Fortbildning – ja, tack!

Inte blir man fullärd, inte. Och om man är det minsta engagerad i sitt arbete, kommer man ideligen att hitta kunskapsluckor som man vill fylla. Säkert är vi många som kommer med än det ena, än det andra fortbildningsförslaget till chefen. Eller? Jag har både fortbildat mig via jobbet, men i brist på gehör och/eller ekonomi hos arbetsgivaren också på egen hand. (Det är ju helt sjukt, egentligen, tycker jag! Att jag betalar pengar, använder min fritid och nyttan går till… Taadaa – Arbetsgivaren! Fast jag antar att man inte förväntas klaga eftersom ingen krävt att man ska göra det. Det är dock knepigt att om man är ambitiös och vill vara sitt bästa på arbetet, så får man 2012-11-05 13.03.08skylla sig själv. Det går egentligen inte ihop! /Slut på gnäll.) Just nu går jag en akvarellkurs på nätet (för min skull, och inte för jobbets) och ska börja en skapandekurs alldeles strax, på distans (den kursen kommer nog eleverna dra nytta av…). Det jag, de senaste åren, önskat allra mest från min arbetsgivare, är en kurs i pedagogisk dokumentation. Jag har förstått att förskolan i mångt och mycket är experter på detta, men jag har inte riktigt hittat något som är applicerbart på fritids. Jag vill nämligen inte gå en kurs och sedan själv få arbeta fram en modell som fungerar i en annan verksamhet (nämligen fritidshemmet). Det tycker jag inte att jag har tid med på jobbet. Ska jag gå en kurs vill jag att den är användbar, i stort sett direkt – valuta för tid och pengar!

Men jag känner att jag har kunskapsluckor på fler områden, framför allt gällande genus/normer och MIK – medie- och informationskunskap (alltså – det kan låta konstigt från mig, som själv är utbildare i ämnet – men jag vill ta det ett steg längre!). Teknik och programmering är en annan bit som snuddar vi MIK och som jag är fruktansvärt sugen på att lära mig mer om. Makerspace och Makey Makey är ord som snurrar runt och irriterar mig – att jag inte kan mer om det!

Ett tag hade vi rektorer som tyckte att vi borde fortbilda oss i att ta hand om stora barngrupper. Säkert skulle det varit bra, eftersom det är där vi nu är. Men det kändes som att bara vika sig för faktumet att barn skulle ösas in i grupperna utan hänsyn till barnens egna behov. Det kändes som ett accepterande – så de kurserna (om det nu någonsin funnits sådana) har jag aldrig ens tittat efter.

Vad behöver pedagogerna på dagens skolor och fritidshem? Vad säger du?

 

Annonser

Hur är din arbetssituation?

Vad skulle du säga om du fick en sådan här beskrivning av någons arbetssituation?

”Idag har jag som vanligt haft svårt att koncentrera mig på min arbetsuppgift. Jag är en sådan människa som behöver vara riktigt motiverad – jag kan inte sitta stilla långa stunder med enahanda uppgifter. Om jag gör det börjar det snart krypa i kroppen och det är svårt att låta bli att småprata med närmsta arbetskamrat. Även om jag vet att jag faktiskt stör någon som också har ett arbete att sköta.

Det är när de där plötsliga ropen kommer som jag rycker till och jag tappar fokus igen. Jag har nämligen ett par kollegor som är ganska högljudda. Lite störande är det också när ett par andra kollegor alltid envisas med att stryka förbi så nära mitt bord att mina papper åker i golvet. Då måste jag ju upp och samla ihop och få i ordning på dem igen. Faktum är att detta inte är de enda problemen på min arbetsplats. Tyvärr kan jag räkna upp fler:

  • Jag sitter på en ganska obekväm stol.
  • Det är nästan aldrig lugnt.
  • Det förekommer att kollegor tar till våld när de inte är eniga. Jag känner mig väldigt rädd när det händer.
  • Vi har inte något personalrum – vill man vila på rasten får man sitta utomhus. På en parkbänk utan ryggstöd.
  • Det värsta är att hela dagen är reglerad så att jag inte fullt ut kan påverka min tid. Till och med när arbetet är avklarat och det är dags för min sk fritid, blir det svårt att hitta ytor, möbler och miljöer som passar mig och mina önskemål.
  • Jag äter till exempel inte vad jag vill. Och inte hur länge jag vill. Och någon annan bestämmer när jag får prata och när jag ska vara tyst. Även på lunchen.

Det är omöjligt att gå undan för att få ro, även på fritiden. Vi är 45 stycken som ska ha rekreation i samma lokal. Och ibland får jag inte bestämma om jag vill spendera fritiden med något som jag tycker är intressant (jag skulle helst handarbeta), utan jag blir tilldelad fritidssysselsättningar – motion och gruppaktiviteter mm.

När jag kommer hem på kvällen har jag inte varit ensam en enda minut. Jag är fruktansvärt trött för min dag på arbetsplatsen börjar klockan sju och håller på till klockan 17. Om det åtminstone lugnade ned sig lite när den sk fritiden tog vid på eftermiddagarna, skulle jag ha mer ork och känna mer livskvalitet. Tyvärr accelererar det på eftermiddagen med fler kollegor som kommer in i lokalerna.trångt

Vi har arbetsledare både på för- och eftermiddagen. De försöker göra vad de kan för situationen. Jag erbjuds t ex hörselkåpor.”

Kanske har du förstått att beskrivningen är från lågstadiet?! Många barn spenderar sin arbetstid i stora klasser och sin fritids i ännu större fritidshemsgrupper (många svenska fritidshem har över 80 barn på samma avdelning). På lågstadiet bygger man upp grunden i sin läs- och skrivinlärning, i matematiken och förstås i många fler skolämnen. Man bygger upp grunden i den sociala samvaron – hur man ska umgås naturligt runt fritidsintressen, matbordet och andra elevnära sysselsättningar.

Varför elevresultaten sjunker? Känner du dig osäker på svaret? Läs då texten ovan igen!

Hadar Nordin skrev också i ämnet – om hur det prioriteras – Inte imponerad, Fridolin.

Det är inte alla skolor och fritidshem som ser ut så här. Det finns givetvis, som alltid, undantag. På min arbetsplats drev pedagogerna igenom att dela upp barnen på fyra avdelningar när vi kände att grupperna blev för stora. Vi har förhållandevis god personaltäthet också. Men ska det vara upp till en välvillig rektor? Borde det inte finnas riktlinjer och gränsvärden, för dem som inte har en chef som värnar dessa frågor?!

 

Bild: Your hands will get dirty here av woodleywonderwork.

 

Kamratbedömning för pedagoger??

Det talas ganska mycket om bedömning idag. Barnen ska bedömas och betygsättas. Barnen ska utvärdera varandra; sig själva och sina arbeten. Men hur är det med oss pedagoger? Jo, om jag uppfattat det hela rätt, tar fler och fler pedagoger varandra till hjälp när de ska utveckla sin praktik.

Att bli observerad och kommenterad av en kollega är inte fel. Fritidspedagoger har jobbat i arbetslag i alla tider och är vana att utöva sitt yrke framför andra. Inga stängda dörrar här inte. Att ge feedback på andras insats och få feedback på sin egen – det är nog här utmaningen ligger.

Arbetar du på ett fritidshem där det finns en fungerande och medveten satsning på ovan nämnda? Dela gärna med dig av dina erfarenheter? Jag är väldigt intresserad!! Maila gärna matriark@live.se eller kommentera på bloggen! Det vore roligt att kunna få blogga om ett gott exempel eller två. 😊

tänker copyright

 

Idag premiärbloggar jag på bloggportalen hos fritidspedagogik.se!

asa.fritidspedagogik.se

Om du vill läsa fler bloggar från fritidspedagogik.se kommer en portal inom kort. Håll ögonen öppna!

När intresse och yrke går hand i hand

Så bra att arbeta med något man är intresserad av. Det gör att det är lättare att komma upp på måndagmorgonen och att söndagsångesten blir något mindre. (Fast om man gillar helger och varma sängar kan det vara rääätttt kämpigt ändå…). Motsatsen – att arbeta med något som känns ointressant eller oinspirerande, känns ju inte lika upplyftande. Många går med tunga steg till jobbet. Det finns inte arbeten i parti och minut att välja på. Och det finns arbetslöshet i vissa yrkesgrupper.

Man bör därför vara glad att man har sitt jobb! Och ännu gladare om man har arbetet som intresse! Här vill jag länka till några fantastiska människor som också har sitt arbete som intresse. Väl bekomme!

Inspirerande inlägg från en bloggande bildlärare

Guldäpple-vinnare 2014

Det ena IKT-tipset efter det andra

Jacob Möllstam, lärare i matematik, svenska, NO och engelska i grundskolans tidigare år (F-6) och IT-pedagog

 

Banner_blogg-fritidskonf2014_280x200Ny IKT-utbildning för dig som arbetar i fritidshem

Ett fritidspedagogiskt dilemma del 2

Fritidspedagogens dilemma (ett av dem) – Att gå på föreläsning och ombes att tänka om till fritidshemssituationer, eftersom föreläsningen är riktad till lärare i grundskola. Att läsa litteratur och tänka om den till sin egen verksamhet. Till och med på högskolorna ser det ut så. Men varför? Fritidshemsverksamheten i Sverige är inte en parentes! I princip går lika många barn i årskurs F-3 på fritidshem, som i skolan. Och ofta är det mer än halva deras dag som spenderas på fritidshemmet. Så varför finns inte mer litteratur, forskning och artiklar om den arenan?

Det finns också ett stort problem med att försöka göra ”översättningar” från skola och förskola till fritidshem: Även om dessa verksamheter är besläktade finns väsentliga skillnader som inte går att bortse ifrån. Och dessa skillnader gör det problematiskt att direkt ”översätta”.
En stor skillnad är att barnen undervisats hela dagen i skolan innan de kommer till fritidshemmet på eftermiddagen. Ingången för de flesta barns lärande och utveckling kan inte fortsätta på samma grunder, hela eftermiddagen också. Jag menar att barnen inte kommer att orka det lärande som startar med ”I eftermiddag ska vi alla undersöka vilka insekter vi kan hitta i dungen”. Vi måste hitta en annan ingång om vi vill ha ett lärande om natur. Och kan vi verkligen kräva att alla ska vara med? Nej, inte det heller! För fritidshemsverksamheten bygger på de intressen barnen själva vill vidareutveckla. Hur kan fritidspedagogen erhålla kunskap i hur man utvecklar just den pedagogiken om det inte finns litteratur, artiklar eller forskning?

Vem/vilka är ansvariga för att också fritidspedagoger får relevant undervisning på högskolorna? Med relevant tilltal, relevant litteratur och väl insatta föreläsare? Att fritidspedagoger får fortbildning som berör just fritidshemmet? Att fler fritidspedagoger får möjlighet att skriva och forska om det de är experter på? Hur stimuleras denna yrkesgrupp till att utveckla verksamheten? Har staten satsat på förstelärare eller motsvarande för fritidshemmen? Eller gjort det möjligt på annat vis, att arbeta med utveckling på lokalnivå och på högre nivå? Vad händer med utbildningen för lärare som ska undervisa på fritidshem? Blir den allt mer anpassad till möjlighet för vidare forskning, för den som så önskar?

Det finns alltid många frågor att ställa. Men vem kan svara? Och finns någon som är villig att göra förändringar om svaren är negativa?

Detta var del 2 om Ett fritidspedagogiskt dilemma. Del 1 hittar du i gårdagens blogginlägg.

Inside My Classroom

Marie ”Inside My Classroom

Ett fritidspedagogiskt dilemma del 1

Det finns hyllmeter att läsa om förskolepedagogik. Och det finns både svensk och internationell litteratur om skolan och undervisning. Det är ju så bra! Att den som är förskollärare eller lärare lätt kan söka och finna intressanta ingångar på allt ifrån beteenden i förskoleåldrarna till inkludering i klassrummet.

Jag är fritidspedagog. Barnen som vistas i min verksamhet möter inte (och ska inte möta) klassrumsundervisning. Och jag möter inte förskolebarn, även om verksamheterna är ganska lika – förskola och fritidshem. Det finns inte gott om litteratur om lärande och utveckling på fritidshem. Tvärtom! Det finns lite litteratur!! Det finns heller inte många artiklar som ger mig fördjupad kunskap och får upp mina ögon för fenomen på fritidshemmet, på det vis som jag kan se finns för förskollärare och lärare, exempelvis i Pedagogiska Magasinet.

I nämnda tidning läste jag just en intressant artikel om förskolebarn i Uppsala. Förskollärarna arbetade med barnens självkänsla. I förlängningen blev barngruppen generös mot varandra och missunnsamheten minskade. Jag blev glad av artikeln! Det är så fantastiskt att kunna få inspiration på det viset! I samma nummer av tidningen, läste jag om Learning study i förskolan. Samma där – mycket intressant! Men finns det någon erfarenhet av att arbeta så i fritidshemmet? Och i så fall; hur hittar jag den?

Inspirerande och intressant litteratur kan få en att vilja testa! Att prova nytt kan ge utveckling, och om inte annat är det utvecklande för pedagogerna. Att köra på i gamla hjulspår kan vara rent skadligt för barn och pedagoger – vi måste vara öppna för ny forskning, för nya sätt att tänka och för att tiderna faktiskt förändras och barnen med dem.

Det som kan sätta käppar i hjulet för förändring, kan vara den ansträngning som krävs. Tiden som aldrig finns. Om allt man vill testa är relaterat till klassrumssituationer eller barn i andra verksamheter och åldrar, måste man ju dessutom först översätta till den verksamhet man befinner sig i – fritidshemmet. Därefter kan man i alla fall inte vara säker på att det verkligen är överföringsbart. Jag kanske inte är den förste som testar detta grepp på fritids, men jag kan inte läsa om andras försök någonstans.

Läs vidare i morgondagens blogginlägg – vill du ha ett mejl när nya inlägg kommer, kan du följa bloggen – klicka bara på ”Följ” i högerspalten under rubriken ”Följ bloggen via e-post”. Du kan också följa på Facebook genom att ”Gilla”, också här till höger. Samma med Twitter. Alla blogginlägg kommer ut både på Facebook och Twitter. Välkommen att följa!!

1225274637_85fac883b1_z

Evan Bench ”Books in a stack (a stack of books)”

Bästa kneget!!

Nu vill jag ge en positiv bild av mitt yrke! Jag vet att många fritidspedagoger fullkomligt älskar sitt arbete, trots att det finns mycket man kan klaga på. Så jag tänker lyfta fram allt det positiva!!

  • Du får skratta och vara glad, som en del av yrket! Inte mellan samtalen i ordermottagningen eller bara på kafferasten. Du gör helt enkelt ett bättre jobb om du skrattar på jobbet!!
  • Du kan springa, spela fotboll och cykla på arbetstid – här är det inte frågan om att ha viss tid avsatt till friskvård – jobbet ÄR friskvård. Ju mer du aktivt deltar i rörelseaktiviteter desto närmre kommer du barnen!
  • Utveckla intresset på arbetstid! Om du brinner för litteratur kan du ha en bokcirkel. Om du gillar skapande kan du leda kreativa projekt. Teater för teaterapan. Idrott för sportnörden. Teknik; konstruktion; bakning; friluftsliv etc.
  • Ge en hjälpande hand till en behövande – Det finns alltid barn som behöver dig, runt omkring dig. Någon behöver en pratstund, en annan en kram. Det finns coachningsbehov för att begripa hur man frågar en kompis om den vill leka; hur man säger förlåt; var gränser går och vad man kan göra för att ta kliv i sin utveckling, på egen hand. Det är gott att hjälpa andra!!
  • Få omedelbar feedback! Och skön sådan! När du är engagerad; närvarande; stöttande och glad – gissa vad du kommer att få höra?! ”Du är världens bästa!” ”Det finns ingen som (…) som du!” Det är bara att suga åt sig av de härliga orden!
  • Få feedback senare! De där långa, gängliga som man stöter på. Som slutat på fritids. När de kommer och kramar om en. Trots att man var så jobbig. Och skulle praaaata. Och lösa konflikter och en massa annat jobbigt. Just då. Men NU – ”Jag tyckte så mycket om fritids!”

Fritidspedagog – världens bästa yrke!!

värdegrund2

Just nu har du chansen!

20 timmar i utvecklande och kreativ miljö, varje vecka!!

Föreställ dig att du från och med nu kommer att tillbringa i genomsnitt 20 timmar i veckan på en bestämd plats/i en bestämd aktivitet. Det blir ungefär 80 timmar i månaden. Och på ett helt år kommer du ägna 880 timmar på denna plats/aktivitet, om man räknar bort en semestermånad.

Vad skulle du välja? Man kan tänka sig att någon väljer att fortbilda sig – fördjupa kunskaperna inom ett område man är intresserad av. 880 timmar fortbildning är inte fy skam! Eller någon form av självförverkligande: Skapande; friluftsliv eller sport, kanske?! Vila, om man har det stressigt för övrigt, skulle också kunna sitta fint. Allra bäst kanske en kombination vore!

Tänk dig 20 timmar varje vecka, vigt till fortbildning, friskvård och vila! Vad skulle det göra för dig som person? 880 timmar om året!!

Om dina 20 timmar innebar att du placerades med 50 andra personer, i en lokal anpassad för endast en sorts aktivitet (arbete vid skrivbord), trots att ni är 50 olika individer, med många olika aspekter på fortbildning; självförverkligande och rekreation – skulle kanske känslan vara något annorlunda? 880 timmar om året där du inte själv kan ta beslut om du ska sporta eller läsa; utveckla dig eller skapa. Planeringen du följer handlar om logistik istället för behov. Du kan inte välja att vila överhuvudtaget, eftersom det inte är ett alternativ i en grupp om 50 och i en lokal med endast bord och stolar.

Vad skulle dessa 20 timmar göra för dig som person?? 880 timmar om året?

Finns det ett intresse, i ett mänskligt perspektiv och i ett nationalekonomiskt perspektiv, att människor använder sina 20 timmar på ett kreativt vis i stället för att befinna sig i stress?!

Fritidshemmen skulle kunna se ut just som den där första, härliga beskrivningen! Men resursfördelarna har bestämt sig för att det ska se ut som den där andra, hemska beskrivningen. Det har man gjort genom att inte sätta press på ansvariga; att inte öronmärka pengar till satsningar och genom att inte framhäva fritidshemmet som en viktig plats för uppväxande människor. Ingen satsning har heller gjorts på att öka andelen utbildade i verksamheten – personer som har goda kunskaper om barns utveckling och lärande. Nej, utbildningen har istället förkortats och på flera håll dragits in. Detta trots allt fler obehöriga i yrket.

Detta tränar och utvecklar fritidshemsverksamhet som bygger på god pedagogik och med grund i styrdokumenten:

Självständighet; trygghet; kommunikativ/verbal förmåga – formulera, förhandla, diskutera; demokrati; entreprenöriellt och utforskande lärande; förmågan att pröva och ompröva; att ta initiativ; samarbetsförmåga; fysisk förmåga; empatisk förmåga… Jag stoppar där, inte för att det är slut, utan för att det blir för långrandigt.

Formulera gärna vad en fritidshemsverksamhet som bygger på logistik, framför pedagogik, utvecklar och förmår. Vad en verksamhet där stress är en alltid närvarande del och där ledare utan pedagogisk kunskap passar barn, kan åstadkomma för 50 inskrivna barn i ett klassrum.

Våra folkvalda måste få veta detta!

Vi måste få veta vilka av våra folkvalda som vill veta detta.

Och vilka som gör något.

Någon mer!

Ni har tänkt på att det är valår i år, va?!

Och på att det är vi själva som väljer vägen för våra barn och unga?!

Och tänk att 20 timmar i veckan är lågt räknat på fritidshemsvistelse.

Och att våra barn tveklöst är det mest värdefulla vi har.

Kanske vore det smart att dela detta… Eller!?

 

Jag vill förstå!

2014-04-30 15.31.21

Snart, snart är jag färdig med min utbildning. Det fattas en muntlig redovisning i grupp, via nätet och några uppgifter är fortfarande inte granskade. Men jag tror ju och hoppas att de ska vara okej!

Att studera är en fantastisk resa. För en pedagog är det lärorikt att bli elev på nytt. Och jag tänker tillbaka på det som hänt under utbildningen. Vad är de starkaste intrycken?

Jag måste då erkänna att det jag minns sämst, är föreläsningarna. Jag kan återkalla delar av dem genom att kika i anteckningarna (och i den digitala verkligheten finns det ju både bild och text bevarat!) Men dock, föreläsningarna bleknar alltmer.

När vi fick se konkreta exempel – utdrag ur filmer och bildexempel – ja, det sitter ju lite bättre! Eller när någon gjorde något konkret framför våra ögon.

Oslagbart är dock alltid – det jag gjort själv! Det kommer jag inte bara minnas – där har jag för evigt en djupare förståelse! – Jag har gjort ett screentryck, nu kan jag det! Animation fick vi göra – det kan jag nu. Blanda färg. Planera lektioner och genomföra dem. Skapa Sweet Art. Göra omdömen. Gestaltningar i 3D. Och mycket mycket mer!

Att alltid, alltid ha detta i bakhuvudet när man arbetar i barngrupp, är såååå viktigt. Och till saken hör också att många aldrig vågar prova det ena eller det andra, som någon berättar om eller visar – För att de ska våga använda sig av ny kunskap, krävs många gånger att de faktiskt måste ha testat själva. Det känner man väl igen själv!? ”Jo, jag vet att jag lärt mig om ditten och datten på kurser, men det verkar så svårt. Jag kan inte ändå.” För att jag aldrig tvingats prova. Eller hur!?

Saxat

JAG vet varför politikerna inte för fram fritids på agendan – det skulle bli DYRT! Men DU vet också att om vi hjälps åt att sprida information om hur situationen ser ut – så kommer politikerna att tvingas att agera. DELA DELA DELA!!!

Detta är saxat ur en tidning, av en fritidspedagog, som tyvärr kände igen situationen som beskrivs.

Många av de över 400 000 barn som har fritidshemsplats, spenderar sin sk fritid under dessa förhållanden. Hur har du det, ”Kalle”?

976822_10202773853481660_3907247290294882871_o

2014-04-17 17.31.35

Gör det!!

Hur kan Skollagens text om fritidshemmet, uppfyllas med 4 minuter per elev??

”2 § (—) Fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov.

Fritidshemmet ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap.”

Skollagen kap 14