Om framtidstro

Jag har väntat på att ett nytt inlägg ska skrivas på min blogg (jo, ja, det är ju jag själv som måste göra inläggen. Men när de skrivits har de mer bara blivit till. Utan ansträngning. Nu har väldigt få skrivits under sista läsåret.) Så första semesterdagen. I sol. Med några mil på cykel gjorda och tvätten tömd i tvättkorgen. Då kommer det där inlägget.

Om framtidstro.

Jag har aldrig gått in i ett nytt projekt eller skede utan tron på att det blir bra. Det är en förutsättning för att det ska kunna bli bra. Ibland blir det ändå inte bra. Pga mig själv. Eller yttre förutsättningar man inte rår på. När det gäller våra arbeten inom sektorn skola/barnomsorg har huvudmannen fruktansvärt stort inflytande över vår/elevernas vardag.

Om huvudmannen inte visat engagemang för din verksamhet. Och inte bryr sig om ditt påkallande av uppmärksamhet – ja, då är det dags att visa det. (Huvudman för skola/fritidshem är oftast kommunen). Genom att lärare flyr kommuner där huvudmannen inte tar sitt ansvar, tvingas de kanske att göra det. 

Tyvärr tappar kommuner medarbetare om de inte visar att verksamheterna är viktiga. Om de inte ger respons. Om de inte visar att de har en plan och satsar framåt. För idag kan man välja. En annan kommun. Och om få utbildade väljer en viss kommun, blir kommunen inte attraktiv för nästa rekrytering heller. Och hamnar i en negativ spiral.

Framtidstro skapas av att du, kanske i horisonten, ser att dåliga förutsättningar håller på att vändas; att en ny strategi vänder vindar; att positiva krafter stoppar färden mot fallet och börjar vända skutan. Eller så hoppar du på ett skepp som valt en annan väg

Framtidstro är viktig. Och om man tappar den måste man leta upp den. Jag hoppas att jag har hittat den. Det känns så inför nya läsåret.

Annonser

Älg

Men stilla! En luden panna bräcker

de spröda kvistarnas nät och sträcker

förtorkade stubbar till markens ljung.

Det är älgen. Väldig och tung

som en mastodont han släcker

sin törst i kärret och skådar

med vilda ögon i bergets vägg,

och vattnet skvalar i silverstrålar

ur flåsande mule och raggigt skägg.

Heidenstam ”Tiveden”

älg

Foto: Daniel Julia Lundgren

Lite nationalromantik, kanske. Men dikt och natur hör ihop på något sätt, tycker jag! Och jag tycker om tanken på att vi håller vårt kulturarv vid liv, endast genom att bruka det. Så det gör jag. Recitera dikten för dig själv 😉 Det är något visst med ett uppläst verk!

Mina pojkrumshistorier

Som barn, på 70-80-talet, lekte jag äventyr. Jag flög fram över klippor med långa språng. Jag levde i klätterträdet. Cykeln användes flitigt. Skogen och gärdet kände jag som min egen ficka. Jag klängde runt på vår båt, i fantasin var jag ombord på ett sjörövarskepp. Öarna var förstås öde och jag var strandsatt i åratal.

Gissa om det livet gjorde mig gott?! Min kropp var stark och frisk. Min hjärna utvecklades av alla historier som skapades där inne. Jag kände mig säker och oövervinnerlig – något som verkligen gjorde mig gott eftersom det inte alls var den känslan jag hade i det sociala livet i skolan (snarare tvärtom).

Jag är helt säker på att litteraturen påverkade min barndom. Skattkammarön, Biggles, Robinson Crusoe, indian- och imagemysterieböcker innehöll karaktärer som tog risker; som var modiga; som offrade sig; som var fysiskt aktiva och hårdhudade. De var mina förebilder.

Litteratur och film och säkert många andra medier, öser över oss upplevelser, påverkar och ger oss, som sagt, förebilder. Det är därför viktigt att få läsa (och/eller erfara annan media). Men det är inte bara viktigt att läsa. Vad vi läser är också viktigt. Jätteviktigt! Ovan nämnde jag böcker jag läst och påverkats av. Jag läste också annat. Men mitt JAG passade med äventyren. Vad hade hänt om jag bara läst flickböcker? Hade jag smetats på en stereotyp? Kanske. Nu blev jag istället anti-flickstereotyp. Till del, förstås. Man påverkas ju på andra sätt än av litteratur också. Jag vägrade kjol – hur klättrar man och spelar fotboll med det!? Samma med sandaletter – det satt mest Lejonskor på mina fötter. Håret var kort. Det var nämligen tråkigt att kamma och pyssla med sådant.

Äsch! Vart vill jag komma? Jo, det är ett viktigt vuxenansvar att se till att inte dela in litteraturen (eller något annat) i pojk- och flickböcker. Om jag förmedlar att de gulliga böckerna med hjärtan på och med kärlekshistorier i, är tjejiga kommer pojkarna inte våga läsa och vice versa.

Jag vill avsluta med att, för saklighetens skull, avslöja att jag också lekte med dockor. Men jag tror att jag som dockmamma hade en annan twist än vanligt. Det var väl antagligen därför som dockorna ramlade i diket när jag balanserade på strandbrinken av den brusande floden för att leta mat i vildmarken…

Vila – Arbeta – Fyll på

Det är sommar och semester. Någon gång under sommaren har du förhoppningsvis fått några veckors ledighet. Och efter en tid börjar arbetsplatsens rutiner blekna; elevernas ansikten och namn blir lite otydliga; planer inför nästa termin glöms…
Tills plötsligt insikten om att semestern lider mot sitt slut, infinner sig. Då segar sig hjärnan långsamt upp mot ytan. Men innan det…
Man vilar. Seglar eller gungar i hängmattan eller slappar på en strand. Man arbetar. Målar några fönster. Renoverar en toa eller rensar ogräs på en kolonilott. Man fyller på. Läser. Lyssnar. Lär. Kultur. Historia. Livsvisdom.
Ni vet vad poddar är? Som inspelade radioprogram som väntar på att du ska upptäcka dem, lyssna på dem, väntar de på nätet. De kan roa och oroa, som man brukar säga. De kan färska upp minnen och skänka ny kunskap. En gång spelade jag t o m in ett eget avsnitt. Lite skämmigt så här i efterhand. Men vadå?! Det var lärorikt och lite kul!
I sommar har jag fullständigt snöat in på podcasts. En särskild pod faktiskt. Historiepodden närmare bestämt. Jag har fyllt på min skrala historiekunskap med ny. Eller ja, förstås gammal, kunskap.
Vilat i växthuset = historiepodden
Arbetat med renovering = historiepodden
Lagat mat = historiepodden
Tagit ett bad = historiepodden

Marie Curie. Djingis Khan. Enigmamaskinen. Mesopotamien. Francis Bacon. Svenska befrielsekriget…
Jo, jag har fyllt på i sommar. Än så länge ca 45 timmar #histpod
Vill man lära sig, lär man sig!
image
Nu är jag sugen på att skapa pod med eleverna!!

Dag fyra och fem – skapande ute

Dag fyra, av vår lägervecka, skapades det toarullskonst. Detta arbete var betydligt mer kreativt än vi själva kunnat gissa! Inte en enda bild har jag på dessa skapelser, tyvärr, men förutom roliga figurer (man kan googla efter liknande), satte barnen igång med gigantiska projekt som med nöd och näppe hann avslutas innan hemfärden, dagen därpå. Det blev båtar och solstolar och helt andra ting som bytte skepnad allteftersom de skapades. Barnen inspirerades tydligt av att inte behövs hålla sig inom några ramar!

Dag fem var det gemensam målning för dem som inte var mitt uppe i ett toarullsprojekt. Ena gruppen målade en himmel och fyllde den med regnbågar, fåglar, humlor och annat spännande. Andra gruppen fick måla marken. Marken fylldes med sjöar, hopptorn, hus och mycket mer.

Syftet med övningen var samarbete och samhörighet. Och givetvis skapandets glädje i sig!

Summasummarum – VILKEN VECKA! Barnen har fått rekreation, vila och rörelse. Man har varit delaktig, valt själv och själv bestämt takten. Mer sånt här åt barnen!! 

  

Tredje kreativa dagen på Sjölunda

Genom att använda material från naturen, får det man skapar helt eget liv. Inget kan bli likadant. Inget är heller tillverkat i en maskin; i en fabrik och det känns bättre miljömässigt. Att reflektera tillsammans med barnen om dessa vinster, är intressant. Det blir också några polletter som trillar ner – att det faktiskt inte bara är att skapa den ena pärlplattan; plastsnodden; garnbollen eller gipsstatyn efter den andra utan att det har ett pris någonstans.

IMG_1474Här har barnen satt igång skapandet. Några samlade material och knöt mobiler. Men det blev också helt andra projekt gjorda. Sanningen att säga var inte alla arbeten i total frånvaro av tillverkade material. Men vi snålade på allt sådant som inte var från naturen! 

 Håll utkik för snart kommer sista delen av vårt skapande på Sjölunda, dvs dag 4 och 5. Följ mig på FB så får du inläggen i ditt flöde. Jag lägger också ut allt på Twitter (du hittar mig som @FrokenAsa) och mycket kommer också på Pinterest. Vi ses!

Skapande utomhus, dag 2

Att planera skapande utomhus, utan många av de bekvämligheter som vi i vanliga fall tar för givet, är lite klurigt. Minst sagt. Många barn hade valt skapande aktivitet på daglägerveckan – och det var ju väldigt roligt – men det innebar också rätt stora grupper. Det gällde att hålla tungan rätt i mun när 27 barn skulle samsas om en liten tvättbalja för handtvätt, två limpistoler och platsen i en paviljong när regnet föll.

Men ingenting är omöjligt med god hjälp av duktiga kollegor och tålmodiga barn.

Kartonger hade vi samlat länge. Och med ett gott tillskott av lite extra av samma vara, från en äkta hälft, kunde alla barn få en rejäl bit att skapa av. 


På havstema/sjötema skulle det nu skapas. Det blev sjöborrar, fiskar och räkor. Och dessutom lite annat smått och gott. Alla arbetade med stor entusiasm. 

Material: Kartong – stora, för det ska bli rejäla skapelser! Akrylfärg, penslar och paletter (plastlock). Skyddskläder och lim (för ögon, ihopfogning av kartongbitar etc). Saxar, gärna stora och kraftiga. Mattkniv, för att hjälpa barnen lite på traven. Det var minsann inte så lätt att klippa i kartong! Vi använde också tavelupphängning och snöre på baksidan. På så sätt kunde vi ordna vernissage för de andra och för varandra, redan samma eftermiddag!

Följ Lärande Perspektiv om du inte vill missa vad vi gjorde dag tre på vårt dagläger. Följa kan du göra både på bloggen och på Facebook. Dessutom lägger jag ut alla nya inlägg på Twitter. Du hittar mig där som @FrokenAsa 

 

Skapande med himlen som tak och gräset som golv

Här ute har vi inte tillgång till varmvatten och barnen får inte gå in i den lånade stugan. Därför har de inte möjlighet att tvätta sig i rinnande vatten alls. Det är lite primitivt. Men i gengäld har vi tid och plats att breda ut oss. Och naturen som inspiration. Vinden, solen och regnet som gäster som kommer och går som de vill.

Det går att ge barnen förutsättningar för kreativt skapande, trots att man lever primitivt. Vi släpade med oss en del grejer, på vår daglägervecka, som hjälpte oss! En paviljong (som en förälder fixade) sattes upp ifall det skulle bli spöregn. Vattenkokaren fick värma vattnet, så barnen kunde tvätta sig i en diskbalja. Några hopfällbara bord (bygdegårdsbord) lånades in. Men mycket skapande skedde direkt på gräset.

Ett återkommande tema för årets skapande, var tankar runt att man kan skapa resurssnålt. Att vi inte måste tära på jordens resurser. Att man kan återanvända och dessutom finna material i skog och mark. Barnen var indelade i två grupper – de mindre barnen (6-8 år) och de större (8-10år). Nästan alla dagar fick de två grupperna samma uppgifter. Det var spännande att se hur de tog sig an dem, utifrån sin egen erfarenhet och gruppdynamik! Gruppen med yngre barn var på 18 personer och de större barnen var 27(!) stycken. 

Dag 1: Första dagen fick ändå de två grupperna olika uppgifter. Det berodde på att vårt material inte räckte till det stora barnantalet. Så här skapade de stora! 

 

Först pratade vi om totempålar. Vad är det? Är det någon som kan något om totempålar? Därefter pratade vi om jordens ändliga resurser. Båda ämnena avhandlades ganska snabbt, dock. Här skulle skapas!

Material: Tomma dunkar. Rundstav. Kniv, att vässa rundstaven med och slägghammare att slå i rundstaven i marken med. Mattkniv att göra hål i botten på dunkarna, så att pinnen kan gå igenom. Akrylfärger – så totempålen tål att stå ute. Limpistol (och en kabelvinda att få med strömmen ut!) Diverse annat: Barnen använde garn, tomma värmeljushållare, pinnar, kartong mm. Penslar och paletter (läs glasslock) plus skyddskläder – vi hade stora skjortor skänkta från en affär som skulle byta personalens arbetskläder. 

   
 

De yngre barnen skapade ansikten av återvinningsmaterial. Också med denna grupp pratades miljöaspekt. 

Material: Kartonbitar, pinnar, garn, värmeljushållare mm, akrylfärg, penslar, limpistol, skyddskläder. 

Båda grupperna hade sina alster på utställning under veckan. Häng med på nästa blogginlägg och läs om dag två!

Tredje året på Sjölunda

2015-06-29 10.54.53

En underbar miljö – ett underbart miljöombyte!

Vi var på dagläger på Sjölunda, förra veckan! En fantastisk möjlighet att byta skolgårdsgrus mot gräs under fötterna. Veckan var späckad av aktiviteter för den som ville. Och avslappnad för den som önskade det.

2015-06-22 15.56.30

Kreativt skapande med gemenskap

Fotbollsskolan var inte i första hand för att drilla blivande fotbollsproffs.Vattenleken var inte för att svalka oss. Skapandet var inte för att hitta konstnärsämnen i gruppen. Leken var inte först och främst för att öva motorik och konstruktion.

 

Nej, vi har sett till barnens intressen. Vad vill de ha ut av ett sommarlov?!

2015-06-29 10.51.37

Gott om tid för lek och upplevelser

På köpet kunde vi skicka med barnen: Ett träningsläger för kamratskapande, turtagande, samarbete, respekt för varandra och sig själva. En vecka av rörelse, motion och koordination. Våra aktiviteter gör det möjligt att utveckla vattenvana, uppfinningsrikedom/kreativitet och kunskaper om miljö, bokstäver, siffror, hållfasthet…

2015-06-29 10.55.45

Marken som golv, himlen som tak

 

 

 

 

Att vara aktiv utomhus hela veckan – i regn och i sol – ger en ny upplevelse; en stärkt kropp och själ och ett minne för livet. Ett riktigt sommarlov. För alla!

 

2015-06-29 11.01.24 2015-06-29 10.53.232015-06-29 10.59.32

Under veckan var det jag som höll i den valbara, skapande-aktiviteten. Jag återkommer i ett inlägg längre fram, om det – Hur man kan utforma och genomföra en härlig skaparverkstad med marken som golv och himlen som tak!

***Glöm Lgr11!*** – Vågar du läsa detta?

Hur går det med kvaliteten på verksamheten om underarbetet inte görs? Jag har stött på många fritidspedagoger som förväntas arbeta med styrdokumenten utan att ha planeringstid; utan att ha fått tid att implementera nya dokument och utan möjlighet till vare sig enskild eller gemensam reflektion. Särskilt påtaglig blir kvalitetssänkningen då dessa fritidspedagoger arbetar tillsammans med ”folk från gatan” (dvs det finns inte utbildad personal i fritidshemmen och det anställs därför personer som har ”gillar barn” etc, i meritförteckningen…) Hur kan man överhuvudtaget räkna med att det bedrivs ett gott kvalitetsarbete på ett fritidshem då?

När sommaren startade, och en fantastisk tid för barn och personal på fritids ofta tar sin början, blev jag uppmanad av en fritidspedagog att ”Glöm läroplanen och ta sommarlov!”

Man förstår ju… Hade hen kunnat sin läroplan, hade hen vetat att Lgr11 ska genomsyra hela verksamheten. Och att det är bra! Inte jobbigt! Hade hen kunnat sin läroplan, hade hen vetat att vi har stöd i vårt arbete med barn som är rädda om varandra; barn som tar egna initiativ; barn som sjunger, skapar och skriver; hoppar, räknar och planterar.

Men förstås – vi behöver utbilda fler fritidspedagoger! Vi behöver ge fritidspedagoger – ja, alla som arbetar på fritidshemmet förstås – tid för implementering; planering och reflektion. Det är rektorernas uppdrag!

Och nu finns en ny skrift att implementera!! Det har väl ingen missat?

 

Ps. Det är snart val nu. Passa på och påverka en politiker! Eller kanske kryssa en kvinna i kommunalvalet?! Allt för länge har oförstående politiker beslutat om fritidshem i trånga och olämpliga lokaler och om barn i grupper som får en att hissna!