Samtidskonst i samtal om värdegrund och i ALLA ämnen

Jag vet – den är otillgänglig –  tycker många. Den där samtidskonsten – ofta menar man kanske inte konst som är endast samtida, utan postmodernistisk –  är den inte mest konstig? Lite irriterande och vad menar konstnären egentligen med sitt verk? Men jag tycker att du ska ge samtidskonsten en chans! Inte bara som galleribesökare. Utan som pedagog!

Medan vi vuxna skakar på huvudet åt installationer och performance, mottar barnen det med öppnare sinnen. (Inflikar att all samtida konst inte är ”svår”.) Samtidskonsten har en förmåga att skaka om, väcka och skapa reaktioner. Det betyder ju inte att man gillar den! Men det kan skapa en diskussion som är viktig. Den kan fylla en funktion utan att vara vacker och tilltalande.

Sara Granérs seriebilder kanske inte tilltalar alla – men jag tycker att de är så bra! Det är bilder som visar på samhällsproblem med en svart humor. Jag har arbetat med hennes bilder på fritids och vilka spännande samtal man får igång! En viss censur får visserligen förekomma när man arbetar med små barn, men man får akta sig för att censurera mer än nödvändigt. Googla Sara Granér, vetja! Jag hittade inga av hennes bilder som var fria att dela, så håll till godo med annan samtidskonst på bild, nedan.

Äldre elever vaknar ofta av samtidskonst och vill gärna säga sitt i diskussionen. Det kan vara en betydligt starkare uppstart på ett tema i t ex SO:n än en uppkopierad text eller en UR-film. (Inget om ont om UR, för allt i världen!!)

Denna text kom till p g a ett annat blogginlägg om samtidskonst, som inspirerade! http://sokungsbacka.blogspot.se/2014/10/att-anvanda-samtidskonst.html?spref=fb Läs det gärna, och läs dessutom boken som refereras i den bloggtexten!!

512px-Rauschenberg3

Robert Rauschenberg: Riding Bikes, Objektkunst, 1998, Berlin

Gammal skåpsmat – men inte för alla, ju!!

Jag kan inte fatta att jag inte delat med mig av denna favorit tidigare. Alla borde se den. Det är en tankeväckare i väldigt hög grad. Så… Ja, titta bara 😉 Och det är inte ”gammal skåpsmat”. Det är riktigt hög klass. Bevistade Sir Ken Robinsons föreläsning på BETT i London 2012. Svårt att inte bli fångad!

Barncitat

Om man ändå skrivit upp dem. Alla citat man noterat i yrket genom åren. Från barnen. Kanske även från en och annan rektor 🙂

Idag fick jag en klok reflektion från ett av barnen:

”Det är ett pulver i cigaretter som gör att det är svårt att sluta röka.

Kanske är det samma pulver i chips…”

Vi som arbetar med barn har ett av de mest fantastiska yrken som går att ha! Glöm inte det när det är motigt!

2014-05-12 19.10.48

Att lära eller att lära – det är frågan

läxor3

Ska barnen läsa läxor på fritids? Eller ska de lära sig the fritidspedagogish way?

Matematik på fritids. Om bara…

Vi hoppar långrep och räknar.

Vi bakar och mäter.

Vi handlar och handskas med pengar; dyrt, billigt, kvalitet, räcker det osv.

Vi räknar minuterarna till mellanmålet.

Spelar spel med tärningar.

Ritar mönster.

Uppskattar längder.

Klurar på omkrets.

Tar tiden på löparbanan.

Delar brödkakan i fjärdedelar och åttondelar.

Vi samtalar om nära och avlägset; om kilometer per timme och trötthet i fötter och ben.

Det finns matte i allt. Och i barnen finns lärlust. Alla möjligheter till utveckling och steg framåt med hjälp av ett fritidspedagogiskt arbetssätt. Men matematiken på fritids idag inskränker sig ofta till att personalen räknar barnen. ”Var det inte 45 barn ute?”handla copyright

Öppna dina ögon, du politiker och skolledare som fördelar pengar ur din säck. Vilka barn är det du tar ifrån, när du prioriterar den obligatoriska verksamheten framför den så kallade” frivilliga?

Vilka barn är det egentligen som allra mest behöver göra för att förstå? Som behöver springa, gå och myrstega sträckan för att begripa avstånd? Som behöver hoppa Bondtolvan för att övergå från ramsräkning till mängdinsikt? Som måste hälla vattnet från det ena måttet till det andra för att kopplingen ska bli klar?

Du tar från dem som behöver.

Denna vecka är ”Fritidspedagogernas vecka”

Initiativtagaren Matilda Åhall, lärare:

”Jag har utlyst Fritidspedagogernas vecka (—). De och deras viktiga arbete får på tok för lite uppmärksamhet i debatten om skolan. Så hjälp till att ge dem lite cred!” Länk till FB-eventet: https://www.facebook.com/events/599222860089294/

Så häng på, lyft fram och debattera fritidspedagogerna!

Pressmeddelande!!

Pressmeddelande från Skolverket igår:

”Elevgrupperna i fritidshemmen fortsätter att bli allt större och idag går det i genomsnitt mer än 40 elever i en grupp. Det är en ökning med mer än en elev per grupp sedan förra året och över tio elever sedan 2003, visar ny statistik från Skolverket.”

Alla som arbetar med barns och ungdomars utbildning vet att oro för rasten kan förstöra inlärningen. Hela lektioner kan gå till spillo om eleven inte mår bra. Det är inte längre någon som tvivlar på att allt hänger ihop; sociala relationer; utveckling; lärande; kommunikation; trivsel etc.

Så. Varför har fritidshemmen bortprioriterats? Varför har inte våra politiker sett sambandet? Kan sjunkande resultat ha en orsak i allt sämre psykisk hälsa hos barn och ungdomar? Om oro för rasten förstör inlärningen – vad skapar då oron för resterande del av dagen? För fritidshemsvistelsen? Tillsammans med 6o barn och tre, i bästa fall utbildade, pedagoger?

Carina Hall, undervisningsråd på Skolverket:

–  Det är oroande utveckling. Fritidshemmen har i uppdrag att stimulera elevernas utveckling och lärande och det kan urholkas när grupperna blir för stora. Risken är att det går ut över elevernas kunskapsutveckling.

– Ett bra fritidshem kan göra stor skillnad, i synnerhet för elever med behov av extra stöd, säger Carina Hall.

Det är inte fritidspedagogernas problem att det är en otillfredsställande situation på landets fritidshem. Det är ett stort samhällsproblem som fackförbund, politiker och skolledare måste reda i. De som har möjligheten!

lära copyright

Välkommen till Lärande perspektiv!

De senaste åren har jag till fullo förstått Lev Vygotskijs teorier om lärande genom interaktioner. Den första riktiga ögonöppnaren var Leif Strandberg. Jag har lyssnat på honom och jag har läst hans böcker. Detta fick mig framför allt att se barnens lärande med hjälp av interaktioner och ”fiffiga kompisar”. Självklart fanns redan tidigare en medvetenhet om detta; men i och med Strandbergs levande berättelser såg jag det så mycket tydligare. Och jag började använda mig mer av den kunskapen i mitt arbete. Vi började också att använda oss av sk lärgrupper, på min arbetsplats. Vi delgav varandra om vår praktik i klasser och fritidshemsverksamhet. Och vi lärde! Vi blev varandras fiffiga kompisar.2013-03-20 09.34.50copyright

Så kom den stora väckarklockan i och med min upptäckt av sociala medier. Till en början tyckte jag att det var trevligt att berätta om mina egna tankar och förehavanden, samt läsa om hur andra tänkte och gjorde. Därefter sjönk insikten ned: Dessa interaktioner gjorde mig till en bättre pedagog! Jag fortbildade ju mig genom att ge och ta! Hur lång tid kan det ta för en människa att verkligen förstå…? Lev Vygotskij hade sannerligen rätt; det är genom interaktioner vi lär!

Bloggen är därför tänkt att bidra till det kollegiala lärandet på nätet. Jag vill delge och reflektera ihop med andra. Då kommer vi att lära tillsammans! Och det är så viktigt att få syn på sitt eget lärande! Här kör jag mitt eget träningsläger för det – att få perspektiv på mitt lärande – Lärande perspektiv!