Den bästa litteraturen

Jag väcker bloggen efter sommarsömnen. Lite försiktigt. Prövar att skriva om en av sommarens aktiviteter – läsningen. Och jag ställer en läskig fråga om böcker…

Vilken är den absolut bästa bok du läst?
Jag räds den frågan. Jag har inget svar. Jag vet inte. Jag vet knappt vilka böcker som nästan är de bästa…
När jag ställer mig framför bokhyllan har jag den inte där i alla fall. Min bokhylla är ett resultat av någon bokklubb i unga år; samlandet på Bra Böckers lexikon under en tid; bokrea-impulsköp; arv och, jovisst, även en och annan bok jag verkligen önskat.

Det finns böcker jag läst tjogtals gånger, i min bokhylla. Och sådant jag aldrig skulle komma på tanken att läsa om.
Några böcker har satt spår. Minnen, tankar, känslor.

Den bästa boken… Jag vet inte… Men jag vet vad jag tyckt mycket om!
Per-Anders Fogelströms Stad; Jonas Hassan Khemiris Ett öga rött; Ernest Hemingways Den gamle och havet; Stevensons Skattkammarön; Sjöwall Wahlöös alla kriminalare och Agatha Christie; Mobergs Utvandrar-svit; en massa barnböcker – allt ifrån Roald Dahl via Astrid Lindgren till Mark Twain; Clézios Öken; Fredrik Lindströms Världens dåligaste språk… Listan är egentligen oerhört lång!
Många har man läst! Många är glömda! Många älskade jag just då, under läsningen.

Bra böcker vet jag inte om det är, om man ser till den storartade litterära kanon som några vill att man ska vörda. Men god litteratur i den bemärkelse att jag gillar den; upplever något med den.

Vilken bok är den bästa DU läst?

20140701-213949-77989817.jpg

När man stannar

När man stannar upp
För att något oväntat händer
Man kanske blir rädd
Och stannar
Eller så blir man arg, förvånad eller orolig
Och stannar

När man stannar upp
Kan man få perspektiv
På sin tillvaro. På vad som är viktigt
Och på det som inte är det
Och man omvärderar
När man stannar

När man stannar upp
Och det blir tvärstopp
Gör det ont
Men livet snurrar ändå på
Vid sidan om mig
Och när man snurrar med igen…

… Blir inget som förut, igen