En likvärdig skola/fritidshem?

Vi har sakta men säkert tillsammans arbetat för att göra en positiv förändring på fritids. Och det har varit framgångsrikt! Vi arbetade fram strukturer och införde rutiner – som vi ändrade några gånger tills vi hittade rätt – och som gjorde att vardagen blev mer harmonisk. Olika elevgrupper behöver olika verksamhet – vår elevgrupp blev tydligt mer välmående av de nya strukturerna. Också personalen behövde bättre förutsättningar att utföra sitt arbete. Vi införde:

  • Tydliga rutiner vid skoldagens slut
  • Rutiner för mellanmål
  • Rutiner för städning
  • Planerade dagliga aktiviteter att välja eller avstå ifrån
  • Tydlig elevdemokrati genom fritidsråd som gör skillnad
  • Pedagogiska möten för personalen varje vecka, för att utvärdera och förbättra verksamheten, läsa in sig på styrdokument och planera för aktiviteter etc
  • Ställtid för att orka hela dagen

Efter många år i en annan verksamhet ser jag många av punkterna som självklara. Men på andra håll kan det vara en utmaning att komma dithän. En av de saker jag lärt mig under det sista året är att förutsättningarna i vårt land kan skilja. Mycket. Det är nyttigt att röra på sig och se nytt. Olika kommuner; ekonomi; prioriteringar; gruppsammansättningar – vad är egentligen oddsen för en likvärdig skola/fritidshem?

Det finns alltid saker att arbeta vidare med. En utmaning just nu är att arbeta fram en god rastverksamhet. Idag finns det ingen. På måndag finns det. Med små steg i taget kommer vi säkert bli framgångsrika där med! Heja vårt fritids!

Annonser

Min hand, min hjärna, min iPad

Som om vi inte visste!? Det är klart vi redan vet! Att vi lär med kroppen och rörelser. Vi hoppar, leker och skapar oss till både kunskap och förtrogenhet. I sista numret av Pedagogiska Magasinet läser vi om handen. Handen som håller i pennan och raspet mot pappret och rörelsen i handleden. Vi läser om hur våra händers verk utvecklat våra hjärnor över tid. Från tiden med arbete vid lägerelden, som gjort oss smartare som kollektiv, men också nu – vi lär in mer och bättre med rörelse.

Nu stärks skrivningarna för oss i skolans värld. Det blir tydligare att vi ska se till att eleverna erhåller digital kompetens. Och specifikt på fritidshemmet finns nu formulerat att eleverna ska tillägna sig kunskaper om t ex digital kommunikation och skapande. Och pedagoger suckar ute i skolor och fritidshem. Fritidspedagoger säger – barnen behöver hoppa och leka. Rörelse ger utveckling.

De har rätt! Det är klart att vi inte nu plötsligt ska sluta hoppa, rita och skriva oss till utveckling. Men inte utesluter det ena det andra? Om vi vet att vi blir friskare av morötter, slutar vi väl inte att äta broccoli? Och om vi märker att korsord gör oss smartare, blir väl korsordslösandet inte det enda vi gör?

Meningfull verksamhet är elevnära verksamhet. Och det digitala är en sådan bit. Rörelse och digital imageteknik behöver inte spela ut varandra. En varierad dag ger gott lärande! Ömsom fysisk aktivitet. Ömsom intellektuell aktivitet. Ibland både och! Kanske geocaching?! Rörelse; upplevelse; ämneskunskap; kreativitet och digitala verktyg. Allt i ett!

Den 1 juli träder de nya skrivningarna i kraft. Gör dig redo! 😃

Att leva upp till alla krav – Jobbstress?

På ett fritidshem med 70 närvarande barn – det är ganska vanligt idag, men det finns avdelningar med fler och färre barn – kan det med lite tur finnas 4 pedagoger. Då har de tur, för det finns många exempel där det inte finns utbildade pedagoger alls och exempel på ännu sämre personaltäthet. Den som befunnit sig i en sådan miljö, vet att en (1) pedagog går åt till att räkna barn – att försöka hålla koll på att de befinner sig i säkerhet. Minst en (1) pedagog går åt till att följa ett antal barns förehavanden, helst med ett avstånd på högst två steg. (Men det funkar ju rätt dåligt om det gäller mer än ett barn.) Dessa barn har ofta extra resurser under skoltid, men förväntas klara sig i sociala sammanhang på fritids. Det gäller ofta extra impulsstyrda barn. En (1) personal tar emot föräldrar och telefonsamtal, samt försöker hålla reda på de många barn som ska skickas till blockflöjt, hem, till mormor eller fotbollsträningen, diverse olika tider under eftermiddagen. Det blir ganska många sådana kontakter och tider i en barngrupp på 70. Då har vi kvar en (1) pedagog. På 70 barn.image

En pedagog som ska bedriva en verksamhet som lever upp till styrdokumentens krav. 70 barn som har rätt att lära känna närmiljön och dess kulturaktiviteter. 70 barn som alla har rätt att mötas där de står just nu – med sina individuella behov. Denna pedagog bör göra observationer; bör reflektera med barnen om deras utveckling och lärande; bör ställa följdfrågor och läsa högt ur böcker. Barnen ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska det de möter på internet, under sin fritidshemstid. Och träna på att samspela, lösa konflikter och fråga om man får vara med. Och de ska få möjlighet att fördjupa sina intressen och utvecklas entreprenöriellt. Musik och kreativt skapande; teater, idrott och hälsosamt leverne; språklig utveckling, bakning, hopprep; integration; biologi; teknik och samtal och filosofiska funderingar och empati och tusen andra saker. Hårda pix för den fjärde pedagogen. Som kanske finns. Om man har tur. Och då får vi hoppas att den pedagogen inte måste trösta någon som ramlat. För då är barnen utlämnade till varandra – till kamratuppfostran, t ex.
Det finns egentligen bara en arena för det traditionella lärandet (och då syftar jag på den ursprungliga sortens lärandet – den egna drivkraftens och nyfikenhetens lärande) i skolans regi – fritidshemmet. Och fritids har monterats ner. Det märks. Mindre omsorg och att inte bli sedd – att inte få lära och utvecklas som individ – det ger sämre förutsättningar för både kunskapsutveckling och socialt beteende. Dvs sämre skolresultat och fler missanpassade unga. Men ändå glöms fritidshemmen bort i debatten om skolan. Hela tiden!
Att satsa på barns fritid betalar sig. Såg du på Gympaläraren, på SVT? Unga som blev sedda. Som började le, leka och må bra. Och som höjde sina betyg. Investera och skörda vinster. Hallå!? Politikerna?!

Jag gifte mig med Victoria

Jag kommer inom kort sätta upp planschen nedan som teaser för barnen på fritids – för att locka till Kul och strul med iPads – en aktivitet som lär och utvecklar barnens förmåga att hantera digitala verktyg och en komplex webbvärld. IPads på fritids kan betyda mycket. På något fritids kanske de används som spelmaskiner. På ett annat kanske som produktionsmaskiner; sökverktyg eller kameror. Det viktiga är att de digitala verktygen används med eftertanke – att det finns ett syfte och en målsättning som grundar sig i läroplanen.

I förslaget till uppdaterad läroplan, får fritidshemmet en stärkt och tydligare roll. Och när det gäller de digitala verktygen finns de med på flera olika ställen. Nu går det inte längre att frånsäga sig den sortens undervisning på fritidshemmet.

På vår avdelning lär sig eleverna programmering; de lär sig olika uttryckssätt; de arbetar med kreativa förmågor; de övar samarbete och tränar på att kritiskt granska det de möter på internet. Bara som exempel. Men de hänger inte över iPads varje dag. Det har vi kommit fram till, hos oss, att de inte har behov av.

Nästa Kul och strul kommer att vara en valbar aktivitet där de kan testa hur det är att ändra foton. Då kommer vi in på det där med att foton vi möter i media faktiskt kan vara manipulerade. Vi behöver alltså vara kritiska till det vi ser. Och så kommer vi vara grymt kreativa och ha grymt roligt!

PS. Jag vill passa på att berätta att min bild inte är så väldigt arbetad. Det hinner man nämligen inte med på en fritidspedagogs planeringstid. Men ändå!2016-04-06 18.14.38

Här är det bästa fritidshemmet!

För att inte (alltid…) surfa på gnällvågen, ställde jag frågor om det bästa fritidshemmet, här på bloggen. Många gillade och delade och tänkte säkert en hel del på hur de tycker att det bästa fritidshemmet ska vara. Det var ett fåtal som ville dela med sig av dessa tankar – men de som så gjorde hade bra tankar!!2015-12-29 16.49.28

”Fritidshemmet – Skolans skyltfönster” – så beskrev Ann-Katrin finurligt fritidshemmets funktion gentemot exempelvis föräldrarna. Det är ganska träffsäkert, för det är ofta fritidshemmet som föräldrarna ser – kanske inte resten av verksamheten i lärcentret/skolan. För en rektor, i det fria skolvalets Sverige, är det förstås viktigt att skyltfönstret kan visa upp något att vara stolt över! Ett gott, inspirerande och värdefullt förmiddags/eftermiddags aktivitetsrelaterat fritidshem visar vårdnadshavarna att skolan satsar på sina elever, skriver Ann-Katrin. Men för barnen på fritidshemmet är inte skyltfönstret så viktigt – de är ju innanför glaset, så att säga. Ann-Katrin menar att fokus måste ligga på fritidshemmets viktiga roll i varje elevs rekreation, utveckling och lärande. Därför är grundskollärares och fritidslärares möjlighet att reflektera, planera och kompetensutvecklas lika viktig – och det märks kanske inte på alla arbetsplatser. C- uppsats/ Fritidshemmet – Skolans skyltfönster, en studie om fritidshemmets funktion och dess möjligheter till verksamhetsutveckling (Voss & White 2013).

Susanne menade på att lokalernas utformning handlar om verksamhetens behov kopplat till styrdokumenten. Hon efterlyste ett funktionsprogram, liknande det som många förskolor har. När jag klickade mig in på länken som Susanne skickade – Umeås funktionsprogram – blev jag så glad! Man har tänkt! Man har kartlagt vilka behov (och då menar jag vilka VERKLIGA behov) som finns i verksamheten. Allt ifrån platser för barnens behov av att dricka vatten; röra sig; skapa och vila, till hur avdelningarna ska kunna samverka; hur smakliga måltider ska serveras; hur utemiljön ska locka och hur personalen ska kunna genomföra samtal, planering och få vila.

”Bästa fritidshemmet: Miljön ska anpassas med olika rum för olika teman där elever kan röra sig fritt, och i varje rum ska finnas material som stimulerar deras intresse och behov – t ex rum för skapande, rörelse, lugn/läsning, byggrum, datarum, gymnastik mm. (—) Utemiljön ska vara inbjudande till olika spontana lekar, typ naturlekpark.” Så skrev Nadine och det låter som en härlig miljö för utveckling, lärande och rekreation.

Med de förutsättningar som eleverna verkligen behöver, kommer kvalitativ lek och lärande – vilket är nödvändigt för att vi ska bli vårt bästa jag – att få blomstra och alla kommer att tjäna på det! Alla! Barnen (förstås); våra verksamheter skola/fritidshem som får ett bättre klimat och fungerar bättre; framtidens arbetsmarknad som får ut tryggare och kompetentare arbetskraft…

Tack för era synpunkter och er feedback!!


					

”En fritidspedagog/ett fritidshem är inte ett stöd åt skolan utan ett stöd åt barnet/eleven”

Hej!

Jag lägger ut ett ”gammalt” inlägg igen. Jag kände att det var dags. Jag känner att det alltid (tyvärr) är aktuellt. Och jag tycker att det inte nog kan påpekas – jämlikhet mellan fritidshem och skola måste uppnås. Förstås är jag ett stöd för barnen att nå skolans mål. Men genom att lägga allt fokus på skolan, har de som fördelar pengarna, gjort att jag inte längre i samma utsträckning kan uppnå fritidshemmets mål. Är inte det lika viktig? Vet du vilka oerhört viktiga mål vi strävar mot med vår verksamhet? Du vill inte att dagens barn ska gå ur skolan utan den kunskapen! Du vill inte att de kan sin matte men tappat sin kreativitet. Bara som exempel…

September 2014:

Oj, vad mycket irritation jag möter hos fritidspedagoger när det gäller deras arbete i samverkan med skolan. Ibland med rätta! Jag vill ge exempel:

Från att ha känt sig – och varit! – kompetent att ta ansvar för fritidshemsverksamhet där barnet utvecklade förmågor och kunskaper, på fristående enheter, där föräldrarna lämnade occitath hämtade barnen i trygga grupper till pedagoger med god ”status” då det var tydligt att barnen utvecklades och mådde  bra – till att agera mindervärdig hjälpfröken där läraren ska bestämma vad som är rätt sätt, rätt fokus och alltid har ledningen som stöd, medan fritidspedagogen anpassat sig, varit flexibel och fått lägga mer och mer tid på skolan medan fritidshemmet fått stå tillbaka. Och i lokaler som inte främjat lek och utveckling, så som professionen föreskriver, utan ger stökiga, oroliga barngrupper som dessutom ökat över all rimlighet och fått pedagogen att framstå som opedagogisk då verksamheten bytt skepnad till förvaring. Det har gett sjunkande status och föräldrar som är kritiska mot pedagogerna istället för mot de kommunala politiker som gett det omöjliga uppdraget.

Hur skulle den förändringen kunna ske utan friktion och irritation? Ett nedköp för barn och pedagoger på fritidshemmen, men extra resurser för skolan. Få kommunala politiker har sett vad som hänt. Ointresse? Det är ju bara barn?! Och ett kvinnodominerat yrke?! Och det är ju inte skola – och är det inte skola kan man ju inte lära något?! Eller nå andra kvaliteter som gynnar personen och i förlängningen samhället?

Fritidshemmet och fritidspedagogen har ätits upp av skolan. Men det finns hopp – personer på skolinspektionen som uttalar:

”En fritidspedagog/fritidshem är inte ett stöd åt skolan utan ett stöd åt barnet/eleven.”

Ett så viktigt budskap! Uttalat av en skolinspektör i Karlstad inför rektorerna och en del politiker. Men det budskapet har inte lyckats nå ut till kommuner, skolchefer och skolledare. Och inte till lärare. Och politiker. Knappt ens till fritidspedagoger som tycks vända sig ut och in på vissa skolor, för att skoldagen ska flyta smärtfritt och för att det ska bli lugnt i klassen, snarare än utöva sin verkliga profession, fritidspedagogik, med barn som behöver olika sätt att ta in kunskap. Och sedan bedriver fritidshemsverksamhet i totalt olugn.

”Vi håller inte på med sånt på fritids!”

Minecraft är ett kreativt och spännande sätt att leka och skapa på ipad. Men när jag ställde en fråga om ett problem i samband med online-spel, fick jag följande svar på Facebook av personal på fritidshem: ”Vi håller inte på med sånt på fritids!” Trådsvararen fick medhåll från en del andra pedagoger. Men jag ställer frågan – Är det då barnkulturen som fritidshemmen bör avskärma sig från? Eller är det kunskapen om hur man hanterar internet, som vi bör hålla borta från barnen?

Det är inte första gången jag får negativa svar om just det digitala, från pedagoger på FB. ”Barnen kan väl vara ute och leka i stället!” ”Spela gör de så mycket ändå!”

Men om ditt uppdrag, som pedagog, i Lgr 11 beskrivs i ord som Lära sig att hantera modern teknik – kan man verkligen avsäga sig det digitala på fritids då? Och när det står att vi aktivt och medvetet ska påverka och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dem komma till uttryck i praktisk vardaglig handling – hur kan vi säga att elevernas vardag inte omfattar den digitala världen? Och inte har vi väl glömt att det i läroplanen står att eleverna ska ha ett reellt inflytande över arbetssätt och innehåll – tror vi på allvar att dagens elever säger ”Nej, tack vi vill inte komplettera med digitala verktyg”? Finns det möjligen inte en vits med att visa eleven på alternativa sätt att använda modern teknik? Eller är det bara det de lär sig tillsammans med kamraterna, i hemmen, som är viktigt att kunna om dagens arbetsredskap?skap pers

Här utvecklas barnen intellektuellt och praktiskt helt outstanding!!

Den verksamhet som Skolverket och Skollagen föreskriver ska bedrivas på fritidshemmet är helt outstanding för ett barn! Förutom att barnen får leka – med pedagogisk personal som kan stötta om det är svårt på olika vis, kommer barnen att utvecklas intellektuellt och praktiskt.

Pedagogerna kommer i vardagens samtal använda ett språk som både utmanar och förklarar. De kommer att bredda barnets allmänbildning genom berättelser, böcker och diskussion. I konflikter som uppstår mellan barnen, kommer pedagogerna att stötta och uppmuntra barnens egen förmåga till att ta ansvar för en lösning, och visa på modeller som kan användas. Aktiviteter som vidgar vyerna kommer att planeras. Val som väcker nyfikenhet på ett fördjupat lärande, kommer att erbjudas. Det kommer rimmas och räknas; tränas turtagning och respekt. Rörelse och hälsa kommer att gå som en röd tråd i verksamheten varje dag, och barnen kommer att rustas för att möta en digitaliserad och komplex värld. Pedagogerna kommer att aktivt arbeta för miljömedvetenhet; för demokratisk förståelse; för glädje och gemenskap; för förmågan till eget initiativ och handlingskraft för tiden som kommer, när man slutat på fritidshemmet.

Du kommer inte vilja välja bort fritids för ditt barn, även om du skulle kunna pussla ihop det med mor- och farföräldrar, barnvakt och arbete hemifrån.

Så kommer det se ut på fritidshemmen! När de väl fått de resurser – lokaler, personal och barngruppsstorlekar som är anpassade efter just den sortens verksamhet – som det är tänkt. Några fritidshem har det så. Men många har det inte alls så. Och ändå sägs det att man ska satsa på barnen…

 

Skolan + fritidshemmet = sant

Det ska inte finnas en motsättning – Med barnens bästa för ögonen ska två verksamheter samverka för att ge barnet en optimal dag av upplevelser, utveckling och lärande. Av egen nyfikenhet som får gro och bli till kunskap. Av den viktiga leken som gör ett barn helt. Och av medvetenhet om det egna ansvaret för mitt eget och andras välbefinnande. En dag där barnet inte endast är utsatt för bedömning från morgon till kväll, utan också ges utrymme för vila, skapande och äventyr där fokus inte är inlärning, utan en positiv bieffekt.

Mår inte ett barn bäst när det får ha det så?!

Så varför får det inte vara så överallt?2014-04-30 16.57.34Lärare med olika utbildning, på samma arbetsplats, som respekterar varandra; ser varandras olika kompetenser som nödvändiga i den helhet som kallas barnets ”skoldag” – Det är en viktig nyckel till framgång hos det enskilda barnet!!

 

”En fritidspedagog/ett fritidshem är inte ett stöd åt skolan utan ett stöd åt barnet/eleven”

Oj, vad mycket irritation jag möter hos fritidspedagoger när det gäller deras arbete i samverkan med skolan. Ibland med rätta! Jag vill ge exempel:

Från att ha känt sig – och varit! – kompetent att ta ansvar för fritidshemsverksamhet där barnet utvecklade förmågor och kunskaper, på fristående enheter, där föräldrarna lämnade occitath hämtade barnen i trygga grupper till pedagoger med god ”status” då det var tydligt att barnen utvecklades och mådde  bra – till att agera mindervärdig hjälpfröken där läraren ska bestämma vad som är rätt sätt, rätt fokus och alltid har ledningen som stöd, medan fritidspedagogen anpassat sig, varit flexibel och fått lägga mer och mer tid på skolan medan fritidshemmet fått stå tillbaka. Och i lokaler som inte främjat lek och utveckling, så som professionen föreskriver, utan ger stökiga, oroliga barngrupper som dessutom ökat över all rimlighet och fått pedagogen att framstå som opedagogisk då verksamheten bytt skepnad till förvaring. Det har gett sjunkande status och föräldrar som är kritiska mot pedagogerna istället för mot de kommunala politiker som gett det omöjliga uppdraget.

Hur skulle den förändringen kunna ske utan friktion och irritation? Ett nedköp för barn och pedagoger på fritidshemmen, men extra resurser för skolan. Få kommunala politiker har sett vad som hänt. Ointresse? Det är ju bara barn?! Och ett kvinnodominerat yrke?! Och det är ju inte skola – och är det inte skola kan man ju inte lära något?! Eller nå andra kvaliteter som gynnar personen och i förlängningen samhället?

Fritidshemmet och fritidspedagogen har ätits upp av skolan. Men det finns hopp – personer på skolinspektionen som uttalar:

”En fritidspedagog/fritidshem är inte ett stöd åt skolan utan ett stöd åt barnet/eleven.”

Ett så viktigt budskap! Uttalat av en skolinspektör i Karlstad inför rektorerna och en del politiker. Men det budskapet har inte lyckats nå ut till kommuner, skolchefer och skolledare. Och inte till lärare. Och politiker. Knappt ens till fritidspedagoger som tycks vända sig ut och in på vissa skolor, för att skoldagen ska flyta smärtfritt och för att det ska bli lugnt i klassen, snarare än utöva sin verkliga profession, fritidspedagogik, med barn som behöver olika sätt att ta in kunskap. Och sedan bedriver fritidshemsverksamhet i totalt olugn.