Svaret är JA, på allt…

Finns det en enkel väg till framgångrik progression i verksamheten? Kan jag själv hitta ingången när vi behöver utveckla något? Om vi ser en brist – går det att räkna ut lösningen? Svaret är ja! På alltihop. Eller borde i alla fall vara det, om vi utgår från att vårt utvecklingsbehov på fritidshemmet har sin grund i våra styrdokument, i läroplanen.

Det finns ett klassiskt sätt att gå tillväga när man startar ett utvecklingsarbete. Ställ frågor:

Var är vi? Vart ska vi? Hur tar vi oss dit?

Många av oss arbetar i en verksamhet med behov av att utveckla arbetet med att använda digitala verktyg på fritidshemmet på olika vis. I den nyskrivna delen av Lgr 11, som rör fritidshemmet, skärps kraven på just det. Vi har kunnat läsa om detta arbete i läroplanens del ett och två tidigare. Några har valt att ignorera dessa skrivningar. Kanske pga att läroplanen gäller från f-9 och att det möjligen går att tänka att ”digitala verktyg och internet kan de arbeta med i de äldre åldrarna eller kanske i skolan och inte på fritids”. Med den nya delen, direkt riktad mot fritids går det inte längre att blunda. Inte utan att gå emot Lgr 11. Tjänstefel mao. Så nu måste några kavla upp ärmarna.

Var är vi?

Observera först: Vad gör eleverna idag med digitala verktyg och internet? Inget? Spelar som tidsfördriv? Arbetar kreativt? Och vad gör pedagogerna? Leder de aktiviteter som syftar till att höja elevernas kompetens att möta en digital värld? Eller gör de inget? Kanske arbetar de med att introducera eleverna i programmering?

Vart ska vi?

Vad står det i Lgr 11 att vi ska göra? Vad märker vi att elevgruppen behöver? Pedagogerna? Vad behöver elever och pedagoger för att vara förberedda för att möta den digitala verkligheten? Där vi ju redan vistas… Okej – det står att eleverna ska kunna kritiskt granska; använda digitala verktyg för framställning av olika estetiska uttryck och en hel del annat. Vi behöver arbeta för att pedagogerna aktivt arbetar för god måluppfyllelse i detta centrala innehåll. Vi behöver skapa förutsättningar för att ge eleverna det de har rätt till här.

Och hur tar vi oss dit??

Det kanske är bäst att vi gör en plan! Eller kanske två! En kortsiktig och en långsiktig, kanske!? ”Eleverna ska ha ett kritiskt förhållningssätt; känna till grunderna för programmering och inse konsekvenserna av sitt eget beteende på sociala medier”. Det skulle kunna vara ett långsiktigt mål. Men för att hitta lätt utvärderingsbara mål kanske man behöver titta lite mer kortsiktigt: ”Inom ett halvår har all personal och alla elever provat på att programmera i en enkel app” – kan vara ett mer överskådligt mål.

När man tittar tillbaka…

Hur gick det egentligen? Har senaste halvåret gett det vi hoppades? Kanske mer, kanske mindre. Nu börjar det om! Var är vi NU? Vårt utvecklingsarbete fortsätter. Det är inte svårt att hitta modellen. Det svåra är att hålla i och fortsätta jobba mot målen.

Pigg av kritik

Igår arbetade årskurs tre med feedback på varandras arbeten, på bildlektionen. Vi hade först tittat på Austin´s Butterfly (se nedan) och imponerats av utvecklingen i Austins(grade 1) bildarbete och av fin och positiv feedback/kritik som hjälpt honom med den progressionen. Sedan fick eleverna sätta fingret på hur kritik kan och bör ges, så att det inte sårar utan lyfter. Påföljande arbete med avbildande skisser och känsligt överlämnad feedback, var en fröjd att se. Lektionen hade namnet ”Att teckna och att inte ge sig” för att det också handlade om att kunna orka förbättra en bild tills man känner sig nöjd. Den uthålligheten är ofta lite underutvecklad hos en del av eleverna, idag.

Kritik, som framförs känsligt, är en energiboost tycker jag. Man får syn på det man själv önskat få syn på men inte lyckats med: Din teckning är bra! Jag tror den kan bli ännu bättre om du målar färgerna starkare. Till skillnad från kritik som överlämnas utan tanke på hur det tas emot, eller som enbart visar på det negativa utan att peka på hur det kan bli positivt: Din teckning är färglös.

Arbetet med språk och kommunikation på fritidshemmet gynnas av den sortens diskussioner. Elever blir ledsna över kommentarer som inte alls var illa menade. Om man lyfter diskussionen istället för att släta över händelsen, kan både kritiker och mottagare lära sig något.

Själv blev jag granskad och, i mina ögon kritiserad, på nätet här om dagen. Då handlade det om att jag fick känslan av att behöva försvara skolvärldens digitalisering. Säkert var det inte menat så. Att ta till sig och lyssna, även på vass kritik, kan man lära sig. Jag piggnade till av kritiken och tänkte än en gång över mitt eget arbete med MIK (medie- och informationskunskap). Eftersom jag arbetat så länge på det området, har jag omvärderat och utvecklat mitt arbete flera gånger om under tiden. Idag lägger jag ett större fokus på att undervisa elever om den nätverklighet de möter. Efter kritiken tittade jag på hur jag arbetat de senaste veckorna på min egen arbetsplats. Jag fick syn på att jag arbetat tre veckor i rad med källkritik för små barn; med läs- och skrivträning och med kreativt skapande med hjälp av digitala verktyg. Det kändes bra. Eleverna som deltagit har också arbetat kreativt utan digitala verktyg – det ena utesluter givetvis inte det andra. Jag kan inte svara för hur bra/dåligt det är att svenska staten och svenska skolor har lagt mångmiljonbelopp på digitala läromedel och utredningar om digitalt arbete i skolan, men jag vet att jag på min egen arbetsplats jobbar hårt för att förbereda eleverna för den nätverklighet de fötts in i och som de oundvikligen möter och kommer att möta. Och jag vet att jag ytterligare kan förbättra mitt arbete. Det får jag jobba på.


<p><a href=”https://vimeo.com/38247060″>Austin’s Butterfly: Building Excellence in Student Work</a> from <a href=”https://vimeo.com/elschools”>EL Education</a> on <a href=”https://vimeo.com”>Vimeo</a&gt;.</p>

Att leva upp till alla krav – Jobbstress?

På ett fritidshem med 70 närvarande barn – det är ganska vanligt idag, men det finns avdelningar med fler och färre barn – kan det med lite tur finnas 4 pedagoger. Då har de tur, för det finns många exempel där det inte finns utbildade pedagoger alls och exempel på ännu sämre personaltäthet. Den som befunnit sig i en sådan miljö, vet att en (1) pedagog går åt till att räkna barn – att försöka hålla koll på att de befinner sig i säkerhet. Minst en (1) pedagog går åt till att följa ett antal barns förehavanden, helst med ett avstånd på högst två steg. (Men det funkar ju rätt dåligt om det gäller mer än ett barn.) Dessa barn har ofta extra resurser under skoltid, men förväntas klara sig i sociala sammanhang på fritids. Det gäller ofta extra impulsstyrda barn. En (1) personal tar emot föräldrar och telefonsamtal, samt försöker hålla reda på de många barn som ska skickas till blockflöjt, hem, till mormor eller fotbollsträningen, diverse olika tider under eftermiddagen. Det blir ganska många sådana kontakter och tider i en barngrupp på 70. Då har vi kvar en (1) pedagog. På 70 barn.image

En pedagog som ska bedriva en verksamhet som lever upp till styrdokumentens krav. 70 barn som har rätt att lära känna närmiljön och dess kulturaktiviteter. 70 barn som alla har rätt att mötas där de står just nu – med sina individuella behov. Denna pedagog bör göra observationer; bör reflektera med barnen om deras utveckling och lärande; bör ställa följdfrågor och läsa högt ur böcker. Barnen ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska det de möter på internet, under sin fritidshemstid. Och träna på att samspela, lösa konflikter och fråga om man får vara med. Och de ska få möjlighet att fördjupa sina intressen och utvecklas entreprenöriellt. Musik och kreativt skapande; teater, idrott och hälsosamt leverne; språklig utveckling, bakning, hopprep; integration; biologi; teknik och samtal och filosofiska funderingar och empati och tusen andra saker. Hårda pix för den fjärde pedagogen. Som kanske finns. Om man har tur. Och då får vi hoppas att den pedagogen inte måste trösta någon som ramlat. För då är barnen utlämnade till varandra – till kamratuppfostran, t ex.
Det finns egentligen bara en arena för det traditionella lärandet (och då syftar jag på den ursprungliga sortens lärandet – den egna drivkraftens och nyfikenhetens lärande) i skolans regi – fritidshemmet. Och fritids har monterats ner. Det märks. Mindre omsorg och att inte bli sedd – att inte få lära och utvecklas som individ – det ger sämre förutsättningar för både kunskapsutveckling och socialt beteende. Dvs sämre skolresultat och fler missanpassade unga. Men ändå glöms fritidshemmen bort i debatten om skolan. Hela tiden!
Att satsa på barns fritid betalar sig. Såg du på Gympaläraren, på SVT? Unga som blev sedda. Som började le, leka och må bra. Och som höjde sina betyg. Investera och skörda vinster. Hallå!? Politikerna?!

Jag gifte mig med Victoria

Jag kommer inom kort sätta upp planschen nedan som teaser för barnen på fritids – för att locka till Kul och strul med iPads – en aktivitet som lär och utvecklar barnens förmåga att hantera digitala verktyg och en komplex webbvärld. IPads på fritids kan betyda mycket. På något fritids kanske de används som spelmaskiner. På ett annat kanske som produktionsmaskiner; sökverktyg eller kameror. Det viktiga är att de digitala verktygen används med eftertanke – att det finns ett syfte och en målsättning som grundar sig i läroplanen.

I förslaget till uppdaterad läroplan, får fritidshemmet en stärkt och tydligare roll. Och när det gäller de digitala verktygen finns de med på flera olika ställen. Nu går det inte längre att frånsäga sig den sortens undervisning på fritidshemmet.

På vår avdelning lär sig eleverna programmering; de lär sig olika uttryckssätt; de arbetar med kreativa förmågor; de övar samarbete och tränar på att kritiskt granska det de möter på internet. Bara som exempel. Men de hänger inte över iPads varje dag. Det har vi kommit fram till, hos oss, att de inte har behov av.

Nästa Kul och strul kommer att vara en valbar aktivitet där de kan testa hur det är att ändra foton. Då kommer vi in på det där med att foton vi möter i media faktiskt kan vara manipulerade. Vi behöver alltså vara kritiska till det vi ser. Och så kommer vi vara grymt kreativa och ha grymt roligt!

PS. Jag vill passa på att berätta att min bild inte är så väldigt arbetad. Det hinner man nämligen inte med på en fritidspedagogs planeringstid. Men ändå!2016-04-06 18.14.38

Baktanken

Denna text publicerades i tidningen Fritidspedagogik. Men här är den i sin helhet – den blev helt enkelt lite för lång för tidningen. Här finns också länkarna till de nämnda internetsidorna också.

Det är efter skolslut, men före mellanmålet. Vi tittar på en bild på prinsessan Madeleine och Chris. Det är ”Kul och strul med iPads” och som vanligt startar vi med att ta upp en viktig fråga. Idag är det könsroller och stereotyper på nätet. Och naturligtvis är det inte bara på nätet vi möter dem – stereotyperna – utan i tidningar, böcker, film, musik och tv; i de flesta medier. Bilder har fått ett stort utrymme i dagens samhälle. Utan att vi kanske tänker på det, möter vi bilder och media från morgon till kväll. Och bilderna läser vi. Det är ordlösa texter som berättar för oss om hur vi ska vara; hur vi inte ska vara; vad som är bra och vad som är dåligt. Under vår egen skolgång har vi pedagoger oftast inte lärt oss så mycket om visuell text och hur man påverkas av bildens språk. Inte heller dagens barn har fått mycket av denna utbildning. Ja, trots att bildpåverkan mångfaldigats, har bildämnet en försvinnande liten del i de ungas utbildning. Och en förvånansvärt låg status. Till och med lärarkollegor kan ha uppfattningen om att barnen har bild för att lätta upp skoldagen och ha ”lite roligt”.

Men åter till Madeleine och Chris. Det är en vanlig bild, tycker barnen. De ser inget särskilt i den. Jag frågar om de ser något som är typiskt för hur tjejer och killar brukar se ut på bilder, på nätet. Nja, inte direkt. Då visar jag den andra bilden, som jag hållit gömd. Det är Jenny Strömstedt och Steffo som gör samma bild; samma poser. Men med den skillnaden att Jenny har intagit Chris roll och Steffo gör Madeleine. Ombytta roller mellan könen. Det ger effekt. Barnen hajar till. De ser plötsligt den stereotypt manliga känsla, som nu Jenny illustrerar. Stark, lugn och med kontrollen. Samtidigt strålar Steffo ut den stereotypt kvinnliga känslan på bilden. Han ”klänger” helt enkelt lite i bakgrunden av Jenny; som ett tillbehör utan egen pondus. Barnen ser det direkt.

Och när nu ljuset har gått upp för barnen så kommer snabbt barnens egna reflektioner på denna bild och på hur manligt och kvinnligt brukar framställas. Att tjejerna har ofta har så lite kläder och är så smala. Och har stora bröst. Och att killarna ofta står i förgrunden medan tjejerna står vid sidan av eller bakom. Ett av barnen i gruppen har fått en rejäl aha-upplevelse. ”Varför ska det vara så??” blir den upprörda kommentaren. Det hörs en märkbar irritation i rösten.

Bra! säger jag. När vi väcker barnens tankar. När vi får dem att se världen ur andra perspektiv och ur andras perspektiv. Ja, bildundervisningen har fått stryka på foten. Men fritidshemmet har kvar sin möjlighet att arbeta med områden och teman som man ser att det finns behov av i barngruppen. Vi är inte låsta av kursplan och timplan. Att arbeta genusmedvetet är svårt. Många tror att genusarbete handlar om att barnen ska behandlas och förvandlas på något neutralt vis. Fokus måste istället hamna på hur vi beter oss. Vi pedagoger. Som när vi pratar om kollektivet ”tjejerna” t ex. Som om de var en särskild grupp som förväntas vilja göra samma och som förväntas gilla att bli hopfösta. Vi behöver bli bättre på att se individer och barn.

När jag visar de där bilderna för vuxna – då hajar de också till. Vi är så vana att se de där stereotyperna men så ovana att ifrågasätta. Therese Thomasdotter och Johanna Rosberg skrev en uppsats i ämnet. Kolla gärna deras bilder på ombytta könsrollerOch vill du kika på Chris, Madeleine, Jenny och Steffo, kan du klicka här!

Sista kurstillfället på treornas kurs

”Va?! Är det redan sista gången??” Det var några av barnen som valt att delta i kursen ”Kul och strul med iPads” som var lite besvikna. Men jag vill lite kort berätta om även detta kurstillfälle, så att ni som är intresserade av att få in modern teknik på fritids, får chansen att veta hur VI gjorde. (Sen gör det ju inget om ni hör av er till mig och berättar hur NI har gjort – för det här med ny input; nya idéer och inspiration om modern teknik från andra fritidshem, det svämmar inte internet över med…) Nu finns i alla fall en beskrivning i tre avsnitt från oss.

Vi började med att fundera på sanningshalten i det vi ser på internet. Barnen berättade att de nog inte litade på allt. Och alla. Men det är svårt att som nioåring förstå att saker som verkar trovärdiga inte alltid är det. Så vi pratade lite om källkritik och att man också kan ta hjälp av vuxna för att fundera tillsammans med dem. Vi vuxna vet ju inte heller allting!!

NamnlösFör att göra det hela lite tydligare såg vi på en liten film från UR. Det blev det sista avsnittet ur serien ”Är det sant?” som handlar om hur det är att vara på nätet. Det är ett hett tips att kika på dessa filmer och de går hem från åk 3 och uppåt. Kanske åk 2 också, med lite mer pauser och samtal emellan, för serien innehåller en del ironi som kan vara svår för de yngre. Framför allt är filmerna roliga! För är det både roligt och tänkvärt blir man ju lite mer uppmärksam. Eller hur!?

När vi både pratat om internet och källkritik och tittat på en film om det, gick vi över till något helt annat. Vi laddade ner en app som vi startade upp tillsammans med hjälp av projektorn. Appen heter ”The Hidden World” och i introt får man, ackompanjerat med spännande musik, ljudeffekter och spännande  animerade filmklipp, en the hidden wliten berättelse om hur man hamnat i den speciella situationen som spelet startar i. Med hjälp av hjärnans alla delar, får barnen sedan lösa problem och ta sig vidare i en magisk värld. Det krävs matematiska färdigheter; tålmodighet; samarbete (för du löser det oftast med hjälp av kompisar, också); analys och problemlösning; jämförelser; att pröva och ompröva… Många förmågor blir det!

Så slutade den första kursomgången för våra treor. Det lär bli mer MIK på fritids, i en eller annan form – kanske inspirerat av någon av er!!? Nya grepp och nya former gör att det alltid blir kul på jobbet för både barn och pedagoger!

Vill du berätta om hur ni arbetar med MIK/digitala verktyg på ert fritidshem? Hör av dig!!


beskuren2

 

Strul med lösenord, kul med skapande!

imageurstillfälle nummer två, för barnen som anmält sig, innebar funderingar runt hur ett bra lösenord ska vara och lite annat runt det. Det här fick barnen göra:

  • Klura ut det bästa lösenordet de kunde komma på
  • Jämföra sitt ord med en checklista om starka lösenord
  • Fundera på hur man hanterar sina lösenord

Det visade sig (som vanligt, enligt en luttrad fritidspedagog) att barnen inte hade några begrepp om vad starka lösenord innebär. De föreslog allt ifrån sina födelsedata till sitt eget namn eller sitt djurs namn. Förbättringsförslag ingick som tur var i kursen! Många barn kunde berätta om hur illa ett avslöjat lösenord kan bli för den utsatta. En del hade personliga erfarenheter av kapade konton. Och därför pratade vi om vem man, som barn, kan avslöja sitt lösenord för. image

Men vi satt inte bara på våra rumpor och pratade! Vi skapade vidare på våra animationer och nu börjar färdiga filmer dimpa ner i min mailbox. Det ska bli bio och ”Karin” har kommit på att vi ska ha biljettlucka och popcornförsäljning.

Nu är alla sugna på nästa (och sista) kurstillfället. För då ska vi testa att göra filmer med avatarer och dessutom ska vi ladda ner en app som tar oss till en magisk värld! Dessförinnan blir det dock prat om vad man får luras med på nätet – Får man luras på nätet?? Det tar vi reda på nästa gång!

Sjutton nioåringar på kurs

Sjutton barn sitter i bänkarna framför mig. Alla är nyfikna på vad det ska bli av kursen de anmält sig till. Jag frågar vad de tror att de tre tillfällena ska ge dem. (De har fått en enkel kursbeskrivning och de föräldrar som varit inne på vår lärplattform ”Tango” har kunnat läsa om innehållet och dess syfte).

– Vi kommer att få lära oss nya appar. (Ja, flera av barnen nämner ”nya appar”. )
– Vi kommer att lära oss hur man behandlar sig på internet. (Det visar sig att denna udda förhoppning bara var något felformulerad och egentligen handlar om hur man är bra kompis på nätet – ”behandlar kompisar”.)
– Vi kanske får veta vad man kan råka hitta på nätet. (Det är så härligt att arbeta med barn! Varje dag kittlar det i magen av skratt – som inte alltid får bubbla ut – när man lyssnar på sköna formuleringar och kommentarer! Här handlar kommentaren om att man kan råka på oönskade saker på nätet och att man tänker att man kan få kunskap om hur man borde bete sig. )

Dessa sjutton barn – lugna, vilda, blyimagega, kreativa, lekfulla och pratsugna, om varandra – finner sig nu i en diskussion som leds av mig, framför smartboarden, där planschen ”Jag är en digital medborgare” syns*. De inte bara finner sig i den – de deltar i den med liv och lust! De förklarar hur de råkat på ”dumma länkar” med reklam och lurendrejeri och hur de skrämts av sökträffar som varit oönskade. De berättar att deras små, små syskon också finns på nätet. Alla lyssnar, många pratar. Det är givande och vi avslutar vårt lilla prat med att konstatera att vi pratat om ansvar.

Ansvar att använda iPaden till det vi kommit överens om på vårt fritidshem. Ansvar att inte gå ut på nätet utan att ha fått lov till det. Ansvar för sina sökningar och klickningar. Ansvar för hur vi beter oss som digitala medborgare. Och här dyker lite glada känslor upp när de plötsligt ser att de är medborgare också i den digitala världen. Ny tanke – rolig upptäckt!

text i kanten

Vi går sedan över till del två på kursen. Det är den del då vi övar oss att hantera verktyget ”iPad”. Idag – som så ofta – på ett kreativt sätt. Det blir animation. Barnen får tillgång till iPads och bokstöd och tejp (för att det ska vara lättare att få rätt kameravinkel). De kan hämta djur, bilar, dockor, figurer (en hel del skänkt ”McDonalds-skräp”), Lego och lite annat. Det finns häftmassa, tunn ståltråd, papper och pennor för att de ska kunna skapa det de behöver. Idag kommer häftmassan till användning för figurer som ska hålla i saker; ståltråden används till en helikopterinflygning och en draklandning och papper och penna får bli verktyg att skapa både rökeffekt med, men också textade inlägg i filmerna.

Det går inte att ta miste på den positiva energin i gruppen! Det problemlöses, skrattas och tänks – alltihop tillsammans i grupperna som (nästan…) slumpvis råkat hamna ihop. Efter en timmes kurs är det slut. Det längtas redan efter nästa vecka då kurstillfälle två kommer. Och man bubblar av förtjusning när man tänker på att filmerna kanske kan visas upp för varandra! Som en bio! Med popcorn! Jaaaa!

*Du kan hitta den här.

Kul och strul: KUL syftar på att barnen ska få lära sig hantera modern teknik och lära sig att se möjligheterna med den digitala världen. KUL kan också relatera till min egen kommuns utvärderingsverktyg, där det står för Kunskap, utveckling och lärande. För det är just vad den här roliga aktiviteten kommer att innebära för de som deltar. STRUL syftar på baksidan av myntet som också är nödvändig för eleverna att känna till. Det kan gälla så skilda ting som källkritik, näthat och stereotyper i media.

Om du är intresserad av estetiska lärprocesser, vet du att en aktivitet av detta slag inte bara utvecklar en förmåga eller kompetens: Här utbildas barnen i IKT/MIK samtidigt som de tränar samarbete, problemlösning, kamratskapande; kreativitet; ansvarstagande; filmkunskap; berättarteknik; ljussättning; turtagning… … …

Kul och strul med iPads

Vi bytte namn på den populära aktiviteten. Från ”IKT-fritids” till ”Kul och strul med iPads”. IKT är ett begrepp som står för Informations- och kommunikationsteknik. Barnen hade givetvis snabbt snappat innebörden av aktiviteten, men själva förkortningen kändes inte så ”elevnära” och det var inte lätt att komma ihåg vad den stod för. Dessutom har förkortningen börjat bli lite omodern, tror jag. Nu pratar man hellre om MIK – Medie- och informationskunnighet.soc medier text

Kul och strul med iPads presenterades denna termin som en valbar kurs, där KUL syftar på att barnen ska få lära sig hantera modern teknik och lära sig att se möjligheterna med den digitala världen. KUL kan också relatera till min egen kommuns utvärderingsverktyg, där det står för Kunskap, utveckling och lärande. För det är just vad den här roliga aktiviteten kommer att innebära för de som deltar.

”Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande”
Lgr 11

Strul syftar på baksidan av myntet som också är nödvändig för eleverna att känna till. Det kan gälla så skilda ting som källkritik, näthat och stereotyper i media.

”Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde (—). Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden (—).”
Lgr 11

Alla barn borde få Kul och strul på fritidsschemat. Att lära sig hur den fria tidens lärande – som numera ofta sker på nätet – fungerar, hör till grunden för alla barn som får egen hemnyckel och vistas där ensamma. Samt alla de andra barnen också, förstås. Det är klart att man ska lära sig att fixa sitt mellanmål, hitta i närmiljön och allt det där vi brukar träna barnen i. Det som kanske hör till någon sorts utskolning, på vissa fritidshem. Men gissa hur många som kommer att hänga på sociala medier och youtube när dörren slår igen bakom dem och de (förhoppningsvis) hängt upp jackan. – Ungefär alla! Så hur ger vi dem den grunden? Världen förändras och ställer nya krav på barnens kompetens – och det måste vi på fritids förhålla oss till!  För oss går första kursdagen, för terminen, av stapeln i morgon (stor försening pga administrativt strul – så kan det gå!) och det ska bli fantastiskt roligt att ÄNTLIGEN få köra igång igen!!

2015-11-28 12.42.44

Bra information till föräldrar som vill veta vad, hur, när och varför, är nödvändig! En bra information är också i sig ett bra sätt att dokumentera vad, hur och varför, inför den egna utvärderingen av verksamheten. Klicka på bilden och läs gärna hur vi delgav information till elevernas vårdnadshavare.


beskuren2

 

Internet och digitala verktyg gör oss passiva och stillasittande! Eller?

image

Gamla vattentornet, Lidköping. Man cyklar förbi en mängd vackra, roliga och spännande platser!

Om det rubriken antyder, är sant, har vi som pedagoger ett ansvar att ändra på det. Många tolkar detta ansvar som att de ska erbjuda andra aktiviteter och på så sätt lära barn att tycka om sport och annan rörelse. Det är förstås en väg. En bra väg. Men om den vägen innebär att man är rädd (och därför undviker) att använda de digitala verktygen i skolans och fritidshemmets undervisning, blir det fel.

I läroplanen som styr arbetet i skola, förskoleklass och fritidshem kan vi läsa att vi ska låta eleverna lära sig att hantera modern teknik samt dagens stora informationsflöde. Och så vara källkritiska. Dessa ting hör obönhörligen ihop med internet och digital teknik. Lägger vi till elevens inflytande och delaktighet samt att läraren ska erbjuda olika arbetsformer och arbetssätt, så finns det ingen återvändo. IKT, MIK, IT eller vad man nu väljer att kalla det, ska finnas i undervisningen. Punkt slut.

Så… Hur kan vi bidra till att elevernas rörelseaktiviteter inte minskar när det ska delas ut ipads och datorer och elevernas egna mobiler ska involveras i undervisningen?

Jag behöver bara titta på mig själv: Jag är som gjord för att sitta i en soffa: Jag gillar att lata mig; jag tycker om att småäta – det går bra med både sötsaker och snacks; jag njuter gärna en film; en bok; ett klassiskt musikstycke eller en halvtimme på sociala medier. Dessutom ogillar jag att sporta. Den perfekta soffpotatisen, således! Och med en perfekt matchning för de digitala verktygen – för dem gillar jag! Spel är kul! Sociala medier är kul! Det finns hundra miljoner bra tips för både arbete och fritid! Jag kan skriva därpå, vilket är kul och kan göras från soffan! Jag kan vara kreativ med foton och jag kan teckna med digitala verktyg. Och jag kan söka på allt jag kommer på att jag är intresserad av. Från soffan. Julgardiner, influensa, recept, reservdelar, väder, resmål… Det skulle vara lätt att hamna i soffan och inte komma ur. Om inte…

… digitala verktyg. Jo, det är de digitala verktygen som fått mig att röra mig så mycket som jag ändå gör. Idag – en perfekt dag för mys, eller hur!? – har jag cyklat drygt 22 km. I fredags cyklade jag drygt 17 km. Jag slänger mig helt enkelt på cykeln för att erövra virtuella zoner. Dessa zoner kan andra erövra tillbaka från mig och det är en ständigt pågående kamp om zonerna. Jag cyklar och cyklar. Jag spelar ett mobilspel: Turfgame.

När andan faller på letar jag och mannen – ibland hela familjen – dolda skatter i naturen. Då vandrar vi, ofta långt, och använder våra mobiler – ja, mobilspel igen – Geocaching. Apparna får oss att röra på oss. De triggar igång önskan att levla, bli bättre än motspelarna och att få belöning. Tänk om den sortens aktivitet kunde anses lika bra som att gå till gymmet, spela fotboll eller dansa. För alla gillar ju inte idrott.

Idrottslärare, fritidspedagoger, förskollärare och grundskollärare – ta hjälp av den digitala tekniken för att öka den fysiska aktiviteten. Det är faktiskt möjligt! Jag är ett levande exempel!

Dela till en lärare eller en förälder med fysiskt inaktiva barn! Eller gör slag i saken själv, om du hellre spelar spel än idrottar! Här är länkarna till apparna i appstore. Finns varianter på andra plattformar än Apples, också!

Geocachingimage
https://appsto.re/se/hr0Ar.i

Turfimage
https://appsto.re/se/5EK1M.i

Ps. Denna veckas cykling: nästan tio mil. Förra veckans: 2,5 mil. Förrförra: över sju mil. Och då har jag ändå varit bortrest varje vecka. I somras cyklade jag i snitt 10 mil i veckan, juni, juli, augusti. En halv förmiddag var jag regionmästare 😜


 

beskuren2