Vårreflektion

Det kvittrar och flaxar, fladdrar och kryper.

Värme och ljus, knoppar, vingbrus.

Bleka armar, vita ben vågar ut i dagsljuset. Nya fräknar dyker upp. Solglasögon åker på. Keps. Sneakers.

Man snokar i rabatter efter mer än snödroppar och krokus. Man släpar ut kameran. Knäcker gamla vinterståndare och släpar mot komposten.

Så kommer glädjen och kärleken till naturen tillbaka. Den som gått på sparlåga i några månader. Den som älskar ljuset och färgerna. Utom det grå.

Var är sekatören, trädgårdshandskarna och spaden!?

Bäst att smida medan järnet är varmt. Om ett par månader har det ljusa åter blivit vardag. Och man suckar om timmar med gräsklippare; ogräs; sniglar och bladlöss.

Jag fick en råttsvans i pizzan – förstahandskälla!

I måndags var det KÄLLKRITIKENS DAG. Det kanske det inte var så många som uppmärksammade. Men i somras fick fritidshemmen ett tydligare uppdrag kring den digitala världen, med hjälp av en ny del i Lgr 11 och därför kanske vi borde ge källkritiken fler dagar med uppmärksamhet. Ganska många rent av.

När jag berättar om att jag fått en råttsvans i min pizza är jag en förstahandskälla. Om jag berättar om en kompis som fått en råttsvans i pizzan är jag en andrahandskälla. Jag måste alltså inte vara ute på nätet för att vara källkritisk. Men på internet finns många tillfällen jag kan bli lurad och jag behöver träna på källkritiskt tänkande – att alltid ha det källkritiska tänket i ryggmärgen.

Vet du hur du ska arbeta källkritiskt på din avdelning? Det kanske inte är det enklaste att ta tag i – men det är ett av de viktigast utskolningsämnena att bearbeta. Det är nog lättare att gå vilse på nätet, idag, än att gå vilse i närmiljön – vilket ju är vanligare att vi jobbar mot. Jag vill tipsa om två filmserier från UR som hjälper dig att ta upp ämnet:

För åk f-3

För åk 4-6

En likvärdig skola/fritidshem?

Vi har sakta men säkert tillsammans arbetat för att göra en positiv förändring på fritids. Och det har varit framgångsrikt! Vi arbetade fram strukturer och införde rutiner – som vi ändrade några gånger tills vi hittade rätt – och som gjorde att vardagen blev mer harmonisk. Olika elevgrupper behöver olika verksamhet – vår elevgrupp blev tydligt mer välmående av de nya strukturerna. Också personalen behövde bättre förutsättningar att utföra sitt arbete. Vi införde:

  • Tydliga rutiner vid skoldagens slut
  • Rutiner för mellanmål
  • Rutiner för städning
  • Planerade dagliga aktiviteter att välja eller avstå ifrån
  • Tydlig elevdemokrati genom fritidsråd som gör skillnad
  • Pedagogiska möten för personalen varje vecka, för att utvärdera och förbättra verksamheten, läsa in sig på styrdokument och planera för aktiviteter etc
  • Ställtid för att orka hela dagen

Efter många år i en annan verksamhet ser jag många av punkterna som självklara. Men på andra håll kan det vara en utmaning att komma dithän. En av de saker jag lärt mig under det sista året är att förutsättningarna i vårt land kan skilja. Mycket. Det är nyttigt att röra på sig och se nytt. Olika kommuner; ekonomi; prioriteringar; gruppsammansättningar – vad är egentligen oddsen för en likvärdig skola/fritidshem?

Det finns alltid saker att arbeta vidare med. En utmaning just nu är att arbeta fram en god rastverksamhet. Idag finns det ingen. På måndag finns det. Med små steg i taget kommer vi säkert bli framgångsrika där med! Heja vårt fritids!

En blogg som en gammal pärm

Jag vill börja med att tacka!

När jag träffar folk – när jag leder kurser/föreläser eller möter nya människor genom arbetet som pedagog – får jag ibland skön feedback. Det är fantastiskt! Vilken energi det ger! Under tider av mindre produktivitet (som den senaste tiden) kan jag lapa i mig minnet av de ord du sa när du hälsade ”Jag läser allt du skriver!” eller ni i det lilla gänget som kom fram och log med orden ”Du har inspirerat oss!” Jag skriver visserligen mycket p g a egoistiska skäl – jag reder i mina egna tankar; ser vad jag lär och får syn på nytt. Men jag vet ju att dessa tankar också kan vara till nytta för andra.

Hur ofta måste man uppdatera en blogg? Inte så ofta, om det är stiltje, enligt mig. En blogg är förstås härlig om den är levande och rykande färsk. Men en blogg kan ocks20140602-165405-60845396.jpgå ha de där fantastiska kvaliteterna som en gammal pärm eller en välanvänd bok kan ha – ett ställe att återkomma till för att återupptäcka idéer man glömt. Så hoppas jag att Lärande Perspektiv har varit när mitt bloggande varit på sparlåga. Jag har själv gått tillbaka ibland under tiden. Ibland finns inte den där skrivklådan där. Det kan bero på att livet är hektiskt; sorgligt; jublande festligt och en massa andra saker.

Min skrivklåda kan vara på väg tillbaka – vem vet, jag skriver ju nu igen – och mycket rör sig just nu i min pedagoghjärna. I hjärnan just nu:

  • Spelifierat lärande – det är ju lite av det jag håller på med i min vardag hemma – kan jag använda det som pedagog?
  • Kreativa miljöer för lek och lärande – hur skapar jag det?
  • Källkritik för sexåringar och källkritik för de ”stora” som gränslöst varit ute på nätet i flera år – hur gör man?
  • Vad var det för quiz jag hörde om som var ÄNNU roligare än Kahoot?! Måste kolla upp!

Vad rör sig i din pedagoghjärna nu?


 

fritidsped tshirtOm du vill Vår skola herrkika på roliga, sköna och trevliga kläder/accessoarer kan du kika in på Shoppen – Välkommen!

Klicka här!

 

Krönikören – Om musik på fritids

Från sista numret av tidningen Fritidspedagogik

Nu kör vi!

”Får vi lyssna på musik?” Den frågan återkommer ofta på ett fritidshem om det inte finns en särskild plats där barnen fritt förfogar över ljudutrymmet. Musik gör ofta något positivt med oss människor. Vi sjunger och trallar med, kanske inne i våra egna huvuden, men ändå. Musiken får oss ibland att spritta i kroppen. När Sara rullar ut högtalaren på skolgården och det blir disco i gropen, då hoppas det omkring minsann! Stora och små om varandra! Och munnar ler. På dansare. På åskådare. Och på en och annan pedagog som befinner sig ute på rasten. Snålblåsiga skoldagar, vinterdagar och för den delen sommardagar, blir ljusare och varmare med musiken.img_0669

Musik är ett uttrycksmedel och på fritidshemmet ska vi arbeta med estetiska uttrycksformer. Barnen är inte nödbedda. Pedagogerna måste på intet sätt driva på. Det gör barnen bra själva – med ett handtag här och där, om det verkar behövas. Årets melodifestival lockade ett par av barnen på min arbetsplats att arrangera en egen festival. I den medverkade med glädje de andra barnen – mimande, dansande eller sjungande. De estetiska uttrycksformerna är ju ofta sådana – de skapar ett behov hos barnen att arrangera, visa upp och framträda. Det utvecklar barnens entreprenöriella förmåga, viktig för starka, självständiga och säkra barn. Traditionellt ordnade pedagogerna också ett mellomellis i matsalen, med mingel, dans och musik. Glädjen stod högt i tak!

Populärmusik är en viktig del i många barns liv. Barnens egen sång ska vi inte heller glömma av. Sångsamlingar och körer kan vara ett sätt att plocka upp den tråden. När jag arbetade med sex- och sjuåringar brukade vi ofta ha samling med sång. Även när ens egen musikalitet är tveksam, fungerar det i dessa åldrar. ”Åsa, du borde bli sjungerska!” fick jag höra vid en samling. Då slog jag ändå på guran med fyra, fem ackord (felackord inräknade) och ylade mindre tonsäkert ihop med barnen. Det gör inget. Barnen mår gott av sång. Då kan vi bjuda på det andra.

Även de stora barnen vill sjunga. Men ibland känns det pinsamt, verkar det som. Då får man hitta andra vägar. Kanske lockas de av att göra hiphop, rock eller klassisk musik med en app. Man blir alltid lika förvånad när ett barn kommer och spelar upp en proffsig låt med trummor, bas och piano, som de själva komponerat och framfört i Garageband (app). De musikaliska barnen syns inte alltid i vår verksamhet. Det kanske är dags att ändra på det nu?

Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik! Nu kör vi!!

Snygga och användbara QR-koder

Jag har skrivit om QR-koder tidigare, och jag har sedan dess arbetat med det lite på fritids och alldeles nyss lärt mig hur man kan göra QR-kod ännu roligare. Att göra någon sugen på att scanna en kod – hur gör man det? Kanske kan QR-koden se lite kul ut!? Sist i inlägget visar jag hur otroligt användbar QR-kod kan vara i pedagogisk verksamhet. Testa!

Här har du ett par kul hemsidor att göra snygg kod på:

qr-till-qrsida1

Scanna koden här intill och du hamnar på en sida där du kan designa koden lite som du vill! (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

Du kan ändra färg, mönster, ögonform mm.

 

 

qr-till-qrsida2

Scanna koden här intill för att ramla in på en sida för annorlunda koddesign! (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

Du kan fixa en gräsmatta och andra snygga ”lookar”.

 

 

Scanna koden här intill och hitta en bra app i appstore. (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

qr-larande-p

Du kan göra bild-qr-koder – som den här med min logga för Lärande Perspektiv. Scannar man min QR-kod hamnar man på min blogg.

 

Scanna denna om du vill ha en bra gratisapp som kan göra enkla och helt vanliga QR-koder och som dessutom är bra till själva scanningsmomentet. (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

 

 

Hur kan QR-koden vara användbar då?

  • Tänk dig att du vill instruera eleverna – ett sätt att räkna; teckna; pyssla; plantera; skriva en imagerecension… Det räcker att du instruerar en gång – filma in dig helt enkelt 🙂 Här har du ett jättefint exempel på en elev som instruerar sina kamrater. Därefter kan det på pysselbordet ligga material – papper i detta fall; på anslagstavlan sitter QR-koden till instruktionsfilmen – och vips kan du ägna dig åt elever som behöver extra stöd eller helt enkelt en stund med en vuxen – instruktionen sköter sig själv! imageKlickar du på bilden här eller scannar på koden, så kommer du till filmen på youtube. Så kan alltså eleven också göra, med en kod du satt på anslagstavlan.
  • Värdegrundsarbetet kan få en extra skjuts med hjälp av små QR-koder med positiva uppmaningar, som sitter här och där.

qr-varde-1

 

 

qr-varde-3

 

 

 

 

qr-varde-4

 

qr-varde-2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • I tamburen kan fritidshemmet sätta upp veckans QR-kod med ett veckobrev eller en film om veckan som gått.

Tack för att du orkade läsa ända hit! Vi som bloggar om pedagogik gör det i regel helt ideellt – och för dig som läser är det bara att välja och vraka: Ta hela konceptet; välja delar; strunta i alltihop eller något helt annat. Betalningen för bloggarmödan: Det är alltid roligt när någon hör av sig med tankar om inlägget! Och när någon delar vidare känns det också väldigt roligt. Ibland hör någon av sig och berättar om sin erfarenheter av att ha testat något de läst här – fantastiskt! Så läs, dela och använd!

/Ha det!

Spara

Spara

Spara

Finns det två läger?

Nyfikenhet drev mig att göra detta inlägg! Kommentera gärna här eller i sociala medier där inlägget är delat. Det är spännande att höra vad du vet, tror och tycker!

Sällan är verkligheten svart eller vit. Gråskalor är väl egentligen mer rimligt att tänka sig att tankevärlden är uppbyggd av, om vi ska använda en ”färgmetafor” när vi talar om den. Kanske är jag inte ute och cyklar när jag tycker att vi oftare lutar åt ena än åt andra hållet med våra åsikter – vi kanske drar åt svart eller vitt, dvs åt mörkgrått/ljusgrått.

Svamlet jag kommer med här vill jag ska leda mot fritidshemspedagogiken. Finns det rent av två läger i den pedagogiken?

Är det ena lägret de som tänker att barnen på fritidshemmet i första hand lär och utvecklas genom lek? Lek som barnen styr och bestämmer över – när, var, hur. Lek som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten och som bearbetar den. Lek som ibland är vild och tokig, farlig rent av.
Kanske blir pedagogerna i detta läger något kritiserade för att inte ha en ordentligt planerad och strukturerad verksamhet. Så behöver det inte vara förstås. Denna verksamhet kanske arbetar i stor samklang med barnen. Pedagogerna kan rigga miljöer, pedagogik och aktivitetsförslag för att utmana barnen att ta nya kliv i sina intressen eller utanför dem, samt i sin världsuppfattning.

Är det andra lägret de som tänker att barnen på fritids i första hand lär sig genom aktiviteter, planerade av pedagoger? Aktiviteter som barnen deltar i. Aktiviteter som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten. Aktiviteter som är kontrollerade och övervakade.
Kanske blir dessa pedagoger kritiserade för att barnen inte får använda sin fritid efter egen önskan. Att det är utelek, gymnastiksalen eller ateljén vare sig barnet vill eller inte. Så behöver det inte alls vara. Kanske är verksamheten utformad med barnen i centrum; med hjälp av demokratiska processer och med möjlighet att avstå från medverkan i aktiviteter.

Jag kopplar snabbt tillbaka till gråskalan i inledningen, så att ingen tänker att det är svart och vitt. Man kan vara rätt mörkgrå här. Eller så är man ganska ljust grå i färgen. (Jag kom just på att en gråskala kanske inte är en bra illustration i en så färgsprakande verksamhet som fritidshemmets. Men nu får den metaforen jobba vidare här.) Eller så vacklar man – inte negativt menat – någonstans i det mellangrå fältet. Det går förstås att hävda att man arbetar med en mix av dessa två. Här gör jag ingen värdering av tankesätten och verksamhetsidén. Jag vill bara förmedla den känsla jag får när jag läser fritidspedagogers olika tankar och inlägg på nätet.

Hur ser det ut i litteraturen som vänder sig till studenterna? Vad säger auktoriteter i skrået? Vad säger du?

Vila – Arbeta – Fyll på

Det är sommar och semester. Någon gång under sommaren har du förhoppningsvis fått några veckors ledighet. Och efter en tid börjar arbetsplatsens rutiner blekna; elevernas ansikten och namn blir lite otydliga; planer inför nästa termin glöms…
Tills plötsligt insikten om att semestern lider mot sitt slut, infinner sig. Då segar sig hjärnan långsamt upp mot ytan. Men innan det…
Man vilar. Seglar eller gungar i hängmattan eller slappar på en strand. Man arbetar. Målar några fönster. Renoverar en toa eller rensar ogräs på en kolonilott. Man fyller på. Läser. Lyssnar. Lär. Kultur. Historia. Livsvisdom.
Ni vet vad poddar är? Som inspelade radioprogram som väntar på att du ska upptäcka dem, lyssna på dem, väntar de på nätet. De kan roa och oroa, som man brukar säga. De kan färska upp minnen och skänka ny kunskap. En gång spelade jag t o m in ett eget avsnitt. Lite skämmigt så här i efterhand. Men vadå?! Det var lärorikt och lite kul!
I sommar har jag fullständigt snöat in på podcasts. En särskild pod faktiskt. Historiepodden närmare bestämt. Jag har fyllt på min skrala historiekunskap med ny. Eller ja, förstås gammal, kunskap.
Vilat i växthuset = historiepodden
Arbetat med renovering = historiepodden
Lagat mat = historiepodden
Tagit ett bad = historiepodden

Marie Curie. Djingis Khan. Enigmamaskinen. Mesopotamien. Francis Bacon. Svenska befrielsekriget…
Jo, jag har fyllt på i sommar. Än så länge ca 45 timmar #histpod
Vill man lära sig, lär man sig!
image
Nu är jag sugen på att skapa pod med eleverna!!

Min hand, min hjärna, min iPad

Som om vi inte visste!? Det är klart vi redan vet! Att vi lär med kroppen och rörelser. Vi hoppar, leker och skapar oss till både kunskap och förtrogenhet. I sista numret av Pedagogiska Magasinet läser vi om handen. Handen som håller i pennan och raspet mot pappret och rörelsen i handleden. Vi läser om hur våra händers verk utvecklat våra hjärnor över tid. Från tiden med arbete vid lägerelden, som gjort oss smartare som kollektiv, men också nu – vi lär in mer och bättre med rörelse.

Nu stärks skrivningarna för oss i skolans värld. Det blir tydligare att vi ska se till att eleverna erhåller digital kompetens. Och specifikt på fritidshemmet finns nu formulerat att eleverna ska tillägna sig kunskaper om t ex digital kommunikation och skapande. Och pedagoger suckar ute i skolor och fritidshem. Fritidspedagoger säger – barnen behöver hoppa och leka. Rörelse ger utveckling.

De har rätt! Det är klart att vi inte nu plötsligt ska sluta hoppa, rita och skriva oss till utveckling. Men inte utesluter det ena det andra? Om vi vet att vi blir friskare av morötter, slutar vi väl inte att äta broccoli? Och om vi märker att korsord gör oss smartare, blir väl korsordslösandet inte det enda vi gör?

Meningfull verksamhet är elevnära verksamhet. Och det digitala är en sådan bit. Rörelse och digital imageteknik behöver inte spela ut varandra. En varierad dag ger gott lärande! Ömsom fysisk aktivitet. Ömsom intellektuell aktivitet. Ibland både och! Kanske geocaching?! Rörelse; upplevelse; ämneskunskap; kreativitet och digitala verktyg. Allt i ett!

Den 1 juli träder de nya skrivningarna i kraft. Gör dig redo! 😃

Att leva upp till alla krav – Jobbstress?

På ett fritidshem med 70 närvarande barn – det är ganska vanligt idag, men det finns avdelningar med fler och färre barn – kan det med lite tur finnas 4 pedagoger. Då har de tur, för det finns många exempel där det inte finns utbildade pedagoger alls och exempel på ännu sämre personaltäthet. Den som befunnit sig i en sådan miljö, vet att en (1) pedagog går åt till att räkna barn – att försöka hålla koll på att de befinner sig i säkerhet. Minst en (1) pedagog går åt till att följa ett antal barns förehavanden, helst med ett avstånd på högst två steg. (Men det funkar ju rätt dåligt om det gäller mer än ett barn.) Dessa barn har ofta extra resurser under skoltid, men förväntas klara sig i sociala sammanhang på fritids. Det gäller ofta extra impulsstyrda barn. En (1) personal tar emot föräldrar och telefonsamtal, samt försöker hålla reda på de många barn som ska skickas till blockflöjt, hem, till mormor eller fotbollsträningen, diverse olika tider under eftermiddagen. Det blir ganska många sådana kontakter och tider i en barngrupp på 70. Då har vi kvar en (1) pedagog. På 70 barn.image

En pedagog som ska bedriva en verksamhet som lever upp till styrdokumentens krav. 70 barn som har rätt att lära känna närmiljön och dess kulturaktiviteter. 70 barn som alla har rätt att mötas där de står just nu – med sina individuella behov. Denna pedagog bör göra observationer; bör reflektera med barnen om deras utveckling och lärande; bör ställa följdfrågor och läsa högt ur böcker. Barnen ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska det de möter på internet, under sin fritidshemstid. Och träna på att samspela, lösa konflikter och fråga om man får vara med. Och de ska få möjlighet att fördjupa sina intressen och utvecklas entreprenöriellt. Musik och kreativt skapande; teater, idrott och hälsosamt leverne; språklig utveckling, bakning, hopprep; integration; biologi; teknik och samtal och filosofiska funderingar och empati och tusen andra saker. Hårda pix för den fjärde pedagogen. Som kanske finns. Om man har tur. Och då får vi hoppas att den pedagogen inte måste trösta någon som ramlat. För då är barnen utlämnade till varandra – till kamratuppfostran, t ex.
Det finns egentligen bara en arena för det traditionella lärandet (och då syftar jag på den ursprungliga sortens lärandet – den egna drivkraftens och nyfikenhetens lärande) i skolans regi – fritidshemmet. Och fritids har monterats ner. Det märks. Mindre omsorg och att inte bli sedd – att inte få lära och utvecklas som individ – det ger sämre förutsättningar för både kunskapsutveckling och socialt beteende. Dvs sämre skolresultat och fler missanpassade unga. Men ändå glöms fritidshemmen bort i debatten om skolan. Hela tiden!
Att satsa på barns fritid betalar sig. Såg du på Gympaläraren, på SVT? Unga som blev sedda. Som började le, leka och må bra. Och som höjde sina betyg. Investera och skörda vinster. Hallå!? Politikerna?!