Bildämnets vecka 2019

Viktig(aste?) ämnet i vår värld idag – där vi måste kunna förstå och läsa bilder, filmer och annan media – Bildämnet!

Just nu pågår Bildämnets vecka under hashtaggen #bildämnetsvecka2019

Delta med bra inlägg från skola och fritids eller inspireras av andra, t ex på Instagram. Jag delar mina inlägg där (frokenasa) och på FB https://m.facebook.com/LarandePerspektiv/posts/?ref=content_filter&mt_nav=0

 

Annonser

Krönika i tidningen Grundskolan 2/2019

Med uppdrag att se

En krönika om att gå från förskola till fritidshem.

De är inte så stora. Fem, sex år och blyga eller frimodiga, hoppiga och nyfikna trampar de in över fritidshemmets tröskel. Vilket stort, fint och ansvarsfullt uppdrag att ta emot dessa barn! Nu gäller det att göra övergången mjuk – från förskolans gruppstorlek till fritidshemmets. Från en förskolepedagogerna till skolvärldens klasslärare, fritidspedagoger, speciallärare och kuratorer. Från utelek med luppar och nyckelpigor till rastlek med halva skolan.
Det är häftigt att se dem anpassa sig. De kämpar en extra gång med skorna – de är ju stora nu – och de vågar bryta ny mark; göra nya, stora bekantskaper; de bär den varma sopptallriken genom en knuffig matsal och brer mackan även när smöret är hårt.
Sexåringarna – mittemellan små och stora. De snubblar och biter ihop; kissar ner sig; lär sig en miljon skolaktiga saker som avslutningssånger, lilla b och vem man kan be om en frukt när man glömt sin egen. Vem man inte ska fråga…
En del knasiga saker: ”Maddefacker” och var man kan säga det utan att det blir för stora konsekvenser. Och till vem. Att ljuga bättre. Vem man kan härma för att verka tuff men kanske inte så snäll.
När man går från den lilla gruppen till en stor blir det lättare att inte synas. Små blygingar kan försvinna. Ett och annat tjuvnyp kan kamoufleras. Strategier för att slippa städa kan utformas. Vi har ett stort och viktigt uppdrag att se de här små juvelerna! Deras upptåg! Deras nederlag; rädslor och kunskapstörst. Mitt bland de små finns också de som verkligen skulle behövt det lilla sammanhanget; en pedagog med tid, och en lupp och en nyckelpiga. Hoppas våra huvudmän också ser det som prioriterat, snart. Att förebyggande arbete måste börja tidigt!

Skärmtiiiiid!

Jag jobbar på ett fritids med tillgång till digitala verktyg. Och det betyder INTE att eleverna hänger över en skärm hela tiden. De flesta använder inte sin iPad varje dag. Inte heller varje vecka.

Bra!? Ja, om man är orolig för ”skärmtid” som skenar. Vi är inte så oroliga. Vi har koll. Vi märker om någon ber om sin iPad väldigt ofta och vill sitta väldigt länge. Då kan man fundera på varför och om det är ett problem.

Varje elev får i år tre kurstillfällen med Kul och strul, som är för alla. Utöver det erbjuder vi då och då andra digitala aktiviteter. Och eleverna har egna idéer. I princip allt digitalt innefattar kunskapssökande eller estetiska uttryck.

Med digitala verktyg har vi jobbat mot det centrala innehållet i kap 4, Lgr 11:

Språk och kommunikation

  • Digitala verktyg och medier för kommunikation.
  • Säker och ansvarsfull kommunikation, även i digitala sammanhang.

Skapande och estetiska uttrycksformer

  • Olika material, redskap och tekniker för att skapa och uttrycka sig.
  • Digitala verktyg för framställning av olika estetiska uttryck.

Natur och samhälle

  • Olika sätt att utforska företeelser och samband i natur, teknik och samhälle, till exempel genom samtal, studiebesök och digitala medier. Hur företeelser och samband kan beskrivas, till exempel med ord och bilder.
  • Orientera sig i närmiljön och hur man beter sig i trafiken på ett säkert sätt.

Vi har också arbetat mot målen i kapitel ett och två:

Alla elever ska ges möjlighet att utveckla sin förmåga att använda digital teknik. De ska även ges möjlighet att utveckla ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, för att kunna se möjligheter och förstå risker samt kunna värdera information.

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola

  • kan använda såväl digitala som andra verktyg och medier för kunskapssökande, informationsbearbetning, problemlösning, skapande, kommunikation och lärande.

Vi har prickat in många andra mål också, i detta arbete. Men genom våra val av aktiviteter, appar och genom vårt förhållningssätt; ser vi att vi bidrar att utveckla elevernas digitala kompetens på ett positivt sätt. Och skärmtiden är inte ett problem.

Vill du veta mer! Klicka här!

Hur obligatoriskt kan det var i en frivillig verksamhet?

Fritidshemmet räknas som frivilligt. Det kan man ju diskutera för eleverna har ju inte själva valt att gå dit och de flesta vårdnadshavare har inget annat att välja på, eftersom de arbetar och barnen måste vara någonstans. Eller hur?! Men verksamheten är ju inte obligatorisk, i alla fall. Det kan vi enas om. Ingen måste vara på fritids.

I våra styrdokument läser vi att ”undervisningen (ska ta) sin utgångspunkt i elevernas behov, intressen och erfarenheter, men också att eleverna kontinuerligt utmanas ytterligare genom att de inspireras till nya upptäckter.” Måste alla aktiviteter vara valfria i en sådan verksamhet? Får man ha obligatoriska inslag i en sådan verksamhet?

Det är viktigt att eleverna får utvecklas och lära och att de ges en meningsfull fritid. Det står också i Lgr 11. Kan man skapa en verksamhet där eleverna lär och utvecklas, även om de olika delarna är frivilliga? Kan elevernas fritid styras in i obligatoriska aktiviteter?

Ovanstående frågor ställs gång på gång av läraren i fritidshemmet. Och av annan personal i fritidshemmet. Man undrar varför vi tänker så olika om det här. Motsvarande frågor ställs inte av läraren som har sin bas i den obligatoriska delen av dagen. Och inte av annan personal som arbetar under skoltid. Men det är bra att frågorna ställs – det gör att vi kan stå för den verksamhet vi där efter planerar.

Jag själv ser en vinst i att skapa aktiviteter som eleverna vill välja snarare än måste välja. Vi kan skapa situationer för att eleverna ska ”utveckla en allsidig rörelseförmåga” (Lgr 11) genom att plocka fram lockande lekmaterial; själva hoppa, krypa och springa; visa på spännande äventyr osv. Om vi har elever som aldrig nappar får vi anstränga oss ytterligare! Det kan vi göra istället för att skapa en obligatorisk aktivitet.

Men jag ser också en vinst i att då och då skapa situationer där alla elever ingår, för att ge ny input och inspiration. I början av terminen kanske alla går till idrottssalen, för att få veta vad den har att erbjuda Om man deltar eller tittar på, kanske inte är så viktigt. I slutet av terminen väljer man själv. När man introducerar programmering kanske alla medverkar lite grand. Eller tittar på, om det känns tufft att delta. Men nästa gång kanske man kan få välja själv?!

Det här läsåret har vi haft några ”obligatoriska” aktiviteter i idrottshallen; några digitala aktiviteter som varit styrda; städning (efter förmåga); fritidsråd där man ”är med” eller medverkar aktivt efter eget val samt några utflykter där alla måste följa med (efter förmåga). Men utöver det har vi haft väldigt många valbara aktiviteter. Väldigt många stunder där man fritt väljer mellan rum och lekar på fritidshemmet.

Mellanmålet och huruvida man är ute/inne, är ett organisatoriskt ”problem”. Vi har valt att skapa struktur genom att schemalägga detta för olika grupper för att få plats i lokalerna på ett bra sätt och för att skapa en bra ljudmiljö. Vi har också valt att schemalägga olika grupper tillsammans vid olika tillfällen för att eleverna ska få tillfälle att hitta nya kompisar och nya lekar. Är det tillräckligt valfritt när vi planerat på det viset? Ja, vi tycker det. Men så har vi också behovsanpassat – de som verkligen själva anser att de behöver vara ute, har fått kringgå schemaläggningen och samma sak om någon verkligen haft behov av att vara inne. Flexibiliteten som vi visar gentemot de med behov som inte är så mainstream, gör att vi känner att upplägget funkar. Och vi tänker att vi som har de yngre eleverna kan styra upp något mer. Ju äldre eleverna är desto mer inflytande får de över sin fritidshemsdag.

Vad tänker du?

 

Krönika i tidningen Grundskolan 3/2018

Vi kan kalla honom Sam; pojken som vägrade räcka upp handen för att svara i klassrummet. Pojken som inte sa något alls inför klasskamraterna på lektionerna. Inte i förskoleklassen; inte i ettan. Inte i tvåan heller.

Sam hade ett specialintresse – ett område där han kände sig säker; som han tyckte han behärskade. Skulle det området kunna vara en väg att bryta tystnaden? I skolan – nej, så blev det inte. På fritids?

Under en period arbetade jag och eleverna på fritidshemmet med ”app-presentationer”. Att få vara med och påverka app-utbudet kan vara ett sätt att känna delaktighet i något relevant. Förutom att apparna givetvis skulle vara ok ur värdegrundssynpunkt, skulle de vara utvecklande och med vilka man kunde lära sig. Att var åtta, nio år och och tolka dessa kriterier kan vara svårt. Men vi pratade mycket om dem och kriterierna blev allt lättare att förstå.

Att stå inför en grupp och framföra en egen presentation kräver ett visst mått av mod. Vår pedagogiska tanke med aktiviteten var som vanligt typiskt fritidspedagogiskt mångsidig. Grundläggande i verksamheten – elevernas intressen – men också att eleverna skulle presentera; analysera; reflektera; argumentera; utveckla kunskaper kring sitt lärande; ett digitalt arbetssätt och som sagt få inflytande och medbestämmande.

Sams specialintresse låg inom det digitala fältet. Han ville definitivt vara med och påverka innehållet på ipadsen. Han uttryckte denna önskan till mig. Skulle jag kräva att Sam höll en presentation? Sam som inte talade inför en grupp!? Och på en microsekund tog jag det beslutet. Dumt eller ej – beslutet var taget och Sam mulnade. Tills nästa dag. Då han kom med sin presentation. Och gjorde sitt premiärframförande inför en grupp. Och fick blodad tand.

”Åsa – kan verkligen barnen på andra avdelningen använda sig av iMovie?” frågade Sam mig nästa dag. ”För annars kanske jag kan hålla en kurs för dem?!”

Alla dessa misstag

Som bildlärare vill man ibland själv göra elevernas uppgifter. För att testa eller för att ha något att visa upp, så uppgiften blir tydligare. Detta hinns inte med under planeringstiden. Därför stressar jag ofta ihop sådant mitt i barngrupp. Då går det fort och ibland blir det fort och FEL.

Men elever gör ju också misstag som de sliter sitt hår över. Därför tar jag ett av mina misstag och gör en instruktion på ett sätt att fixa till det.

Färgspill

Det är lätt att prutta ut för mycket av akrylfärgen på paletten. Och med stora elevgrupper är det näst intill hopplöst att som lärare hinna pytsa ut lagom. För när eleverna förväntas arbeta självständigt med skisser och loggböcker kommer de olika fort till målningsstadiet. Så löpandebandprincipen kommer inte fungera.

Därav, återkommande, färgspill. Färg som blir över vid lektionens slut. Spola ner i avloppet är inte miljömässigt fräscht och troligtvis inte heller lagligt. Så. Vad göra?

Spara i en yoghurthink. Det står sig länge!! Oväntat länge! En kreativ bildlärare har säker oändligt med idéer för hur färgen sedan kan återanvändas i elevernas bildproduktion.

Ett annat grymt tips är evighetspaletter. Det är kanske inte ett vedertaget begrepp. Och ”evighet” är eventuellt något missvisande. Men, nåja, så här fungerar det:

Använd en gammal plastlåda med lock – när jag handlar asiatisk take-away kommer den ofta i rätt så platta lådor. Lägg en fuktad pappershandduk i botten. Lägg ett bakplåtspapper ovanpå. Prutta ut färgen på bakplåtspappret. När målningen är avslutad för dagen – förslut med locket. Nästa konstnär (eller kanske samma konstnär vid nästa lektion) kan fortsätta måla utan att prutta ut ny färg! Står sig länge! Fukta vid behov pappret igen.

Har du fler bild-tips? Hör av dig! Sharing is caring 😀

Att låta kidsen göra jobbet…

Två fritidshemsavdelningar haft en trevlig utflykt till sjön. De har tränat bygg- och konstruktion, samarbete, laganda, kondition och rörlighet. Och aktiviteternas mål och genomförande planerades av… tadaaa… eleverna!

Dag 1. Med engagemang och iver gick gruppen in i arbetet med att ordna en lyckad dag för de yngre på fritids, samt för de jämnåriga som inte var veckans ansvariga. Fram åkte iPad och app för mindmap. De spånade på olika aktiviteter; räknade på hur många barn som skulle ingå i varje grupp; funderade på ansvarsfördelning och rimlig tid för varje aktivitet. Och det fanns en klar målsättning för de aktiviteter de kom fram till. 

Sandslott och fotboll blev de utvalda aktiviteterna.

Dag 2. Laddade elever satte av mot sjön för att motta övriga elever välkomnande. Några skulle inleda och några skulle ta emot grupper av barn. Ledarnas klara  stämmor hördes riktigt väl trots att så många som runt 70 elever satt i blåsig utemiljö i samlingen. Beundransvärt att hålla i en sådan samling och tacksamt att så fin respekt visades från åhörarna. Eleverna delades upp och traskade iväg på fotboll och till sandstrand.

Själv fanns jag på stranden med sandslottsbyggarna. Det blev en fin dag som avslutades med mellanmål och lite lek innan promenaden hem.

Dag 3. En ny grupp barn ska planera en utflykt. Vad passar bättre än att förra veckans ansvarsgrupp utvärderar ihop med nya gruppen?! Direkt input om vad som var framgångsfaktorer och vilka fällor man ska undvika. Bra för första gruppen att reflektera över sitt ledarskap!

Inför projektet hade vi pedagoger tänkt till. Det fanns en plan. Det fanns flera klara målsättningar. När vi utvärderade fann vi inslag som borde organiserats bättre. Men väldigt hög måluppfyllelse också.

Det finns många vinster med att ta med eleverna i processen – planera/genomföra/utvärdera. Gört!

Skapa höstkänsla

Det går knappt att undvika den när man arbetar på fritidshem – HALLOWEEN! Men även om man bejakar elevernas heta monster-/spök-/pumpaönskningar finns det också plats för mer traditionell höstkänsla. Och den där sortens skapande där man kombinerar estetik och annat lärande; estetiska lärprocesser.

Den här uppgiften blir grymt snygg. Verkligen en bild att ta hem och sätta på väggen. En bonus för de därhemma!

Eleven kan med din hjälp lära sig om årstidernas växlingar. Hösten – inte bara Halloween – något händer med löven. Och lära om vattenfärgernas förmåga att underbart flyta in i varandra. Och om pastellkritans oljiga yta som stöter bort vatten. Kanske kan eleven utöka sitt ordförråd – klorofyll; vått-i-vått; årstid; macro och vad du vill fylla på med för samtal eller diskussion. Du kan göra en samarbetsövning 2 och 2, eller i alla fall träna samspel runt gemensamma färger. Som fritidspedagog har du många ess i ärmen; många möjligheter till spontana lärdomar och många vägar att välja.

Du kan också fokusera stunden på den estetiska processen. Skapa lugn. Uppleva färger, kontraster och tjusningen i färgernas oväntade explosioner i den här sortens okontrollerade målning.

Material: Temperafärger (vattenfärger), penslar, muggar, papper i A3-format (gärna av god kvalitet), pastellkritor.

Tillvägagångssätt: Rita med pastellkrita – varför inte överraska med oväntade färger – jättestora löv och ådring. Låt löven vara FÖR stora, så att de liksom inte helt får plats. Håll pappret under kranen. Använd, på det blöta pappret, starka färger och fyll i ett blad i taget. Börja med en färg i ena änden och kanske en eller två färger till, så att färgerna flyter ihop. Måla också ev bakgrund. Tänk kontraster!

Det är färdigt! Bara städningen kvar. Buckliga bilder kan läggas lite i press sedan de torkat. Uppgiften kan kompletteras med diktning och inramning.

Lycka till!

Tjejfärger?

Vi går i smågrupper till Bildverkstan och arbetar med skolans utsmyckning. Det främjar vi-känslan. Lagarbete! Och medan vi går loss med färgerna pratar vi om om det finns kill- och tjejfärger. Och om killar kan måla hjärtan och tjejer kan måla traktorer.

Vi klipper cirklar. Vi blandar fram färger och målar. Vi laminerar och hänger upp. Klart!

Läraren i fritidshemmet ska:

”planera och genomföra undervisningen så att eleverna möts och arbetar tillsammans oberoende av könstillhörighet”.

Skolans undervisning ska bidra till att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska könsmönster och hur de kan begränsa människors livsval och livsvillkor.