Kompisar i bildverkstan

7EA136C9-99DB-424D-B4D0-9A2D4547415F
Värdegrundsarbetet ska genomsyra skolans alla verksamheter och aktiviteter. Och visst arbetar man ständigt med den tanken närvarande. På fritidshemmet kan syftet med en aktivitet i sport; skapande; musik etc, vara samarbetet – ibland till och med överordnat sporten/pysslet/mello-temat man utövar. Men som bildlärare blir ofta värdegrunden något som mer kommer med i ens förhållningssätt än som själva syftet. I alla fall har det ofta blivit så för mig, bland alla moment (tekniker, verktyg, bildelement, analyser…) som man ska klämma in på några ynka minuter i veckan. Det är bra att då och då plocka fram värdegrunden som ett viktigt syfte med aktiviteten!

Årskurs ett skapade monster. De fick i grupper om tre, resonera sig fram till hur de ville att monstret skulle se ut; hur de skulle fördela arbetet; färgsättningen; detaljerna…

Att vara sju år kan ibland innebära  att man har en rejäl dos ego som inte alltid är så lätt att hantera. Men det måste ju tränas upp – bildverkstan får bli ett träningsläger.

Att se hur ett monster växer fram på pappret, där delar är andras påhitt som jag inte kunnat komma på själv, är dessutom mycket nyttigt för kreativiteten: Ny input; nya impulser; oväntade kombinationer när mitt och ditt möts!

Nu förgyller monstren vår skola och påminner eleverna att de fixade det tillsammans!

Annonser

Stärkande med omstarter

”Nej, men vad skulle vi skriva i första rutan?” ”Hur var det meningen att utvärderingen skulle göras?”

Vi byter en planeringsmodell mot en annan och helt plötsligt tar det längre tid. Typiskt! Planeringstid växer inte på träd. När vi kämpar med de nya formerna känner vi frustration och stress. Kanske har vi också känslan av att vi inte är så bra. Vi verkar ju inte ens fatta ordentligt.

Har du varit där? Nere i gropen – The Learn­ing Pit – som James Nottingham kallar det? Denne eminente föreläsare och författare beskriver den där kampen när det är svårt, tar emot och man misströstar som en grop man trillar ner i. Negativa känslor kan uppstå, obehag och panik. Men om man kämpar är man till slut uppe igen, stärkt och med mer kunskap. Kan man bara få syn på sitt eget lärande blir det mer begripligt och ger mer motivation till kamp: ”Jaha, vi är där nere nu igen. Vi kämpar på och hjälps åt”. Lärande kan vara tufft för elever som för vuxna. Att ta ett steg utanför sig själv och inse vad som krävs, är en stor hjälp för stora och små.
Förändringar, uppbrott, ett nytt verktyg, en ny arbetsplats eller ett nytt arbetssätt. Allt hör till det livslånga lärandet och ibland är det mödosamt. I slutänden kan vi stå starka och kanske lite stolta, med en högre kvalitet på det vi gör, och kanske nya erfarenheter i bakfickan, som ger oss bättre beredskap för nya situationer. Utmaningar är bra. De gör något bra med oss.

I alla rum där eleverna har undervisning i vår skola finns det en grop. Ibland ett fysiskt ställe dit man kan gå och deklarera ”Det är tufft nu; jag kämpar, men jag vet att jag är i gropen och håller på att ta mig ur. Kanske lite hjälp behövs.” Ibland som en affisch som eleverna själva gjort som påminnelse. Vi borde ta till oss det sättet att tänka även på fritids, med andra utmaningar som ska antas. Kanske är det elevernas ansvarstagande för fritidshemsmiljön? Eller att göra sin röst hörd bland andra på ett bra sätt?

Härligt att glassa omkring utan motstånd? Nej, du skulle inte vara den du är i dag utan kamp. Allt du gått igenom har format och stärkt dig. Och slentrian kan väl aldrig vara bra? Att ge sig på något nytt får oss lärare upp på tå och gör oss bättre.

Polletter som trillar

Under en dag på jobbet hinner man arbeta för att motverka stereotypa könsroller; verka för att den eftertänksamma får tid att svara; kämpa för att någon ska kunna se sin del av ansvaret; få förståelse från de små sexåringarna att allt inte är guld som glimmar (på nätet); jobba för att vissa ska öka sin språkförståelse och andra kunna tänka ett varv till när det gäller en vardaglig matematisk uträkning. Samt väldigt många fler saker. Och det är en del av vårt fritidspedagogiska belöningssystem att höra polletten trilla ner gång på gång på gång!

Eleverna gör mååååål!

Sista (?) temat för terminen blir elevernas eget val ”Våren”. Inflytande kallas det visst när pedagogerna inte själva bestämmer allt… 😤 Fnys – ska eleverna bestämma??! 😀

Vi pedagoger bestämde dock att vi skulle ha ett tema igen. Vi gillar tema. Riktigt mycket! Det ger lite extra för eleverna i utveckling och lärande – lite nya utmaningar, infallsvinklar och arbetssätt.

Det finns områden vi behöver fokusera extra på. Delar som kanske kommit på undantag; som eleverna önskat eller där vi identifierat ett problemområde. Vi gjorde en plan med syften och mål men med plats för elevernas syn på saken.

Och tur var väl det. Att vi gav spelrum. För eleverna ser så väl vad de kan jobba med själva! Det här är deras egna funderingar kring mål och mening när de börjar spåna kring hur de kan göra kul aktiviteter för de yngre eleverna, på utflykten.

Ledarskap

Ansvar

Samarbete/grupparbete

Lära känna och blanda åldrar

Lära känna närmiljön

HA ROLIGT!

Att reflektera över sitt lärande; kring syftet med sin egen roll och sitt agerande och att lyssna på andras idéer om lärande på fritids – det är en av många viktiga pusselbitar i både identitetsbyggande och annan utveckling.

Estetiskt?

Vi trivs när vi har en trevlig miljö runt omkring oss. Om vi som pedagoger tycker att miljön omkring eleverna är otrivsam kan vi göra något åt det. I alla fall i det lilla. Först och främst tar vi med eleverna – Kan och vill de bidra? Hur? Vad saknas? Behöver vi få in färg eller behöver vi skapa lugn?

Det tog några veckor med stora ark på golvet innan detta projekt blev färdigt. Men på påsklovet fixade vi det sista. Vi behövde färg i lokalen och ville arbeta för gemensamt ansvar för miljön. Nu är vi nöjda och trivs kanske till och med lite mer än innan. Om det är möjligt 😜.

Guldäpplen, diamanter och pärlor

Teknik, gamla lampskärmar och rum som inspirerar!

Vår fina skola i vinterskrud. Just nu pågår lovfritids innanför och utanför dessa väggar. Härliga lekdagar! Vi är bortskämda redan från början, dock. Jag vet att det bara är på lov som leken och projekten kan leva vidare till nästa dag, på många fritidshem. Hos oss får det faktiskt vara så varje dag. Vi har lokaler som tillåter det. Det är verkligen Barnens Bästa Skola som kommunens rektorer hörs säga då och då när det gäller visionen för skolkommunen.

Vi bor nu in oss i lokalerna. Det ska bli lokaler för kollaboration och ett undersökande arbetssätt. Kunskap, utveckling och lärande ska gro och spira. Nyfikenhet och upptäckarlusta ska leva!

Så nu ser vi, efter slit och släp och gott samarbete mellan alla pedagoger på skolan, att leken är mustig och rik. Vi har varvat gammalt och nytt; teknik och handens verk; inspiration och kreativitet. Miljöerna lockar nu också till språklig utveckling; till entreprenöriellt lärande och länkar ute med inne på ett härligt vis.

Tips: En mix är bra. Guldäpplen, diamanter, pärlor och paljetter för att bejaka törsten efter det vackra med både rollekar och skapande. Brädor, spillbitar och återvunnet material till kreativt skapande och konstruktion. Makerspace, teknikprylar och skärmar för experiment och kollaboration.

Lokalerna är inte verksamheten. Men tanken att de är den tredje pedagogen är verkligen inte dum. Nu ser vi det ”live”.

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Vi intar nya lokaler!

Under en termin har vi tryckt in oss i en fjärdedel av skolan för att resterande del inte var färdigbyggd. Men under julen flytttade vi in – nu är lokalerna färdiga. Möbler har kånkats och skruvats ihop; material har bytt plats; elever har bytt avdelningar; föräldrar har gått vilse och nya elever och nya lärare har flyttat in.

Oj, vad skoj! Nu återstår en hel del arbete med att ordna miljöer för lek och lärande. Det måste ske medan det vardagliga arbetet fortlöper. Det kommer ta lite tid.

Hur inreder man lokaler för kollaboration och för ett undersökande arbetssätt? För att ge förutsättningar för kunskap, utveckling och lärande? För att nyfikenheten och upptäckarlustan ska bo kvar? Nu måste vi fundera på vad lokalerna ska sända för signaler och ge för impulser. Det är inte alltid så lätt. Man skulle verkligen behöva se lite inspirationsbilder från andras lyckade exempel! Olyckligtvis hyses många andra fritidshem in mellan bänkarna i ett klassrum – men har just du en innovativ och kreativ miljö får du VÄLDIGT gärna visa upp den!!!

Paljetter i fina glas. På en silverbricka. I ett gammalt härligt slitet skåp. Med en ljusslinga. Det lilla extra pimpet har gett reaktioner bland våra elever. Ååååå… säger de. Och fingrarna måste ner och pilla. Och skaparlustan vaknar. Man får börja med det lilla!

Sjölunda skola ligger i ett vackert, naturnära område – sjö, skog, äng och åkrar finns här – men ändå i förbindelse med staden. Nu börjar arbetet med att, i samspel med eleverna och deras föräldrar, forma en modern verksamhet. Jag är en liten pusselbit bland andra – det ska bli riktigt kul och fantastiskt spännande!

 

Vad berättar min bild?

Med min bild kan jag berätta. Idag tränade vi på att illustrera en särskild tid på dagen och en tid på året – vinter. Vi repeterade vått i vått med vattenfärg och hur man sparar ut ytor. En första nosning på hur man gör skuggor, fick vi också – både självskugga och slagskugga.

Att måla björkar på det här viset är gjort många gånger – Av elever, lärare och konstnärer. Det är uppenbart varför: Det blir underbart!

Har du frågor får du gärna höra av dig!

Färglära och samarbete

 

Det är grundläggande att kunna blanda färger – så oerhört praktiskt att ha i bakfickan! När jag läste på högskolan sa vår lärare att många blivande lärare kommer till sin utbildning utan denna kunskap. Men det är inte svårt att lära och ju tidigare desto bättre. Här kommer lite input hur jag arbetat med färglära i en åk 2. Det går att göra på många olika vis och vi har bara börjat ännu. På ett av alla vis.

I övningen ingick också andra bra grundkunskaper. Så här har jag delat upp det:

  • Samarbete
  • Färglära: primärfärger, sekundärfärger, varma och kalla färger
  • Linjemålning
  • Symboler, figurer

Du behöver:

  • Spännpapper
  • Flytande färg: primärfärgerna röd, blå, gul samt svart
  • Penslar
  • Paletter eller något annat att blanda på

Pass 1 Först tittar vi på linjemålning – Vad är en linje? Hur kan olika linjer se ut? Hur kan en figur målad med linjer se ut? Vad är symboler? Vad betyder det att något symboliserar? Hur många symboler med linjer, känner jag till? etc etc.

Eleverna samarbetar i grupper runt ett stort papper. Uppgiften gäller att fylla pappret med linjemålning i svart. Figurer, symboler, bokstäver och olika linjer kan finnas på pappret. För ett snyggt slutresultat rekommenderas att måla en linje runt om – en svart ram.

Pass 2 Först lär vi oss om primärfärgerna och hur man kan blanda dem för att få sekundärfärger. Därefter tränar vi i våra grupper på att blanda ihop sekundärfärger. När vi känner oss mogna målar vi alla vita ytor på de stora papperna med varma färger (på ett av de stora papperna) och med kalla färger (på ett annat).

Pass 3 Vi hann inte färdigt på pass 2. Därför passar vi på att inleda pass 3 med en repetition samt kika på våra påbörjade arbeten. När eleverna tittar på sina stora ark blir det plötsligt väldigt tydligt hur varma de varma färgerna är, och hur kalla de kalla färgerna är. Det blir också väldigt tydligt vad som blivit fel. Vi ser misstagen som lärdomar och funderar hur vi ska tänka fortsättningsvis. Ska vi behålla felen som snygga avvikande fält eller ska vi måla över? Fina och bra diskussioner om hur man klarat samarbetet och hur man ytterligare kan förbättra, kom upp.

De färdiga alstren blev mäktigt fina och får nu förgylla våra väggar. Det skapar också en förförståelse för andra elever som tittar på de stora planscherna och funderar på vad som skiljer dem åt. Förutom att eleverna som gjort dem är grymt stolta.

Läs mer

Sparade byggen och konstverk på tork

På Flöjten kunde våra byggprojekt ta tid. Våra nymålade konstverk kunde ligga kvar på bordet om de inte torkat när vi skulle gå hem. Och om tågbanan var extra rolig och tagit timmar av konstruktivt samarbete, kunde den få sprida ut sig på heeeeela golvet. Året var 1990. Jag hade nyss gått ur gymnasiet och mötte min första fritidshemsgrupp. 15 barn och tre personal. Vilken härlig miljö för utveckling och lärande barnen hade. Man kände verkligen alla barn ordentligt. Man såg varje barns behov!

Sen kom många års förtvinande av fritidshemmet. Under mina utbildningsår förändrades fritidshemmet. Med min nya utbildning i ryggsäcken klev jag ut på en annan arena än jag utbildats för. Skolan hade börjat äta upp fritidshemmet genom flytten in i dess lokaler. Fortfarande idag får inte grundskollärare och lärare i fritidshem, på många utbildningsorter, utbildning i vad samverkan mellan skola och fritidshem är. Nya lärare i fritidshem blir chockade av att möta grundskollärare som förväntar sig att bli assisterade av fritids. Möten kretsar runt hur eleverna ska nå skolans kunskapskrav. Hur man ska få skolans dag att flyta. Så ser mångas verklighet ut. Om man ens har gemensamma möten…

I veckan kom funderingen upp om vi inte på fritids ska ha mentorselever, som läraren i skolan har. Det underlättar i kontakt med föräldrar mm. Jag tittar på min vardag. Som också är många andra pedagogers vardag. Jag möter, under några timmar, alla skolans elever på fritids. Vissa dagar träffar jag inte de äldre eleverna mer än med ett ”Hej” och vissa dagar är det bara dem jag möter. Hur väl kan man känna eleverna då? Hur kan man anpassa verksamheten för individen då?

Lyckligt lottad som jag är, har ”min egen” arbetsplats gett plats för fritids. Vi lämnar teckningar på tork. Vi låter byggen leva till nästa dag. Vi pratar även om fritidshemmets flyt på våra möten. Och efter nyår kommer våra barngrupper att delas och minskas eftersom våra lokaler då står färdiga. Mycket handlar idag om ledarskapet – en rektor som värnar fritidshemmet. Varför ska det bero på enskilda rektorer? Varför har inte alla barn rätt till ett prioriterat fritidshem???