Ibland kan man skapa lite hållbart också

Ja, en skulptur av grenar kanske inte är hållbar i bemärkelsen tålig. Men nog finns det lite av miljövänlig touch här i alla fall!

Ibland skapar vi med plast på fritids: pärplattor; plastband; loops och halsband kan vara av plast. Och nästan allt är industritillverkat: flirtkulor; korkar; piprensare och papper.

Då och då skapar eleverna saker att ta hem. Kanske till och med ofta. I väskan följer teckningar och vävar med hem. Och nyckelringar, cernitfigurer och…

Att bryta den trenden någon gång kan vara bra. Vi gör grejer som ska vara kvar! Vi använder material från naturen! Kanske är det för mycket sagt att vi spar på jorden resurser när vi använder skogsmaterial i ateljén. Men vi slösar i alla fall inte som när vi köper halvfabrikat.

Här har ett litet gäng skapat en skulptur. Konstruktion och hållfasthet har eleverna ”tvingats” resonera om. De har samarbetat och problemlöst och känt skaparglädje och stolthet. Lite miljötänk i skaparverkstaden kan bara bli rätt.

Den här sortens aktivitet är väldigt bra om du letar efter sätt att arbeta med språk och kommunikation. Här tränar eleverna också sina sociala förmågor. NO är en stor del eftersom det handlar om tyngdkraft, hållfasthet, naturkunskap, material och miljö. Givetvis är den estetiska delen riktigt betydelsefull här, med alla sina delar. Eleverna kommer också att arbeta lösningsfokuserat/problemlösande och experimenterande/pröva – ompröva.

Känns som en riktigt bra aktivitet, va?!

Annonser

Släng inte tuschpennorna!

Tre uttjänta tuschpennor.

En gammal burk.

Lite vatten.

Ett par veckor.

Så spar jag pengar och miljö när jag tillverkar egna flytande färger. Det blir ett antal tuschpennor utslitna varje månad på ett fritidshem. Och flytande, transparenta färger kostar multum! En burk för varje färg och lite tid. Det är allt du behöver. Diskussionen om hållbart samhälle får du på köpet. Grattis 😀👌🏻

Det eviga luciatågseländet

Känns det som om luciatågsfrågan – debatt, irritation, vara-eller-icke-vara-diskussion, feministtrams, krig, kränkningar, rasism, könsuppdelning, jämställdhet… – har varit decembers största icke-fråga de senaste åren?

Du har fel! Det här är inte nytt!

Inte ska en pojke vara lucia – till och med i pedagogiska forum dyker hetsiga debatter upp. Och då minns jag tillbaka. På hur fröken rynkade på näsan när jag, för nästan 40 (40!!) år sedan, insisterade på att vara tomte. Det skulle inte flickor vara. Det skulle framför allt inte flickor vilja vara. Men det ville jag. Och fröken tolererade. Och vissa klasskamrater tyckte att man var knepig. Upp till en viss ålder gick det att vara tomte, i luciatåget. Därefter var det bara att anpassa sig. Dra på sig ett förhatligt, vitt klänningsfodral.

Vad vill vi uppnå genom att diktera för människor hur de ska vara? Vad vill vi uppnå genom att kalla folks personliga önskningar för trams? Är det medmänniskans absurda sätt att försöka framkalla en traditionell och underbar jul? Genom att trycka undan andras behov av att få vara den de vill?

Låt oss skapa en god jul genom tolerans i stället!

img_2283

Snygga och användbara QR-koder

Jag har skrivit om QR-koder tidigare, och jag har sedan dess arbetat med det lite på fritids och alldeles nyss lärt mig hur man kan göra QR-kod ännu roligare. Att göra någon sugen på att scanna en kod – hur gör man det? Kanske kan QR-koden se lite kul ut!? Sist i inlägget visar jag hur otroligt användbar QR-kod kan vara i pedagogisk verksamhet. Testa!

Här har du ett par kul hemsidor att göra snygg kod på:

qr-till-qrsida1

Scanna koden här intill och du hamnar på en sida där du kan designa koden lite som du vill! (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

Du kan ändra färg, mönster, ögonform mm.

 

 

qr-till-qrsida2

Scanna koden här intill för att ramla in på en sida för annorlunda koddesign! (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

Du kan fixa en gräsmatta och andra snygga ”lookar”.

 

 

Scanna koden här intill och hitta en bra app i appstore. (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

qr-larande-p

Du kan göra bild-qr-koder – som den här med min logga för Lärande Perspektiv. Scannar man min QR-kod hamnar man på min blogg.

 

Scanna denna om du vill ha en bra gratisapp som kan göra enkla och helt vanliga QR-koder och som dessutom är bra till själva scanningsmomentet. (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

 

 

Hur kan QR-koden vara användbar då?

  • Tänk dig att du vill instruera eleverna – ett sätt att räkna; teckna; pyssla; plantera; skriva en imagerecension… Det räcker att du instruerar en gång – filma in dig helt enkelt 🙂 Här har du ett jättefint exempel på en elev som instruerar sina kamrater. Därefter kan det på pysselbordet ligga material – papper i detta fall; på anslagstavlan sitter QR-koden till instruktionsfilmen – och vips kan du ägna dig åt elever som behöver extra stöd eller helt enkelt en stund med en vuxen – instruktionen sköter sig själv! imageKlickar du på bilden här eller scannar på koden, så kommer du till filmen på youtube. Så kan alltså eleven också göra, med en kod du satt på anslagstavlan.
  • Värdegrundsarbetet kan få en extra skjuts med hjälp av små QR-koder med positiva uppmaningar, som sitter här och där.

qr-varde-1

 

 

qr-varde-3

 

 

 

 

qr-varde-4

 

qr-varde-2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • I tamburen kan fritidshemmet sätta upp veckans QR-kod med ett veckobrev eller en film om veckan som gått.

Tack för att du orkade läsa ända hit! Vi som bloggar om pedagogik gör det i regel helt ideellt – och för dig som läser är det bara att välja och vraka: Ta hela konceptet; välja delar; strunta i alltihop eller något helt annat. Betalningen för bloggarmödan: Det är alltid roligt när någon hör av sig med tankar om inlägget! Och när någon delar vidare känns det också väldigt roligt. Ibland hör någon av sig och berättar om sin erfarenheter av att ha testat något de läst här – fantastiskt! Så läs, dela och använd!

/Ha det!

Spara

Spara

Spara

Mina pojkrumshistorier

Som barn, på 70-80-talet, lekte jag äventyr. Jag flög fram över klippor med långa språng. Jag levde i klätterträdet. Cykeln användes flitigt. Skogen och gärdet kände jag som min egen ficka. Jag klängde runt på vår båt, i fantasin var jag ombord på ett sjörövarskepp. Öarna var förstås öde och jag var strandsatt i åratal.

Gissa om det livet gjorde mig gott?! Min kropp var stark och frisk. Min hjärna utvecklades av alla historier som skapades där inne. Jag kände mig säker och oövervinnerlig – något som verkligen gjorde mig gott eftersom det inte alls var den känslan jag hade i det sociala livet i skolan (snarare tvärtom).

Jag är helt säker på att litteraturen påverkade min barndom. Skattkammarön, Biggles, Robinson Crusoe, indian- och imagemysterieböcker innehöll karaktärer som tog risker; som var modiga; som offrade sig; som var fysiskt aktiva och hårdhudade. De var mina förebilder.

Litteratur och film och säkert många andra medier, öser över oss upplevelser, påverkar och ger oss, som sagt, förebilder. Det är därför viktigt att få läsa (och/eller erfara annan media). Men det är inte bara viktigt att läsa. Vad vi läser är också viktigt. Jätteviktigt! Ovan nämnde jag böcker jag läst och påverkats av. Jag läste också annat. Men mitt JAG passade med äventyren. Vad hade hänt om jag bara läst flickböcker? Hade jag smetats på en stereotyp? Kanske. Nu blev jag istället anti-flickstereotyp. Till del, förstås. Man påverkas ju på andra sätt än av litteratur också. Jag vägrade kjol – hur klättrar man och spelar fotboll med det!? Samma med sandaletter – det satt mest Lejonskor på mina fötter. Håret var kort. Det var nämligen tråkigt att kamma och pyssla med sådant.

Äsch! Vart vill jag komma? Jo, det är ett viktigt vuxenansvar att se till att inte dela in litteraturen (eller något annat) i pojk- och flickböcker. Om jag förmedlar att de gulliga böckerna med hjärtan på och med kärlekshistorier i, är tjejiga kommer pojkarna inte våga läsa och vice versa.

Jag vill avsluta med att, för saklighetens skull, avslöja att jag också lekte med dockor. Men jag tror att jag som dockmamma hade en annan twist än vanligt. Det var väl antagligen därför som dockorna ramlade i diket när jag balanserade på strandbrinken av den brusande floden för att leta mat i vildmarken…

Finns det två läger?

Nyfikenhet drev mig att göra detta inlägg! Kommentera gärna här eller i sociala medier där inlägget är delat. Det är spännande att höra vad du vet, tror och tycker!

Sällan är verkligheten svart eller vit. Gråskalor är väl egentligen mer rimligt att tänka sig att tankevärlden är uppbyggd av, om vi ska använda en ”färgmetafor” när vi talar om den. Kanske är jag inte ute och cyklar när jag tycker att vi oftare lutar åt ena än åt andra hållet med våra åsikter – vi kanske drar åt svart eller vitt, dvs åt mörkgrått/ljusgrått.

Svamlet jag kommer med här vill jag ska leda mot fritidshemspedagogiken. Finns det rent av två läger i den pedagogiken?

Är det ena lägret de som tänker att barnen på fritidshemmet i första hand lär och utvecklas genom lek? Lek som barnen styr och bestämmer över – när, var, hur. Lek som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten och som bearbetar den. Lek som ibland är vild och tokig, farlig rent av.
Kanske blir pedagogerna i detta läger något kritiserade för att inte ha en ordentligt planerad och strukturerad verksamhet. Så behöver det inte vara förstås. Denna verksamhet kanske arbetar i stor samklang med barnen. Pedagogerna kan rigga miljöer, pedagogik och aktivitetsförslag för att utmana barnen att ta nya kliv i sina intressen eller utanför dem, samt i sin världsuppfattning.

Är det andra lägret de som tänker att barnen på fritids i första hand lär sig genom aktiviteter, planerade av pedagoger? Aktiviteter som barnen deltar i. Aktiviteter som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten. Aktiviteter som är kontrollerade och övervakade.
Kanske blir dessa pedagoger kritiserade för att barnen inte får använda sin fritid efter egen önskan. Att det är utelek, gymnastiksalen eller ateljén vare sig barnet vill eller inte. Så behöver det inte alls vara. Kanske är verksamheten utformad med barnen i centrum; med hjälp av demokratiska processer och med möjlighet att avstå från medverkan i aktiviteter.

Jag kopplar snabbt tillbaka till gråskalan i inledningen, så att ingen tänker att det är svart och vitt. Man kan vara rätt mörkgrå här. Eller så är man ganska ljust grå i färgen. (Jag kom just på att en gråskala kanske inte är en bra illustration i en så färgsprakande verksamhet som fritidshemmets. Men nu får den metaforen jobba vidare här.) Eller så vacklar man – inte negativt menat – någonstans i det mellangrå fältet. Det går förstås att hävda att man arbetar med en mix av dessa två. Här gör jag ingen värdering av tankesätten och verksamhetsidén. Jag vill bara förmedla den känsla jag får när jag läser fritidspedagogers olika tankar och inlägg på nätet.

Hur ser det ut i litteraturen som vänder sig till studenterna? Vad säger auktoriteter i skrået? Vad säger du?

Att leva upp till alla krav – Jobbstress?

På ett fritidshem med 70 närvarande barn – det är ganska vanligt idag, men det finns avdelningar med fler och färre barn – kan det med lite tur finnas 4 pedagoger. Då har de tur, för det finns många exempel där det inte finns utbildade pedagoger alls och exempel på ännu sämre personaltäthet. Den som befunnit sig i en sådan miljö, vet att en (1) pedagog går åt till att räkna barn – att försöka hålla koll på att de befinner sig i säkerhet. Minst en (1) pedagog går åt till att följa ett antal barns förehavanden, helst med ett avstånd på högst två steg. (Men det funkar ju rätt dåligt om det gäller mer än ett barn.) Dessa barn har ofta extra resurser under skoltid, men förväntas klara sig i sociala sammanhang på fritids. Det gäller ofta extra impulsstyrda barn. En (1) personal tar emot föräldrar och telefonsamtal, samt försöker hålla reda på de många barn som ska skickas till blockflöjt, hem, till mormor eller fotbollsträningen, diverse olika tider under eftermiddagen. Det blir ganska många sådana kontakter och tider i en barngrupp på 70. Då har vi kvar en (1) pedagog. På 70 barn.image

En pedagog som ska bedriva en verksamhet som lever upp till styrdokumentens krav. 70 barn som har rätt att lära känna närmiljön och dess kulturaktiviteter. 70 barn som alla har rätt att mötas där de står just nu – med sina individuella behov. Denna pedagog bör göra observationer; bör reflektera med barnen om deras utveckling och lärande; bör ställa följdfrågor och läsa högt ur böcker. Barnen ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska det de möter på internet, under sin fritidshemstid. Och träna på att samspela, lösa konflikter och fråga om man får vara med. Och de ska få möjlighet att fördjupa sina intressen och utvecklas entreprenöriellt. Musik och kreativt skapande; teater, idrott och hälsosamt leverne; språklig utveckling, bakning, hopprep; integration; biologi; teknik och samtal och filosofiska funderingar och empati och tusen andra saker. Hårda pix för den fjärde pedagogen. Som kanske finns. Om man har tur. Och då får vi hoppas att den pedagogen inte måste trösta någon som ramlat. För då är barnen utlämnade till varandra – till kamratuppfostran, t ex.
Det finns egentligen bara en arena för det traditionella lärandet (och då syftar jag på den ursprungliga sortens lärandet – den egna drivkraftens och nyfikenhetens lärande) i skolans regi – fritidshemmet. Och fritids har monterats ner. Det märks. Mindre omsorg och att inte bli sedd – att inte få lära och utvecklas som individ – det ger sämre förutsättningar för både kunskapsutveckling och socialt beteende. Dvs sämre skolresultat och fler missanpassade unga. Men ändå glöms fritidshemmen bort i debatten om skolan. Hela tiden!
Att satsa på barns fritid betalar sig. Såg du på Gympaläraren, på SVT? Unga som blev sedda. Som började le, leka och må bra. Och som höjde sina betyg. Investera och skörda vinster. Hallå!? Politikerna?!

Jag gifte mig med Victoria

Jag kommer inom kort sätta upp planschen nedan som teaser för barnen på fritids – för att locka till Kul och strul med iPads – en aktivitet som lär och utvecklar barnens förmåga att hantera digitala verktyg och en komplex webbvärld. IPads på fritids kan betyda mycket. På något fritids kanske de används som spelmaskiner. På ett annat kanske som produktionsmaskiner; sökverktyg eller kameror. Det viktiga är att de digitala verktygen används med eftertanke – att det finns ett syfte och en målsättning som grundar sig i läroplanen.

I förslaget till uppdaterad läroplan, får fritidshemmet en stärkt och tydligare roll. Och när det gäller de digitala verktygen finns de med på flera olika ställen. Nu går det inte längre att frånsäga sig den sortens undervisning på fritidshemmet.

På vår avdelning lär sig eleverna programmering; de lär sig olika uttryckssätt; de arbetar med kreativa förmågor; de övar samarbete och tränar på att kritiskt granska det de möter på internet. Bara som exempel. Men de hänger inte över iPads varje dag. Det har vi kommit fram till, hos oss, att de inte har behov av.

Nästa Kul och strul kommer att vara en valbar aktivitet där de kan testa hur det är att ändra foton. Då kommer vi in på det där med att foton vi möter i media faktiskt kan vara manipulerade. Vi behöver alltså vara kritiska till det vi ser. Och så kommer vi vara grymt kreativa och ha grymt roligt!

PS. Jag vill passa på att berätta att min bild inte är så väldigt arbetad. Det hinner man nämligen inte med på en fritidspedagogs planeringstid. Men ändå!2016-04-06 18.14.38

Fortbildning – ja, tack!

Inte blir man fullärd, inte. Och om man är det minsta engagerad i sitt arbete, kommer man ideligen att hitta kunskapsluckor som man vill fylla. Säkert är vi många som kommer med än det ena, än det andra fortbildningsförslaget till chefen. Eller? Jag har både fortbildat mig via jobbet, men i brist på gehör och/eller ekonomi hos arbetsgivaren också på egen hand. (Det är ju helt sjukt, egentligen, tycker jag! Att jag betalar pengar, använder min fritid och nyttan går till… Taadaa – Arbetsgivaren! Fast jag antar att man inte förväntas klaga eftersom ingen krävt att man ska göra det. Det är dock knepigt att om man är ambitiös och vill vara sitt bästa på arbetet, så får man 2012-11-05 13.03.08skylla sig själv. Det går egentligen inte ihop! /Slut på gnäll.) Just nu går jag en akvarellkurs på nätet (för min skull, och inte för jobbets) och ska börja en skapandekurs alldeles strax, på distans (den kursen kommer nog eleverna dra nytta av…). Det jag, de senaste åren, önskat allra mest från min arbetsgivare, är en kurs i pedagogisk dokumentation. Jag har förstått att förskolan i mångt och mycket är experter på detta, men jag har inte riktigt hittat något som är applicerbart på fritids. Jag vill nämligen inte gå en kurs och sedan själv få arbeta fram en modell som fungerar i en annan verksamhet (nämligen fritidshemmet). Det tycker jag inte att jag har tid med på jobbet. Ska jag gå en kurs vill jag att den är användbar, i stort sett direkt – valuta för tid och pengar!

Men jag känner att jag har kunskapsluckor på fler områden, framför allt gällande genus/normer och MIK – medie- och informationskunskap (alltså – det kan låta konstigt från mig, som själv är utbildare i ämnet – men jag vill ta det ett steg längre!). Teknik och programmering är en annan bit som snuddar vi MIK och som jag är fruktansvärt sugen på att lära mig mer om. Makerspace och Makey Makey är ord som snurrar runt och irriterar mig – att jag inte kan mer om det!

Ett tag hade vi rektorer som tyckte att vi borde fortbilda oss i att ta hand om stora barngrupper. Säkert skulle det varit bra, eftersom det är där vi nu är. Men det kändes som att bara vika sig för faktumet att barn skulle ösas in i grupperna utan hänsyn till barnens egna behov. Det kändes som ett accepterande – så de kurserna (om det nu någonsin funnits sådana) har jag aldrig ens tittat efter.

Vad behöver pedagogerna på dagens skolor och fritidshem? Vad säger du?

 

Här är det bästa fritidshemmet!

För att inte (alltid…) surfa på gnällvågen, ställde jag frågor om det bästa fritidshemmet, här på bloggen. Många gillade och delade och tänkte säkert en hel del på hur de tycker att det bästa fritidshemmet ska vara. Det var ett fåtal som ville dela med sig av dessa tankar – men de som så gjorde hade bra tankar!!2015-12-29 16.49.28

”Fritidshemmet – Skolans skyltfönster” – så beskrev Ann-Katrin finurligt fritidshemmets funktion gentemot exempelvis föräldrarna. Det är ganska träffsäkert, för det är ofta fritidshemmet som föräldrarna ser – kanske inte resten av verksamheten i lärcentret/skolan. För en rektor, i det fria skolvalets Sverige, är det förstås viktigt att skyltfönstret kan visa upp något att vara stolt över! Ett gott, inspirerande och värdefullt förmiddags/eftermiddags aktivitetsrelaterat fritidshem visar vårdnadshavarna att skolan satsar på sina elever, skriver Ann-Katrin. Men för barnen på fritidshemmet är inte skyltfönstret så viktigt – de är ju innanför glaset, så att säga. Ann-Katrin menar att fokus måste ligga på fritidshemmets viktiga roll i varje elevs rekreation, utveckling och lärande. Därför är grundskollärares och fritidslärares möjlighet att reflektera, planera och kompetensutvecklas lika viktig – och det märks kanske inte på alla arbetsplatser. C- uppsats/ Fritidshemmet – Skolans skyltfönster, en studie om fritidshemmets funktion och dess möjligheter till verksamhetsutveckling (Voss & White 2013).

Susanne menade på att lokalernas utformning handlar om verksamhetens behov kopplat till styrdokumenten. Hon efterlyste ett funktionsprogram, liknande det som många förskolor har. När jag klickade mig in på länken som Susanne skickade – Umeås funktionsprogram – blev jag så glad! Man har tänkt! Man har kartlagt vilka behov (och då menar jag vilka VERKLIGA behov) som finns i verksamheten. Allt ifrån platser för barnens behov av att dricka vatten; röra sig; skapa och vila, till hur avdelningarna ska kunna samverka; hur smakliga måltider ska serveras; hur utemiljön ska locka och hur personalen ska kunna genomföra samtal, planering och få vila.

”Bästa fritidshemmet: Miljön ska anpassas med olika rum för olika teman där elever kan röra sig fritt, och i varje rum ska finnas material som stimulerar deras intresse och behov – t ex rum för skapande, rörelse, lugn/läsning, byggrum, datarum, gymnastik mm. (—) Utemiljön ska vara inbjudande till olika spontana lekar, typ naturlekpark.” Så skrev Nadine och det låter som en härlig miljö för utveckling, lärande och rekreation.

Med de förutsättningar som eleverna verkligen behöver, kommer kvalitativ lek och lärande – vilket är nödvändigt för att vi ska bli vårt bästa jag – att få blomstra och alla kommer att tjäna på det! Alla! Barnen (förstås); våra verksamheter skola/fritidshem som får ett bättre klimat och fungerar bättre; framtidens arbetsmarknad som får ut tryggare och kompetentare arbetskraft…

Tack för era synpunkter och er feedback!!