Kanon

Ibland (läs: alltid) önskar jag att jag var mer allmänbildad. Och jag vet att jag hade varit det om jag hängt med bättre i skolan. Intresserat mig. Engagerat mig. Brytt mig mindre om kamrater. Lyssnat bättre på mor och far. Disciplinerat mig. Ni vet – allt det där som gör att man inte missar innehållet. Tyvärr var inte jag en plugghäst. Det önskar man ju så här i efterhand att man varit… Men jag tillbringade ju i alla fall tiden i skolan. Jag var inte precis en skolkare. Så lite grann har ju ramlat in genom örat och stannat kvar. Det är ju positivt. (Övrigt får jag antingen disciplinera mig till att lära mig i efterhand – eller helt enkelt strunta i…)

När jag arbetar med unga vet jag att det jag säger och gör kommer att både stanna kvar och glömmas bort. Det jag upprepar kommer att bli bättre ihågkommet. Om flera människor, efter mig, upprepar det jag tidigare sagt, kommer det bli ännu bättre ihågkommet. Och det man stöter på även utanför skolans värld, men som är en påminnelse om vad jag sa, kommer göra att minnet sitter. Kanske. Som det här med konst.

Under min skoltid lärde jag mig inte mycket om konst! Nej då! Det minns jag inte, i alla fall… Men dagens unga kommer att möta konst i undervisningen, om pedagogen tillämpar läroplanen. Vad är konst? Om min lärare säger att detta, detta och detta är konst OCH om man utanför skolan möter bilder i tidningar och på museer som visar samma sorts bilder; som bekräftar att detta som min lärare säger är konst, det ÄR konst – ja, då har vi en klar och tydlig uppfattning om vad konst är. Eller hur?!

Då kom kanon in. Ja, eftersom jag inte är så allmänbildad har jag bara kunnat det ordet i ett par år… Inte kanon som i vapen. Och inte som i väldigt (kanonbra, t ex), och inte att sjunga samma sång med fördröjning… utan kanon som i vad folk tycker är god och nämnvärd konst. Som inte är smaklöst och inte framkladdat av någon okänd icke-talang, utan bildning. Som är etablerat; godkänt och presentabelt.

Vår konstkanon är ett resultat av många manliga, västerländska konstnärers arbete; av många mäns och västerlänningars tyckande och av många manliga och västerländska museeföreståndares beslut.

Men det finns annat som är konst! Du kan ge en ung människa en mindre snäv syn på konst!

aboriginal-art-503445_1280

Konst! Aboriginal art!

Hur blir man allmänbildad?

Att ha lite kunskap om mycket. Och att kunna mycket om några specifika områden. Så skulle jag nog kunna definiera allmänbildning. Allmänbildning handlar också om språk – att förstå vad folk menar när de citerar något, t ex.

Vi vet att det bara blir mer och mer att lära. Det var tjockt med fakta när jag gick i skolan och hade historia, geografi och naturkunskap. Det var ju några år sedan. Tiden går. Voj voj. Men sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Många händelser har sällat sig till det som kallas historia. Många böcker har skrivits. Många bevingade ord har uttalats. Vi förstår att det är omöjligt för de unga att ta in allt som vi tog in och det som är ”nytt”.

Samtidigt umgås föräldrar allt mindre med sina barn. Några föräldrar är för upptagna med sina egna liv. Några unga är för upptagna med sina… Ja, det vi kallar kvalitetstid krymper i många familjer. Bokläsandet har gått ned. Så hur får man till sig allmänbildning idag? I skolan? I skolan fortsätter vi att lägga ungefär lika mycket tid på vokaler och istiden, som man gjorde när jag gick där. Mycket annat måste alltså sållas bort!bygga2

Jag ser fritidshemmet som en fantastisk arena för allmänbildning!! Allmänbildning kommer med intresse. På fritidshemmet kan barnen fördjupa sig i just sina intressen. Och som fritidspedagog har man ett stort ansvar att planera verksamheten så att det finns möjligheter att göra det. Och att på andra sätt utveckla ett allmänt kunnande.

Att läsa tillsammans – det väcker ett intresse för böcker och föder ett behov av dem. Att följa upp frågor och lära barnen hur intressant det är att verkligen gå till botten med det man funderar över. Att spela ett spel där man får fundera på frågor kring historia, samhälle och språk etc. Att ha tipspromenader. Förvandla det vanliga pysslet till ett lärande. Vi skapar en skulptur, men vi lär oss också om kända skulpturer, konstnärer och designers. En lokal morgontidning som ligger på bordet kan skapa intresse och öppna för diskussioner.

I det läget tycker man ”synd om” de barn som inte har fritidshemsplats. Som går hem och ser på tv-såpor tills föräldrarna kommer hem. Visst är det trångt med barn på fritids. Men fritids är viktigt!!