Motivation att ta nästa steg; min proximala utvecklingszon

Efter att ha jobbat ett antal år har jag nu även studerat olika högskolekurser på distans, de senaste 1,5 åren. Elevrollen från motsatt perspektiv är lärande i sig. Att få uppgifter man ogillar; att känna produktionsstress; att känna glädje över positiv respons på inlämnade uppgifter eller fundera på vad som fattades när betyget inte motsvarar ens förväntningar. För tillfället både undervisar och undervisas jag i bildämnet. Rätt häftigt, faktiskt!

Hur utvecklas eleven i ämnets olika delar? Hur utvecklas jag i ämnets olika delar? Jag sitter på kan-inte-stolen och måste ta stapplande steg mot kan-stolen; min proximala utvecklingszon. Tvingad till utveckling – ja, men med egen drivkraft! Vi kan ta svampen som exempel. Som jag tvingades rita i morse. Jag ville inte. Det kändes dödsdömt att rita av det lilla svartvita fotot i boken, på ett A4. En fjärdedel in i arbetet förstod jag att jag aldrig skulle kunna göra en svamp som såg ut som en svamp. Halvvägs in i arbetet såg jag att det inte var helkört, men att det inte skulle bli något särskilt roligt resultat. Med en fjärdedel kvar av arbetet tänkte jag att den inte skulle bli så ful som jag trott från början. Nu är jag färdig och ser att den är helt ok! Om jag tränar på att göra några sådana här arbeten kommer jag kanske att bli riktig nöjd, tillslut.

svamp2

Så är drivmedlet tvång? Ja, jag hade aldrig startat arbetet utan tvånget på mina axlar. Och efter en fjärdedels arbete skulle jag absolut gett upp om jag inte hade tvånget över mig. Men tvånget känns inte tungt att bära eftersom jag har en egen drivkraft – jag vill någonting! Skolan är ett tvång. Fritidshemmest kan vara ett tvång. Men hur får vi barn och elever att finna en egen inre drivkraft? Jag har inget svar på det. Hade jag det skulle jag nog vinna ett pris. Vi kan nämligen hjälpa vissa elever att finna (eller att inte tappa) den inre motorn, men inte andra. Och i vissa ämnen, men inte i andra. Jag kan i alla fall se att drivkraften inte är bedömning i form av betyg – jag får inte det i denna kurs, bara godkänd eller icke-godkänd. Men att jag presterat bättre än jag trott är uppmuntande. Att se att mina ansträngningar gett resultat som är användbara. Och användbarheten är väsentlig för motivationen. För matte, entreprenörsskap och läsning, t ex: Behöva splitta en gemensam pott. Behöva hitta en lösning på ett problem. Behöva läsa och förstå en beskrivning.

Så eleven måste känna användbarheten av sin kunskap. I ett annat sammanhang. Som inte är skola. Då kan motivationen vakna.

Annonser