Färglära och samarbete

 

Det är grundläggande att kunna blanda färger – så oerhört praktiskt att ha i bakfickan! När jag läste på högskolan sa vår lärare att många blivande lärare kommer till sin utbildning utan denna kunskap. Men det är inte svårt att lära och ju tidigare desto bättre. Här kommer lite input hur jag arbetat med färglära i en åk 2. Det går att göra på många olika vis och vi har bara börjat ännu. På ett av alla vis.

I övningen ingick också andra bra grundkunskaper. Så här har jag delat upp det:

  • Samarbete
  • Färglära: primärfärger, sekundärfärger, varma och kalla färger
  • Linjemålning
  • Symboler, figurer

Du behöver:

  • Spännpapper
  • Flytande färg: primärfärgerna röd, blå, gul samt svart
  • Penslar
  • Paletter eller något annat att blanda på

Pass 1 Först tittar vi på linjemålning – Vad är en linje? Hur kan olika linjer se ut? Hur kan en figur målad med linjer se ut? Vad är symboler? Vad betyder det att något symboliserar? Hur många symboler med linjer, känner jag till? etc etc.

Eleverna samarbetar i grupper runt ett stort papper. Uppgiften gäller att fylla pappret med linjemålning i svart. Figurer, symboler, bokstäver och olika linjer kan finnas på pappret. För ett snyggt slutresultat rekommenderas att måla en linje runt om – en svart ram.

Pass 2 Först lär vi oss om primärfärgerna och hur man kan blanda dem för att få sekundärfärger. Därefter tränar vi i våra grupper på att blanda ihop sekundärfärger. När vi känner oss mogna målar vi alla vita ytor på de stora papperna med varma färger (på ett av de stora papperna) och med kalla färger (på ett annat).

Pass 3 Vi hann inte färdigt på pass 2. Därför passar vi på att inleda pass 3 med en repetition samt kika på våra påbörjade arbeten. När eleverna tittar på sina stora ark blir det plötsligt väldigt tydligt hur varma de varma färgerna är, och hur kalla de kalla färgerna är. Det blir också väldigt tydligt vad som blivit fel. Vi ser misstagen som lärdomar och funderar hur vi ska tänka fortsättningsvis. Ska vi behålla felen som snygga avvikande fält eller ska vi måla över? Fina och bra diskussioner om hur man klarat samarbetet och hur man ytterligare kan förbättra, kom upp.

De färdiga alstren blev mäktigt fina och får nu förgylla våra väggar. Det skapar också en förförståelse för andra elever som tittar på de stora planscherna och funderar på vad som skiljer dem åt. Förutom att eleverna som gjort dem är grymt stolta.

Läs mer

Annonser

#365creative

Jag kollar Facebook i sängen för att vakna. Hittar ett inlägg av Kristina Rilbe. Det handlar om hur vi arbetar för att eleverna ska få inspiration och tid att skapa. Medan vi själva kanske t o m tömmer ut vår egen skaparenergi. Hinner du skapa egna bilder som bildlärare?

Galet, oöverlagt, impulsivt och kanske idiotiskt bestämmer jag mig för att det inte ska få vara så i mitt liv längre. Jag ska skapa en utmaning till mig själv – och till andra som ev vågar (vi måste ju inte vara stenhårda, va?!)

Lägg ut något du skapar på sociala medier, varje dag. Tagga med #365creative. Så lyder utmaningen. Jag tänker att det ska tvinga mig att göra en kladd; en skiss; en krumelur eller vad som helst. Och jag kommer lägga ut på Instagram – FrokenAsa. Hänger du på?

Jag har knappt rört en pensel på – jag vet inte hur länge – annat än i diskhon i ateljén på jobbet… Gick äntligen med i en målarkurs nu – så nu har jag använt pensel tre gånger… Nu har jag bara 364 bilder kvar för jag har just lagt ut min första bild!

Vi är igång!

Tänk er att ni ska kånka ett piano uppför en trappa. Tufft – ja, verkligen! Ingen av er vet precis var ni ska hålla eller placera er. Det kommer oväntade problem längs vägen: det är ont om plats att runda ett hörn; någon får ont i ryggen; det blir för mycket tyngd på en person osv. När ni tillsammans lyckats få pianot upp för trappan kan ni pusta ut. Det står inte på rätt plats – men det är i alla fall på rätt våning och det tyngsta arbetet är gjort.

Vi har nu burit upp vårt piano till rätt våningsplan! Vi har kommit upp och vi har börjat hitta strukturer som fungerar. Vi är ett gott team och vi lär känna varandra mer och mer. Såklart är inte allt färdigt! Pianot ska ju inte stå där, ovanför trappan – men oj så gott att ha det på rätt våning.

  • Vi har tillslut alla elever i det digitala systemet.
  • Vi har fått med alla föräldrar på vår lärplattform och kan ge ut information som alla kan se.
  • Vi har en fungerande mall för verksamhetens innehåll.
  • Vi har en barngrupp med föräldrar som funnit sig till rätta.

Nu ska vi hitta den långa strukturen – hur vi planerar efter våra styrdokument så att vi kan följa upp och utveckla verksamheten! Det är en stor punkt. Och otroligt viktig. Så inte är vi i hamn. Men eftersom nu pianot är på rätt våning kan vi, utan att bryta fler ryggar och naglar – dvs utan att totalt trötta ut oss – sakta men säkert kånka in pianot i musiksalen!

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Nygamla sätt att teckna och måla

Skola och fritidshem – den här övningen passar bra för båda verksamheterna. Övningen ger eleverna möjlighet att prova olika tekniker och material på ett och samma pass.

Material:

  • Vattenfärg (eller tempera)
  • Tjocka papper
  • Penslar, vattenkärl
  • Tuschpennor
  • Ev torra målningar gjorda med vått i vått.
  • Lim

Teknik som tränas:

  • Penselteknik
  • Vått-i-vått
  • Linjeteckning

Vi tränar också att samspela runt gemensamma bilder.

Passet startar med samling runt ett bord. Jag sköljer ett tjockt ritpapper under kranen, lägger på bordet och börjar måla vattenfärg på. Färgerna blommar ut och sprider sig i varandra. Om jag lutar pappret uppnås nya effekter. Eleverna i åk 1 är imponerade. ”Wow – vad häftigt!” Om vi har torkskåp kan vi göra våra målningar och lägga dem för torkning nu. Annars får vi använda redan torra målningar.

Medan målningarna torkar tittar vi på exempel på linjeteckningar. Vi spånar hur olika linjer kan tecknas. Zickzack, vågigt, former, symboler, rakt, snirkligt etc etc. Vi tittar också på foton på blad och upptäcker linjer och bladnerver i fotona.

Eleverna tecknar helt opretentiöst linjeteckningar ihop, två och två. De ritar de ovan listade exemplen och tillslut övar vi på löv och bladnerver.

Nu är det dags att ta fram de torra målningarna. På dem tecknas nu blad med den teknik vi just övat – linjeteckning. Vi klipper ut bladen och limmar fast dem på ett gemensamt träd.

För oss som står utan torkskåp i anslutning till ateljén – vi avslutar med att måla vått i vått. Våra färdiga målningar får användas av nästa grupp som ska genomföra passet. Då har vi torra målningar också till dem.

Vattenfärg och tuschpennor är gamla kändisar för många barn. Att lära sig nya infallsvinklar blir därför perfekt – att känna sig trygg med ett material samtidigt som man fördjupar kunskaperna.

Engagemang bland soppar och skivlingar

Nu snurrar vardagen på i de nya lokalerna, mellan 6 och 18. Vi prövar och omprövar för att hitta rutiner som gör att vi kan ge en verksamhet som erbjuder aktivitet och vila för eleverna. Vi måste förstås också ge trygghet för alla – elever, vårdnadshavare och oss själva. Vi kämpar i motvind med ett digitalt närvarosystem som inte vill samarbeta. Men vi räknar och prickar av så vi vet var alla är.

Vi har vågat iväg på korta utflykter nu. Det kräver att man lärt känna varandra och har ömsesidig tillit. Härligt att kunna berätta att det där ökar för varje dag. Veckans sista utflykt gick i naturens tecken och trots att vandringen dit tog endast fem minuter, fick vi sköna upplevelser. Då är det njutbart att vara lärare i fritidshem – när man ser engagemanget bland soppar och skivlingar.

Att tänka på: Trygghet för alla är viktigare än långsiktig planering, så här i uppstarten. Vi kommer ikapp med det andra allt eftersom och då har vi redan trygga elever och vuxna. Det är högprioriterat! (Och med ett antal år i ryggen, har man ganska mycket automatiserat kring pedagogisk tanke och arbete. Det finns fördelar med ”gamlingar” i verksamheten också 😜).

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Barnen kommer!

Det bruna kattdjuret smyger sig ljudlöst allt närmre sitt byte. Varje muskel är på helspänn. Varje sinne fokuserar på det lilla grå knytet i det regnvåta gräset. Och så plötsligt – jakten är över. En elefant stormar fram och skrämmer både jägaren och bytet.

Det är jag. Jag försöker springa (”springa”…) för att hålla igång. Efter första veckan på den nya skolan, finns mycket att bearbeta i huvudet. Mycket kan bearbetas när man tungt lunkar på i terrängen 😉 Här kommer ett sammandrag:

Inte många oroliga, rädda barn, men desto fler förväntansfulla, började droppa in i våra piffade lokaler. Första dagen på Sjölunda nya skola. Ooooo, så spännande! Och dagen efter började föräldrarnas rapporter ramla in: Besked om telningarnas upplevelse så som de levererats vid middagsbord och  i sängar vid nattning och läggning. Väldigt positivt! Om den bästa dagen och hur de längtar till nästa dag.

Själva ser vi att det är tufft med alla namnen. Vi kämpar, frågar och frågar om. Vi fixar namnlappar och frågar om igen, när jackan hamnar över texten. Men fler och fler namn ramlar på plats under veckan. Tufft är det också att hitta planeringstid under en vecka då eleverna är på plats. Magneter, namn och foton ska fixas till aktivitetstavlor; scheman ska finslipas; rutiner ska sättas; busstider och allergier ska hanteras. Tur att inte alla barn är på plats! Vi kan till viss del turas om att förbereda och att vara tillsammans med eleverna.

Vädret har varit perfekt! Gården är under uppbyggnad men innehåller redan fin miljö – lekredskap och natur. Ute är bra! Och nästa vecka kanske vi till och med vågar oss på att lämna gården för att upptäcka lite av närmiljön.

På måndag kör även skolan igång. Vi lärare i fritidshem kommer inte att ha så mycket samverkan då. Vi behöver prata ihop oss och få tid till den planering som inte hanns med innan. Vi behöver titta på gruppkonstellationer och lokalanvändning; på leklådor, aktivitetsdagar och hur vi börjar vårt nya fritidshems vandring mot att nå god måluppfyllelse.

Det känns härligt och roligt att vara igång! Nu ser vi fram emot att resten av barngruppen kommer på plats och undrar hur vardagslunken på Sjölundaskolan kommer att te sig!!

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Bära, pricka, piffa

När vi går in genom dörren på måndagsmorgonen är vi inte trötta och glåmiga och hatar måndagar och första arbetsdagen efter semestern. Nej, vi är taggade och arbetssugna, beredda på hårt arbete och långa dagar. Vilken tur! För här finns det att bita i. I princip alla dagarna i veckan innebär leveranser av möbler, IT och material. Det ska monteras; installeras; stuvas undan/presenteras; prickas av och bäras runt. Tomma lokaler förvandlas genom kreativa pedagoger till inbjudande miljöer för lek och lärande.

Jättebra: Att vi kunde inspireras av varandra och av förskolan en trappa ner. Att vi hade möjlighet att
blanda gammalt och nytt, för personlig inredning. Samma sak med naturen – att vi kunde använda oss av den. Inne! Att vår rektor deltog med liv och lust i allt från att bära till att bygga med klossar, för att eleverna skulle känna sig inspirerade att använda allt när de dök upp.

Att tänka på: Det är viktigt att man vet hur lokalerna ska användas och hur man vill att känslan ska vara. I beställningsskedet är det bra om man prickar av vad för aktiviteter/verksamhet man tänkt sig med materialet man beställer. Har vi fått med allt? Vi märkte själva att vi inte alls fått med tillräckligt med roll-leksinspiration. Det ger en del efterarbete när man måste åtgärda.

Mycket arbete återstår. Men vi tror nog att några barnaögon ska tindra och känna leklust och kreativitet  när de kommer in i våra fina lokaler.

 

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Nytt kapitel

I morgon startar ett nytt kapitel. Då går jag bokstavligen in genom portarna till framtidens skola. Veckan lär innebära slit och släp för att förbereda och fylla på tomma lokaler och för att mentalt ställa i ordning så vi kan ta emot eleverna. Ny skola, nya elever, nya grupper, nya möbler, ny personal, nya föräldrar, nya visioner, nya tankar.

Under skolans vackra sedumtak ryms fritidshem och klasser. Nu ska vi bo in oss och lära känna varandra, lokalerna och omgivningen. Häng med här på bloggen och se vilka med- och motgångar som möter en splitter ny skola med siktet inställt på framtiden.

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

Bland diskborstar och bubbelplast

Skapande och experimenterande med nya tekniker, verktyg och material

Syftet med att testa olika tekniker, verktyg och material är att man fritt ska kunna välja, variera, kombinera och vara kreativ, när man väl fått en verktygslåda. För att minnas vad man testat och hur man gick tillväga är det smart att testen är anslagna i ateljén. På så vis kan höstlöven som blev vackra med vaxkritor och frottageteknik inspirera när man ger sig på grafit. Påskkorten kan kryddas med collageteknik – om man bara minns den! Diskborstetekniken som användes i början av läsåret kan få en revival, i alla fall som ett komplement, när vi testar bubbelplasttryck.

Idag blommar körsbärsträden bubbelgumrosa med hjälp av både bubbelplast och diskborstar. Enkelt, kreativt, vackert och rogivande mitt i den hektiska fritidshemsvardagen.

Svaret är JA, på allt…

Finns det en enkel väg till framgångrik progression i verksamheten? Kan jag själv hitta ingången när vi behöver utveckla något? Om vi ser en brist – går det att räkna ut lösningen? Svaret är ja! På alltihop. Eller borde i alla fall vara det, om vi utgår från att vårt utvecklingsbehov på fritidshemmet har sin grund i våra styrdokument, i läroplanen.

Det finns ett klassiskt sätt att gå tillväga när man startar ett utvecklingsarbete. Ställ frågor:

Var är vi? Vart ska vi? Hur tar vi oss dit?

Många av oss arbetar i en verksamhet med behov av att utveckla arbetet med att använda digitala verktyg på fritidshemmet på olika vis. I den nyskrivna delen av Lgr 11, som rör fritidshemmet, skärps kraven på just det. Vi har kunnat läsa om detta arbete i läroplanens del ett och två tidigare. Några har valt att ignorera dessa skrivningar. Kanske pga att läroplanen gäller från f-9 och att det möjligen går att tänka att ”digitala verktyg och internet kan de arbeta med i de äldre åldrarna eller kanske i skolan och inte på fritids”. Med den nya delen, direkt riktad mot fritids går det inte längre att blunda. Inte utan att gå emot Lgr 11. Tjänstefel mao. Så nu måste några kavla upp ärmarna.

Var är vi?

Observera först: Vad gör eleverna idag med digitala verktyg och internet? Inget? Spelar som tidsfördriv? Arbetar kreativt? Och vad gör pedagogerna? Leder de aktiviteter som syftar till att höja elevernas kompetens att möta en digital värld? Eller gör de inget? Kanske arbetar de med att introducera eleverna i programmering?

Vart ska vi?

Vad står det i Lgr 11 att vi ska göra? Vad märker vi att elevgruppen behöver? Pedagogerna? Vad behöver elever och pedagoger för att vara förberedda för att möta den digitala verkligheten? Där vi ju redan vistas… Okej – det står att eleverna ska kunna kritiskt granska; använda digitala verktyg för framställning av olika estetiska uttryck och en hel del annat. Vi behöver arbeta för att pedagogerna aktivt arbetar för god måluppfyllelse i detta centrala innehåll. Vi behöver skapa förutsättningar för att ge eleverna det de har rätt till här.

Och hur tar vi oss dit??

Det kanske är bäst att vi gör en plan! Eller kanske två! En kortsiktig och en långsiktig, kanske!? ”Eleverna ska ha ett kritiskt förhållningssätt; känna till grunderna för programmering och inse konsekvenserna av sitt eget beteende på sociala medier”. Det skulle kunna vara ett långsiktigt mål. Men för att hitta lätt utvärderingsbara mål kanske man behöver titta lite mer kortsiktigt: ”Inom ett halvår har all personal och alla elever provat på att programmera i en enkel app” – kan vara ett mer överskådligt mål.

När man tittar tillbaka…

Hur gick det egentligen? Har senaste halvåret gett det vi hoppades? Kanske mer, kanske mindre. Nu börjar det om! Var är vi NU? Vårt utvecklingsarbete fortsätter. Det är inte svårt att hitta modellen. Det svåra är att hålla i och fortsätta jobba mot målen.