Språkträning på fritids??!?

Jag tänker tillbaka på den där dagen när vi började låta eleverna ta över dokumentationen. Vilken fullträff! Måste ta upp det där igen, ju!

De lägger ipaden på bordet och tittar på dagens ögonblick, fångade på film och foton. Ur ett barns perspektiv finns dagen dokumenterad:

Leo som håller upp en traktor i plusplus. Linnéa som hoppar från gungan. Samlingen och fröken Hannes som spelar och sjunger. Melodin som glad och munter strömmar ur ipaden.

Då sätter de ord på det de ser och det de gjort. De tränar att samtala. De lyssnar in och väntar på sin tur.

Någon förstår plötsligt innebörden i ett ord. En annan uttalar för första gången en lite mer komplicerad mening. Alla ökar sitt ordförråd. De tränar att kommunicera. Språkträning.

Eller helt enkelt fritids. Där man lär, utvecklas, ”fejlar och levlar”. Vardag med pedagoger som regisserat och elever som tolkat.

#älskafritids

Annonser

7 år och van att googla

En KUL & STRUL- kurs tar 1-1,5 timmar per pass och bygger upp elevernas kunskap om det roliga (KUL) och svåra (STRUL) med digitala verktyg och internet.

Idag hade vi detta innehåll:

Vi använder oss av Instagram för att informera föräldrarna om hur vi arbetar. Så här såg dagens ”bild” ut. Till den låg följande bildtext:

”På nätet hänger redan barnen – vi ser att många är vana internetanvändare. Att utveckla kritiskt tänkande och säkerhetsmedvetenhet är viktigt. Men också att hitta roliga OCH utvecklande aktiviteter som alternativ till passiv konsumtion!”

Att ta med föräldrarna är bra. När de känner till vad vi jobbar med, kan det ge dem stöd hemma, ge viktiga samtalsämnen till stunden runt matbordet och det leder till delaktighet och en känsla av meningsfullhet från båda elevens och förälderns sida.

Färglära och samarbete

 

Det är grundläggande att kunna blanda färger – så oerhört praktiskt att ha i bakfickan! När jag läste på högskolan sa vår lärare att många blivande lärare kommer till sin utbildning utan denna kunskap. Men det är inte svårt att lära och ju tidigare desto bättre. Här kommer lite input hur jag arbetat med färglära i en åk 2. Det går att göra på många olika vis och vi har bara börjat ännu. På ett av alla vis.

I övningen ingick också andra bra grundkunskaper. Så här har jag delat upp det:

  • Samarbete
  • Färglära: primärfärger, sekundärfärger, varma och kalla färger
  • Linjemålning
  • Symboler, figurer

Du behöver:

  • Spännpapper
  • Flytande färg: primärfärgerna röd, blå, gul samt svart
  • Penslar
  • Paletter eller något annat att blanda på

Pass 1 Först tittar vi på linjemålning – Vad är en linje? Hur kan olika linjer se ut? Hur kan en figur målad med linjer se ut? Vad är symboler? Vad betyder det att något symboliserar? Hur många symboler med linjer, känner jag till? etc etc.

Eleverna samarbetar i grupper runt ett stort papper. Uppgiften gäller att fylla pappret med linjemålning i svart. Figurer, symboler, bokstäver och olika linjer kan finnas på pappret. För ett snyggt slutresultat rekommenderas att måla en linje runt om – en svart ram.

Pass 2 Först lär vi oss om primärfärgerna och hur man kan blanda dem för att få sekundärfärger. Därefter tränar vi i våra grupper på att blanda ihop sekundärfärger. När vi känner oss mogna målar vi alla vita ytor på de stora papperna med varma färger (på ett av de stora papperna) och med kalla färger (på ett annat).

Pass 3 Vi hann inte färdigt på pass 2. Därför passar vi på att inleda pass 3 med en repetition samt kika på våra påbörjade arbeten. När eleverna tittar på sina stora ark blir det plötsligt väldigt tydligt hur varma de varma färgerna är, och hur kalla de kalla färgerna är. Det blir också väldigt tydligt vad som blivit fel. Vi ser misstagen som lärdomar och funderar hur vi ska tänka fortsättningsvis. Ska vi behålla felen som snygga avvikande fält eller ska vi måla över? Fina och bra diskussioner om hur man klarat samarbetet och hur man ytterligare kan förbättra, kom upp.

De färdiga alstren blev mäktigt fina och får nu förgylla våra väggar. Det skapar också en förförståelse för andra elever som tittar på de stora planscherna och funderar på vad som skiljer dem åt. Förutom att eleverna som gjort dem är grymt stolta.

Läs mer

Vi är igång!

Tänk er att ni ska kånka ett piano uppför en trappa. Tufft – ja, verkligen! Ingen av er vet precis var ni ska hålla eller placera er. Det kommer oväntade problem längs vägen: det är ont om plats att runda ett hörn; någon får ont i ryggen; det blir för mycket tyngd på en person osv. När ni tillsammans lyckats få pianot upp för trappan kan ni pusta ut. Det står inte på rätt plats – men det är i alla fall på rätt våning och det tyngsta arbetet är gjort.

Vi har nu burit upp vårt piano till rätt våningsplan! Vi har kommit upp och vi har börjat hitta strukturer som fungerar. Vi är ett gott team och vi lär känna varandra mer och mer. Såklart är inte allt färdigt! Pianot ska ju inte stå där, ovanför trappan – men oj så gott att ha det på rätt våning.

  • Vi har tillslut alla elever i det digitala systemet.
  • Vi har fått med alla föräldrar på vår lärplattform och kan ge ut information som alla kan se.
  • Vi har en fungerande mall för verksamhetens innehåll.
  • Vi har en barngrupp med föräldrar som funnit sig till rätta.

Nu ska vi hitta den långa strukturen – hur vi planerar efter våra styrdokument så att vi kan följa upp och utveckla verksamheten! Det är en stor punkt. Och otroligt viktig. Så inte är vi i hamn. Men eftersom nu pianot är på rätt våning kan vi, utan att bryta fler ryggar och naglar – dvs utan att totalt trötta ut oss – sakta men säkert kånka in pianot i musiksalen!

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Nygamla sätt att teckna och måla

Skola och fritidshem – den här övningen passar bra för båda verksamheterna. Övningen ger eleverna möjlighet att prova olika tekniker och material på ett och samma pass.

Material:

  • Vattenfärg (eller tempera)
  • Tjocka papper
  • Penslar, vattenkärl
  • Tuschpennor
  • Ev torra målningar gjorda med vått i vått.
  • Lim

Teknik som tränas:

  • Penselteknik
  • Vått-i-vått
  • Linjeteckning

Vi tränar också att samspela runt gemensamma bilder.

Passet startar med samling runt ett bord. Jag sköljer ett tjockt ritpapper under kranen, lägger på bordet och börjar måla vattenfärg på. Färgerna blommar ut och sprider sig i varandra. Om jag lutar pappret uppnås nya effekter. Eleverna i åk 1 är imponerade. ”Wow – vad häftigt!” Om vi har torkskåp kan vi göra våra målningar och lägga dem för torkning nu. Annars får vi använda redan torra målningar.

Medan målningarna torkar tittar vi på exempel på linjeteckningar. Vi spånar hur olika linjer kan tecknas. Zickzack, vågigt, former, symboler, rakt, snirkligt etc etc. Vi tittar också på foton på blad och upptäcker linjer och bladnerver i fotona.

Eleverna tecknar helt opretentiöst linjeteckningar ihop, två och två. De ritar de ovan listade exemplen och tillslut övar vi på löv och bladnerver.

Nu är det dags att ta fram de torra målningarna. På dem tecknas nu blad med den teknik vi just övat – linjeteckning. Vi klipper ut bladen och limmar fast dem på ett gemensamt träd.

För oss som står utan torkskåp i anslutning till ateljén – vi avslutar med att måla vått i vått. Våra färdiga målningar får användas av nästa grupp som ska genomföra passet. Då har vi torra målningar också till dem.

Vattenfärg och tuschpennor är gamla kändisar för många barn. Att lära sig nya infallsvinklar blir därför perfekt – att känna sig trygg med ett material samtidigt som man fördjupar kunskaperna.

Ibland kan man skapa lite hållbart också

Ja, en skulptur av grenar kanske inte är hållbar i bemärkelsen tålig. Men nog finns det lite av miljövänlig touch här i alla fall!

Ibland skapar vi med plast på fritids: pärplattor; plastband; loops och halsband kan vara av plast. Och nästan allt är industritillverkat: flirtkulor; korkar; piprensare och papper.

Då och då skapar eleverna saker att ta hem. Kanske till och med ofta. I väskan följer teckningar och vävar med hem. Och nyckelringar, cernitfigurer och…

Att bryta den trenden någon gång kan vara bra. Vi gör grejer som ska vara kvar! Vi använder material från naturen! Kanske är det för mycket sagt att vi spar på jorden resurser när vi använder skogsmaterial i ateljén. Men vi slösar i alla fall inte som när vi köper halvfabrikat.

Här har ett litet gäng skapat en skulptur. Konstruktion och hållfasthet har eleverna ”tvingats” resonera om. De har samarbetat och problemlöst och känt skaparglädje och stolthet. Lite miljötänk i skaparverkstaden kan bara bli rätt.

Den här sortens aktivitet är väldigt bra om du letar efter sätt att arbeta med språk och kommunikation. Här tränar eleverna också sina sociala förmågor. NO är en stor del eftersom det handlar om tyngdkraft, hållfasthet, naturkunskap, material och miljö. Givetvis är den estetiska delen riktigt betydelsefull här, med alla sina delar. Eleverna kommer också att arbeta lösningsfokuserat/problemlösande och experimenterande/pröva – ompröva.

Känns som en riktigt bra aktivitet, va?!

Engagemang bland soppar och skivlingar

Nu snurrar vardagen på i de nya lokalerna, mellan 6 och 18. Vi prövar och omprövar för att hitta rutiner som gör att vi kan ge en verksamhet som erbjuder aktivitet och vila för eleverna. Vi måste förstås också ge trygghet för alla – elever, vårdnadshavare och oss själva. Vi kämpar i motvind med ett digitalt närvarosystem som inte vill samarbeta. Men vi räknar och prickar av så vi vet var alla är.

Vi har vågat iväg på korta utflykter nu. Det kräver att man lärt känna varandra och har ömsesidig tillit. Härligt att kunna berätta att det där ökar för varje dag. Veckans sista utflykt gick i naturens tecken och trots att vandringen dit tog endast fem minuter, fick vi sköna upplevelser. Då är det njutbart att vara lärare i fritidshem – när man ser engagemanget bland soppar och skivlingar.

Att tänka på: Trygghet för alla är viktigare än långsiktig planering, så här i uppstarten. Vi kommer ikapp med det andra allt eftersom och då har vi redan trygga elever och vuxna. Det är högprioriterat! (Och med ett antal år i ryggen, har man ganska mycket automatiserat kring pedagogisk tanke och arbete. Det finns fördelar med ”gamlingar” i verksamheten också 😜).

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Släng inte tuschpennorna!

Tre uttjänta tuschpennor.

En gammal burk.

Lite vatten.

Ett par veckor.

Så spar jag pengar och miljö när jag tillverkar egna flytande färger. Det blir ett antal tuschpennor utslitna varje månad på ett fritidshem. Och flytande, transparenta färger kostar multum! En burk för varje färg och lite tid. Det är allt du behöver. Diskussionen om hållbart samhälle får du på köpet. Grattis 😀👌🏻

Ge plats för kommunikation – en krönika

Denna text publicerades i tidningen Fritidspedagogik idag. Den handlar om kommunikation på fritidshemmet och skrevs när jag fortfarande var kvar på min förra arbetsplats. Jag bytte arbete i sommar och saknar på många vis det jag lämnat, samtidigt som det är fantastiskt utvecklande och spännande att ta nya steg.

Den som önskar leker utomhus. Några bygger ett rymdskepp i köket. I tvåans klassrum är det kojbyggen som gäller och en hel hög med glada barn (och två som är lite sura på varandra efter en konflikt vid mellanmålet) ritar och skriver. I bygghörnan sitter en pedagog och hjälper en grupp Minecraftbyggare (med Lego som byggstenar), att kommunicera när de kört fast. Det diskuteras om man får låna varandras byggen. Till och med modifiera dem? Om man får kriga. När blir någon ledsen? Hur känns det då? Kan vi samsas igen? osv.

Och på just denna avdelning och just denna dag, finns det personal som räcker till utevistelse. Till ett handtag med limpistolen. Till en pratstund vid målarbordet. Och till ett par svårlösta konflikter. Hur många känner igen sig i det? Många eller få? Det signaleras tyvärr på många håll att tak på gruppstorleken borde finnas.

Fritidspedagogen lägger mycket tid på kommunikation: Stöttar eleverna i kommunikationen sinsemellan; i förmågan att tolka, lyssna; acceptera olikheter; ge med sig och stå fast; medla; väga ordens värde och ibland hålla tyst.

Genom en utvecklad kommunikationsförmåga är mycket vunnet. Det kan avvärja en konflikt innan den går till handgripligheter. Det kan leda till att vi lära känna varandra, får en relation. Det minskar i sin tur risken för kränkningar. Att inget säga alls, kan vara ett sätt att undvika att hamna i oönskad konflikt. Men om gruppen av tysta barn blir förbisedda och inte kan tillgodogöra sig undervisningen har vi misslyckats. Vi som i ”personalen” om vi haft goda förutsättningar. Om vi inte haft förutsättningar är det huvudmannens misslyckande.

Konflikter är inte bara av ondo. Vi lär av dem. Vi får syn på andras reaktioner och lär oss att förhålla oss. Men förstås måste vi vara tillräckligt med utbildad personal som räcker till för det antal barn som huvudmannen, rektorn eller rent av vi själva, valt att inhysa i samma lokaler.

Åsa Anevik

Åsa är grundlärare i fritidshem, bildlärare och utbildare. Hon arbetar på Sjölunda skola i Lidköping, som just slagit upp sina dörrar.

 

Barnen kommer!

Det bruna kattdjuret smyger sig ljudlöst allt närmre sitt byte. Varje muskel är på helspänn. Varje sinne fokuserar på det lilla grå knytet i det regnvåta gräset. Och så plötsligt – jakten är över. En elefant stormar fram och skrämmer både jägaren och bytet.

Det är jag. Jag försöker springa (”springa”…) för att hålla igång. Efter första veckan på den nya skolan, finns mycket att bearbeta i huvudet. Mycket kan bearbetas när man tungt lunkar på i terrängen 😉 Här kommer ett sammandrag:

Inte många oroliga, rädda barn, men desto fler förväntansfulla, började droppa in i våra piffade lokaler. Första dagen på Sjölunda nya skola. Ooooo, så spännande! Och dagen efter började föräldrarnas rapporter ramla in: Besked om telningarnas upplevelse så som de levererats vid middagsbord och  i sängar vid nattning och läggning. Väldigt positivt! Om den bästa dagen och hur de längtar till nästa dag.

Själva ser vi att det är tufft med alla namnen. Vi kämpar, frågar och frågar om. Vi fixar namnlappar och frågar om igen, när jackan hamnar över texten. Men fler och fler namn ramlar på plats under veckan. Tufft är det också att hitta planeringstid under en vecka då eleverna är på plats. Magneter, namn och foton ska fixas till aktivitetstavlor; scheman ska finslipas; rutiner ska sättas; busstider och allergier ska hanteras. Tur att inte alla barn är på plats! Vi kan till viss del turas om att förbereda och att vara tillsammans med eleverna.

Vädret har varit perfekt! Gården är under uppbyggnad men innehåller redan fin miljö – lekredskap och natur. Ute är bra! Och nästa vecka kanske vi till och med vågar oss på att lämna gården för att upptäcka lite av närmiljön.

På måndag kör även skolan igång. Vi lärare i fritidshem kommer inte att ha så mycket samverkan då. Vi behöver prata ihop oss och få tid till den planering som inte hanns med innan. Vi behöver titta på gruppkonstellationer och lokalanvändning; på leklådor, aktivitetsdagar och hur vi börjar vårt nya fritidshems vandring mot att nå god måluppfyllelse.

Det känns härligt och roligt att vara igång! Nu ser vi fram emot att resten av barngruppen kommer på plats och undrar hur vardagslunken på Sjölundaskolan kommer att te sig!!

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!