Mina pojkrumshistorier

Som barn, på 70-80-talet, lekte jag äventyr. Jag flög fram över klippor med långa språng. Jag levde i klätterträdet. Cykeln användes flitigt. Skogen och gärdet kände jag som min egen ficka. Jag klängde runt på vår båt, i fantasin var jag ombord på ett sjörövarskepp. Öarna var förstås öde och jag var strandsatt i åratal.

Gissa om det livet gjorde mig gott?! Min kropp var stark och frisk. Min hjärna utvecklades av alla historier som skapades där inne. Jag kände mig säker och oövervinnerlig – något som verkligen gjorde mig gott eftersom det inte alls var den känslan jag hade i det sociala livet i skolan (snarare tvärtom).

Jag är helt säker på att litteraturen påverkade min barndom. Skattkammarön, Biggles, Robinson Crusoe, indian- och imagemysterieböcker innehöll karaktärer som tog risker; som var modiga; som offrade sig; som var fysiskt aktiva och hårdhudade. De var mina förebilder.

Litteratur och film och säkert många andra medier, öser över oss upplevelser, påverkar och ger oss, som sagt, förebilder. Det är därför viktigt att få läsa (och/eller erfara annan media). Men det är inte bara viktigt att läsa. Vad vi läser är också viktigt. Jätteviktigt! Ovan nämnde jag böcker jag läst och påverkats av. Jag läste också annat. Men mitt JAG passade med äventyren. Vad hade hänt om jag bara läst flickböcker? Hade jag smetats på en stereotyp? Kanske. Nu blev jag istället anti-flickstereotyp. Till del, förstås. Man påverkas ju på andra sätt än av litteratur också. Jag vägrade kjol – hur klättrar man och spelar fotboll med det!? Samma med sandaletter – det satt mest Lejonskor på mina fötter. Håret var kort. Det var nämligen tråkigt att kamma och pyssla med sådant.

Äsch! Vart vill jag komma? Jo, det är ett viktigt vuxenansvar att se till att inte dela in litteraturen (eller något annat) i pojk- och flickböcker. Om jag förmedlar att de gulliga böckerna med hjärtan på och med kärlekshistorier i, är tjejiga kommer pojkarna inte våga läsa och vice versa.

Jag vill avsluta med att, för saklighetens skull, avslöja att jag också lekte med dockor. Men jag tror att jag som dockmamma hade en annan twist än vanligt. Det var väl antagligen därför som dockorna ramlade i diket när jag balanserade på strandbrinken av den brusande floden för att leta mat i vildmarken…

Annonser

Den bästa litteraturen

Jag väcker bloggen efter sommarsömnen. Lite försiktigt. Prövar att skriva om en av sommarens aktiviteter – läsningen. Och jag ställer en läskig fråga om böcker…

Vilken är den absolut bästa bok du läst?
Jag räds den frågan. Jag har inget svar. Jag vet inte. Jag vet knappt vilka böcker som nästan är de bästa…
När jag ställer mig framför bokhyllan har jag den inte där i alla fall. Min bokhylla är ett resultat av någon bokklubb i unga år; samlandet på Bra Böckers lexikon under en tid; bokrea-impulsköp; arv och, jovisst, även en och annan bok jag verkligen önskat.

Det finns böcker jag läst tjogtals gånger, i min bokhylla. Och sådant jag aldrig skulle komma på tanken att läsa om.
Några böcker har satt spår. Minnen, tankar, känslor.

Den bästa boken… Jag vet inte… Men jag vet vad jag tyckt mycket om!
Per-Anders Fogelströms Stad; Jonas Hassan Khemiris Ett öga rött; Ernest Hemingways Den gamle och havet; Stevensons Skattkammarön; Sjöwall Wahlöös alla kriminalare och Agatha Christie; Mobergs Utvandrar-svit; en massa barnböcker – allt ifrån Roald Dahl via Astrid Lindgren till Mark Twain; Clézios Öken; Fredrik Lindströms Världens dåligaste språk… Listan är egentligen oerhört lång!
Många har man läst! Många är glömda! Många älskade jag just då, under läsningen.

Bra böcker vet jag inte om det är, om man ser till den storartade litterära kanon som några vill att man ska vörda. Men god litteratur i den bemärkelse att jag gillar den; upplever något med den.

Vilken bok är den bästa DU läst?

20140701-213949-77989817.jpg

Skolbiblioteket

Om man går dit kan man få lyssna på DAGENS BOKTIPS! Ibland är det en deckare, ibland en bilderbok. Det finns en soffa att sitta och bläddra i/eller läsa, böcker. Här och där finns böcker uppställda så att man blir sugen på att ta ned dem. Att nosa lite på dem. Hörlurar är kopplade till ett par ipads och i dem kan man lyssna på Tintin just denna vecka. På en annan ipad kan man läsa e-böcker.
Det finns ett krypin som är nästan osynligt. Dit kan man smyga och skriva en egen bok. Alla barnens böcker kan man läsa som e-bok. Och många av böckerna är illustrerade av författaren.

Ser ert skolbibliotek ut så? Finns det en bibliotekarie som fixar boktips och läshörnor? Det gör det inte hos oss… Det var bara en bloggdröm.

20140602-165405-60845396.jpg