Gamification – spelifierat lärande – och min app på ett papper…

Rubrikens ord – häftiga att slänga sig med, va?! – är inte helt lätta att förstå. Det är lätt att tro att det enbart handlar om att spela eller använda digitala verktyg i skolan. Jag har letat runt på nätet och förstått att det egentligen handlar mer om drivkraften som spelandet i den digitala världen innehar. Att det handlar om de mekanismer som gör att du kämpar och sliter för att levla. Dessa drivande mekanismer är mycket intressanta. Jag använder dem på mig själv privat. För att motivera mig till fysisk aktivitet använder jag mig av Runkeeper; Pokemon GO; Turfgame; ICA-klassikern samt dessutom Podcaster. En av apparna har jag till att kolla hur det går för mig – min progression – det sporrar att jobba för att undvika veckor av inaktivitet. Två av apparna är spel där jag levlar genom fysisk aktivitet. Ica-Klassikern är en online-aktivitet där jag, tillsammans med andra, arbetar mot uppsatta mål – 30 kilometer löpning, 90 kilometer skidåkning, 300 kilometer cykling och 3 kilometer simning. För ytterligare motivation har jag ständigt poddar med kul, lärorikt och underhållande innehåll, i öronen när jag rör mig (dock inte när jag simmar…). Dessutom Geocachar jag.

turf

https://flic.kr/p/ycWr5j Cred till Fredrik Larsson för bilden!

Med facit i hand kan jag se att digitala verktyg och media har fått mig aktiv. Små belöningssystem , morötter, har motiverat en annars motvillig motionär. Jag har trotsat regn, blåst, mörker och ishalka för att nå mina mål. Jag vet ju att vi är fler som sporras av sådant här.

Därför har jag i mitt huvud just skapat en app som skulle kunna tillämpas på alla ämnen och aktiviteter. I brist på kunskap och kapital hamnar den kanske på papper istället – en spelifierad stencil. 😀 För just nu tänker jag ut hur det skulle kunna se ut i undervisningen. Har du testat? Har du tips? Hur kan man – kanske helt analogt – sporra elever till goda resultat när det gäller rörelse; personlig utveckling; matematik eller något helt annat, med samma mekanismer som i ett digitalt spel?

Min hand, min hjärna, min iPad

Som om vi inte visste!? Det är klart vi redan vet! Att vi lär med kroppen och rörelser. Vi hoppar, leker och skapar oss till både kunskap och förtrogenhet. I sista numret av Pedagogiska Magasinet läser vi om handen. Handen som håller i pennan och raspet mot pappret och rörelsen i handleden. Vi läser om hur våra händers verk utvecklat våra hjärnor över tid. Från tiden med arbete vid lägerelden, som gjort oss smartare som kollektiv, men också nu – vi lär in mer och bättre med rörelse.

Nu stärks skrivningarna för oss i skolans värld. Det blir tydligare att vi ska se till att eleverna erhåller digital kompetens. Och specifikt på fritidshemmet finns nu formulerat att eleverna ska tillägna sig kunskaper om t ex digital kommunikation och skapande. Och pedagoger suckar ute i skolor och fritidshem. Fritidspedagoger säger – barnen behöver hoppa och leka. Rörelse ger utveckling.

De har rätt! Det är klart att vi inte nu plötsligt ska sluta hoppa, rita och skriva oss till utveckling. Men inte utesluter det ena det andra? Om vi vet att vi blir friskare av morötter, slutar vi väl inte att äta broccoli? Och om vi märker att korsord gör oss smartare, blir väl korsordslösandet inte det enda vi gör?

Meningfull verksamhet är elevnära verksamhet. Och det digitala är en sådan bit. Rörelse och digital imageteknik behöver inte spela ut varandra. En varierad dag ger gott lärande! Ömsom fysisk aktivitet. Ömsom intellektuell aktivitet. Ibland både och! Kanske geocaching?! Rörelse; upplevelse; ämneskunskap; kreativitet och digitala verktyg. Allt i ett!

Den 1 juli träder de nya skrivningarna i kraft. Gör dig redo! 😃

Att leva upp till alla krav – Jobbstress?

På ett fritidshem med 70 närvarande barn – det är ganska vanligt idag, men det finns avdelningar med fler och färre barn – kan det med lite tur finnas 4 pedagoger. Då har de tur, för det finns många exempel där det inte finns utbildade pedagoger alls och exempel på ännu sämre personaltäthet. Den som befunnit sig i en sådan miljö, vet att en (1) pedagog går åt till att räkna barn – att försöka hålla koll på att de befinner sig i säkerhet. Minst en (1) pedagog går åt till att följa ett antal barns förehavanden, helst med ett avstånd på högst två steg. (Men det funkar ju rätt dåligt om det gäller mer än ett barn.) Dessa barn har ofta extra resurser under skoltid, men förväntas klara sig i sociala sammanhang på fritids. Det gäller ofta extra impulsstyrda barn. En (1) personal tar emot föräldrar och telefonsamtal, samt försöker hålla reda på de många barn som ska skickas till blockflöjt, hem, till mormor eller fotbollsträningen, diverse olika tider under eftermiddagen. Det blir ganska många sådana kontakter och tider i en barngrupp på 70. Då har vi kvar en (1) pedagog. På 70 barn.image

En pedagog som ska bedriva en verksamhet som lever upp till styrdokumentens krav. 70 barn som har rätt att lära känna närmiljön och dess kulturaktiviteter. 70 barn som alla har rätt att mötas där de står just nu – med sina individuella behov. Denna pedagog bör göra observationer; bör reflektera med barnen om deras utveckling och lärande; bör ställa följdfrågor och läsa högt ur böcker. Barnen ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska det de möter på internet, under sin fritidshemstid. Och träna på att samspela, lösa konflikter och fråga om man får vara med. Och de ska få möjlighet att fördjupa sina intressen och utvecklas entreprenöriellt. Musik och kreativt skapande; teater, idrott och hälsosamt leverne; språklig utveckling, bakning, hopprep; integration; biologi; teknik och samtal och filosofiska funderingar och empati och tusen andra saker. Hårda pix för den fjärde pedagogen. Som kanske finns. Om man har tur. Och då får vi hoppas att den pedagogen inte måste trösta någon som ramlat. För då är barnen utlämnade till varandra – till kamratuppfostran, t ex.
Det finns egentligen bara en arena för det traditionella lärandet (och då syftar jag på den ursprungliga sortens lärandet – den egna drivkraftens och nyfikenhetens lärande) i skolans regi – fritidshemmet. Och fritids har monterats ner. Det märks. Mindre omsorg och att inte bli sedd – att inte få lära och utvecklas som individ – det ger sämre förutsättningar för både kunskapsutveckling och socialt beteende. Dvs sämre skolresultat och fler missanpassade unga. Men ändå glöms fritidshemmen bort i debatten om skolan. Hela tiden!
Att satsa på barns fritid betalar sig. Såg du på Gympaläraren, på SVT? Unga som blev sedda. Som började le, leka och må bra. Och som höjde sina betyg. Investera och skörda vinster. Hallå!? Politikerna?!

När man VILL lära

Kanske har du kommit dit att du vet hur du ska lära dig på bästa sätt. Jag vet till exempel att jag lär mig bäst när jag har ett behov av en viss kunskap – när jag måste veta för att klara ett uppdrag; när jag måste veta för att att jag känner mig väldigt intresserad. Jag vet följaktligen att jag inte är så bra på att lära om jag inte behöver kunskapen just nu; om jag är ointresserad.

Åsa Anevik är långt ifrån ensam om detta. Engagemang och intresse är en mycket stor drivkraft hos de flesta. Oengagemang och ointresse är på samma vis faktorer i lärsituationer, som ökar risken för att du somnar, börjar prata med någon, rita eller i värsta fall störa och förstöra.

När fritidshemmen har barngrupper i den storlek som tillåter dem att utföra sitt uppdrag, finns stora förutsättningar för lärande där. ÄVEN när ämnet är ointressant. Lärprocesser där man arbetar med förmågor och inte med ämnen, passar bra på fritidshemmet. Man fokuserar på förmågor och utvecklas på olika plan.

Linn gillar inte matte. Faktiskt hatar hon matte. Men det är kul att leka affär. Och även om hon aldrig hade kommit på det själv, har hennes kompis Tea kommit på att de kan arbeta med kontokort istället för kontanter. Så när farfar kommer och hämtar Linn, står hon just och räknar ut hur mycket kunden har kvar på kontot och om det räcker till ett par liter mjölk.

När vi riggar affären på fritidshemmet tänker vi att barnen kan skapa och vara kreativa i utformningen av sina lekar. Att de kommer att få träna sig i samarbete; att ge och att ta. De kommer att pröva olika roller som ger en bra övning i att jämföra och sätta sig in i andras situation. Det blir fler tillfällen i en sådan här lek att reflektera – man analyserar, tolkar och värderar. I affären kommer barnen att träna ansvar på olika plan – att ta ansvar för sin del av leken. Att vara rädd om material och se till att det blir ordning till nästa lekgrupp. Affären kommer att ha kunder som ställer krav, kunder som är storkonsumenter och i värsta fall rånare,  och med dem kommer den kommunikativa förmågan ständigt att tränas – det kommer diskuteras; begrepp som inte hör till den direkta vardagen, kommer att användas. Kanske måste man också fundera på hur man beter sig om man behöver tillkalla polis…

På fritidshemmen tar vi sällan fram räkneuppgifter och uppmuntrar barnen att öva. Men de lär sig matte när de bakar, konstruerar och delar pizza. Vi plockar inte så ofta fram Ärtan, pärtan-boken och visar på hur bra det är att träna svenska. Men de lär sig att samtala, argumentera, förklara och lyssna, när de ska göra teater ihop. På samma vis lär sig barnen teknik, biologi, samhällskunskap och religion – genom att vi riggar möjligheten att halka in på de spåren. Och genom att de känner att de behöver kunskapen, just nu! Att de blir intresserade, på riktigt!

Förmågor är något som ”är i ropet”. Men det ”festliga” är att vi som utbildat oss för arbete i fritidshem, har med oss det från årtionden sedan. Intresset för fritidspedagogiken är ju inte så stort. Så folk vet ju inte riktigt vad som händer på fritidshemmet under ledning av fritidspedagoger. Det är väl mest barnpassning, antagligen. Så verkar de tänka. De som sätter ramarna. De som bestämmer att det ska vara så många barn i gruppen att fritidspedagogerna inte kommer att kunna utföra sitt uppdrag fullt ut.

Men nu har vi  i vår digitala tidsålder kommit till ett skede där jag tror att det kommer att bli en allt större kunskapsklyfta mellan fritidshemsbarn och hemmabarn, mellan barn som vistas i stora barngrupper och barn i små. Jag ska förklara hur jag tänker. Om vi börjar med skillnaden mellan fritidshemsbarn och hemmabarn. Vad gör barnen när de går hem? Väldigt hög procent spelar spel på digitala verktyg: Många stylar modeller och många spelar hockey. Några bygger, andra kollar på filmer. Rätt så ofta en ganska lång stund – för tiden flyger när man spelar! Vad gör barnet som gått till fritids? Det tränar ofta olika förmågor i många olika (med avsikt riggade) situationer. Ibland är det i skogen, ibland i slöjdsalen, ibland på programmeringskurs, ibland i idrottshallen… Och skillnaden mellan barn i stora och små grupper då? Ja, pedagogerna i en stor barngrupp kan vara väl så duktiga. Men när arbetet går ut på att organisation för att få plats, få transporten till matsalen att fungera och att pricka av listorna – då blir utrymmet till en pedagogisk verksamhet definitivt mindre. Och när (den ofta snålt tilltagna) planeringstiden ska mestadels handla om (återigen) organisatoriska frågor för att klara det stora trycket av barn, då blir det inte mycket tid över till planering av en verksamhet där barnen tränar förmågor och ”råkar” lära sig matte och argumentation som ”av en ren händelse”.

Sista kurstillfället på treornas kurs

”Va?! Är det redan sista gången??” Det var några av barnen som valt att delta i kursen ”Kul och strul med iPads” som var lite besvikna. Men jag vill lite kort berätta om även detta kurstillfälle, så att ni som är intresserade av att få in modern teknik på fritids, får chansen att veta hur VI gjorde. (Sen gör det ju inget om ni hör av er till mig och berättar hur NI har gjort – för det här med ny input; nya idéer och inspiration om modern teknik från andra fritidshem, det svämmar inte internet över med…) Nu finns i alla fall en beskrivning i tre avsnitt från oss.

Vi började med att fundera på sanningshalten i det vi ser på internet. Barnen berättade att de nog inte litade på allt. Och alla. Men det är svårt att som nioåring förstå att saker som verkar trovärdiga inte alltid är det. Så vi pratade lite om källkritik och att man också kan ta hjälp av vuxna för att fundera tillsammans med dem. Vi vuxna vet ju inte heller allting!!

NamnlösFör att göra det hela lite tydligare såg vi på en liten film från UR. Det blev det sista avsnittet ur serien ”Är det sant?” som handlar om hur det är att vara på nätet. Det är ett hett tips att kika på dessa filmer och de går hem från åk 3 och uppåt. Kanske åk 2 också, med lite mer pauser och samtal emellan, för serien innehåller en del ironi som kan vara svår för de yngre. Framför allt är filmerna roliga! För är det både roligt och tänkvärt blir man ju lite mer uppmärksam. Eller hur!?

När vi både pratat om internet och källkritik och tittat på en film om det, gick vi över till något helt annat. Vi laddade ner en app som vi startade upp tillsammans med hjälp av projektorn. Appen heter ”The Hidden World” och i introt får man, ackompanjerat med spännande musik, ljudeffekter och spännande  animerade filmklipp, en the hidden wliten berättelse om hur man hamnat i den speciella situationen som spelet startar i. Med hjälp av hjärnans alla delar, får barnen sedan lösa problem och ta sig vidare i en magisk värld. Det krävs matematiska färdigheter; tålmodighet; samarbete (för du löser det oftast med hjälp av kompisar, också); analys och problemlösning; jämförelser; att pröva och ompröva… Många förmågor blir det!

Så slutade den första kursomgången för våra treor. Det lär bli mer MIK på fritids, i en eller annan form – kanske inspirerat av någon av er!!? Nya grepp och nya former gör att det alltid blir kul på jobbet för både barn och pedagoger!

Vill du berätta om hur ni arbetar med MIK/digitala verktyg på ert fritidshem? Hör av dig!!


beskuren2

 

Strul med lösenord, kul med skapande!

imageurstillfälle nummer två, för barnen som anmält sig, innebar funderingar runt hur ett bra lösenord ska vara och lite annat runt det. Det här fick barnen göra:

  • Klura ut det bästa lösenordet de kunde komma på
  • Jämföra sitt ord med en checklista om starka lösenord
  • Fundera på hur man hanterar sina lösenord

Det visade sig (som vanligt, enligt en luttrad fritidspedagog) att barnen inte hade några begrepp om vad starka lösenord innebär. De föreslog allt ifrån sina födelsedata till sitt eget namn eller sitt djurs namn. Förbättringsförslag ingick som tur var i kursen! Många barn kunde berätta om hur illa ett avslöjat lösenord kan bli för den utsatta. En del hade personliga erfarenheter av kapade konton. Och därför pratade vi om vem man, som barn, kan avslöja sitt lösenord för. image

Men vi satt inte bara på våra rumpor och pratade! Vi skapade vidare på våra animationer och nu börjar färdiga filmer dimpa ner i min mailbox. Det ska bli bio och ”Karin” har kommit på att vi ska ha biljettlucka och popcornförsäljning.

Nu är alla sugna på nästa (och sista) kurstillfället. För då ska vi testa att göra filmer med avatarer och dessutom ska vi ladda ner en app som tar oss till en magisk värld! Dessförinnan blir det dock prat om vad man får luras med på nätet – Får man luras på nätet?? Det tar vi reda på nästa gång!

Kul och strul med iPads

Vi bytte namn på den populära aktiviteten. Från ”IKT-fritids” till ”Kul och strul med iPads”. IKT är ett begrepp som står för Informations- och kommunikationsteknik. Barnen hade givetvis snabbt snappat innebörden av aktiviteten, men själva förkortningen kändes inte så ”elevnära” och det var inte lätt att komma ihåg vad den stod för. Dessutom har förkortningen börjat bli lite omodern, tror jag. Nu pratar man hellre om MIK – Medie- och informationskunnighet.soc medier text

Kul och strul med iPads presenterades denna termin som en valbar kurs, där KUL syftar på att barnen ska få lära sig hantera modern teknik och lära sig att se möjligheterna med den digitala världen. KUL kan också relatera till min egen kommuns utvärderingsverktyg, där det står för Kunskap, utveckling och lärande. För det är just vad den här roliga aktiviteten kommer att innebära för de som deltar.

”Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande”
Lgr 11

Strul syftar på baksidan av myntet som också är nödvändig för eleverna att känna till. Det kan gälla så skilda ting som källkritik, näthat och stereotyper i media.

”Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde (—). Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden (—).”
Lgr 11

Alla barn borde få Kul och strul på fritidsschemat. Att lära sig hur den fria tidens lärande – som numera ofta sker på nätet – fungerar, hör till grunden för alla barn som får egen hemnyckel och vistas där ensamma. Samt alla de andra barnen också, förstås. Det är klart att man ska lära sig att fixa sitt mellanmål, hitta i närmiljön och allt det där vi brukar träna barnen i. Det som kanske hör till någon sorts utskolning, på vissa fritidshem. Men gissa hur många som kommer att hänga på sociala medier och youtube när dörren slår igen bakom dem och de (förhoppningsvis) hängt upp jackan. – Ungefär alla! Så hur ger vi dem den grunden? Världen förändras och ställer nya krav på barnens kompetens – och det måste vi på fritids förhålla oss till!  För oss går första kursdagen, för terminen, av stapeln i morgon (stor försening pga administrativt strul – så kan det gå!) och det ska bli fantastiskt roligt att ÄNTLIGEN få köra igång igen!!

2015-11-28 12.42.44

Bra information till föräldrar som vill veta vad, hur, när och varför, är nödvändig! En bra information är också i sig ett bra sätt att dokumentera vad, hur och varför, inför den egna utvärderingen av verksamheten. Klicka på bilden och läs gärna hur vi delgav information till elevernas vårdnadshavare.


beskuren2

 

Skapande arbete med enkla medel

Jag brukar säga att pedagogen ska lägga till de digitala verktygen i det kreativa arbetet på fritidshemmet. Inte för att byta ut penselmålning, snöskulpturering eller modellera, utan för att ge eleverna ytterligare ett redskap i verktygslådan.

”Läraren ska svara för att eleverna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer” ”… ge utrymmer för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel”
Lgr 11

Det finns en uppsjö av kreativa idéer att arbeta runt, som går att kombinera med t ex iPads eller datorer, eller kanske projektor och kamera: Film och teater; animation; konstruktion i spelform; problemlösning i äventyrsform; instruktionsvideor; steg-för-steg-bilder… etc etc.2015-11-28 11.10.34

Så här såg det ut när vi avslutade dagen med ”tecknar-teknik” – helt opretentiöst: Steg-för-steg-bilder med projektor på tavlan och elever som tränar att följa instruktioner och kan hitta modeller för tecknande, med hjälp av whiteboardpenna på tavlan. Lätt att sudda; att börja om; att ändra något och att därefter börja på en ny bild.

Gratis är gott! Eller hur?! Och delad glädje är dubbel glädje! Så dela med någon du tror kan ha nytta av det här tipset. Både tipset och tricket är gratis!

 

 


beskuren2

Skapa: Uggla i månens sken

Ni vet det här med julpyssel – det kan vara bra att ha alternativ till det också! Det finns människor som av olika anledningar inte firar jul och då är det toppen om det finns fina, roliga och kreativa uppgifter också för dem.

Material:IMG_0671
Svart papper, gärna
ganska tjockt.
Vattenfärger
Limstift
Paljetter
Oljepastellkrita
Svamp
Sax
Rund schablon (som
var kan finnas i
olika storlekar)
Gör så här:
Svampa på önskad bakgrundsfärg. Färgen ochIMG_0673
svampen ska INTE vara särskilt blöt. Snarare torr!
Lägg på schablonen och svampa i månens färg.
Klipp ut en uggla.
Måla en trädgren med pastellkrita.
Limma på ugglan och limma fast paljetter på ugglan.
Skriv namn.
Du lär digIMG_0677
Att använda olika tekniker och uttryck.
Att plocka fram och ställa i ordning.
Att forma en gren och en uggla – som du vill att det ska se ut – verkligt eller
fantasifullt.
Att ha en skön stund och trevligt med
kompisarna, medan du
utvecklar din kreativa sida!

Här är uppgiften som pdf!


 

 

beskuren2

Skapa: Etiketter och bokmärken

Snart är det julpyssel eller skapande med vintertema, som gäller. Det här ”skapandet” kan användas just som det! Man kan ju faktiskt använda det i vilket tema man än önskar – fantastiskt bra med lättvarierade idéer. Det är ett plus om det jag skapar är användbart! Det gör att jag kan glädjas åt det jag gjort, flera gånger om. Ett bokmärke ser jag varje gång jag ska läsa och en etikett, till exempelvis en födelsedagspresent, kan göra mig stolt när jag överlämnar paketet och glädja också den som ser att jag lagt ner möda!

etikett

Du lär dig
Att använda nya tekniker och uttryck.
Att hitta på egna motiv, som passar för det du tänkt.
Att fundera över hur man visar något med en bild.
Att samsas runt materialet och vänta på sin tur.

Gör så här:
Rita av en mall och klipp noggrant ut den.
Gör hål med hålslag. Det kan vara klurigt att få hålet på rätt ställe. Hjälp av vuxen kan behövas.
Tejpa fast den runt om, på en platta eller bricka. Tejpa RAKT!! Tejpen ska bilda en ram.
Skissa LÖST med blyerts, ett ENKELT motiv.
Måla med vattenfärg och låt torka, fortfarande fasttejpad.
Välj ut något på bilden som du ritar i konturerna med svart, tunn tuschpenna.
Dra försiktigt av tejpen. Sätt i ett snöre om du vill.

Här hittar du en pdf-fil med steg-för-steg-bilder och med en material-lista. Delad glädje är dubbel glädje! Har du några bra tips och trix att dela?!

Pdf – Skapa: Etiketter och bokmärken