Älg

Men stilla! En luden panna bräcker

de spröda kvistarnas nät och sträcker

förtorkade stubbar till markens ljung.

Det är älgen. Väldig och tung

som en mastodont han släcker

sin törst i kärret och skådar

med vilda ögon i bergets vägg,

och vattnet skvalar i silverstrålar

ur flåsande mule och raggigt skägg.

Heidenstam ”Tiveden”

älg

Foto: Daniel Julia Lundgren

Lite nationalromantik, kanske. Men dikt och natur hör ihop på något sätt, tycker jag! Och jag tycker om tanken på att vi håller vårt kulturarv vid liv, endast genom att bruka det. Så det gör jag. Recitera dikten för dig själv 😉 Det är något visst med ett uppläst verk!

Annonser

Barnpassning?

Från dag ett lär vi oss. Små barn med stor lust och nyfikenhet, ofta i kombination med stark envishet. Vi vuxna lär oss av mest på grund av ett intresse. Det vi själva valt – en utbildning eller kanske ett konststycke eller ett måste, som att sy, renovera eller förstå franska. Elever lär rätt ofta av tvång. Det är bara att erkänna att inte alla fjortonåringar har något eget intresse i samhällsekonomi; många nioåringar struntar i vad länen heter och var de ligger och en och annan tolvåring känner dåligt med inspiration för diskussionerna kring matematiska begrepp.

Men vi lär oss nytt varje dag, hur som helst! Och som pedagoger i grundskolan är vi ansvariga för att locka eleverna till inlärning, göra dem törstiga på kunskap och utveckling!

När man talar om lärprocesser menar man oftast ett görande runt en inlärningssituation. Det vi gör kan t ex vara Att lyssna – vi lyssnar på lärarens presentation eller förklaring. Men lärprocesser kan vara mer eller mindre effektiva. Ni har säker hört följande citat (Konfucius):

Jag hör – jag glömmer,
Jag ser – jag minns,
Jag gör – jag förstår

Detta citat är förstås inte en absolut sanning – men det ligger en hel del i det! Ett annat effektivt sätt att lära är genom upplevelser. Sinnliga upplevelser är ett oerhört starkt medel för inlärning, förståelse och för att minnas.

Jag vet ett gäng som arbetar mycket med lärprocesser – upplevelsebaserat och ofta med estetiska lärprocesser: Pedagogerna i fritidshemmet. Något som ligger fritidspedagogen varmt om hjärtat – samt är ett av de absolut främsta målen i läroplanen som styr verksamheten – är att barnen lär och utvecklar de sociala förmågorna: Barn som förstår hur de skapar goda relationer; rättar till situationer som gått fel; har inlevelseförmåga och kan vara med och bestämma men också vika sig för andras önskemål eller beslut. Inlärning av ovanstående förmågor ligger till grund för en majoritet av all planerad och spontan verksamhet på fritidshemmet. Det kan se ut så här:

Vi planerar gruppsammansättningen på utflykten utifrån att vi ser att barnen behöver utveckla kontakter med andra barn. En av pedagogerna spelar alltid med barnen på fotbollsplanen, eller finns i alla fall alldeles intill, för att vi ska coacha barnen i deras egen konflikthantering, när vi ser att det är där konflikter ofta uppstår. Gemensamt skapande på stort spännpapper planeras för att barnen ska träna sig att samsas runt en given uppgift. De här tre barnen får prova att på egen hand baka – det är för att känna gemenskap och glädje att åstadkomma något tillsammans, just dessa fritidshemskompisar emellan, där någon ibland väljs bort och inte får vara2015-09-17 14.02.54 med. Fritidspedagogen arbetar ständigt för lärande av sociala färdigheter genom helt andra aktiviteter. (Övriga lärprocesser som är igång under fotbollsmatchen, skapandet och bakningen, hinner vi inte ta idag!)

Därför är det ibland svårt för ett otränat öga (ett politikeröga, ett föräldraöga och ibland till och med en kollegas eller chefs öga (!!)) att se alla lärprocesser som är igång på fritids, under professionell ledning. Ja, jo – fritidspedagogerna pysslar och spelar fotboll; står på gården och grillar korv – passar barn helt enkelt. Tror de.

Jag har glädjen att meddela att arbetet med lärprocesser och allra helst estetiska sådana; passar väldigt bra också under skoldagen. Ställ en känsloupplevelse i form av upprymdhet, glädje, sorg eller kanske vrede, mot en klassrumssituation med traditionell ”genomgång”. Du vet vilket du kommer minnas. Och det går att undervisa även med upplevelser! Drama i historieundervisningen; samtidskonst i samhällskunskapen; göra, känna och ta för att förstå matematiken; sjunga på engelskan… Kanske har vi också ett par barn i klassrummet som inte klarar lära enligt folkskolans gamla metoder.


 

 

beskuren2

Semester

Ifall du kommer på ett ämne att diskutera, debattera, dissikera eller demolera. Skriv till mig! Tankar om utveckling och lärande ramlar säkert på oss även om vi tar ledigt (kanske just för att vi tar ledigt?) och jag är intresserad av ditt perspektiv!

Bloggen går nu över på sparlåga över sommaren. Helt utan inlägg går det nog inte. Men lite vila efter 100 dagars sträckbloggande måste jag nog ha. Jag gratulerar mig själv till att ha klarat denna utmaning utan att sänka kvaliteten nämnvärt i något inlägg. Men det tog på krafterna!! Pust pust!!

Vi ses i höst!!

2014-06-04 17.08.32

Vill du testa geocaching i sommar? Här är en guide!

Så här enkelt är det att starta upp om du har en smartphone*. Du får här den allra mest grundläggande informationen: Att hitta din första cach! Själv har jag fortfarande inte kommit mig för att sätta igång med barnen på fritids och skola, men det kommer, det kommer! Hur som helst är det ju bra att ha provat själv ordentligt först.

1. Gå in på geocaching.com och starta upp ett konto. Det är gratis!

2. Ladda ned appen Geocaching till din iphone. Har du en android kör du en annan app, t ex cgeo, som är jättebra den också och dessutom gratis! Iphoneappen är inte gratis, men det finns nog en lite-version om man inte tror man tänker fortsätta med ”sporten”.

3. Logga in på appen.

4. Sök efter närliggande geocacher.

5. Klicka på en cach du vill läsa om. Som första cach tycker jag att du väljer en traditionell (den vanligaste typen av geocach).

Namnlös1(Det finns alltså olika typer av cacher och vill du läsa om fler kan du klicka på bilden så kommer du direkt till geocaching.com:s beskrivning av dem.)

6. Du kan läsa om svårighetsgrad, storlek och eventuella ledtrådar. Det finns också ofta en detaljerad beskrivning om området eller en sevärdhet i närheten av gömman.

7. När du klickar på att du vill navigera till cachen kan du välja på att gå via karta eller med kompass. Sen är det bara att ge sig av.

8. Man får inte störa eller förstöra när man letar, förstås. Se till att inga mugglare** ser dig heller!!

9. När du hittar gömman (ofta en burk) skriver du ditt användarnamn på remsan, ihop med dagens datum – det är beviset för att du verkligen har hittat skatten!

10. Lägg tillbaka skatten i samma fina skick som du hittade den och var fortfarande observant på mugglare**. Glöm nu för allt i världen inte att titta dig omkring! Kanske har skattjakten fört dig till en plats att minnas!

11. Du kan logga ditt besök på telefonen eller på nätet när du kommer hem. Då letar du bara upp just den geocachen och skriver att du fann den. Det är alltid roligt för cachägaren om du skriver något mer än TFTC! (Thanks for the cach!)

12. Säkert blir du nu sugen på att ta fler cacher!! Här är en länk till en liten inspirationsfilm! Och givetvis finns mycket utförligare information på geocaching.com för dig som gillar att läsa på ordentligt (själv hör jag till dem som måste testa lite först och läsa lite sen…).

*Om du kör med gps kan du lägga in de angivna koordinaterna som finns i informationen om cachen, men där har jag ingen erfarenhet att dela.

**Mugglare = personer som inte är geocachare

 

En digital betraktelse

(Texten publicerades även i Lärarförbundets facktidning ”Fritidspedagogik” nr 3/14)

 

Vare sig vi vill det eller inte, har världen omkring oss blivit digitaliserad. Nästan allt sker över nätet: Vi bokar resor och biljetter; sköter bankärenden; letar bostad; läser nyheter och söker information. För de flesta av oss är det ju inte precis något som vi har med oss sedan barnsben. Vadå internet, på 70-talet?! Men för de barn som vi möter på våra fritidshem, är det ju just så det är – det är deras verklighet, deras vardag. Digitala verktyg är för dem inte något svårbegripligt: Den som inte har en egen smartphone har en kompis som har en och allt fler skolor och fritidshem upprustas med teknisk utrustning av senaste snitt.

I vårt uppdrag krävs att vi möter barnen i den verklighet de befinner sig. Och barnen befinner sig fortfarande i Legots , rollekens och kojbyggets verklighet. Men de befinner sig också i onlinespelets, chattens och Googles verklighet.
Så som vi finns där och diskuterar en Lego-konstruktion, ger tips på hållbarhet, kanske; just så måste vi finnas när det konstrueras på nätspelet – en närvaro; ett stöd och ett engagemang. Och visst finns vi där när det kör ihop sig i rollekarna. Lyfter upp den som inte verkar får ta plats; coachar vid konflikten och finns där så att kränkningar och andra oönskade beteenden ska upptäckas i tid. Så måste vi också finnas när barnen upptäcker de social medierna! Antagligen hjälper vi den som letar material till kojbygget. Troligtvis uppmuntrar vi genom glada tillrop; kanske till och med bjuder på saft i den nybyggda kojan. Hjälper vi det barn som letar på nätet? Ger vi handfasta råd om fällor och tips på hur man kritiskt förhåller sig till det man finner?
Vi fritidspedagoger menar ofta att vi är experter på relationer. Att de på bästa sätt kan hjälpa barn på vägen från ”svårt att hitta någon att leka med” till ”vet hur man får en kompis, och behåller den”. Nu har den sociala arenan för våra barn utökats. De ska kunna umgås på nätet också. Vilket ju förstås också kräver träning. Det är deras verklighet. Och vi kan inte säga att det får de sköta på sin fritid. För vi ska möta barnen i deras verklighet. Och dessutom är fritidshemmet en inte obetydande del av dagens ungas fritid. Eller hur?!!
Att förbereda barnen för den tid då de slutar fritids, är ett viktigt uppdrag. Förut: Vad väljer jag i kylen när jag kommer hem? Hur håller jag reda på tiden när träningen börjar? Vart kan jag gå i min omgivning? Vad bör jag undvika att göra när jag är ensam? Hur träffar jag kompisar? Nu: Samma som innan. Men också: Hur länge sitter jag vid datorn? Vad skriver jag på nätet? Vem kan jag kontakta och vem kontaktar mig, på nätet? Är det sanning det jag ser på nätet? osv osv.
Varje generation möter sin verklighet. Världen ser olika ut för barn igår, idag och i framtiden. Och eftersom vårt uppdrag kräver det, har vi den fantastiska möjligheten att få leva oss in i de ungas situation år efter år. Vi måste förstå glädjen i att levla på spelet; vad det innebär att inte få några gillningar på sociala medier och vi måste sätta oss in i hur den mediala realiteten beskriver mig som flicka eller pojke och agera utefter det.
Vi har sett vad visst beteende på nätet kan orsaka. Det finns tragiska exempel på nätmobbning; på galet olämpliga kontakter med ödesdigra konsekvenser och på barn som lämnar den fysiska verkligheten för den virtuella verklighet, i timme efter timme både under dag och natt.
Jag tror ingen har en bättre möjlighet och är bättre lämpad, att följa dessa låg- och mellanstadiebarn i deras utveckling på alla ovan nämnda områden, än just fritidspedagogen. Och vem gör det annars? Vårdnadshavaren – efter hämtningen; fritidsaktiviteten och läxorna? Läraren – när kursplanemålen är nådda? Eller ska vi låta barnen lära sig genom sina och andras misstag?bild
Fritidspedagogerna är ett privilegierat släkte, som får ta del av barnens fria tid. Vi får lära av dem och kan bygga relationer som är ömsesidigt givande. Vilket ansvar! Och vilken förmån!!

Att få syn på det man har

På Twin Space, laddade jag upp ett antal filer och filmer som elever och lärare på min arbetsplats arbetat med. Twin Space är vår (Majåkerskolans och ytterligare 8 skolor i olika länder) gemensamma plats på nätet för ett projekt som vi hoppas ro iland och köra igång med till hösten. Dessa fina filmer och filer visar vår skola och närmiljö; vår stad och omgivning, samt lite om vad eleverna på vår skola anser vara Sverige.

Vad jag fick syn på:

  • Vad fantastiskt bra vi har det!
  • Vad vår vardag kan te sig exotisk!
  • Vad liten och snäv våra elevers bild av vad Sverige är…

Att backa några steg och få syn på det man har, ur ett annat perspektiv, kan vara lärorikt och nyttigt! Gört!

2014-06-04 14.50.01

Ett NYTT perspektiv

Från och med idag intar jag sommaren med ett nytt perspektiv: Det läxfria! Det testfria! Är nu färdig med många timmars studier och kan nu även titulera mig som Bildlärare!

Firar med en deckare 😉

2014-06-04 13.58.17

”Vem bor här?” Bild från mitt sommarparadis (och mitt vinterparadis (och mitt vår- och höstparadis)) där jag faktiskt kommer att kunna läsa skönlitteratur i sommar 😉

Odla genier

Vi vet att små barn är grymt läraktiga och kreativa. Vi vet att denna kreativitet minskar med åldern. Det vore orättvist att ställa skolan till svars för att ta död på kreativiteten. Men faktum är att lekfulla barn blir kreativa vuxna och att stoppa det lekfulla lärandet verkar inte så smart?!

Dagens skolpolitik vill testa och drilla barn i högre grad; i lägre åldrar. En majoritet av de politiska partierna vill också minska barnens spontana lek på den fria tiden – man förespråkar läxor och schema och kursplan på fritidshemmet.

Vi måste väcka politikerna så de stoppar den trenden!! Dela så fler kan läsa och dela och stoppa det som stoppar våra barns goda utveckling!

20140603-230812-83292887.jpg

Skolbiblioteket

Om man går dit kan man få lyssna på DAGENS BOKTIPS! Ibland är det en deckare, ibland en bilderbok. Det finns en soffa att sitta och bläddra i/eller läsa, böcker. Här och där finns böcker uppställda så att man blir sugen på att ta ned dem. Att nosa lite på dem. Hörlurar är kopplade till ett par ipads och i dem kan man lyssna på Tintin just denna vecka. På en annan ipad kan man läsa e-böcker.
Det finns ett krypin som är nästan osynligt. Dit kan man smyga och skriva en egen bok. Alla barnens böcker kan man läsa som e-bok. Och många av böckerna är illustrerade av författaren.

Ser ert skolbibliotek ut så? Finns det en bibliotekarie som fixar boktips och läshörnor? Det gör det inte hos oss… Det var bara en bloggdröm.

20140602-165405-60845396.jpg

Ett fritidspedagogiskt dilemma del 2

Fritidspedagogens dilemma (ett av dem) – Att gå på föreläsning och ombes att tänka om till fritidshemssituationer, eftersom föreläsningen är riktad till lärare i grundskola. Att läsa litteratur och tänka om den till sin egen verksamhet. Till och med på högskolorna ser det ut så. Men varför? Fritidshemsverksamheten i Sverige är inte en parentes! I princip går lika många barn i årskurs F-3 på fritidshem, som i skolan. Och ofta är det mer än halva deras dag som spenderas på fritidshemmet. Så varför finns inte mer litteratur, forskning och artiklar om den arenan?

Det finns också ett stort problem med att försöka göra ”översättningar” från skola och förskola till fritidshem: Även om dessa verksamheter är besläktade finns väsentliga skillnader som inte går att bortse ifrån. Och dessa skillnader gör det problematiskt att direkt ”översätta”.
En stor skillnad är att barnen undervisats hela dagen i skolan innan de kommer till fritidshemmet på eftermiddagen. Ingången för de flesta barns lärande och utveckling kan inte fortsätta på samma grunder, hela eftermiddagen också. Jag menar att barnen inte kommer att orka det lärande som startar med ”I eftermiddag ska vi alla undersöka vilka insekter vi kan hitta i dungen”. Vi måste hitta en annan ingång om vi vill ha ett lärande om natur. Och kan vi verkligen kräva att alla ska vara med? Nej, inte det heller! För fritidshemsverksamheten bygger på de intressen barnen själva vill vidareutveckla. Hur kan fritidspedagogen erhålla kunskap i hur man utvecklar just den pedagogiken om det inte finns litteratur, artiklar eller forskning?

Vem/vilka är ansvariga för att också fritidspedagoger får relevant undervisning på högskolorna? Med relevant tilltal, relevant litteratur och väl insatta föreläsare? Att fritidspedagoger får fortbildning som berör just fritidshemmet? Att fler fritidspedagoger får möjlighet att skriva och forska om det de är experter på? Hur stimuleras denna yrkesgrupp till att utveckla verksamheten? Har staten satsat på förstelärare eller motsvarande för fritidshemmen? Eller gjort det möjligt på annat vis, att arbeta med utveckling på lokalnivå och på högre nivå? Vad händer med utbildningen för lärare som ska undervisa på fritidshem? Blir den allt mer anpassad till möjlighet för vidare forskning, för den som så önskar?

Det finns alltid många frågor att ställa. Men vem kan svara? Och finns någon som är villig att göra förändringar om svaren är negativa?

Detta var del 2 om Ett fritidspedagogiskt dilemma. Del 1 hittar du i gårdagens blogginlägg.

Inside My Classroom

Marie ”Inside My Classroom