När man VILL lära

Kanske har du kommit dit att du vet hur du ska lära dig på bästa sätt. Jag vet till exempel att jag lär mig bäst när jag har ett behov av en viss kunskap – när jag måste veta för att klara ett uppdrag; när jag måste veta för att att jag känner mig väldigt intresserad. Jag vet följaktligen att jag inte är så bra på att lära om jag inte behöver kunskapen just nu; om jag är ointresserad.

Åsa Anevik är långt ifrån ensam om detta. Engagemang och intresse är en mycket stor drivkraft hos de flesta. Oengagemang och ointresse är på samma vis faktorer i lärsituationer, som ökar risken för att du somnar, börjar prata med någon, rita eller i värsta fall störa och förstöra.

När fritidshemmen har barngrupper i den storlek som tillåter dem att utföra sitt uppdrag, finns stora förutsättningar för lärande där. ÄVEN när ämnet är ointressant. Lärprocesser där man arbetar med förmågor och inte med ämnen, passar bra på fritidshemmet. Man fokuserar på förmågor och utvecklas på olika plan.

Linn gillar inte matte. Faktiskt hatar hon matte. Men det är kul att leka affär. Och även om hon aldrig hade kommit på det själv, har hennes kompis Tea kommit på att de kan arbeta med kontokort istället för kontanter. Så när farfar kommer och hämtar Linn, står hon just och räknar ut hur mycket kunden har kvar på kontot och om det räcker till ett par liter mjölk.

När vi riggar affären på fritidshemmet tänker vi att barnen kan skapa och vara kreativa i utformningen av sina lekar. Att de kommer att få träna sig i samarbete; att ge och att ta. De kommer att pröva olika roller som ger en bra övning i att jämföra och sätta sig in i andras situation. Det blir fler tillfällen i en sådan här lek att reflektera – man analyserar, tolkar och värderar. I affären kommer barnen att träna ansvar på olika plan – att ta ansvar för sin del av leken. Att vara rädd om material och se till att det blir ordning till nästa lekgrupp. Affären kommer att ha kunder som ställer krav, kunder som är storkonsumenter och i värsta fall rånare,  och med dem kommer den kommunikativa förmågan ständigt att tränas – det kommer diskuteras; begrepp som inte hör till den direkta vardagen, kommer att användas. Kanske måste man också fundera på hur man beter sig om man behöver tillkalla polis…

På fritidshemmen tar vi sällan fram räkneuppgifter och uppmuntrar barnen att öva. Men de lär sig matte när de bakar, konstruerar och delar pizza. Vi plockar inte så ofta fram Ärtan, pärtan-boken och visar på hur bra det är att träna svenska. Men de lär sig att samtala, argumentera, förklara och lyssna, när de ska göra teater ihop. På samma vis lär sig barnen teknik, biologi, samhällskunskap och religion – genom att vi riggar möjligheten att halka in på de spåren. Och genom att de känner att de behöver kunskapen, just nu! Att de blir intresserade, på riktigt!

Förmågor är något som ”är i ropet”. Men det ”festliga” är att vi som utbildat oss för arbete i fritidshem, har med oss det från årtionden sedan. Intresset för fritidspedagogiken är ju inte så stort. Så folk vet ju inte riktigt vad som händer på fritidshemmet under ledning av fritidspedagoger. Det är väl mest barnpassning, antagligen. Så verkar de tänka. De som sätter ramarna. De som bestämmer att det ska vara så många barn i gruppen att fritidspedagogerna inte kommer att kunna utföra sitt uppdrag fullt ut.

Men nu har vi  i vår digitala tidsålder kommit till ett skede där jag tror att det kommer att bli en allt större kunskapsklyfta mellan fritidshemsbarn och hemmabarn, mellan barn som vistas i stora barngrupper och barn i små. Jag ska förklara hur jag tänker. Om vi börjar med skillnaden mellan fritidshemsbarn och hemmabarn. Vad gör barnen när de går hem? Väldigt hög procent spelar spel på digitala verktyg: Många stylar modeller och många spelar hockey. Några bygger, andra kollar på filmer. Rätt så ofta en ganska lång stund – för tiden flyger när man spelar! Vad gör barnet som gått till fritids? Det tränar ofta olika förmågor i många olika (med avsikt riggade) situationer. Ibland är det i skogen, ibland i slöjdsalen, ibland på programmeringskurs, ibland i idrottshallen… Och skillnaden mellan barn i stora och små grupper då? Ja, pedagogerna i en stor barngrupp kan vara väl så duktiga. Men när arbetet går ut på att organisation för att få plats, få transporten till matsalen att fungera och att pricka av listorna – då blir utrymmet till en pedagogisk verksamhet definitivt mindre. Och när (den ofta snålt tilltagna) planeringstiden ska mestadels handla om (återigen) organisatoriska frågor för att klara det stora trycket av barn, då blir det inte mycket tid över till planering av en verksamhet där barnen tränar förmågor och ”råkar” lära sig matte och argumentation som ”av en ren händelse”.

Annonser

Så, hur väljer du fritidshem för ditt barn?

Jag blev lite gripen av en text på en amerikansk föräldrasida på internet. Tänk om föräldrar, rektorer och politiker tog fritidshemmet så där seriöst, som det är värt att tas. Med den viktiga funktion det har!

IMG_2560.PNG
Det har betydelse för barnet vart det går efter skolan (och före!); vad det erbjuds för aktiviteter efter skolan och vilka som är anställda för att bedriva verksamheten! Ibland tror jag inte ens föräldrarna tänker på att krav borde ställas. Och varför gör de inte det, i så fall? Och politikerna verkar inte ha fattat att ett riktigt bra fritidshem gör skillnad – trygga, nyfikna barn ger kompetenta vuxna medborgare. Och jag tror inte ens att alla de som tar beslut nedanför politikerna i hierarkin, förstår att ett utarmat fritidshem (pga att resurserna snedfördelats mellan skola och fritidshem) tyvärr ger ofokuserade elever i klassrummet, vilket faktiskt i slutändan ger en vuxen befolkning som faktiskt inte är så kompetent som den skulle kunna vara.

Fritids gör skillnad!!

Dag fyra och fem – skapande ute

Dag fyra, av vår lägervecka, skapades det toarullskonst. Detta arbete var betydligt mer kreativt än vi själva kunnat gissa! Inte en enda bild har jag på dessa skapelser, tyvärr, men förutom roliga figurer (man kan googla efter liknande), satte barnen igång med gigantiska projekt som med nöd och näppe hann avslutas innan hemfärden, dagen därpå. Det blev båtar och solstolar och helt andra ting som bytte skepnad allteftersom de skapades. Barnen inspirerades tydligt av att inte behövs hålla sig inom några ramar!

Dag fem var det gemensam målning för dem som inte var mitt uppe i ett toarullsprojekt. Ena gruppen målade en himmel och fyllde den med regnbågar, fåglar, humlor och annat spännande. Andra gruppen fick måla marken. Marken fylldes med sjöar, hopptorn, hus och mycket mer.

Syftet med övningen var samarbete och samhörighet. Och givetvis skapandets glädje i sig!

Summasummarum – VILKEN VECKA! Barnen har fått rekreation, vila och rörelse. Man har varit delaktig, valt själv och själv bestämt takten. Mer sånt här åt barnen!! 

  

Tredje kreativa dagen på Sjölunda

Genom att använda material från naturen, får det man skapar helt eget liv. Inget kan bli likadant. Inget är heller tillverkat i en maskin; i en fabrik och det känns bättre miljömässigt. Att reflektera tillsammans med barnen om dessa vinster, är intressant. Det blir också några polletter som trillar ner – att det faktiskt inte bara är att skapa den ena pärlplattan; plastsnodden; garnbollen eller gipsstatyn efter den andra utan att det har ett pris någonstans.

IMG_1474Här har barnen satt igång skapandet. Några samlade material och knöt mobiler. Men det blev också helt andra projekt gjorda. Sanningen att säga var inte alla arbeten i total frånvaro av tillverkade material. Men vi snålade på allt sådant som inte var från naturen! 

 Håll utkik för snart kommer sista delen av vårt skapande på Sjölunda, dvs dag 4 och 5. Följ mig på FB så får du inläggen i ditt flöde. Jag lägger också ut allt på Twitter (du hittar mig som @FrokenAsa) och mycket kommer också på Pinterest. Vi ses!

Skapande utomhus, dag 2

Att planera skapande utomhus, utan många av de bekvämligheter som vi i vanliga fall tar för givet, är lite klurigt. Minst sagt. Många barn hade valt skapande aktivitet på daglägerveckan – och det var ju väldigt roligt – men det innebar också rätt stora grupper. Det gällde att hålla tungan rätt i mun när 27 barn skulle samsas om en liten tvättbalja för handtvätt, två limpistoler och platsen i en paviljong när regnet föll.

Men ingenting är omöjligt med god hjälp av duktiga kollegor och tålmodiga barn.

Kartonger hade vi samlat länge. Och med ett gott tillskott av lite extra av samma vara, från en äkta hälft, kunde alla barn få en rejäl bit att skapa av. 


På havstema/sjötema skulle det nu skapas. Det blev sjöborrar, fiskar och räkor. Och dessutom lite annat smått och gott. Alla arbetade med stor entusiasm. 

Material: Kartong – stora, för det ska bli rejäla skapelser! Akrylfärg, penslar och paletter (plastlock). Skyddskläder och lim (för ögon, ihopfogning av kartongbitar etc). Saxar, gärna stora och kraftiga. Mattkniv, för att hjälpa barnen lite på traven. Det var minsann inte så lätt att klippa i kartong! Vi använde också tavelupphängning och snöre på baksidan. På så sätt kunde vi ordna vernissage för de andra och för varandra, redan samma eftermiddag!

Följ Lärande Perspektiv om du inte vill missa vad vi gjorde dag tre på vårt dagläger. Följa kan du göra både på bloggen och på Facebook. Dessutom lägger jag ut alla nya inlägg på Twitter. Du hittar mig där som @FrokenAsa 

 

Skapande med himlen som tak och gräset som golv

Här ute har vi inte tillgång till varmvatten och barnen får inte gå in i den lånade stugan. Därför har de inte möjlighet att tvätta sig i rinnande vatten alls. Det är lite primitivt. Men i gengäld har vi tid och plats att breda ut oss. Och naturen som inspiration. Vinden, solen och regnet som gäster som kommer och går som de vill.

Det går att ge barnen förutsättningar för kreativt skapande, trots att man lever primitivt. Vi släpade med oss en del grejer, på vår daglägervecka, som hjälpte oss! En paviljong (som en förälder fixade) sattes upp ifall det skulle bli spöregn. Vattenkokaren fick värma vattnet, så barnen kunde tvätta sig i en diskbalja. Några hopfällbara bord (bygdegårdsbord) lånades in. Men mycket skapande skedde direkt på gräset.

Ett återkommande tema för årets skapande, var tankar runt att man kan skapa resurssnålt. Att vi inte måste tära på jordens resurser. Att man kan återanvända och dessutom finna material i skog och mark. Barnen var indelade i två grupper – de mindre barnen (6-8 år) och de större (8-10år). Nästan alla dagar fick de två grupperna samma uppgifter. Det var spännande att se hur de tog sig an dem, utifrån sin egen erfarenhet och gruppdynamik! Gruppen med yngre barn var på 18 personer och de större barnen var 27(!) stycken. 

Dag 1: Första dagen fick ändå de två grupperna olika uppgifter. Det berodde på att vårt material inte räckte till det stora barnantalet. Så här skapade de stora! 

 

Först pratade vi om totempålar. Vad är det? Är det någon som kan något om totempålar? Därefter pratade vi om jordens ändliga resurser. Båda ämnena avhandlades ganska snabbt, dock. Här skulle skapas!

Material: Tomma dunkar. Rundstav. Kniv, att vässa rundstaven med och slägghammare att slå i rundstaven i marken med. Mattkniv att göra hål i botten på dunkarna, så att pinnen kan gå igenom. Akrylfärger – så totempålen tål att stå ute. Limpistol (och en kabelvinda att få med strömmen ut!) Diverse annat: Barnen använde garn, tomma värmeljushållare, pinnar, kartong mm. Penslar och paletter (läs glasslock) plus skyddskläder – vi hade stora skjortor skänkta från en affär som skulle byta personalens arbetskläder. 

   
 

De yngre barnen skapade ansikten av återvinningsmaterial. Också med denna grupp pratades miljöaspekt. 

Material: Kartonbitar, pinnar, garn, värmeljushållare mm, akrylfärg, penslar, limpistol, skyddskläder. 

Båda grupperna hade sina alster på utställning under veckan. Häng med på nästa blogginlägg och läs om dag två!

Tredje året på Sjölunda

2015-06-29 10.54.53

En underbar miljö – ett underbart miljöombyte!

Vi var på dagläger på Sjölunda, förra veckan! En fantastisk möjlighet att byta skolgårdsgrus mot gräs under fötterna. Veckan var späckad av aktiviteter för den som ville. Och avslappnad för den som önskade det.

2015-06-22 15.56.30

Kreativt skapande med gemenskap

Fotbollsskolan var inte i första hand för att drilla blivande fotbollsproffs.Vattenleken var inte för att svalka oss. Skapandet var inte för att hitta konstnärsämnen i gruppen. Leken var inte först och främst för att öva motorik och konstruktion.

 

Nej, vi har sett till barnens intressen. Vad vill de ha ut av ett sommarlov?!

2015-06-29 10.51.37

Gott om tid för lek och upplevelser

På köpet kunde vi skicka med barnen: Ett träningsläger för kamratskapande, turtagande, samarbete, respekt för varandra och sig själva. En vecka av rörelse, motion och koordination. Våra aktiviteter gör det möjligt att utveckla vattenvana, uppfinningsrikedom/kreativitet och kunskaper om miljö, bokstäver, siffror, hållfasthet…

2015-06-29 10.55.45

Marken som golv, himlen som tak

 

 

 

 

Att vara aktiv utomhus hela veckan – i regn och i sol – ger en ny upplevelse; en stärkt kropp och själ och ett minne för livet. Ett riktigt sommarlov. För alla!

 

2015-06-29 11.01.24 2015-06-29 10.53.232015-06-29 10.59.32

Under veckan var det jag som höll i den valbara, skapande-aktiviteten. Jag återkommer i ett inlägg längre fram, om det – Hur man kan utforma och genomföra en härlig skaparverkstad med marken som golv och himlen som tak!

Informellt lärande och icke-kognitiva förmågor

Visst kan man lära sig att skriva berättelser i svenskundervisningen. Så klart! Och visst kan man lära sig matte när man har matematiklektion. Förstås! Men ett bra och nödvändigt sätt att lära sig och att skaffa sig en fördjupad förståelse är att repetera. Och helst då i realistiska situationer. Eller när man själv kommer på att man behöver träna på något, eller märker att man saknar kunskap om något.

En finfin arena för informellt lärande är fritidshemmet. Jag säger bara ”Bevara fritidshemmets egenart!” för det är juNamnlös när barnen leker i den pedagogiska miljön, som skapats av fritidspedagogerna, som de kan göra de där aha-upplevelserna. Inte när fritids är läxhjälp. Inte när fritids är förvaring. Utan när fritidshemmet är det som det ska vara – en plats där barnens egna intressen ska kunna leva och leka.

I leken utvecklas barnet intellektuellt. Det ser jag hela tiden i min vardag som fritidspedagog. I fredags lektes det affär. Nu må ni inte tro att det var pengar som skulle förvaras i kundernas plånböcker. Nej, det var kontokort. Varje kund fick ett konto med startsumman 3000 kronor. Kontoinformationen bokfördes på iPad – namn, foto och summa. Vid köptillfällena drogs korten och kassapersonalen fick snabbt göra en huvudräkning för att det skulle bli rätt på kontot.

De icke-kognitiva förmågor som övas under en sådan lek, är många! Man tränar på hur man beter sig i vårt samhälle; hur man för ett samtal med en kund; hur man kan samsas runt attraktiva sysslor och mycket mera. Och visst sker ett informellt lärande om ekonomiska transaktioner och en informell träning i huvudräkning, som faktiskt fungerar bättre än på läxhjälpen!

Man är motiverad på ett många gånger starkare vis.

Banner_blogg-Fritids IKT_280x200

Barnet vs. matematik?

En favvo-kollega bor 90 mil från mig. Men visst är vi kollegor. Kollegor på nätet. Andreas är en ständig ögonöppnare; provokatör och anarkist (jag vet inte om han håller med 😉 – kanske). En seglivad punkare. Inte tycker vi samma, han och jag, i alla lägen. Men det är kanske just det som är så finurligt med kollegor – att man kommer med olika erfarenheter och åsikter och kan diskutera och ta intryck av varandra. Barnen i våra verksamheter är ju inte heller stöpta i samma form och de behöver förstås ett varierat bemötande. Igår tog han upp matten på fritidshemmet. Och jag funderar: Utesluter det ena det andra?

Ja, vi arbetar ju en del med matematik i olika former, på fritidshemmet. Bakningen är ju ett typexempel. Men bakning är så mycket mer! Det är träning i att på egen hand följa en instruktion/ett recept, att läsa och förstå; det är samarbete, teamkänsla och glädje; det är kemi, hemkunskap och teknik; det är en stilla flirt med den internationella aspekten, när vi avnjuter nybakade scones tillsammans vid vårt eget Afternoon-tea. Och förstås en massa andra saker. Konfliktlösning och turtagning är ofta en del i bakningserfarenheten. Och klibbig deg i händerna.

Men Andreas undrar varför vi fritidspedagoger allt som oftast plockar fram just matematiken vid bakningen. Är det matematiken som är det väsentliga när vi bakar? Eller kan det möjligen vara så att det är barnet? Var vi tidigare bättre på att tänka fritidspedagogik med barnet i centrum, innan vi kom in i skolan och kursplanemål och ämnen verkade vara något som signalerade status och viktigt fokus?! Hur viktig är smakupplevelsen? Inte så viktig som matten kanske? Hur viktig är glädjen och stoltheten i att kunna bjuda på något som krävt omtanke och energi?! Inte så viktig som kemin kanske? Tänker vi barn eller ämne när vi planerar?

Det är viktigt att fortbilda sig! Just nu går många grundskollärare ”Matematiklyftet”. Fritidspedagogerna lämnades utanför satsningen. Snart kommer Läslyftet. Gissningsvis utan fritidspedagoger. Och ändå är det kanske just på fritids, med en medveten strategi från pedagogen, som man ”råkar” finna aktiviteter och pyssel som stimulerar det matematiska tänket. Och det är kanske på fritids man ”råkar” ha tillgång till bra böcker och högläsning. Så varför fritids undantas från nationella satsningar är för mig en gåta. Inte kan vi gå samma Mattelyft som lärarna i grundskolan, och inte samma Läslyft. För vi arbetar ju med barnet i centrum och inte ämnet. Men visst är det ett lyft för barnet när pedagogen kan tänka stort och helhet. Det ena barnet kanske behöver känna just stoltheten i att ha skapat något – ett bröd – och få uppskattning av sin kompisar. Det andra barnet kanske får just den förståelsen som fattades i mattens mått- och mätadel.

Jag tror att det är viktigt att ta till sig det som Andreas talar om – att fritidshemmet inte ska försöka skapa sig status genom att visa på all viktig inlärning i ämnen, som sker där. Utan att visa på just skillnaderna mot skolan! Att det är fritidshemmets särart som är statusen – inte att vi gör samma en gång till, på eftermiddagen också. Oj, vad mycket text… Om något som väl är självklart för varje fritidspedagog – att sätta barnet i centrum.

Eller?!

Läs mer om Andreas kloka tankar på fritidspedagogik.se

 

Alltså, seriöööst!

Jag blev lite gripen av en text på en amerikansk föräldrasida på internet. Tänk om föräldrar, rektorer och politiker tog fritidshemmet så där seriöst, som det är värt att tas. Med den viktiga funktion det har!

IMG_2560.PNG
Det har betydelse för barnet vart det går efter skolan (och före); vad det erbjuds för aktiviteter efter skolan och vilka som är anställda för att bedriva verksamheten! Ibland tror jag inte ens föräldrarna tänker på att krav borde ställas. Och varför gör de inte det, i så fall? Alltså, seriöööst!