Att låta kidsen göra jobbet…

Två fritidshemsavdelningar haft en trevlig utflykt till sjön. De har tränat bygg- och konstruktion, samarbete, laganda, kondition och rörlighet. Och aktiviteternas mål och genomförande planerades av… tadaaa… eleverna!

Dag 1. Med engagemang och iver gick gruppen in i arbetet med att ordna en lyckad dag för de yngre på fritids, samt för de jämnåriga som inte var veckans ansvariga. Fram åkte iPad och app för mindmap. De spånade på olika aktiviteter; räknade på hur många barn som skulle ingå i varje grupp; funderade på ansvarsfördelning och rimlig tid för varje aktivitet. Och det fanns en klar målsättning för de aktiviteter de kom fram till. 

Sandslott och fotboll blev de utvalda aktiviteterna.

Dag 2. Laddade elever satte av mot sjön för att motta övriga elever välkomnande. Några skulle inleda och några skulle ta emot grupper av barn. Ledarnas klara  stämmor hördes riktigt väl trots att så många som runt 70 elever satt i blåsig utemiljö i samlingen. Beundransvärt att hålla i en sådan samling och tacksamt att så fin respekt visades från åhörarna. Eleverna delades upp och traskade iväg på fotboll och till sandstrand.

Själv fanns jag på stranden med sandslottsbyggarna. Det blev en fin dag som avslutades med mellanmål och lite lek innan promenaden hem.

Dag 3. En ny grupp barn ska planera en utflykt. Vad passar bättre än att förra veckans ansvarsgrupp utvärderar ihop med nya gruppen?! Direkt input om vad som var framgångsfaktorer och vilka fällor man ska undvika. Bra för första gruppen att reflektera över sitt ledarskap!

Inför projektet hade vi pedagoger tänkt till. Det fanns en plan. Det fanns flera klara målsättningar. När vi utvärderade fann vi inslag som borde organiserats bättre. Men väldigt hög måluppfyllelse också.

Det finns många vinster med att ta med eleverna i processen – planera/genomföra/utvärdera. Gört!

Eleverna gör mååååål!

Sista (?) temat för terminen blir elevernas eget val ”Våren”. Inflytande kallas det visst när pedagogerna inte själva bestämmer allt… 😤 Fnys – ska eleverna bestämma??! 😀

Vi pedagoger bestämde dock att vi skulle ha ett tema igen. Vi gillar tema. Riktigt mycket! Det ger lite extra för eleverna i utveckling och lärande – lite nya utmaningar, infallsvinklar och arbetssätt.

Det finns områden vi behöver fokusera extra på. Delar som kanske kommit på undantag; som eleverna önskat eller där vi identifierat ett problemområde. Vi gjorde en plan med syften och mål men med plats för elevernas syn på saken.

Och tur var väl det. Att vi gav spelrum. För eleverna ser så väl vad de kan jobba med själva! Det här är deras egna funderingar kring mål och mening när de börjar spåna kring hur de kan göra kul aktiviteter för de yngre eleverna, på utflykten.

Ledarskap

Ansvar

Samarbete/grupparbete

Lära känna och blanda åldrar

Lära känna närmiljön

HA ROLIGT!

Att reflektera över sitt lärande; kring syftet med sin egen roll och sitt agerande och att lyssna på andras idéer om lärande på fritids – det är en av många viktiga pusselbitar i både identitetsbyggande och annan utveckling.

Min hand, min hjärna, min iPad

Som om vi inte visste!? Det är klart vi redan vet! Att vi lär med kroppen och rörelser. Vi hoppar, leker och skapar oss till både kunskap och förtrogenhet. I sista numret av Pedagogiska Magasinet läser vi om handen. Handen som håller i pennan och raspet mot pappret och rörelsen i handleden. Vi läser om hur våra händers verk utvecklat våra hjärnor över tid. Från tiden med arbete vid lägerelden, som gjort oss smartare som kollektiv, men också nu – vi lär in mer och bättre med rörelse.

Nu stärks skrivningarna för oss i skolans värld. Det blir tydligare att vi ska se till att eleverna erhåller digital kompetens. Och specifikt på fritidshemmet finns nu formulerat att eleverna ska tillägna sig kunskaper om t ex digital kommunikation och skapande. Och pedagoger suckar ute i skolor och fritidshem. Fritidspedagoger säger – barnen behöver hoppa och leka. Rörelse ger utveckling.

De har rätt! Det är klart att vi inte nu plötsligt ska sluta hoppa, rita och skriva oss till utveckling. Men inte utesluter det ena det andra? Om vi vet att vi blir friskare av morötter, slutar vi väl inte att äta broccoli? Och om vi märker att korsord gör oss smartare, blir väl korsordslösandet inte det enda vi gör?

Meningfull verksamhet är elevnära verksamhet. Och det digitala är en sådan bit. Rörelse och digital imageteknik behöver inte spela ut varandra. En varierad dag ger gott lärande! Ömsom fysisk aktivitet. Ömsom intellektuell aktivitet. Ibland både och! Kanske geocaching?! Rörelse; upplevelse; ämneskunskap; kreativitet och digitala verktyg. Allt i ett!

Den 1 juli träder de nya skrivningarna i kraft. Gör dig redo! 😃

Att leva upp till alla krav – Jobbstress?

På ett fritidshem med 70 närvarande barn – det är ganska vanligt idag, men det finns avdelningar med fler och färre barn – kan det med lite tur finnas 4 pedagoger. Då har de tur, för det finns många exempel där det inte finns utbildade pedagoger alls och exempel på ännu sämre personaltäthet. Den som befunnit sig i en sådan miljö, vet att en (1) pedagog går åt till att räkna barn – att försöka hålla koll på att de befinner sig i säkerhet. Minst en (1) pedagog går åt till att följa ett antal barns förehavanden, helst med ett avstånd på högst två steg. (Men det funkar ju rätt dåligt om det gäller mer än ett barn.) Dessa barn har ofta extra resurser under skoltid, men förväntas klara sig i sociala sammanhang på fritids. Det gäller ofta extra impulsstyrda barn. En (1) personal tar emot föräldrar och telefonsamtal, samt försöker hålla reda på de många barn som ska skickas till blockflöjt, hem, till mormor eller fotbollsträningen, diverse olika tider under eftermiddagen. Det blir ganska många sådana kontakter och tider i en barngrupp på 70. Då har vi kvar en (1) pedagog. På 70 barn.image

En pedagog som ska bedriva en verksamhet som lever upp till styrdokumentens krav. 70 barn som har rätt att lära känna närmiljön och dess kulturaktiviteter. 70 barn som alla har rätt att mötas där de står just nu – med sina individuella behov. Denna pedagog bör göra observationer; bör reflektera med barnen om deras utveckling och lärande; bör ställa följdfrågor och läsa högt ur böcker. Barnen ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska det de möter på internet, under sin fritidshemstid. Och träna på att samspela, lösa konflikter och fråga om man får vara med. Och de ska få möjlighet att fördjupa sina intressen och utvecklas entreprenöriellt. Musik och kreativt skapande; teater, idrott och hälsosamt leverne; språklig utveckling, bakning, hopprep; integration; biologi; teknik och samtal och filosofiska funderingar och empati och tusen andra saker. Hårda pix för den fjärde pedagogen. Som kanske finns. Om man har tur. Och då får vi hoppas att den pedagogen inte måste trösta någon som ramlat. För då är barnen utlämnade till varandra – till kamratuppfostran, t ex.
Det finns egentligen bara en arena för det traditionella lärandet (och då syftar jag på den ursprungliga sortens lärandet – den egna drivkraftens och nyfikenhetens lärande) i skolans regi – fritidshemmet. Och fritids har monterats ner. Det märks. Mindre omsorg och att inte bli sedd – att inte få lära och utvecklas som individ – det ger sämre förutsättningar för både kunskapsutveckling och socialt beteende. Dvs sämre skolresultat och fler missanpassade unga. Men ändå glöms fritidshemmen bort i debatten om skolan. Hela tiden!
Att satsa på barns fritid betalar sig. Såg du på Gympaläraren, på SVT? Unga som blev sedda. Som började le, leka och må bra. Och som höjde sina betyg. Investera och skörda vinster. Hallå!? Politikerna?!

När man VILL lära

Kanske har du kommit dit att du vet hur du ska lära dig på bästa sätt. Jag vet till exempel att jag lär mig bäst när jag har ett behov av en viss kunskap – när jag måste veta för att klara ett uppdrag; när jag måste veta för att att jag känner mig väldigt intresserad. Jag vet följaktligen att jag inte är så bra på att lära om jag inte behöver kunskapen just nu; om jag är ointresserad.

Åsa Anevik är långt ifrån ensam om detta. Engagemang och intresse är en mycket stor drivkraft hos de flesta. Oengagemang och ointresse är på samma vis faktorer i lärsituationer, som ökar risken för att du somnar, börjar prata med någon, rita eller i värsta fall störa och förstöra.

När fritidshemmen har barngrupper i den storlek som tillåter dem att utföra sitt uppdrag, finns stora förutsättningar för lärande där. ÄVEN när ämnet är ointressant. Lärprocesser där man arbetar med förmågor och inte med ämnen, passar bra på fritidshemmet. Man fokuserar på förmågor och utvecklas på olika plan.

Linn gillar inte matte. Faktiskt hatar hon matte. Men det är kul att leka affär. Och även om hon aldrig hade kommit på det själv, har hennes kompis Tea kommit på att de kan arbeta med kontokort istället för kontanter. Så när farfar kommer och hämtar Linn, står hon just och räknar ut hur mycket kunden har kvar på kontot och om det räcker till ett par liter mjölk.

När vi riggar affären på fritidshemmet tänker vi att barnen kan skapa och vara kreativa i utformningen av sina lekar. Att de kommer att få träna sig i samarbete; att ge och att ta. De kommer att pröva olika roller som ger en bra övning i att jämföra och sätta sig in i andras situation. Det blir fler tillfällen i en sådan här lek att reflektera – man analyserar, tolkar och värderar. I affären kommer barnen att träna ansvar på olika plan – att ta ansvar för sin del av leken. Att vara rädd om material och se till att det blir ordning till nästa lekgrupp. Affären kommer att ha kunder som ställer krav, kunder som är storkonsumenter och i värsta fall rånare,  och med dem kommer den kommunikativa förmågan ständigt att tränas – det kommer diskuteras; begrepp som inte hör till den direkta vardagen, kommer att användas. Kanske måste man också fundera på hur man beter sig om man behöver tillkalla polis…

På fritidshemmen tar vi sällan fram räkneuppgifter och uppmuntrar barnen att öva. Men de lär sig matte när de bakar, konstruerar och delar pizza. Vi plockar inte så ofta fram Ärtan, pärtan-boken och visar på hur bra det är att träna svenska. Men de lär sig att samtala, argumentera, förklara och lyssna, när de ska göra teater ihop. På samma vis lär sig barnen teknik, biologi, samhällskunskap och religion – genom att vi riggar möjligheten att halka in på de spåren. Och genom att de känner att de behöver kunskapen, just nu! Att de blir intresserade, på riktigt!

Förmågor är något som ”är i ropet”. Men det ”festliga” är att vi som utbildat oss för arbete i fritidshem, har med oss det från årtionden sedan. Intresset för fritidspedagogiken är ju inte så stort. Så folk vet ju inte riktigt vad som händer på fritidshemmet under ledning av fritidspedagoger. Det är väl mest barnpassning, antagligen. Så verkar de tänka. De som sätter ramarna. De som bestämmer att det ska vara så många barn i gruppen att fritidspedagogerna inte kommer att kunna utföra sitt uppdrag fullt ut.

Men nu har vi  i vår digitala tidsålder kommit till ett skede där jag tror att det kommer att bli en allt större kunskapsklyfta mellan fritidshemsbarn och hemmabarn, mellan barn som vistas i stora barngrupper och barn i små. Jag ska förklara hur jag tänker. Om vi börjar med skillnaden mellan fritidshemsbarn och hemmabarn. Vad gör barnen när de går hem? Väldigt hög procent spelar spel på digitala verktyg: Många stylar modeller och många spelar hockey. Några bygger, andra kollar på filmer. Rätt så ofta en ganska lång stund – för tiden flyger när man spelar! Vad gör barnet som gått till fritids? Det tränar ofta olika förmågor i många olika (med avsikt riggade) situationer. Ibland är det i skogen, ibland i slöjdsalen, ibland på programmeringskurs, ibland i idrottshallen… Och skillnaden mellan barn i stora och små grupper då? Ja, pedagogerna i en stor barngrupp kan vara väl så duktiga. Men när arbetet går ut på att organisation för att få plats, få transporten till matsalen att fungera och att pricka av listorna – då blir utrymmet till en pedagogisk verksamhet definitivt mindre. Och när (den ofta snålt tilltagna) planeringstiden ska mestadels handla om (återigen) organisatoriska frågor för att klara det stora trycket av barn, då blir det inte mycket tid över till planering av en verksamhet där barnen tränar förmågor och ”råkar” lära sig matte och argumentation som ”av en ren händelse”.

Dag fyra och fem – skapande ute

Dag fyra, av vår lägervecka, skapades det toarullskonst. Detta arbete var betydligt mer kreativt än vi själva kunnat gissa! Inte en enda bild har jag på dessa skapelser, tyvärr, men förutom roliga figurer (man kan googla efter liknande), satte barnen igång med gigantiska projekt som med nöd och näppe hann avslutas innan hemfärden, dagen därpå. Det blev båtar och solstolar och helt andra ting som bytte skepnad allteftersom de skapades. Barnen inspirerades tydligt av att inte behövs hålla sig inom några ramar!

Dag fem var det gemensam målning för dem som inte var mitt uppe i ett toarullsprojekt. Ena gruppen målade en himmel och fyllde den med regnbågar, fåglar, humlor och annat spännande. Andra gruppen fick måla marken. Marken fylldes med sjöar, hopptorn, hus och mycket mer.

Syftet med övningen var samarbete och samhörighet. Och givetvis skapandets glädje i sig!

Summasummarum – VILKEN VECKA! Barnen har fått rekreation, vila och rörelse. Man har varit delaktig, valt själv och själv bestämt takten. Mer sånt här åt barnen!! 

  

Tredje kreativa dagen på Sjölunda

Genom att använda material från naturen, får det man skapar helt eget liv. Inget kan bli likadant. Inget är heller tillverkat i en maskin; i en fabrik och det känns bättre miljömässigt. Att reflektera tillsammans med barnen om dessa vinster, är intressant. Det blir också några polletter som trillar ner – att det faktiskt inte bara är att skapa den ena pärlplattan; plastsnodden; garnbollen eller gipsstatyn efter den andra utan att det har ett pris någonstans.

IMG_1474Här har barnen satt igång skapandet. Några samlade material och knöt mobiler. Men det blev också helt andra projekt gjorda. Sanningen att säga var inte alla arbeten i total frånvaro av tillverkade material. Men vi snålade på allt sådant som inte var från naturen! 

 Håll utkik för snart kommer sista delen av vårt skapande på Sjölunda, dvs dag 4 och 5. Följ mig på FB så får du inläggen i ditt flöde. Jag lägger också ut allt på Twitter (du hittar mig som @FrokenAsa) och mycket kommer också på Pinterest. Vi ses!

Skapande utomhus, dag 2

Att planera skapande utomhus, utan många av de bekvämligheter som vi i vanliga fall tar för givet, är lite klurigt. Minst sagt. Många barn hade valt skapande aktivitet på daglägerveckan – och det var ju väldigt roligt – men det innebar också rätt stora grupper. Det gällde att hålla tungan rätt i mun när 27 barn skulle samsas om en liten tvättbalja för handtvätt, två limpistoler och platsen i en paviljong när regnet föll.

Men ingenting är omöjligt med god hjälp av duktiga kollegor och tålmodiga barn.

Kartonger hade vi samlat länge. Och med ett gott tillskott av lite extra av samma vara, från en äkta hälft, kunde alla barn få en rejäl bit att skapa av. 


På havstema/sjötema skulle det nu skapas. Det blev sjöborrar, fiskar och räkor. Och dessutom lite annat smått och gott. Alla arbetade med stor entusiasm. 

Material: Kartong – stora, för det ska bli rejäla skapelser! Akrylfärg, penslar och paletter (plastlock). Skyddskläder och lim (för ögon, ihopfogning av kartongbitar etc). Saxar, gärna stora och kraftiga. Mattkniv, för att hjälpa barnen lite på traven. Det var minsann inte så lätt att klippa i kartong! Vi använde också tavelupphängning och snöre på baksidan. På så sätt kunde vi ordna vernissage för de andra och för varandra, redan samma eftermiddag!

Följ Lärande Perspektiv om du inte vill missa vad vi gjorde dag tre på vårt dagläger. Följa kan du göra både på bloggen och på Facebook. Dessutom lägger jag ut alla nya inlägg på Twitter. Du hittar mig där som @FrokenAsa 

 

Skapande med himlen som tak och gräset som golv

Här ute har vi inte tillgång till varmvatten och barnen får inte gå in i den lånade stugan. Därför har de inte möjlighet att tvätta sig i rinnande vatten alls. Det är lite primitivt. Men i gengäld har vi tid och plats att breda ut oss. Och naturen som inspiration. Vinden, solen och regnet som gäster som kommer och går som de vill.

Det går att ge barnen förutsättningar för kreativt skapande, trots att man lever primitivt. Vi släpade med oss en del grejer, på vår daglägervecka, som hjälpte oss! En paviljong (som en förälder fixade) sattes upp ifall det skulle bli spöregn. Vattenkokaren fick värma vattnet, så barnen kunde tvätta sig i en diskbalja. Några hopfällbara bord (bygdegårdsbord) lånades in. Men mycket skapande skedde direkt på gräset.

Ett återkommande tema för årets skapande, var tankar runt att man kan skapa resurssnålt. Att vi inte måste tära på jordens resurser. Att man kan återanvända och dessutom finna material i skog och mark. Barnen var indelade i två grupper – de mindre barnen (6-8 år) och de större (8-10år). Nästan alla dagar fick de två grupperna samma uppgifter. Det var spännande att se hur de tog sig an dem, utifrån sin egen erfarenhet och gruppdynamik! Gruppen med yngre barn var på 18 personer och de större barnen var 27(!) stycken. 

Dag 1: Första dagen fick ändå de två grupperna olika uppgifter. Det berodde på att vårt material inte räckte till det stora barnantalet. Så här skapade de stora! 

 

Först pratade vi om totempålar. Vad är det? Är det någon som kan något om totempålar? Därefter pratade vi om jordens ändliga resurser. Båda ämnena avhandlades ganska snabbt, dock. Här skulle skapas!

Material: Tomma dunkar. Rundstav. Kniv, att vässa rundstaven med och slägghammare att slå i rundstaven i marken med. Mattkniv att göra hål i botten på dunkarna, så att pinnen kan gå igenom. Akrylfärger – så totempålen tål att stå ute. Limpistol (och en kabelvinda att få med strömmen ut!) Diverse annat: Barnen använde garn, tomma värmeljushållare, pinnar, kartong mm. Penslar och paletter (läs glasslock) plus skyddskläder – vi hade stora skjortor skänkta från en affär som skulle byta personalens arbetskläder. 

   
 

De yngre barnen skapade ansikten av återvinningsmaterial. Också med denna grupp pratades miljöaspekt. 

Material: Kartonbitar, pinnar, garn, värmeljushållare mm, akrylfärg, penslar, limpistol, skyddskläder. 

Båda grupperna hade sina alster på utställning under veckan. Häng med på nästa blogginlägg och läs om dag två!

Tredje året på Sjölunda

2015-06-29 10.54.53

En underbar miljö – ett underbart miljöombyte!

Vi var på dagläger på Sjölunda, förra veckan! En fantastisk möjlighet att byta skolgårdsgrus mot gräs under fötterna. Veckan var späckad av aktiviteter för den som ville. Och avslappnad för den som önskade det.

2015-06-22 15.56.30

Kreativt skapande med gemenskap

Fotbollsskolan var inte i första hand för att drilla blivande fotbollsproffs.Vattenleken var inte för att svalka oss. Skapandet var inte för att hitta konstnärsämnen i gruppen. Leken var inte först och främst för att öva motorik och konstruktion.

 

Nej, vi har sett till barnens intressen. Vad vill de ha ut av ett sommarlov?!

2015-06-29 10.51.37

Gott om tid för lek och upplevelser

På köpet kunde vi skicka med barnen: Ett träningsläger för kamratskapande, turtagande, samarbete, respekt för varandra och sig själva. En vecka av rörelse, motion och koordination. Våra aktiviteter gör det möjligt att utveckla vattenvana, uppfinningsrikedom/kreativitet och kunskaper om miljö, bokstäver, siffror, hållfasthet…

2015-06-29 10.55.45

Marken som golv, himlen som tak

 

 

 

 

Att vara aktiv utomhus hela veckan – i regn och i sol – ger en ny upplevelse; en stärkt kropp och själ och ett minne för livet. Ett riktigt sommarlov. För alla!

 

2015-06-29 11.01.24 2015-06-29 10.53.232015-06-29 10.59.32

Under veckan var det jag som höll i den valbara, skapande-aktiviteten. Jag återkommer i ett inlägg längre fram, om det – Hur man kan utforma och genomföra en härlig skaparverkstad med marken som golv och himlen som tak!