är en stilla flirt med den internationella aspekten, när vi avnjuter nybakade scones tillsammans vid vårt eget Afternoon-tea. Och förstås en massa andra saker. Konfliktlösning och turtagning är ofta en del i bakningserfarenheten. Och klibbig deg i händerna.

Men Andreas undrar varför vi fritidspedagoger allt som oftast plockar fram just matematiken vid bakningen. Är det matematiken som är det väsentliga när vi bakar? Eller kan det möjligen vara så att det är barnet? Var vi tidigare bättre på att tänka fritidspedagogik med barnet i centrum, innan vi kom in i skolan och kursplanemål och ämnen verkade vara något som signalerade status och viktigt fokus?! Hur viktig är smakupplevelsen? Inte så viktig som matten kanske? Hur viktig är glädjen och stoltheten i att kunna bjuda på något som krävt omtanke och energi?! Inte så viktig som kemin kanske? Tänker vi barn eller ämne när vi planerar?

Det är viktigt att fortbilda sig! Just nu går många grundskollärare ”Matematiklyftet”. Fritidspedagogerna lämnades utanför satsningen. Snart kommer Läslyftet. Gissningsvis utan fritidspedagoger. Och ändå är det kanske just på fritids, med en medveten strategi från pedagogen, som man ”råkar” finna aktiviteter och pyssel som stimulerar det matematiska tänket. Och det är kanske på fritids man ”råkar” ha tillgång till bra böcker och högläsning. Så varför fritids undantas från nationella satsningar är för mig en gåta. Inte kan vi gå samma Mattelyft som lärarna i grundskolan, och inte samma Läslyft. För vi arbetar ju med barnet i centrum och inte ämnet. Men visst är det ett lyft för barnet när pedagogen kan tänka stort och helhet. Det ena barnet kanske behöver känna just stoltheten i att ha skapat något – ett bröd – och få uppskattning av sin kompisar. Det andra barnet kanske får just den förståelsen som fattades i mattens mått- och mätadel.

Jag tror att det är viktigt att ta till sig det som Andreas talar om – att fritidshemmet inte ska försöka skapa sig status genom att visa på all viktig inlärning i ämnen, som sker där. Utan att visa på just skillnaderna mot skolan! Att det är fritidshemmets särart som är statusen – inte att vi gör samma en gång till, på eftermiddagen också. Oj, vad mycket text… Om något som väl är självklart för varje fritidspedagog – att sätta barnet i centrum.

Eller?!

Läs mer om Andreas kloka tankar på fritidspedagogik.se

 

Alltså, seriöööst!

Jag blev lite gripen av en text på en amerikansk föräldrasida på internet. Tänk om föräldrar, rektorer och politiker tog fritidshemmet så där seriöst, som det är värt att tas. Med den viktiga funktion det har!

IMG_2560.PNG
Det har betydelse för barnet vart det går efter skolan (och före); vad det erbjuds för aktiviteter efter skolan och vilka som är anställda för att bedriva verksamheten! Ibland tror jag inte ens föräldrarna tänker på att krav borde ställas. Och varför gör de inte det, i så fall? Alltså, seriöööst!

Här utvecklas barnen intellektuellt och praktiskt helt outstanding!!

Den verksamhet som Skolverket och Skollagen föreskriver ska bedrivas på fritidshemmet är helt outstanding för ett barn! Förutom att barnen får leka – med pedagogisk personal som kan stötta om det är svårt på olika vis, kommer barnen att utvecklas intellektuellt och praktiskt.

Pedagogerna kommer i vardagens samtal använda ett språk som både utmanar och förklarar. De kommer att bredda barnets allmänbildning genom berättelser, böcker och diskussion. I konflikter som uppstår mellan barnen, kommer pedagogerna att stötta och uppmuntra barnens egen förmåga till att ta ansvar för en lösning, och visa på modeller som kan användas. Aktiviteter som vidgar vyerna kommer att planeras. Val som väcker nyfikenhet på ett fördjupat lärande, kommer att erbjudas. Det kommer rimmas och räknas; tränas turtagning och respekt. Rörelse och hälsa kommer att gå som en röd tråd i verksamheten varje dag, och barnen kommer att rustas för att möta en digitaliserad och komplex värld. Pedagogerna kommer att aktivt arbeta för miljömedvetenhet; för demokratisk förståelse; för glädje och gemenskap; för förmågan till eget initiativ och handlingskraft för tiden som kommer, när man slutat på fritidshemmet.

Du kommer inte vilja välja bort fritids för ditt barn, även om du skulle kunna pussla ihop det med mor- och farföräldrar, barnvakt och arbete hemifrån.

Så kommer det se ut på fritidshemmen! När de väl fått de resurser – lokaler, personal och barngruppsstorlekar som är anpassade efter just den sortens verksamhet – som det är tänkt. Några fritidshem har det så. Men många har det inte alls så. Och ändå sägs det att man ska satsa på barnen…

 

Jag har visserligen mest få se på när andra är kreativa…

Bagare skulle jag bli. Eller möjligtvis dykare. Så såg framtidsplanerna ut när jag var i sjuårsåldern. Visserligen bakade jag inte så ofta. Och gillade inte att få vatten i ögonen. Men men… Så blev jag äldre. Jag gick i högstadiet. Fick intresse för bildämnet. Jo, konstnär ville jag nog bli. Eller författare. För det var ju så underbart roligt att skriva!

Men i gymnasiet dog alla drömmar. För inte kunde jag välja den linje där man arbetade med det konstnärliga – ”estetisk praktisk” – för den var ju tvåårig. Det gick inte an att välja en linje på gymnasiet som inte gav högskolebehörighet. Så… Inte välja det man gillade alltså. Släpade mig fram och tillbaka i tre år på ”samhäll”. Endast uppsatsdagarna var kul. Och när gymnasiet var slut fanns ingen kunskap om vad det ”verkliga” livet hade för yrken att erbjuda.

Fantastiskt nog kan man ändå hamna ”rätt”( – eller var det rätt… Det kan man alltid diskutera… Val man gör, konsekvenser hit och dit…) Hade knappt hört talas om fritidshem. Kände ingen som gick där. Men rätt var det var hade jag provat att arbeta där och gick på högskola. Jo, det har varit rätt i många år. Jag har visserligen mest fått se på när andra är kreativa, istället för att skapa själv. Men att leda konstnärlig verksamhet är inte heller fy skam. Även om man nu i efterhand ser att de som leder sådan på exempelvis ett museum har rimliga barngrupper att leda. Och högre lön. Och mindre stress. Och mer resurser. Men ändå…

Och nu får jag ju författa på min egen blogg! Och måla mina tavlor i lugn och ro hemma. Man vet aldrig vad framtiden bär i sitt sköte. Och snart kanske jag gör andra saker. Vem vet!? Tiderna förändras!

Ps. Alltså jag tänkte inte sluta som fritidspedagog! Men livet tar oväntade vändningar och inget är hugget i sten.

Den bästa litteraturen

Jag väcker bloggen efter sommarsömnen. Lite försiktigt. Prövar att skriva om en av sommarens aktiviteter – läsningen. Och jag ställer en läskig fråga om böcker…

Vilken är den absolut bästa bok du läst?
Jag räds den frågan. Jag har inget svar. Jag vet inte. Jag vet knappt vilka böcker som nästan är de bästa…
När jag ställer mig framför bokhyllan har jag den inte där i alla fall. Min bokhylla är ett resultat av någon bokklubb i unga år; samlandet på Bra Böckers lexikon under en tid; bokrea-impulsköp; arv och, jovisst, även en och annan bok jag verkligen önskat.

Det finns böcker jag läst tjogtals gånger, i min bokhylla. Och sådant jag aldrig skulle komma på tanken att läsa om.
Några böcker har satt spår. Minnen, tankar, känslor.

Den bästa boken… Jag vet inte… Men jag vet vad jag tyckt mycket om!
Per-Anders Fogelströms Stad; Jonas Hassan Khemiris Ett öga rött; Ernest Hemingways Den gamle och havet; Stevensons Skattkammarön; Sjöwall Wahlöös alla kriminalare och Agatha Christie; Mobergs Utvandrar-svit; en massa barnböcker – allt ifrån Roald Dahl via Astrid Lindgren till Mark Twain; Clézios Öken; Fredrik Lindströms Världens dåligaste språk… Listan är egentligen oerhört lång!
Många har man läst! Många är glömda! Många älskade jag just då, under läsningen.

Bra böcker vet jag inte om det är, om man ser till den storartade litterära kanon som några vill att man ska vörda. Men god litteratur i den bemärkelse att jag gillar den; upplever något med den.

Vilken bok är den bästa DU läst?

20140701-213949-77989817.jpg