Vi är igång!

Tänk er att ni ska kånka ett piano uppför en trappa. Tufft – ja, verkligen! Ingen av er vet precis var ni ska hålla eller placera er. Det kommer oväntade problem längs vägen: det är ont om plats att runda ett hörn; någon får ont i ryggen; det blir för mycket tyngd på en person osv. När ni tillsammans lyckats få pianot upp för trappan kan ni pusta ut. Det står inte på rätt plats – men det är i alla fall på rätt våning och det tyngsta arbetet är gjort.

Vi har nu burit upp vårt piano till rätt våningsplan! Vi har kommit upp och vi har börjat hitta strukturer som fungerar. Vi är ett gott team och vi lär känna varandra mer och mer. Såklart är inte allt färdigt! Pianot ska ju inte stå där, ovanför trappan – men oj så gott att ha det på rätt våning.

  • Vi har tillslut alla elever i det digitala systemet.
  • Vi har fått med alla föräldrar på vår lärplattform och kan ge ut information som alla kan se.
  • Vi har en fungerande mall för verksamhetens innehåll.
  • Vi har en barngrupp med föräldrar som funnit sig till rätta.

Nu ska vi hitta den långa strukturen – hur vi planerar efter våra styrdokument så att vi kan följa upp och utveckla verksamheten! Det är en stor punkt. Och otroligt viktig. Så inte är vi i hamn. Men eftersom nu pianot är på rätt våning kan vi, utan att bryta fler ryggar och naglar – dvs utan att totalt trötta ut oss – sakta men säkert kånka in pianot i musiksalen!

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Annonser

Engagemang bland soppar och skivlingar

Nu snurrar vardagen på i de nya lokalerna, mellan 6 och 18. Vi prövar och omprövar för att hitta rutiner som gör att vi kan ge en verksamhet som erbjuder aktivitet och vila för eleverna. Vi måste förstås också ge trygghet för alla – elever, vårdnadshavare och oss själva. Vi kämpar i motvind med ett digitalt närvarosystem som inte vill samarbeta. Men vi räknar och prickar av så vi vet var alla är.

Vi har vågat iväg på korta utflykter nu. Det kräver att man lärt känna varandra och har ömsesidig tillit. Härligt att kunna berätta att det där ökar för varje dag. Veckans sista utflykt gick i naturens tecken och trots att vandringen dit tog endast fem minuter, fick vi sköna upplevelser. Då är det njutbart att vara lärare i fritidshem – när man ser engagemanget bland soppar och skivlingar.

Att tänka på: Trygghet för alla är viktigare än långsiktig planering, så här i uppstarten. Vi kommer ikapp med det andra allt eftersom och då har vi redan trygga elever och vuxna. Det är högprioriterat! (Och med ett antal år i ryggen, har man ganska mycket automatiserat kring pedagogisk tanke och arbete. Det finns fördelar med ”gamlingar” i verksamheten också 😜).

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Barnen kommer!

Det bruna kattdjuret smyger sig ljudlöst allt närmre sitt byte. Varje muskel är på helspänn. Varje sinne fokuserar på det lilla grå knytet i det regnvåta gräset. Och så plötsligt – jakten är över. En elefant stormar fram och skrämmer både jägaren och bytet.

Det är jag. Jag försöker springa (”springa”…) för att hålla igång. Efter första veckan på den nya skolan, finns mycket att bearbeta i huvudet. Mycket kan bearbetas när man tungt lunkar på i terrängen 😉 Här kommer ett sammandrag:

Inte många oroliga, rädda barn, men desto fler förväntansfulla, började droppa in i våra piffade lokaler. Första dagen på Sjölunda nya skola. Ooooo, så spännande! Och dagen efter började föräldrarnas rapporter ramla in: Besked om telningarnas upplevelse så som de levererats vid middagsbord och  i sängar vid nattning och läggning. Väldigt positivt! Om den bästa dagen och hur de längtar till nästa dag.

Själva ser vi att det är tufft med alla namnen. Vi kämpar, frågar och frågar om. Vi fixar namnlappar och frågar om igen, när jackan hamnar över texten. Men fler och fler namn ramlar på plats under veckan. Tufft är det också att hitta planeringstid under en vecka då eleverna är på plats. Magneter, namn och foton ska fixas till aktivitetstavlor; scheman ska finslipas; rutiner ska sättas; busstider och allergier ska hanteras. Tur att inte alla barn är på plats! Vi kan till viss del turas om att förbereda och att vara tillsammans med eleverna.

Vädret har varit perfekt! Gården är under uppbyggnad men innehåller redan fin miljö – lekredskap och natur. Ute är bra! Och nästa vecka kanske vi till och med vågar oss på att lämna gården för att upptäcka lite av närmiljön.

På måndag kör även skolan igång. Vi lärare i fritidshem kommer inte att ha så mycket samverkan då. Vi behöver prata ihop oss och få tid till den planering som inte hanns med innan. Vi behöver titta på gruppkonstellationer och lokalanvändning; på leklådor, aktivitetsdagar och hur vi börjar vårt nya fritidshems vandring mot att nå god måluppfyllelse.

Det känns härligt och roligt att vara igång! Nu ser vi fram emot att resten av barngruppen kommer på plats och undrar hur vardagslunken på Sjölundaskolan kommer att te sig!!

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Bära, pricka, piffa

När vi går in genom dörren på måndagsmorgonen är vi inte trötta och glåmiga och hatar måndagar och första arbetsdagen efter semestern. Nej, vi är taggade och arbetssugna, beredda på hårt arbete och långa dagar. Vilken tur! För här finns det att bita i. I princip alla dagarna i veckan innebär leveranser av möbler, IT och material. Det ska monteras; installeras; stuvas undan/presenteras; prickas av och bäras runt. Tomma lokaler förvandlas genom kreativa pedagoger till inbjudande miljöer för lek och lärande.

Jättebra: Att vi kunde inspireras av varandra och av förskolan en trappa ner. Att vi hade möjlighet att
blanda gammalt och nytt, för personlig inredning. Samma sak med naturen – att vi kunde använda oss av den. Inne! Att vår rektor deltog med liv och lust i allt från att bära till att bygga med klossar, för att eleverna skulle känna sig inspirerade att använda allt när de dök upp.

Att tänka på: Det är viktigt att man vet hur lokalerna ska användas och hur man vill att känslan ska vara. I beställningsskedet är det bra om man prickar av vad för aktiviteter/verksamhet man tänkt sig med materialet man beställer. Har vi fått med allt? Vi märkte själva att vi inte alls fått med tillräckligt med roll-leksinspiration. Det ger en del efterarbete när man måste åtgärda.

Mycket arbete återstår. Men vi tror nog att några barnaögon ska tindra och känna leklust och kreativitet  när de kommer in i våra fina lokaler.

 

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Nytt kapitel

I morgon startar ett nytt kapitel. Då går jag bokstavligen in genom portarna till framtidens skola. Veckan lär innebära slit och släp för att förbereda och fylla på tomma lokaler och för att mentalt ställa i ordning så vi kan ta emot eleverna. Ny skola, nya elever, nya grupper, nya möbler, ny personal, nya föräldrar, nya visioner, nya tankar.

Under skolans vackra sedumtak ryms fritidshem och klasser. Nu ska vi bo in oss och lära känna varandra, lokalerna och omgivningen. Häng med här på bloggen och se vilka med- och motgångar som möter en splitter ny skola med siktet inställt på framtiden.

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

Vårreflektion

Det kvittrar och flaxar, fladdrar och kryper.

Värme och ljus, knoppar, vingbrus.

Bleka armar, vita ben vågar ut i dagsljuset. Nya fräknar dyker upp. Solglasögon åker på. Keps. Sneakers.

Man snokar i rabatter efter mer än snödroppar och krokus. Man släpar ut kameran. Knäcker gamla vinterståndare och släpar mot komposten.

Så kommer glädjen och kärleken till naturen tillbaka. Den som gått på sparlåga i några månader. Den som älskar ljuset och färgerna. Utom det grå.

Var är sekatören, trädgårdshandskarna och spaden!?

Bäst att smida medan järnet är varmt. Om ett par månader har det ljusa åter blivit vardag. Och man suckar om timmar med gräsklippare; ogräs; sniglar och bladlöss.

Älg

Men stilla! En luden panna bräcker

de spröda kvistarnas nät och sträcker

förtorkade stubbar till markens ljung.

Det är älgen. Väldig och tung

som en mastodont han släcker

sin törst i kärret och skådar

med vilda ögon i bergets vägg,

och vattnet skvalar i silverstrålar

ur flåsande mule och raggigt skägg.

Heidenstam ”Tiveden”

älg

Foto: Daniel Julia Lundgren

Lite nationalromantik, kanske. Men dikt och natur hör ihop på något sätt, tycker jag! Och jag tycker om tanken på att vi håller vårt kulturarv vid liv, endast genom att bruka det. Så det gör jag. Recitera dikten för dig själv 😉 Det är något visst med ett uppläst verk!

Min hand, min hjärna, min iPad

Som om vi inte visste!? Det är klart vi redan vet! Att vi lär med kroppen och rörelser. Vi hoppar, leker och skapar oss till både kunskap och förtrogenhet. I sista numret av Pedagogiska Magasinet läser vi om handen. Handen som håller i pennan och raspet mot pappret och rörelsen i handleden. Vi läser om hur våra händers verk utvecklat våra hjärnor över tid. Från tiden med arbete vid lägerelden, som gjort oss smartare som kollektiv, men också nu – vi lär in mer och bättre med rörelse.

Nu stärks skrivningarna för oss i skolans värld. Det blir tydligare att vi ska se till att eleverna erhåller digital kompetens. Och specifikt på fritidshemmet finns nu formulerat att eleverna ska tillägna sig kunskaper om t ex digital kommunikation och skapande. Och pedagoger suckar ute i skolor och fritidshem. Fritidspedagoger säger – barnen behöver hoppa och leka. Rörelse ger utveckling.

De har rätt! Det är klart att vi inte nu plötsligt ska sluta hoppa, rita och skriva oss till utveckling. Men inte utesluter det ena det andra? Om vi vet att vi blir friskare av morötter, slutar vi väl inte att äta broccoli? Och om vi märker att korsord gör oss smartare, blir väl korsordslösandet inte det enda vi gör?

Meningfull verksamhet är elevnära verksamhet. Och det digitala är en sådan bit. Rörelse och digital imageteknik behöver inte spela ut varandra. En varierad dag ger gott lärande! Ömsom fysisk aktivitet. Ömsom intellektuell aktivitet. Ibland både och! Kanske geocaching?! Rörelse; upplevelse; ämneskunskap; kreativitet och digitala verktyg. Allt i ett!

Den 1 juli träder de nya skrivningarna i kraft. Gör dig redo! 😃

Bli grön!

Här kommer ett härligt och ätbart projekt som kan kopplas till mycket viktigt i vår värld. Ekologi; växtkraft; kretslopp; biologi; naturkunskap; vegetarisk livsstil; kött och djur; närodlat; miljömärkt…

Jag har nu testat två varianter här hemma. Mitt ätbara tips gäller helt enkelt att odla ärtskott. De färdiga skotten smakar så där härligt krispigt som spröda sockerärter och ljuset på fönsterbrädan under vintertid räcker absolut!!

Gula ärtor sås i jord – ett lager under och ett täckande lager över. Därefter hålls sådden fuktig. Spraya på jorden och lägg en dagstidning över. Du får snabbare resultat om du lagt ärterna i blöt över natten. Min andra variant var ett tunt lager jord på en tallrik och ingen täckande jord över. På det sättet ser du vad som händer med ärterna – däremot blir inte skörden lika bra.

image

När skotten börjar växa ska tidningen bort – nu vill groddarna ha ljus. Fortsätt duscha med sprayflaska. Rätt som det är har ärtskotten blivit en decimeter och klara för skörd. Klipp av och smaska. Det är gott som det är, men också till mat och på smörgås. Skotten kan komma igen, har jag hört, men så långt har inte mitt experiment gått än. Prova gärna och berätta hur det gick för er! Och vad blev det för lärande för barnen?

image

Internet och digitala verktyg gör oss passiva och stillasittande! Eller?

image

Gamla vattentornet, Lidköping. Man cyklar förbi en mängd vackra, roliga och spännande platser!

Om det rubriken antyder, är sant, har vi som pedagoger ett ansvar att ändra på det. Många tolkar detta ansvar som att de ska erbjuda andra aktiviteter och på så sätt lära barn att tycka om sport och annan rörelse. Det är förstås en väg. En bra väg. Men om den vägen innebär att man är rädd (och därför undviker) att använda de digitala verktygen i skolans och fritidshemmets undervisning, blir det fel.

I läroplanen som styr arbetet i skola, förskoleklass och fritidshem kan vi läsa att vi ska låta eleverna lära sig att hantera modern teknik samt dagens stora informationsflöde. Och så vara källkritiska. Dessa ting hör obönhörligen ihop med internet och digital teknik. Lägger vi till elevens inflytande och delaktighet samt att läraren ska erbjuda olika arbetsformer och arbetssätt, så finns det ingen återvändo. IKT, MIK, IT eller vad man nu väljer att kalla det, ska finnas i undervisningen. Punkt slut.

Så… Hur kan vi bidra till att elevernas rörelseaktiviteter inte minskar när det ska delas ut ipads och datorer och elevernas egna mobiler ska involveras i undervisningen?

Jag behöver bara titta på mig själv: Jag är som gjord för att sitta i en soffa: Jag gillar att lata mig; jag tycker om att småäta – det går bra med både sötsaker och snacks; jag njuter gärna en film; en bok; ett klassiskt musikstycke eller en halvtimme på sociala medier. Dessutom ogillar jag att sporta. Den perfekta soffpotatisen, således! Och med en perfekt matchning för de digitala verktygen – för dem gillar jag! Spel är kul! Sociala medier är kul! Det finns hundra miljoner bra tips för både arbete och fritid! Jag kan skriva därpå, vilket är kul och kan göras från soffan! Jag kan vara kreativ med foton och jag kan teckna med digitala verktyg. Och jag kan söka på allt jag kommer på att jag är intresserad av. Från soffan. Julgardiner, influensa, recept, reservdelar, väder, resmål… Det skulle vara lätt att hamna i soffan och inte komma ur. Om inte…

… digitala verktyg. Jo, det är de digitala verktygen som fått mig att röra mig så mycket som jag ändå gör. Idag – en perfekt dag för mys, eller hur!? – har jag cyklat drygt 22 km. I fredags cyklade jag drygt 17 km. Jag slänger mig helt enkelt på cykeln för att erövra virtuella zoner. Dessa zoner kan andra erövra tillbaka från mig och det är en ständigt pågående kamp om zonerna. Jag cyklar och cyklar. Jag spelar ett mobilspel: Turfgame.

När andan faller på letar jag och mannen – ibland hela familjen – dolda skatter i naturen. Då vandrar vi, ofta långt, och använder våra mobiler – ja, mobilspel igen – Geocaching. Apparna får oss att röra på oss. De triggar igång önskan att levla, bli bättre än motspelarna och att få belöning. Tänk om den sortens aktivitet kunde anses lika bra som att gå till gymmet, spela fotboll eller dansa. För alla gillar ju inte idrott.

Idrottslärare, fritidspedagoger, förskollärare och grundskollärare – ta hjälp av den digitala tekniken för att öka den fysiska aktiviteten. Det är faktiskt möjligt! Jag är ett levande exempel!

Dela till en lärare eller en förälder med fysiskt inaktiva barn! Eller gör slag i saken själv, om du hellre spelar spel än idrottar! Här är länkarna till apparna i appstore. Finns varianter på andra plattformar än Apples, också!

Geocachingimage
https://appsto.re/se/hr0Ar.i

Turfimage
https://appsto.re/se/5EK1M.i

Ps. Denna veckas cykling: nästan tio mil. Förra veckans: 2,5 mil. Förrförra: över sju mil. Och då har jag ändå varit bortrest varje vecka. I somras cyklade jag i snitt 10 mil i veckan, juni, juli, augusti. En halv förmiddag var jag regionmästare 😜


 

beskuren2