Sparade byggen och konstverk på tork

På Flöjten kunde våra byggprojekt ta tid. Våra nymålade konstverk kunde ligga kvar på bordet om de inte torkat när vi skulle gå hem. Och om tågbanan var extra rolig och tagit timmar av konstruktivt samarbete, kunde den få sprida ut sig på heeeeela golvet. Året var 1990. Jag hade nyss gått ur gymnasiet och mötte min första fritidshemsgrupp. 15 barn och tre personal. Vilken härlig miljö för utveckling och lärande barnen hade. Man kände verkligen alla barn ordentligt. Man såg varje barns behov!

Sen kom många års förtvinande av fritidshemmet. Under mina utbildningsår förändrades fritidshemmet. Med min nya utbildning i ryggsäcken klev jag ut på en annan arena än jag utbildats för. Skolan hade börjat äta upp fritidshemmet genom flytten in i dess lokaler. Fortfarande idag får inte grundskollärare och lärare i fritidshem, på många utbildningsorter, utbildning i vad samverkan mellan skola och fritidshem är. Nya lärare i fritidshem blir chockade av att möta grundskollärare som förväntar sig att bli assisterade av fritids. Möten kretsar runt hur eleverna ska nå skolans kunskapskrav. Hur man ska få skolans dag att flyta. Så ser mångas verklighet ut. Om man ens har gemensamma möten…

I veckan kom funderingen upp om vi inte på fritids ska ha mentorselever, som läraren i skolan har. Det underlättar i kontakt med föräldrar mm. Jag tittar på min vardag. Som också är många andra pedagogers vardag. Jag möter, under några timmar, alla skolans elever på fritids. Vissa dagar träffar jag inte de äldre eleverna mer än med ett ”Hej” och vissa dagar är det bara dem jag möter. Hur väl kan man känna eleverna då? Hur kan man anpassa verksamheten för individen då?

Lyckligt lottad som jag är, har ”min egen” arbetsplats gett plats för fritids. Vi lämnar teckningar på tork. Vi låter byggen leva till nästa dag. Vi pratar även om fritidshemmets flyt på våra möten. Och efter nyår kommer våra barngrupper att delas och minskas eftersom våra lokaler då står färdiga. Mycket handlar idag om ledarskapet – en rektor som värnar fritidshemmet. Varför ska det bero på enskilda rektorer? Varför har inte alla barn rätt till ett prioriterat fritidshem???

Annonser

Bland diskborstar och bubbelplast

Skapande och experimenterande med nya tekniker, verktyg och material

Syftet med att testa olika tekniker, verktyg och material är att man fritt ska kunna välja, variera, kombinera och vara kreativ, när man väl fått en verktygslåda. För att minnas vad man testat och hur man gick tillväga är det smart att testen är anslagna i ateljén. På så vis kan höstlöven som blev vackra med vaxkritor och frottageteknik inspirera när man ger sig på grafit. Påskkorten kan kryddas med collageteknik – om man bara minns den! Diskborstetekniken som användes i början av läsåret kan få en revival, i alla fall som ett komplement, när vi testar bubbelplasttryck.

Idag blommar körsbärsträden bubbelgumrosa med hjälp av både bubbelplast och diskborstar. Enkelt, kreativt, vackert och rogivande mitt i den hektiska fritidshemsvardagen.

En blogg som en gammal pärm

Jag vill börja med att tacka!

När jag träffar folk – när jag leder kurser/föreläser eller möter nya människor genom arbetet som pedagog – får jag ibland skön feedback. Det är fantastiskt! Vilken energi det ger! Under tider av mindre produktivitet (som den senaste tiden) kan jag lapa i mig minnet av de ord du sa när du hälsade ”Jag läser allt du skriver!” eller ni i det lilla gänget som kom fram och log med orden ”Du har inspirerat oss!” Jag skriver visserligen mycket p g a egoistiska skäl – jag reder i mina egna tankar; ser vad jag lär och får syn på nytt. Men jag vet ju att dessa tankar också kan vara till nytta för andra.

Hur ofta måste man uppdatera en blogg? Inte så ofta, om det är stiltje, enligt mig. En blogg är förstås härlig om den är levande och rykande färsk. Men en blogg kan ocks20140602-165405-60845396.jpgå ha de där fantastiska kvaliteterna som en gammal pärm eller en välanvänd bok kan ha – ett ställe att återkomma till för att återupptäcka idéer man glömt. Så hoppas jag att Lärande Perspektiv har varit när mitt bloggande varit på sparlåga. Jag har själv gått tillbaka ibland under tiden. Ibland finns inte den där skrivklådan där. Det kan bero på att livet är hektiskt; sorgligt; jublande festligt och en massa andra saker.

Min skrivklåda kan vara på väg tillbaka – vem vet, jag skriver ju nu igen – och mycket rör sig just nu i min pedagoghjärna. I hjärnan just nu:

  • Spelifierat lärande – det är ju lite av det jag håller på med i min vardag hemma – kan jag använda det som pedagog?
  • Kreativa miljöer för lek och lärande – hur skapar jag det?
  • Källkritik för sexåringar och källkritik för de ”stora” som gränslöst varit ute på nätet i flera år – hur gör man?
  • Vad var det för quiz jag hörde om som var ÄNNU roligare än Kahoot?! Måste kolla upp!

Vad rör sig i din pedagoghjärna nu?


 

fritidsped tshirtOm du vill Vår skola herrkika på roliga, sköna och trevliga kläder/accessoarer kan du kika in på Shoppen – Välkommen!

Klicka här!

 

Hur många ben har en spindel?

Här kommer ett tips på skapande igen. Det är ett enkelt och effektfullt sätt att berätta med en bild. Här kan man skapa en bild som förmedlar något läskigt. Eller så gör man en glad spindel. Färgen på himlen kan förstärka dessa uttryck. Precis som med höstträden i förra inlägget, används både vattenfärg och oljepastell.

Börja med nätet. Jag tog vit oljepastellkrita. Rita ev en prick som den punkt där trådarna utgår ifrån. Det kan underlätta. Rita en spindel med oljepastell. Hur många ben har en spindel egentligen? Sist målar du himlen i vått-i-vått – dvs måla på vått papper så färgerna flyter in i varandra.

image

Snygga och användbara QR-koder

Jag har skrivit om QR-koder tidigare, och jag har sedan dess arbetat med det lite på fritids och alldeles nyss lärt mig hur man kan göra QR-kod ännu roligare. Att göra någon sugen på att scanna en kod – hur gör man det? Kanske kan QR-koden se lite kul ut!? Sist i inlägget visar jag hur otroligt användbar QR-kod kan vara i pedagogisk verksamhet. Testa!

Här har du ett par kul hemsidor att göra snygg kod på:

qr-till-qrsida1

Scanna koden här intill och du hamnar på en sida där du kan designa koden lite som du vill! (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

Du kan ändra färg, mönster, ögonform mm.

 

 

qr-till-qrsida2

Scanna koden här intill för att ramla in på en sida för annorlunda koddesign! (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

Du kan fixa en gräsmatta och andra snygga ”lookar”.

 

 

Scanna koden här intill och hitta en bra app i appstore. (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

qr-larande-p

Du kan göra bild-qr-koder – som den här med min logga för Lärande Perspektiv. Scannar man min QR-kod hamnar man på min blogg.

 

Scanna denna om du vill ha en bra gratisapp som kan göra enkla och helt vanliga QR-koder och som dessutom är bra till själva scanningsmomentet. (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

 

 

Hur kan QR-koden vara användbar då?

  • Tänk dig att du vill instruera eleverna – ett sätt att räkna; teckna; pyssla; plantera; skriva en imagerecension… Det räcker att du instruerar en gång – filma in dig helt enkelt 🙂 Här har du ett jättefint exempel på en elev som instruerar sina kamrater. Därefter kan det på pysselbordet ligga material – papper i detta fall; på anslagstavlan sitter QR-koden till instruktionsfilmen – och vips kan du ägna dig åt elever som behöver extra stöd eller helt enkelt en stund med en vuxen – instruktionen sköter sig själv! imageKlickar du på bilden här eller scannar på koden, så kommer du till filmen på youtube. Så kan alltså eleven också göra, med en kod du satt på anslagstavlan.
  • Värdegrundsarbetet kan få en extra skjuts med hjälp av små QR-koder med positiva uppmaningar, som sitter här och där.

qr-varde-1

 

 

qr-varde-3

 

 

 

 

qr-varde-4

 

qr-varde-2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • I tamburen kan fritidshemmet sätta upp veckans QR-kod med ett veckobrev eller en film om veckan som gått.

Tack för att du orkade läsa ända hit! Vi som bloggar om pedagogik gör det i regel helt ideellt – och för dig som läser är det bara att välja och vraka: Ta hela konceptet; välja delar; strunta i alltihop eller något helt annat. Betalningen för bloggarmödan: Det är alltid roligt när någon hör av sig med tankar om inlägget! Och när någon delar vidare känns det också väldigt roligt. Ibland hör någon av sig och berättar om sin erfarenheter av att ha testat något de läst här – fantastiskt! Så läs, dela och använd!

/Ha det!

Spara

Spara

Spara

Var börjar man? Digital panik!

Många år i en digitalt satsande kommun har gjort det lättare att arbeta mot den av EU:s nyckelkompetenser som benämns ”Digital kompetens” (EU-kommissionen har listat åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande, bl.a. digital kompetens, som innefattar allt från att hantera en dator och dess programvaror till att ha en kritisk och reflekterande attityd till IT). Nyss började jag på en ny arbetsplats och i en ny kommun. Det har satsats här också, men inte lika länge. Därför är kunskapen generellt lägre och arbetsmetoderna inte inarbetade.

IMG_2294Fritidshemmet där jag nu är arbetslagsledare har ett par, tre iPads med lite spel. Och på olika fritids måste olika fokus hållas. Det är barngruppernas specifika behov som styr. Hos oss arbetar vi nu in rutiner och försöker hitta former för verksamheten som fungerar bra. Det är prio ett. Då kommer digital kompetens inte alls lika högt på listan.

Ödmjukt erkänner jag att det minsann inte ”bara är att köra igång” som jag nog trott ibland. Trots att lite panik inför allt som inte ligger överst på listan, börjar smyga sig på – jag som längtar efter att arbeta med källkritik, kamratskap på nätet och programmering, förstår jag att jag får skynda långsamt: Starta med det digitala på bildlektionerna och luska ut om barnen har behov av fördjupning på fritidstiden.

Skynda! Långsamt! 😅

Finns det två läger?

Nyfikenhet drev mig att göra detta inlägg! Kommentera gärna här eller i sociala medier där inlägget är delat. Det är spännande att höra vad du vet, tror och tycker!

Sällan är verkligheten svart eller vit. Gråskalor är väl egentligen mer rimligt att tänka sig att tankevärlden är uppbyggd av, om vi ska använda en ”färgmetafor” när vi talar om den. Kanske är jag inte ute och cyklar när jag tycker att vi oftare lutar åt ena än åt andra hållet med våra åsikter – vi kanske drar åt svart eller vitt, dvs åt mörkgrått/ljusgrått.

Svamlet jag kommer med här vill jag ska leda mot fritidshemspedagogiken. Finns det rent av två läger i den pedagogiken?

Är det ena lägret de som tänker att barnen på fritidshemmet i första hand lär och utvecklas genom lek? Lek som barnen styr och bestämmer över – när, var, hur. Lek som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten och som bearbetar den. Lek som ibland är vild och tokig, farlig rent av.
Kanske blir pedagogerna i detta läger något kritiserade för att inte ha en ordentligt planerad och strukturerad verksamhet. Så behöver det inte vara förstås. Denna verksamhet kanske arbetar i stor samklang med barnen. Pedagogerna kan rigga miljöer, pedagogik och aktivitetsförslag för att utmana barnen att ta nya kliv i sina intressen eller utanför dem, samt i sin världsuppfattning.

Är det andra lägret de som tänker att barnen på fritids i första hand lär sig genom aktiviteter, planerade av pedagoger? Aktiviteter som barnen deltar i. Aktiviteter som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten. Aktiviteter som är kontrollerade och övervakade.
Kanske blir dessa pedagoger kritiserade för att barnen inte får använda sin fritid efter egen önskan. Att det är utelek, gymnastiksalen eller ateljén vare sig barnet vill eller inte. Så behöver det inte alls vara. Kanske är verksamheten utformad med barnen i centrum; med hjälp av demokratiska processer och med möjlighet att avstå från medverkan i aktiviteter.

Jag kopplar snabbt tillbaka till gråskalan i inledningen, så att ingen tänker att det är svart och vitt. Man kan vara rätt mörkgrå här. Eller så är man ganska ljust grå i färgen. (Jag kom just på att en gråskala kanske inte är en bra illustration i en så färgsprakande verksamhet som fritidshemmets. Men nu får den metaforen jobba vidare här.) Eller så vacklar man – inte negativt menat – någonstans i det mellangrå fältet. Det går förstås att hävda att man arbetar med en mix av dessa två. Här gör jag ingen värdering av tankesätten och verksamhetsidén. Jag vill bara förmedla den känsla jag får när jag läser fritidspedagogers olika tankar och inlägg på nätet.

Hur ser det ut i litteraturen som vänder sig till studenterna? Vad säger auktoriteter i skrået? Vad säger du?

Vila – Arbeta – Fyll på

Det är sommar och semester. Någon gång under sommaren har du förhoppningsvis fått några veckors ledighet. Och efter en tid börjar arbetsplatsens rutiner blekna; elevernas ansikten och namn blir lite otydliga; planer inför nästa termin glöms…
Tills plötsligt insikten om att semestern lider mot sitt slut, infinner sig. Då segar sig hjärnan långsamt upp mot ytan. Men innan det…
Man vilar. Seglar eller gungar i hängmattan eller slappar på en strand. Man arbetar. Målar några fönster. Renoverar en toa eller rensar ogräs på en kolonilott. Man fyller på. Läser. Lyssnar. Lär. Kultur. Historia. Livsvisdom.
Ni vet vad poddar är? Som inspelade radioprogram som väntar på att du ska upptäcka dem, lyssna på dem, väntar de på nätet. De kan roa och oroa, som man brukar säga. De kan färska upp minnen och skänka ny kunskap. En gång spelade jag t o m in ett eget avsnitt. Lite skämmigt så här i efterhand. Men vadå?! Det var lärorikt och lite kul!
I sommar har jag fullständigt snöat in på podcasts. En särskild pod faktiskt. Historiepodden närmare bestämt. Jag har fyllt på min skrala historiekunskap med ny. Eller ja, förstås gammal, kunskap.
Vilat i växthuset = historiepodden
Arbetat med renovering = historiepodden
Lagat mat = historiepodden
Tagit ett bad = historiepodden

Marie Curie. Djingis Khan. Enigmamaskinen. Mesopotamien. Francis Bacon. Svenska befrielsekriget…
Jo, jag har fyllt på i sommar. Än så länge ca 45 timmar #histpod
Vill man lära sig, lär man sig!
image
Nu är jag sugen på att skapa pod med eleverna!!

Att leva upp till alla krav – Jobbstress?

På ett fritidshem med 70 närvarande barn – det är ganska vanligt idag, men det finns avdelningar med fler och färre barn – kan det med lite tur finnas 4 pedagoger. Då har de tur, för det finns många exempel där det inte finns utbildade pedagoger alls och exempel på ännu sämre personaltäthet. Den som befunnit sig i en sådan miljö, vet att en (1) pedagog går åt till att räkna barn – att försöka hålla koll på att de befinner sig i säkerhet. Minst en (1) pedagog går åt till att följa ett antal barns förehavanden, helst med ett avstånd på högst två steg. (Men det funkar ju rätt dåligt om det gäller mer än ett barn.) Dessa barn har ofta extra resurser under skoltid, men förväntas klara sig i sociala sammanhang på fritids. Det gäller ofta extra impulsstyrda barn. En (1) personal tar emot föräldrar och telefonsamtal, samt försöker hålla reda på de många barn som ska skickas till blockflöjt, hem, till mormor eller fotbollsträningen, diverse olika tider under eftermiddagen. Det blir ganska många sådana kontakter och tider i en barngrupp på 70. Då har vi kvar en (1) pedagog. På 70 barn.image

En pedagog som ska bedriva en verksamhet som lever upp till styrdokumentens krav. 70 barn som har rätt att lära känna närmiljön och dess kulturaktiviteter. 70 barn som alla har rätt att mötas där de står just nu – med sina individuella behov. Denna pedagog bör göra observationer; bör reflektera med barnen om deras utveckling och lärande; bör ställa följdfrågor och läsa högt ur böcker. Barnen ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska det de möter på internet, under sin fritidshemstid. Och träna på att samspela, lösa konflikter och fråga om man får vara med. Och de ska få möjlighet att fördjupa sina intressen och utvecklas entreprenöriellt. Musik och kreativt skapande; teater, idrott och hälsosamt leverne; språklig utveckling, bakning, hopprep; integration; biologi; teknik och samtal och filosofiska funderingar och empati och tusen andra saker. Hårda pix för den fjärde pedagogen. Som kanske finns. Om man har tur. Och då får vi hoppas att den pedagogen inte måste trösta någon som ramlat. För då är barnen utlämnade till varandra – till kamratuppfostran, t ex.
Det finns egentligen bara en arena för det traditionella lärandet (och då syftar jag på den ursprungliga sortens lärandet – den egna drivkraftens och nyfikenhetens lärande) i skolans regi – fritidshemmet. Och fritids har monterats ner. Det märks. Mindre omsorg och att inte bli sedd – att inte få lära och utvecklas som individ – det ger sämre förutsättningar för både kunskapsutveckling och socialt beteende. Dvs sämre skolresultat och fler missanpassade unga. Men ändå glöms fritidshemmen bort i debatten om skolan. Hela tiden!
Att satsa på barns fritid betalar sig. Såg du på Gympaläraren, på SVT? Unga som blev sedda. Som började le, leka och må bra. Och som höjde sina betyg. Investera och skörda vinster. Hallå!? Politikerna?!

Baktanken

Denna text publicerades i tidningen Fritidspedagogik. Men här är den i sin helhet – den blev helt enkelt lite för lång för tidningen. Här finns också länkarna till de nämnda internetsidorna också.

Det är efter skolslut, men före mellanmålet. Vi tittar på en bild på prinsessan Madeleine och Chris. Det är ”Kul och strul med iPads” och som vanligt startar vi med att ta upp en viktig fråga. Idag är det könsroller och stereotyper på nätet. Och naturligtvis är det inte bara på nätet vi möter dem – stereotyperna – utan i tidningar, böcker, film, musik och tv; i de flesta medier. Bilder har fått ett stort utrymme i dagens samhälle. Utan att vi kanske tänker på det, möter vi bilder och media från morgon till kväll. Och bilderna läser vi. Det är ordlösa texter som berättar för oss om hur vi ska vara; hur vi inte ska vara; vad som är bra och vad som är dåligt. Under vår egen skolgång har vi pedagoger oftast inte lärt oss så mycket om visuell text och hur man påverkas av bildens språk. Inte heller dagens barn har fått mycket av denna utbildning. Ja, trots att bildpåverkan mångfaldigats, har bildämnet en försvinnande liten del i de ungas utbildning. Och en förvånansvärt låg status. Till och med lärarkollegor kan ha uppfattningen om att barnen har bild för att lätta upp skoldagen och ha ”lite roligt”.

Men åter till Madeleine och Chris. Det är en vanlig bild, tycker barnen. De ser inget särskilt i den. Jag frågar om de ser något som är typiskt för hur tjejer och killar brukar se ut på bilder, på nätet. Nja, inte direkt. Då visar jag den andra bilden, som jag hållit gömd. Det är Jenny Strömstedt och Steffo som gör samma bild; samma poser. Men med den skillnaden att Jenny har intagit Chris roll och Steffo gör Madeleine. Ombytta roller mellan könen. Det ger effekt. Barnen hajar till. De ser plötsligt den stereotypt manliga känsla, som nu Jenny illustrerar. Stark, lugn och med kontrollen. Samtidigt strålar Steffo ut den stereotypt kvinnliga känslan på bilden. Han ”klänger” helt enkelt lite i bakgrunden av Jenny; som ett tillbehör utan egen pondus. Barnen ser det direkt.

Och när nu ljuset har gått upp för barnen så kommer snabbt barnens egna reflektioner på denna bild och på hur manligt och kvinnligt brukar framställas. Att tjejerna har ofta har så lite kläder och är så smala. Och har stora bröst. Och att killarna ofta står i förgrunden medan tjejerna står vid sidan av eller bakom. Ett av barnen i gruppen har fått en rejäl aha-upplevelse. ”Varför ska det vara så??” blir den upprörda kommentaren. Det hörs en märkbar irritation i rösten.

Bra! säger jag. När vi väcker barnens tankar. När vi får dem att se världen ur andra perspektiv och ur andras perspektiv. Ja, bildundervisningen har fått stryka på foten. Men fritidshemmet har kvar sin möjlighet att arbeta med områden och teman som man ser att det finns behov av i barngruppen. Vi är inte låsta av kursplan och timplan. Att arbeta genusmedvetet är svårt. Många tror att genusarbete handlar om att barnen ska behandlas och förvandlas på något neutralt vis. Fokus måste istället hamna på hur vi beter oss. Vi pedagoger. Som när vi pratar om kollektivet ”tjejerna” t ex. Som om de var en särskild grupp som förväntas vilja göra samma och som förväntas gilla att bli hopfösta. Vi behöver bli bättre på att se individer och barn.

När jag visar de där bilderna för vuxna – då hajar de också till. Vi är så vana att se de där stereotyperna men så ovana att ifrågasätta. Therese Thomasdotter och Johanna Rosberg skrev en uppsats i ämnet. Kolla gärna deras bilder på ombytta könsrollerOch vill du kika på Chris, Madeleine, Jenny och Steffo, kan du klicka här!