Snygga och användbara QR-koder

Jag har skrivit om QR-koder tidigare, och jag har sedan dess arbetat med det lite på fritids och alldeles nyss lärt mig hur man kan göra QR-kod ännu roligare. Att göra någon sugen på att scanna en kod – hur gör man det? Kanske kan QR-koden se lite kul ut!? Sist i inlägget visar jag hur otroligt användbar QR-kod kan vara i pedagogisk verksamhet. Testa!

Här har du ett par kul hemsidor att göra snygg kod på:

qr-till-qrsida1

Scanna koden här intill och du hamnar på en sida där du kan designa koden lite som du vill! (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

Du kan ändra färg, mönster, ögonform mm.

 

 

qr-till-qrsida2

Scanna koden här intill för att ramla in på en sida för annorlunda koddesign! (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

Du kan fixa en gräsmatta och andra snygga ”lookar”.

 

 

Scanna koden här intill och hitta en bra app i appstore. (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

qr-larande-p

Du kan göra bild-qr-koder – som den här med min logga för Lärande Perspektiv. Scannar man min QR-kod hamnar man på min blogg.

 

Scanna denna om du vill ha en bra gratisapp som kan göra enkla och helt vanliga QR-koder och som dessutom är bra till själva scanningsmomentet. (Klicka på bilden om du inte kan/vill scanna)

 

 

Hur kan QR-koden vara användbar då?

  • Tänk dig att du vill instruera eleverna – ett sätt att räkna; teckna; pyssla; plantera; skriva en imagerecension… Det räcker att du instruerar en gång – filma in dig helt enkelt 🙂 Här har du ett jättefint exempel på en elev som instruerar sina kamrater. Därefter kan det på pysselbordet ligga material – papper i detta fall; på anslagstavlan sitter QR-koden till instruktionsfilmen – och vips kan du ägna dig åt elever som behöver extra stöd eller helt enkelt en stund med en vuxen – instruktionen sköter sig själv! imageKlickar du på bilden här eller scannar på koden, så kommer du till filmen på youtube. Så kan alltså eleven också göra, med en kod du satt på anslagstavlan.
  • Värdegrundsarbetet kan få en extra skjuts med hjälp av små QR-koder med positiva uppmaningar, som sitter här och där.

qr-varde-1

 

 

qr-varde-3

 

 

 

 

qr-varde-4

 

qr-varde-2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • I tamburen kan fritidshemmet sätta upp veckans QR-kod med ett veckobrev eller en film om veckan som gått.

Tack för att du orkade läsa ända hit! Vi som bloggar om pedagogik gör det i regel helt ideellt – och för dig som läser är det bara att välja och vraka: Ta hela konceptet; välja delar; strunta i alltihop eller något helt annat. Betalningen för bloggarmödan: Det är alltid roligt när någon hör av sig med tankar om inlägget! Och när någon delar vidare känns det också väldigt roligt. Ibland hör någon av sig och berättar om sin erfarenheter av att ha testat något de läst här – fantastiskt! Så läs, dela och använd!

/Ha det!

Spara

Spara

Spara

Var börjar man? Digital panik!

Många år i en digitalt satsande kommun har gjort det lättare att arbeta mot den av EU:s nyckelkompetenser som benämns ”Digital kompetens” (EU-kommissionen har listat åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande, bl.a. digital kompetens, som innefattar allt från att hantera en dator och dess programvaror till att ha en kritisk och reflekterande attityd till IT). Nyss började jag på en ny arbetsplats och i en ny kommun. Det har satsats här också, men inte lika länge. Därför är kunskapen generellt lägre och arbetsmetoderna inte inarbetade.

IMG_2294Fritidshemmet där jag nu är arbetslagsledare har ett par, tre iPads med lite spel. Och på olika fritids måste olika fokus hållas. Det är barngruppernas specifika behov som styr. Hos oss arbetar vi nu in rutiner och försöker hitta former för verksamheten som fungerar bra. Det är prio ett. Då kommer digital kompetens inte alls lika högt på listan.

Ödmjukt erkänner jag att det minsann inte ”bara är att köra igång” som jag nog trott ibland. Trots att lite panik inför allt som inte ligger överst på listan, börjar smyga sig på – jag som längtar efter att arbeta med källkritik, kamratskap på nätet och programmering, förstår jag att jag får skynda långsamt: Starta med det digitala på bildlektionerna och luska ut om barnen har behov av fördjupning på fritidstiden.

Skynda! Långsamt! 😅

Finns det två läger?

Nyfikenhet drev mig att göra detta inlägg! Kommentera gärna här eller i sociala medier där inlägget är delat. Det är spännande att höra vad du vet, tror och tycker!

Sällan är verkligheten svart eller vit. Gråskalor är väl egentligen mer rimligt att tänka sig att tankevärlden är uppbyggd av, om vi ska använda en ”färgmetafor” när vi talar om den. Kanske är jag inte ute och cyklar när jag tycker att vi oftare lutar åt ena än åt andra hållet med våra åsikter – vi kanske drar åt svart eller vitt, dvs åt mörkgrått/ljusgrått.

Svamlet jag kommer med här vill jag ska leda mot fritidshemspedagogiken. Finns det rent av två läger i den pedagogiken?

Är det ena lägret de som tänker att barnen på fritidshemmet i första hand lär och utvecklas genom lek? Lek som barnen styr och bestämmer över – när, var, hur. Lek som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten och som bearbetar den. Lek som ibland är vild och tokig, farlig rent av.
Kanske blir pedagogerna i detta läger något kritiserade för att inte ha en ordentligt planerad och strukturerad verksamhet. Så behöver det inte vara förstås. Denna verksamhet kanske arbetar i stor samklang med barnen. Pedagogerna kan rigga miljöer, pedagogik och aktivitetsförslag för att utmana barnen att ta nya kliv i sina intressen eller utanför dem, samt i sin världsuppfattning.

Är det andra lägret de som tänker att barnen på fritids i första hand lär sig genom aktiviteter, planerade av pedagoger? Aktiviteter som barnen deltar i. Aktiviteter som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten. Aktiviteter som är kontrollerade och övervakade.
Kanske blir dessa pedagoger kritiserade för att barnen inte får använda sin fritid efter egen önskan. Att det är utelek, gymnastiksalen eller ateljén vare sig barnet vill eller inte. Så behöver det inte alls vara. Kanske är verksamheten utformad med barnen i centrum; med hjälp av demokratiska processer och med möjlighet att avstå från medverkan i aktiviteter.

Jag kopplar snabbt tillbaka till gråskalan i inledningen, så att ingen tänker att det är svart och vitt. Man kan vara rätt mörkgrå här. Eller så är man ganska ljust grå i färgen. (Jag kom just på att en gråskala kanske inte är en bra illustration i en så färgsprakande verksamhet som fritidshemmets. Men nu får den metaforen jobba vidare här.) Eller så vacklar man – inte negativt menat – någonstans i det mellangrå fältet. Det går förstås att hävda att man arbetar med en mix av dessa två. Här gör jag ingen värdering av tankesätten och verksamhetsidén. Jag vill bara förmedla den känsla jag får när jag läser fritidspedagogers olika tankar och inlägg på nätet.

Hur ser det ut i litteraturen som vänder sig till studenterna? Vad säger auktoriteter i skrået? Vad säger du?

Jag gifte mig med Victoria

Jag kommer inom kort sätta upp planschen nedan som teaser för barnen på fritids – för att locka till Kul och strul med iPads – en aktivitet som lär och utvecklar barnens förmåga att hantera digitala verktyg och en komplex webbvärld. IPads på fritids kan betyda mycket. På något fritids kanske de används som spelmaskiner. På ett annat kanske som produktionsmaskiner; sökverktyg eller kameror. Det viktiga är att de digitala verktygen används med eftertanke – att det finns ett syfte och en målsättning som grundar sig i läroplanen.

I förslaget till uppdaterad läroplan, får fritidshemmet en stärkt och tydligare roll. Och när det gäller de digitala verktygen finns de med på flera olika ställen. Nu går det inte längre att frånsäga sig den sortens undervisning på fritidshemmet.

På vår avdelning lär sig eleverna programmering; de lär sig olika uttryckssätt; de arbetar med kreativa förmågor; de övar samarbete och tränar på att kritiskt granska det de möter på internet. Bara som exempel. Men de hänger inte över iPads varje dag. Det har vi kommit fram till, hos oss, att de inte har behov av.

Nästa Kul och strul kommer att vara en valbar aktivitet där de kan testa hur det är att ändra foton. Då kommer vi in på det där med att foton vi möter i media faktiskt kan vara manipulerade. Vi behöver alltså vara kritiska till det vi ser. Och så kommer vi vara grymt kreativa och ha grymt roligt!

PS. Jag vill passa på att berätta att min bild inte är så väldigt arbetad. Det hinner man nämligen inte med på en fritidspedagogs planeringstid. Men ändå!2016-04-06 18.14.38

När man VILL lära

Kanske har du kommit dit att du vet hur du ska lära dig på bästa sätt. Jag vet till exempel att jag lär mig bäst när jag har ett behov av en viss kunskap – när jag måste veta för att klara ett uppdrag; när jag måste veta för att att jag känner mig väldigt intresserad. Jag vet följaktligen att jag inte är så bra på att lära om jag inte behöver kunskapen just nu; om jag är ointresserad.

Åsa Anevik är långt ifrån ensam om detta. Engagemang och intresse är en mycket stor drivkraft hos de flesta. Oengagemang och ointresse är på samma vis faktorer i lärsituationer, som ökar risken för att du somnar, börjar prata med någon, rita eller i värsta fall störa och förstöra.

När fritidshemmen har barngrupper i den storlek som tillåter dem att utföra sitt uppdrag, finns stora förutsättningar för lärande där. ÄVEN när ämnet är ointressant. Lärprocesser där man arbetar med förmågor och inte med ämnen, passar bra på fritidshemmet. Man fokuserar på förmågor och utvecklas på olika plan.

Linn gillar inte matte. Faktiskt hatar hon matte. Men det är kul att leka affär. Och även om hon aldrig hade kommit på det själv, har hennes kompis Tea kommit på att de kan arbeta med kontokort istället för kontanter. Så när farfar kommer och hämtar Linn, står hon just och räknar ut hur mycket kunden har kvar på kontot och om det räcker till ett par liter mjölk.

När vi riggar affären på fritidshemmet tänker vi att barnen kan skapa och vara kreativa i utformningen av sina lekar. Att de kommer att få träna sig i samarbete; att ge och att ta. De kommer att pröva olika roller som ger en bra övning i att jämföra och sätta sig in i andras situation. Det blir fler tillfällen i en sådan här lek att reflektera – man analyserar, tolkar och värderar. I affären kommer barnen att träna ansvar på olika plan – att ta ansvar för sin del av leken. Att vara rädd om material och se till att det blir ordning till nästa lekgrupp. Affären kommer att ha kunder som ställer krav, kunder som är storkonsumenter och i värsta fall rånare,  och med dem kommer den kommunikativa förmågan ständigt att tränas – det kommer diskuteras; begrepp som inte hör till den direkta vardagen, kommer att användas. Kanske måste man också fundera på hur man beter sig om man behöver tillkalla polis…

På fritidshemmen tar vi sällan fram räkneuppgifter och uppmuntrar barnen att öva. Men de lär sig matte när de bakar, konstruerar och delar pizza. Vi plockar inte så ofta fram Ärtan, pärtan-boken och visar på hur bra det är att träna svenska. Men de lär sig att samtala, argumentera, förklara och lyssna, när de ska göra teater ihop. På samma vis lär sig barnen teknik, biologi, samhällskunskap och religion – genom att vi riggar möjligheten att halka in på de spåren. Och genom att de känner att de behöver kunskapen, just nu! Att de blir intresserade, på riktigt!

Förmågor är något som ”är i ropet”. Men det ”festliga” är att vi som utbildat oss för arbete i fritidshem, har med oss det från årtionden sedan. Intresset för fritidspedagogiken är ju inte så stort. Så folk vet ju inte riktigt vad som händer på fritidshemmet under ledning av fritidspedagoger. Det är väl mest barnpassning, antagligen. Så verkar de tänka. De som sätter ramarna. De som bestämmer att det ska vara så många barn i gruppen att fritidspedagogerna inte kommer att kunna utföra sitt uppdrag fullt ut.

Men nu har vi  i vår digitala tidsålder kommit till ett skede där jag tror att det kommer att bli en allt större kunskapsklyfta mellan fritidshemsbarn och hemmabarn, mellan barn som vistas i stora barngrupper och barn i små. Jag ska förklara hur jag tänker. Om vi börjar med skillnaden mellan fritidshemsbarn och hemmabarn. Vad gör barnen när de går hem? Väldigt hög procent spelar spel på digitala verktyg: Många stylar modeller och många spelar hockey. Några bygger, andra kollar på filmer. Rätt så ofta en ganska lång stund – för tiden flyger när man spelar! Vad gör barnet som gått till fritids? Det tränar ofta olika förmågor i många olika (med avsikt riggade) situationer. Ibland är det i skogen, ibland i slöjdsalen, ibland på programmeringskurs, ibland i idrottshallen… Och skillnaden mellan barn i stora och små grupper då? Ja, pedagogerna i en stor barngrupp kan vara väl så duktiga. Men när arbetet går ut på att organisation för att få plats, få transporten till matsalen att fungera och att pricka av listorna – då blir utrymmet till en pedagogisk verksamhet definitivt mindre. Och när (den ofta snålt tilltagna) planeringstiden ska mestadels handla om (återigen) organisatoriska frågor för att klara det stora trycket av barn, då blir det inte mycket tid över till planering av en verksamhet där barnen tränar förmågor och ”råkar” lära sig matte och argumentation som ”av en ren händelse”.

Fortbildning – ja, tack!

Inte blir man fullärd, inte. Och om man är det minsta engagerad i sitt arbete, kommer man ideligen att hitta kunskapsluckor som man vill fylla. Säkert är vi många som kommer med än det ena, än det andra fortbildningsförslaget till chefen. Eller? Jag har både fortbildat mig via jobbet, men i brist på gehör och/eller ekonomi hos arbetsgivaren också på egen hand. (Det är ju helt sjukt, egentligen, tycker jag! Att jag betalar pengar, använder min fritid och nyttan går till… Taadaa – Arbetsgivaren! Fast jag antar att man inte förväntas klaga eftersom ingen krävt att man ska göra det. Det är dock knepigt att om man är ambitiös och vill vara sitt bästa på arbetet, så får man 2012-11-05 13.03.08skylla sig själv. Det går egentligen inte ihop! /Slut på gnäll.) Just nu går jag en akvarellkurs på nätet (för min skull, och inte för jobbets) och ska börja en skapandekurs alldeles strax, på distans (den kursen kommer nog eleverna dra nytta av…). Det jag, de senaste åren, önskat allra mest från min arbetsgivare, är en kurs i pedagogisk dokumentation. Jag har förstått att förskolan i mångt och mycket är experter på detta, men jag har inte riktigt hittat något som är applicerbart på fritids. Jag vill nämligen inte gå en kurs och sedan själv få arbeta fram en modell som fungerar i en annan verksamhet (nämligen fritidshemmet). Det tycker jag inte att jag har tid med på jobbet. Ska jag gå en kurs vill jag att den är användbar, i stort sett direkt – valuta för tid och pengar!

Men jag känner att jag har kunskapsluckor på fler områden, framför allt gällande genus/normer och MIK – medie- och informationskunskap (alltså – det kan låta konstigt från mig, som själv är utbildare i ämnet – men jag vill ta det ett steg längre!). Teknik och programmering är en annan bit som snuddar vi MIK och som jag är fruktansvärt sugen på att lära mig mer om. Makerspace och Makey Makey är ord som snurrar runt och irriterar mig – att jag inte kan mer om det!

Ett tag hade vi rektorer som tyckte att vi borde fortbilda oss i att ta hand om stora barngrupper. Säkert skulle det varit bra, eftersom det är där vi nu är. Men det kändes som att bara vika sig för faktumet att barn skulle ösas in i grupperna utan hänsyn till barnens egna behov. Det kändes som ett accepterande – så de kurserna (om det nu någonsin funnits sådana) har jag aldrig ens tittat efter.

Vad behöver pedagogerna på dagens skolor och fritidshem? Vad säger du?

 

Här är det bästa fritidshemmet!

För att inte (alltid…) surfa på gnällvågen, ställde jag frågor om det bästa fritidshemmet, här på bloggen. Många gillade och delade och tänkte säkert en hel del på hur de tycker att det bästa fritidshemmet ska vara. Det var ett fåtal som ville dela med sig av dessa tankar – men de som så gjorde hade bra tankar!!2015-12-29 16.49.28

”Fritidshemmet – Skolans skyltfönster” – så beskrev Ann-Katrin finurligt fritidshemmets funktion gentemot exempelvis föräldrarna. Det är ganska träffsäkert, för det är ofta fritidshemmet som föräldrarna ser – kanske inte resten av verksamheten i lärcentret/skolan. För en rektor, i det fria skolvalets Sverige, är det förstås viktigt att skyltfönstret kan visa upp något att vara stolt över! Ett gott, inspirerande och värdefullt förmiddags/eftermiddags aktivitetsrelaterat fritidshem visar vårdnadshavarna att skolan satsar på sina elever, skriver Ann-Katrin. Men för barnen på fritidshemmet är inte skyltfönstret så viktigt – de är ju innanför glaset, så att säga. Ann-Katrin menar att fokus måste ligga på fritidshemmets viktiga roll i varje elevs rekreation, utveckling och lärande. Därför är grundskollärares och fritidslärares möjlighet att reflektera, planera och kompetensutvecklas lika viktig – och det märks kanske inte på alla arbetsplatser. C- uppsats/ Fritidshemmet – Skolans skyltfönster, en studie om fritidshemmets funktion och dess möjligheter till verksamhetsutveckling (Voss & White 2013).

Susanne menade på att lokalernas utformning handlar om verksamhetens behov kopplat till styrdokumenten. Hon efterlyste ett funktionsprogram, liknande det som många förskolor har. När jag klickade mig in på länken som Susanne skickade – Umeås funktionsprogram – blev jag så glad! Man har tänkt! Man har kartlagt vilka behov (och då menar jag vilka VERKLIGA behov) som finns i verksamheten. Allt ifrån platser för barnens behov av att dricka vatten; röra sig; skapa och vila, till hur avdelningarna ska kunna samverka; hur smakliga måltider ska serveras; hur utemiljön ska locka och hur personalen ska kunna genomföra samtal, planering och få vila.

”Bästa fritidshemmet: Miljön ska anpassas med olika rum för olika teman där elever kan röra sig fritt, och i varje rum ska finnas material som stimulerar deras intresse och behov – t ex rum för skapande, rörelse, lugn/läsning, byggrum, datarum, gymnastik mm. (—) Utemiljön ska vara inbjudande till olika spontana lekar, typ naturlekpark.” Så skrev Nadine och det låter som en härlig miljö för utveckling, lärande och rekreation.

Med de förutsättningar som eleverna verkligen behöver, kommer kvalitativ lek och lärande – vilket är nödvändigt för att vi ska bli vårt bästa jag – att få blomstra och alla kommer att tjäna på det! Alla! Barnen (förstås); våra verksamheter skola/fritidshem som får ett bättre klimat och fungerar bättre; framtidens arbetsmarknad som får ut tryggare och kompetentare arbetskraft…

Tack för era synpunkter och er feedback!!


					

Det perfekta fritidshemmet

Vill du vara med och tycka till?! Dela så att att fler pedagoger på fritidshem kan tycka!

Ett fritidshem kan vara inhyst i ett traditionellt klassrum, i en skola. Det kan också vara en egen lokal, kanske till och med ett eget hus. Det kan ha en gård att leka på eller 4736736086_745374851c_zockså har det inte det – man får gå iväg till en park. Några fritidshem har tillgång till andra lokaler – idrottshall, datasal, badhus, slöjdsalar mm och andra hInside My Classroomar många sådana resurser i de egna lokalerna.

Ja, fritidshem kan se lite olika ut. Och många har åsikter om hur fritids inte bör se ut. Men hur bör det se ut egentligen?? Hur ser de optimala lokalerna och den bästa utemiljön, ut? Vad finns det tillgång till? Inte om man får välja helt fritt – om jag hade alla pengar i hela världen – utan om man fick tänka lite fritt. Att man ficka anpassa lokalerna efter det verkliga fritidpedagogiska behovet.IMG_9423

Kommentera nedanför inlägget. Vad tycker du egentligen? Det har funnits ett antal pedagoger som stått inför utmaningen att vara med när en ny skola med fritidshemsdel, ska förverkligas – vad har de sagt/vad borde de ha sagt?! Ös på med åsikter! Kanske kan vi inspireras av ditt tips inför ommöbleringen, flytten eller nybyggnationen. Skriv en kommentar här. Det skulle vara kul att kunna sammanställa svaren och använda som ett nytt blogginlägg som kan inspirera den som vill tänka nytt!


 

 

beskuren2

 

”En fritidspedagog/ett fritidshem är inte ett stöd åt skolan utan ett stöd åt barnet/eleven”

Hej!

Jag lägger ut ett ”gammalt” inlägg igen. Jag kände att det var dags. Jag känner att det alltid (tyvärr) är aktuellt. Och jag tycker att det inte nog kan påpekas – jämlikhet mellan fritidshem och skola måste uppnås. Förstås är jag ett stöd för barnen att nå skolans mål. Men genom att lägga allt fokus på skolan, har de som fördelar pengarna, gjort att jag inte längre i samma utsträckning kan uppnå fritidshemmets mål. Är inte det lika viktig? Vet du vilka oerhört viktiga mål vi strävar mot med vår verksamhet? Du vill inte att dagens barn ska gå ur skolan utan den kunskapen! Du vill inte att de kan sin matte men tappat sin kreativitet. Bara som exempel…

September 2014:

Oj, vad mycket irritation jag möter hos fritidspedagoger när det gäller deras arbete i samverkan med skolan. Ibland med rätta! Jag vill ge exempel:

Från att ha känt sig – och varit! – kompetent att ta ansvar för fritidshemsverksamhet där barnet utvecklade förmågor och kunskaper, på fristående enheter, där föräldrarna lämnade occitath hämtade barnen i trygga grupper till pedagoger med god ”status” då det var tydligt att barnen utvecklades och mådde  bra – till att agera mindervärdig hjälpfröken där läraren ska bestämma vad som är rätt sätt, rätt fokus och alltid har ledningen som stöd, medan fritidspedagogen anpassat sig, varit flexibel och fått lägga mer och mer tid på skolan medan fritidshemmet fått stå tillbaka. Och i lokaler som inte främjat lek och utveckling, så som professionen föreskriver, utan ger stökiga, oroliga barngrupper som dessutom ökat över all rimlighet och fått pedagogen att framstå som opedagogisk då verksamheten bytt skepnad till förvaring. Det har gett sjunkande status och föräldrar som är kritiska mot pedagogerna istället för mot de kommunala politiker som gett det omöjliga uppdraget.

Hur skulle den förändringen kunna ske utan friktion och irritation? Ett nedköp för barn och pedagoger på fritidshemmen, men extra resurser för skolan. Få kommunala politiker har sett vad som hänt. Ointresse? Det är ju bara barn?! Och ett kvinnodominerat yrke?! Och det är ju inte skola – och är det inte skola kan man ju inte lära något?! Eller nå andra kvaliteter som gynnar personen och i förlängningen samhället?

Fritidshemmet och fritidspedagogen har ätits upp av skolan. Men det finns hopp – personer på skolinspektionen som uttalar:

”En fritidspedagog/fritidshem är inte ett stöd åt skolan utan ett stöd åt barnet/eleven.”

Ett så viktigt budskap! Uttalat av en skolinspektör i Karlstad inför rektorerna och en del politiker. Men det budskapet har inte lyckats nå ut till kommuner, skolchefer och skolledare. Och inte till lärare. Och politiker. Knappt ens till fritidspedagoger som tycks vända sig ut och in på vissa skolor, för att skoldagen ska flyta smärtfritt och för att det ska bli lugnt i klassen, snarare än utöva sin verkliga profession, fritidspedagogik, med barn som behöver olika sätt att ta in kunskap. Och sedan bedriver fritidshemsverksamhet i totalt olugn.

Kamratbedömning för pedagoger??

Det talas ganska mycket om bedömning idag. Barnen ska bedömas och betygsättas. Barnen ska utvärdera varandra; sig själva och sina arbeten. Men hur är det med oss pedagoger? Jo, om jag uppfattat det hela rätt, tar fler och fler pedagoger varandra till hjälp när de ska utveckla sin praktik.

Att bli observerad och kommenterad av en kollega är inte fel. Fritidspedagoger har jobbat i arbetslag i alla tider och är vana att utöva sitt yrke framför andra. Inga stängda dörrar här inte. Att ge feedback på andras insats och få feedback på sin egen – det är nog här utmaningen ligger.

Arbetar du på ett fritidshem där det finns en fungerande och medveten satsning på ovan nämnda? Dela gärna med dig av dina erfarenheter? Jag är väldigt intresserad!! Maila gärna matriark@live.se eller kommentera på bloggen! Det vore roligt att kunna få blogga om ett gott exempel eller två. 😊

tänker copyright

 

Idag premiärbloggar jag på bloggportalen hos fritidspedagogik.se!

asa.fritidspedagogik.se

Om du vill läsa fler bloggar från fritidspedagogik.se kommer en portal inom kort. Håll ögonen öppna!