Vi gör cupcakes i Bildverkstan

Sista passet för åk 2 innan lovet. Som ett litet överblivet pass när de längre projekten är klara. Men vi fortsätter att utveckla förmågor även när omdömet är skrivet.

Här har eleverna utvecklat egna idéer. De har tränat att skissa fram former utan mallar. Att tänka ut vilket lim som är lämpligt till vilket material kan vara en utmaning. De har också fått fundera på vad olika färger och färgkombinationer kan uttrycka. Hur ser en muffins smaklig ut?

Det gemensamma arbetet med en tavla att, tillsammans, vara stolta över var en viktig del!

Annonser

När man ska välja i bildverkstan…

Under åren i skola och fritidshem ska eleverna prova många olika tekniker och material för att efterhand själva göra egna val. Det är lätt att glömma. Och svårt att minnas allt. Det finns ingen minnesregel eller ramsa för de tips och trix man tränat

Här får eleverna hjälp på traven! På senare tid har jag jobbat för att många alternativ ska finnas namngivna på väggarna. Några har kommit till när jag visat tekniker. Några har jag hunnit fixa medan eleverna arbetat. Några har kommit med från ”fritidsbilden” och några har kommit hemifrån. Jag fyller väl på fler allt eftersom!

Här nedan visar jag bild och text (ihopblandad bildtext på två 😂 – får ändra i Bildverkstan omgående!)

Alla dessa misstag

Som bildlärare vill man ibland själv göra elevernas uppgifter. För att testa eller för att ha något att visa upp, så uppgiften blir tydligare. Detta hinns inte med under planeringstiden. Därför stressar jag ofta ihop sådant mitt i barngrupp. Då går det fort och ibland blir det fort och FEL.

Men elever gör ju också misstag som de sliter sitt hår över. Därför tar jag ett av mina misstag och gör en instruktion på ett sätt att fixa till det.

Staden

I staden finns hus, arbetsplatser och affärer. Det finns fåglar, bilar, träd och dammar.

I skolan finns kreativa barn. De rev och klippte husen och det andra till en gemensam bild.

Temat är staden. Vi lär om olika material och tekniker. Lagandan genomsyrar och… Var det kul? Jaaaaaa!!

Färg upp till armbågarna 😅

Jag jobbar med färglära på olika vis i alla årskurser. Årets årskurs ett kör samtidigt en kombo av viktiga element:

  • Samarbete – vi skapar som ett #lag – en viktig del i livet och en viktig del för oss på vår skola!
  • Linjer – vi tränar på att måla linjer: Långa, korta, zigzag, vågiga…
  • Symboler – vad är det? Kan man skapa symboler med linjer?
  • Former – vad är det? Hur ser en triangel ut?
  • Ytor – Något har bildats mellan våra linjer, nämligen ytor. Vi målar dem!
  • Primärfärger – vi målar röd, gul och blå i mitten.
  • Sekundärfärger – vi målar olika nyanser av grön, orange och lila genom att blanda med olika mycket av varje färg. Färgen får täcka området utanför respektive primärfärger som blandats (se bilder).

Tjugo små elever mellan sex och sju år, med penslar och paletter 😅😅😅 – men oj vad härligt skapande trots att jag står med färg upp till armbågarna när sista eleven lämnar Bildverkstan. I love it!

Snabb beskrivning:

Det är bara en stor bit spännpapper och flaskfärger. Svart till linjer och primärfärgerna till att fylla ytorna med. 

Eleverna har skapat linjerna som första steg. När det torkat målade jag en cirkel i mitten och tre linjer. På fri hand. Inte så exakt. Jag kan ju skylla på barnen om det ser lite snett och vint ut 😇

 

Stärkande med omstarter

”Nej, men vad skulle vi skriva i första rutan?” ”Hur var det meningen att utvärderingen skulle göras?”

Vi byter en planeringsmodell mot en annan och helt plötsligt tar det längre tid. Typiskt! Planeringstid växer inte på träd. När vi kämpar med de nya formerna känner vi frustration och stress. Kanske har vi också känslan av att vi inte är så bra. Vi verkar ju inte ens fatta ordentligt.

Har du varit där? Nere i gropen – The Learn­ing Pit – som James Nottingham kallar det? Denne eminente föreläsare och författare beskriver den där kampen när det är svårt, tar emot och man misströstar som en grop man trillar ner i. Negativa känslor kan uppstå, obehag och panik. Men om man kämpar är man till slut uppe igen, stärkt och med mer kunskap. Kan man bara få syn på sitt eget lärande blir det mer begripligt och ger mer motivation till kamp: ”Jaha, vi är där nere nu igen. Vi kämpar på och hjälps åt”. Lärande kan vara tufft för elever som för vuxna. Att ta ett steg utanför sig själv och inse vad som krävs, är en stor hjälp för stora och små.
Förändringar, uppbrott, ett nytt verktyg, en ny arbetsplats eller ett nytt arbetssätt. Allt hör till det livslånga lärandet och ibland är det mödosamt. I slutänden kan vi stå starka och kanske lite stolta, med en högre kvalitet på det vi gör, och kanske nya erfarenheter i bakfickan, som ger oss bättre beredskap för nya situationer. Utmaningar är bra. De gör något bra med oss.

I alla rum där eleverna har undervisning i vår skola finns det en grop. Ibland ett fysiskt ställe dit man kan gå och deklarera ”Det är tufft nu; jag kämpar, men jag vet att jag är i gropen och håller på att ta mig ur. Kanske lite hjälp behövs.” Ibland som en affisch som eleverna själva gjort som påminnelse. Vi borde ta till oss det sättet att tänka även på fritids, med andra utmaningar som ska antas. Kanske är det elevernas ansvarstagande för fritidshemsmiljön? Eller att göra sin röst hörd bland andra på ett bra sätt?

Härligt att glassa omkring utan motstånd? Nej, du skulle inte vara den du är i dag utan kamp. Allt du gått igenom har format och stärkt dig. Och slentrian kan väl aldrig vara bra? Att ge sig på något nytt får oss lärare upp på tå och gör oss bättre.

Inspirerande sociala medier och julklappstips

Julklappar som kan användas!

Vilken fantastiks fortbildning man kan få på internet och i sociala medier. Och vilka bra idéer! Jag har under åren lärt mig använda programmering; skapa en pod (även om jag nu glömt det och måste ”googla upp” den kunskapen igen, för jag vill prova med eleverna!); bedriva bra rastverksamhet; arbeta normkritiskt etc etc. Och jag har fått tips för fritidshemmet och skolan om olika kreativa uppgifter; konstruktionsarbete; pedagogiska miljöer… Ja, genom internet och sociala medier har jag ökat min kunskapsbank; fått vrida och syna min pedagogiska praktik och mina ögon har öppnats för sådant som jag aldrig själv skulle ha kommit på. Så häftigt!!

Till saken: Jag blev inspirerad av ett inlägg på FB där fritidshemmets elever skapade presentkort. Så den idén snodde jag rätt av! Och så kom jag på att vi kunde göra andra presentkort också – digitala! Det är roligt och lärorikt och faktiskt bra att kunna. Ladda ner en app där du kan skapa enkla QR-koder med text (t ex QR-reader) eller gå in på en sida på nätet – finns fler, kolla här: Snygga och användbara QR-koder och ge bort ett digitalt presentkort. Eller kanske snarare: låt eleverna göra det!

Tack för inspirationen, fejjan!

 

Sparade byggen och konstverk på tork

På Flöjten kunde våra byggprojekt ta tid. Våra nymålade konstverk kunde ligga kvar på bordet om de inte torkat när vi skulle gå hem. Och om tågbanan var extra rolig och tagit timmar av konstruktivt samarbete, kunde den få sprida ut sig på heeeeela golvet. Året var 1990. Jag hade nyss gått ur gymnasiet och mötte min första fritidshemsgrupp. 15 barn och tre personal. Vilken härlig miljö för utveckling och lärande barnen hade. Man kände verkligen alla barn ordentligt. Man såg varje barns behov!

Sen kom många års förtvinande av fritidshemmet. Under mina utbildningsår förändrades fritidshemmet. Med min nya utbildning i ryggsäcken klev jag ut på en annan arena än jag utbildats för. Skolan hade börjat äta upp fritidshemmet genom flytten in i dess lokaler. Fortfarande idag får inte grundskollärare och lärare i fritidshem, på många utbildningsorter, utbildning i vad samverkan mellan skola och fritidshem är. Nya lärare i fritidshem blir chockade av att möta grundskollärare som förväntar sig att bli assisterade av fritids. Möten kretsar runt hur eleverna ska nå skolans kunskapskrav. Hur man ska få skolans dag att flyta. Så ser mångas verklighet ut. Om man ens har gemensamma möten…

I veckan kom funderingen upp om vi inte på fritids ska ha mentorselever, som läraren i skolan har. Det underlättar i kontakt med föräldrar mm. Jag tittar på min vardag. Som också är många andra pedagogers vardag. Jag möter, under några timmar, alla skolans elever på fritids. Vissa dagar träffar jag inte de äldre eleverna mer än med ett ”Hej” och vissa dagar är det bara dem jag möter. Hur väl kan man känna eleverna då? Hur kan man anpassa verksamheten för individen då?

Lyckligt lottad som jag är, har ”min egen” arbetsplats gett plats för fritids. Vi lämnar teckningar på tork. Vi låter byggen leva till nästa dag. Vi pratar även om fritidshemmets flyt på våra möten. Och efter nyår kommer våra barngrupper att delas och minskas eftersom våra lokaler då står färdiga. Mycket handlar idag om ledarskapet – en rektor som värnar fritidshemmet. Varför ska det bero på enskilda rektorer? Varför har inte alla barn rätt till ett prioriterat fritidshem???

Bland diskborstar och bubbelplast

Skapande och experimenterande med nya tekniker, verktyg och material

Syftet med att testa olika tekniker, verktyg och material är att man fritt ska kunna välja, variera, kombinera och vara kreativ, när man väl fått en verktygslåda. För att minnas vad man testat och hur man gick tillväga är det smart att testen är anslagna i ateljén. På så vis kan höstlöven som blev vackra med vaxkritor och frottageteknik inspirera när man ger sig på grafit. Påskkorten kan kryddas med collageteknik – om man bara minns den! Diskborstetekniken som användes i början av läsåret kan få en revival, i alla fall som ett komplement, när vi testar bubbelplasttryck.

Idag blommar körsbärsträden bubbelgumrosa med hjälp av både bubbelplast och diskborstar. Enkelt, kreativt, vackert och rogivande mitt i den hektiska fritidshemsvardagen.

En blogg som en gammal pärm

Jag vill börja med att tacka!

När jag träffar folk – när jag leder kurser/föreläser eller möter nya människor genom arbetet som pedagog – får jag ibland skön feedback. Det är fantastiskt! Vilken energi det ger! Under tider av mindre produktivitet (som den senaste tiden) kan jag lapa i mig minnet av de ord du sa när du hälsade ”Jag läser allt du skriver!” eller ni i det lilla gänget som kom fram och log med orden ”Du har inspirerat oss!” Jag skriver visserligen mycket p g a egoistiska skäl – jag reder i mina egna tankar; ser vad jag lär och får syn på nytt. Men jag vet ju att dessa tankar också kan vara till nytta för andra.

Hur ofta måste man uppdatera en blogg? Inte så ofta, om det är stiltje, enligt mig. En blogg är förstås härlig om den är levande och rykande färsk. Men en blogg kan ocks20140602-165405-60845396.jpgå ha de där fantastiska kvaliteterna som en gammal pärm eller en välanvänd bok kan ha – ett ställe att återkomma till för att återupptäcka idéer man glömt. Så hoppas jag att Lärande Perspektiv har varit när mitt bloggande varit på sparlåga. Jag har själv gått tillbaka ibland under tiden. Ibland finns inte den där skrivklådan där. Det kan bero på att livet är hektiskt; sorgligt; jublande festligt och en massa andra saker.

Min skrivklåda kan vara på väg tillbaka – vem vet, jag skriver ju nu igen – och mycket rör sig just nu i min pedagoghjärna. I hjärnan just nu:

  • Spelifierat lärande – det är ju lite av det jag håller på med i min vardag hemma – kan jag använda det som pedagog?
  • Kreativa miljöer för lek och lärande – hur skapar jag det?
  • Källkritik för sexåringar och källkritik för de ”stora” som gränslöst varit ute på nätet i flera år – hur gör man?
  • Vad var det för quiz jag hörde om som var ÄNNU roligare än Kahoot?! Måste kolla upp!

Vad rör sig i din pedagoghjärna nu?


 

fritidsped tshirtOm du vill Vår skola herrkika på roliga, sköna och trevliga kläder/accessoarer kan du kika in på Shoppen – Välkommen!

Klicka här!