Krönika i tidningen Grundskolan 3/2018

Vi kan kalla honom Sam; pojken som vägrade räcka upp handen för att svara i klassrummet. Pojken som inte sa något alls inför klasskamraterna på lektionerna. Inte i förskoleklassen; inte i ettan. Inte i tvåan heller.

Sam hade ett specialintresse – ett område där han kände sig säker; som han tyckte han behärskade. Skulle det området kunna vara en väg att bryta tystnaden? I skolan – nej, så blev det inte. På fritids?

Under en period arbetade jag och eleverna på fritidshemmet med ”app-presentationer”. Att få vara med och påverka app-utbudet kan vara ett sätt att känna delaktighet i något relevant. Förutom att apparna givetvis skulle vara ok ur värdegrundssynpunkt, skulle de vara utvecklande och med vilka man kunde lära sig. Att var åtta, nio år och och tolka dessa kriterier kan vara svårt. Men vi pratade mycket om dem och kriterierna blev allt lättare att förstå.

Att stå inför en grupp och framföra en egen presentation kräver ett visst mått av mod. Vår pedagogiska tanke med aktiviteten var som vanligt typiskt fritidspedagogiskt mångsidig. Grundläggande i verksamheten – elevernas intressen – men också att eleverna skulle presentera; analysera; reflektera; argumentera; utveckla kunskaper kring sitt lärande; ett digitalt arbetssätt och som sagt få inflytande och medbestämmande.

Sams specialintresse låg inom det digitala fältet. Han ville definitivt vara med och påverka innehållet på ipadsen. Han uttryckte denna önskan till mig. Skulle jag kräva att Sam höll en presentation? Sam som inte talade inför en grupp!? Och på en microsekund tog jag det beslutet. Dumt eller ej – beslutet var taget och Sam mulnade. Tills nästa dag. Då han kom med sin presentation. Och gjorde sitt premiärframförande inför en grupp. Och fick blodad tand.

”Åsa – kan verkligen barnen på andra avdelningen använda sig av iMovie?” frågade Sam mig nästa dag. ”För annars kanske jag kan hålla en kurs för dem?!”

Annonser

3D med papper

Årskurs fyra arbetar med ansiktet på olika vis. Här blev det skulpturalt med papper. Det är lärorikt att forma papper utan mallar och intressant att se hur lösningarna blir. Eleverna tog hjälp av varandras idéer och utvecklade egna mästerverk.

Färgspill

Det är lätt att prutta ut för mycket av akrylfärgen på paletten. Och med stora elevgrupper är det näst intill hopplöst att som lärare hinna pytsa ut lagom. För när eleverna förväntas arbeta självständigt med skisser och loggböcker kommer de olika fort till målningsstadiet. Så löpandebandprincipen kommer inte fungera.

Därav, återkommande, färgspill. Färg som blir över vid lektionens slut. Spola ner i avloppet är inte miljömässigt fräscht och troligtvis inte heller lagligt. Så. Vad göra?

Spara i en yoghurthink. Det står sig länge!! Oväntat länge! En kreativ bildlärare har säker oändligt med idéer för hur färgen sedan kan återanvändas i elevernas bildproduktion.

Ett annat grymt tips är evighetspaletter. Det är kanske inte ett vedertaget begrepp. Och ”evighet” är eventuellt något missvisande. Men, nåja, så här fungerar det:

Använd en gammal plastlåda med lock – när jag handlar asiatisk take-away kommer den ofta i rätt så platta lådor. Lägg en fuktad pappershandduk i botten. Lägg ett bakplåtspapper ovanpå. Prutta ut färgen på bakplåtspappret. När målningen är avslutad för dagen – förslut med locket. Nästa konstnär (eller kanske samma konstnär vid nästa lektion) kan fortsätta måla utan att prutta ut ny färg! Står sig länge! Fukta vid behov pappret igen.

Har du fler bild-tips? Hör av dig! Sharing is caring 😀

Skapa höstkänsla

Det går knappt att undvika den när man arbetar på fritidshem – HALLOWEEN! Men även om man bejakar elevernas heta monster-/spök-/pumpaönskningar finns det också plats för mer traditionell höstkänsla. Och den där sortens skapande där man kombinerar estetik och annat lärande; estetiska lärprocesser.

Den här uppgiften blir grymt snygg. Verkligen en bild att ta hem och sätta på väggen. En bonus för de därhemma!

Eleven kan med din hjälp lära sig om årstidernas växlingar. Hösten – inte bara Halloween – något händer med löven. Och lära om vattenfärgernas förmåga att underbart flyta in i varandra. Och om pastellkritans oljiga yta som stöter bort vatten. Kanske kan eleven utöka sitt ordförråd – klorofyll; vått-i-vått; årstid; macro och vad du vill fylla på med för samtal eller diskussion. Du kan göra en samarbetsövning 2 och 2, eller i alla fall träna samspel runt gemensamma färger. Som fritidspedagog har du många ess i ärmen; många möjligheter till spontana lärdomar och många vägar att välja.

Du kan också fokusera stunden på den estetiska processen. Skapa lugn. Uppleva färger, kontraster och tjusningen i färgernas oväntade explosioner i den här sortens okontrollerade målning.

Material: Temperafärger (vattenfärger), penslar, muggar, papper i A3-format (gärna av god kvalitet), pastellkritor.

Tillvägagångssätt: Rita med pastellkrita – varför inte överraska med oväntade färger – jättestora löv och ådring. Låt löven vara FÖR stora, så att de liksom inte helt får plats. Håll pappret under kranen. Använd, på det blöta pappret, starka färger och fyll i ett blad i taget. Börja med en färg i ena änden och kanske en eller två färger till, så att färgerna flyter ihop. Måla också ev bakgrund. Tänk kontraster!

Det är färdigt! Bara städningen kvar. Buckliga bilder kan läggas lite i press sedan de torkat. Uppgiften kan kompletteras med diktning och inramning.

Lycka till!

Tjejfärger?

Vi går i smågrupper till Bildverkstan och arbetar med skolans utsmyckning. Det främjar vi-känslan. Lagarbete! Och medan vi går loss med färgerna pratar vi om om det finns kill- och tjejfärger. Och om killar kan måla hjärtan och tjejer kan måla traktorer.

Vi klipper cirklar. Vi blandar fram färger och målar. Vi laminerar och hänger upp. Klart!

Läraren i fritidshemmet ska:

”planera och genomföra undervisningen så att eleverna möts och arbetar tillsammans oberoende av könstillhörighet”.

Skolans undervisning ska bidra till att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska könsmönster och hur de kan begränsa människors livsval och livsvillkor.

Staden

I staden finns hus, arbetsplatser och affärer. Det finns fåglar, bilar, träd och dammar.

I skolan finns kreativa barn. De rev och klippte husen och det andra till en gemensam bild.

Temat är staden. Vi lär om olika material och tekniker. Lagandan genomsyrar och… Var det kul? Jaaaaaa!!

Färg upp till armbågarna 😅

Jag jobbar med färglära på olika vis i alla årskurser. Årets årskurs ett kör samtidigt en kombo av viktiga element:

  • Samarbete – vi skapar som ett #lag – en viktig del i livet och en viktig del för oss på vår skola!
  • Linjer – vi tränar på att måla linjer: Långa, korta, zigzag, vågiga…
  • Symboler – vad är det? Kan man skapa symboler med linjer?
  • Former – vad är det? Hur ser en triangel ut?
  • Ytor – Något har bildats mellan våra linjer, nämligen ytor. Vi målar dem!
  • Primärfärger – vi målar röd, gul och blå i mitten.
  • Sekundärfärger – vi målar olika nyanser av grön, orange och lila genom att blanda med olika mycket av varje färg. Färgen får täcka området utanför respektive primärfärger som blandats (se bilder).

Tjugo små elever mellan sex och sju år, med penslar och paletter 😅😅😅 – men oj vad härligt skapande trots att jag står med färg upp till armbågarna när sista eleven lämnar Bildverkstan. I love it!

Snabb beskrivning:

Det är bara en stor bit spännpapper och flaskfärger. Svart till linjer och primärfärgerna till att fylla ytorna med. 

Eleverna har skapat linjerna som första steg. När det torkat målade jag en cirkel i mitten och tre linjer. På fri hand. Inte så exakt. Jag kan ju skylla på barnen om det ser lite snett och vint ut 😇

 

Fritidshemmet får stöd av Skolverket

Nu har Skolverket lagt ut stödmaterial när fritidshemmet behöver öka sin digitala kompetens. 

Du kan klicka här så tas du till sidan.

Att börja arbeta digitalt är inte svårt, om fritidshemmet har fått verktyg. Ibland är svårigheten inte större än en liten gnagande oro att man inte ”kan”. Men en början är att ta reda på hur andra gör. På Skolverkets sida kan du t ex läsa en kort artikel om mina erfarenheter.

Hör av dig om du vill veta mer! Jag kan komma ut till din arbetsplats.

Stärkande med omstarter

”Nej, men vad skulle vi skriva i första rutan?” ”Hur var det meningen att utvärderingen skulle göras?”

Vi byter en planeringsmodell mot en annan och helt plötsligt tar det längre tid. Typiskt! Planeringstid växer inte på träd. När vi kämpar med de nya formerna känner vi frustration och stress. Kanske har vi också känslan av att vi inte är så bra. Vi verkar ju inte ens fatta ordentligt.

Har du varit där? Nere i gropen – The Learn­ing Pit – som James Nottingham kallar det? Denne eminente föreläsare och författare beskriver den där kampen när det är svårt, tar emot och man misströstar som en grop man trillar ner i. Negativa känslor kan uppstå, obehag och panik. Men om man kämpar är man till slut uppe igen, stärkt och med mer kunskap. Kan man bara få syn på sitt eget lärande blir det mer begripligt och ger mer motivation till kamp: ”Jaha, vi är där nere nu igen. Vi kämpar på och hjälps åt”. Lärande kan vara tufft för elever som för vuxna. Att ta ett steg utanför sig själv och inse vad som krävs, är en stor hjälp för stora och små.
Förändringar, uppbrott, ett nytt verktyg, en ny arbetsplats eller ett nytt arbetssätt. Allt hör till det livslånga lärandet och ibland är det mödosamt. I slutänden kan vi stå starka och kanske lite stolta, med en högre kvalitet på det vi gör, och kanske nya erfarenheter i bakfickan, som ger oss bättre beredskap för nya situationer. Utmaningar är bra. De gör något bra med oss.

I alla rum där eleverna har undervisning i vår skola finns det en grop. Ibland ett fysiskt ställe dit man kan gå och deklarera ”Det är tufft nu; jag kämpar, men jag vet att jag är i gropen och håller på att ta mig ur. Kanske lite hjälp behövs.” Ibland som en affisch som eleverna själva gjort som påminnelse. Vi borde ta till oss det sättet att tänka även på fritids, med andra utmaningar som ska antas. Kanske är det elevernas ansvarstagande för fritidshemsmiljön? Eller att göra sin röst hörd bland andra på ett bra sätt?

Härligt att glassa omkring utan motstånd? Nej, du skulle inte vara den du är i dag utan kamp. Allt du gått igenom har format och stärkt dig. Och slentrian kan väl aldrig vara bra? Att ge sig på något nytt får oss lärare upp på tå och gör oss bättre.

Polletter som trillar

Under en dag på jobbet hinner man arbeta för att motverka stereotypa könsroller; verka för att den eftertänksamma får tid att svara; kämpa för att någon ska kunna se sin del av ansvaret; få förståelse från de små sexåringarna att allt inte är guld som glimmar (på nätet); jobba för att vissa ska öka sin språkförståelse och andra kunna tänka ett varv till när det gäller en vardaglig matematisk uträkning. Samt väldigt många fler saker. Och det är en del av vårt fritidspedagogiska belöningssystem att höra polletten trilla ner gång på gång på gång!