Barnpassning?

Från dag ett lär vi oss. Små barn med stor lust och nyfikenhet, ofta i kombination med stark envishet. Vi vuxna lär oss av mest på grund av ett intresse. Det vi själva valt – en utbildning eller kanske ett konststycke eller ett måste, som att sy, renovera eller förstå franska. Elever lär rätt ofta av tvång. Det är bara att erkänna att inte alla fjortonåringar har något eget intresse i samhällsekonomi; många nioåringar struntar i vad länen heter och var de ligger och en och annan tolvåring känner dåligt med inspiration för diskussionerna kring matematiska begrepp.

Men vi lär oss nytt varje dag, hur som helst! Och som pedagoger i grundskolan är vi ansvariga för att locka eleverna till inlärning, göra dem törstiga på kunskap och utveckling!

När man talar om lärprocesser menar man oftast ett görande runt en inlärningssituation. Det vi gör kan t ex vara Att lyssna – vi lyssnar på lärarens presentation eller förklaring. Men lärprocesser kan vara mer eller mindre effektiva. Ni har säker hört följande citat (Konfucius):

Jag hör – jag glömmer,
Jag ser – jag minns,
Jag gör – jag förstår

Detta citat är förstås inte en absolut sanning – men det ligger en hel del i det! Ett annat effektivt sätt att lära är genom upplevelser. Sinnliga upplevelser är ett oerhört starkt medel för inlärning, förståelse och för att minnas.

Jag vet ett gäng som arbetar mycket med lärprocesser – upplevelsebaserat och ofta med estetiska lärprocesser: Pedagogerna i fritidshemmet. Något som ligger fritidspedagogen varmt om hjärtat – samt är ett av de absolut främsta målen i läroplanen som styr verksamheten – är att barnen lär och utvecklar de sociala förmågorna: Barn som förstår hur de skapar goda relationer; rättar till situationer som gått fel; har inlevelseförmåga och kan vara med och bestämma men också vika sig för andras önskemål eller beslut. Inlärning av ovanstående förmågor ligger till grund för en majoritet av all planerad och spontan verksamhet på fritidshemmet. Det kan se ut så här:

Vi planerar gruppsammansättningen på utflykten utifrån att vi ser att barnen behöver utveckla kontakter med andra barn. En av pedagogerna spelar alltid med barnen på fotbollsplanen, eller finns i alla fall alldeles intill, för att vi ska coacha barnen i deras egen konflikthantering, när vi ser att det är där konflikter ofta uppstår. Gemensamt skapande på stort spännpapper planeras för att barnen ska träna sig att samsas runt en given uppgift. De här tre barnen får prova att på egen hand baka – det är för att känna gemenskap och glädje att åstadkomma något tillsammans, just dessa fritidshemskompisar emellan, där någon ibland väljs bort och inte får vara2015-09-17 14.02.54 med. Fritidspedagogen arbetar ständigt för lärande av sociala färdigheter genom helt andra aktiviteter. (Övriga lärprocesser som är igång under fotbollsmatchen, skapandet och bakningen, hinner vi inte ta idag!)

Därför är det ibland svårt för ett otränat öga (ett politikeröga, ett föräldraöga och ibland till och med en kollegas eller chefs öga (!!)) att se alla lärprocesser som är igång på fritids, under professionell ledning. Ja, jo – fritidspedagogerna pysslar och spelar fotboll; står på gården och grillar korv – passar barn helt enkelt. Tror de.

Jag har glädjen att meddela att arbetet med lärprocesser och allra helst estetiska sådana; passar väldigt bra också under skoldagen. Ställ en känsloupplevelse i form av upprymdhet, glädje, sorg eller kanske vrede, mot en klassrumssituation med traditionell ”genomgång”. Du vet vilket du kommer minnas. Och det går att undervisa även med upplevelser! Drama i historieundervisningen; samtidskonst i samhällskunskapen; göra, känna och ta för att förstå matematiken; sjunga på engelskan… Kanske har vi också ett par barn i klassrummet som inte klarar lära enligt folkskolans gamla metoder.


 

 

beskuren2

Ett fritidspedagogiskt dilemma del 2

Fritidspedagogens dilemma (ett av dem) – Att gå på föreläsning och ombes att tänka om till fritidshemssituationer, eftersom föreläsningen är riktad till lärare i grundskola. Att läsa litteratur och tänka om den till sin egen verksamhet. Till och med på högskolorna ser det ut så. Men varför? Fritidshemsverksamheten i Sverige är inte en parentes! I princip går lika många barn i årskurs F-3 på fritidshem, som i skolan. Och ofta är det mer än halva deras dag som spenderas på fritidshemmet. Så varför finns inte mer litteratur, forskning och artiklar om den arenan?

Det finns också ett stort problem med att försöka göra ”översättningar” från skola och förskola till fritidshem: Även om dessa verksamheter är besläktade finns väsentliga skillnader som inte går att bortse ifrån. Och dessa skillnader gör det problematiskt att direkt ”översätta”.
En stor skillnad är att barnen undervisats hela dagen i skolan innan de kommer till fritidshemmet på eftermiddagen. Ingången för de flesta barns lärande och utveckling kan inte fortsätta på samma grunder, hela eftermiddagen också. Jag menar att barnen inte kommer att orka det lärande som startar med ”I eftermiddag ska vi alla undersöka vilka insekter vi kan hitta i dungen”. Vi måste hitta en annan ingång om vi vill ha ett lärande om natur. Och kan vi verkligen kräva att alla ska vara med? Nej, inte det heller! För fritidshemsverksamheten bygger på de intressen barnen själva vill vidareutveckla. Hur kan fritidspedagogen erhålla kunskap i hur man utvecklar just den pedagogiken om det inte finns litteratur, artiklar eller forskning?

Vem/vilka är ansvariga för att också fritidspedagoger får relevant undervisning på högskolorna? Med relevant tilltal, relevant litteratur och väl insatta föreläsare? Att fritidspedagoger får fortbildning som berör just fritidshemmet? Att fler fritidspedagoger får möjlighet att skriva och forska om det de är experter på? Hur stimuleras denna yrkesgrupp till att utveckla verksamheten? Har staten satsat på förstelärare eller motsvarande för fritidshemmen? Eller gjort det möjligt på annat vis, att arbeta med utveckling på lokalnivå och på högre nivå? Vad händer med utbildningen för lärare som ska undervisa på fritidshem? Blir den allt mer anpassad till möjlighet för vidare forskning, för den som så önskar?

Det finns alltid många frågor att ställa. Men vem kan svara? Och finns någon som är villig att göra förändringar om svaren är negativa?

Detta var del 2 om Ett fritidspedagogiskt dilemma. Del 1 hittar du i gårdagens blogginlägg.

Inside My Classroom

Marie ”Inside My Classroom

Ett fritidspedagogiskt dilemma del 1

Det finns hyllmeter att läsa om förskolepedagogik. Och det finns både svensk och internationell litteratur om skolan och undervisning. Det är ju så bra! Att den som är förskollärare eller lärare lätt kan söka och finna intressanta ingångar på allt ifrån beteenden i förskoleåldrarna till inkludering i klassrummet.

Jag är fritidspedagog. Barnen som vistas i min verksamhet möter inte (och ska inte möta) klassrumsundervisning. Och jag möter inte förskolebarn, även om verksamheterna är ganska lika – förskola och fritidshem. Det finns inte gott om litteratur om lärande och utveckling på fritidshem. Tvärtom! Det finns lite litteratur!! Det finns heller inte många artiklar som ger mig fördjupad kunskap och får upp mina ögon för fenomen på fritidshemmet, på det vis som jag kan se finns för förskollärare och lärare, exempelvis i Pedagogiska Magasinet.

I nämnda tidning läste jag just en intressant artikel om förskolebarn i Uppsala. Förskollärarna arbetade med barnens självkänsla. I förlängningen blev barngruppen generös mot varandra och missunnsamheten minskade. Jag blev glad av artikeln! Det är så fantastiskt att kunna få inspiration på det viset! I samma nummer av tidningen, läste jag om Learning study i förskolan. Samma där – mycket intressant! Men finns det någon erfarenhet av att arbeta så i fritidshemmet? Och i så fall; hur hittar jag den?

Inspirerande och intressant litteratur kan få en att vilja testa! Att prova nytt kan ge utveckling, och om inte annat är det utvecklande för pedagogerna. Att köra på i gamla hjulspår kan vara rent skadligt för barn och pedagoger – vi måste vara öppna för ny forskning, för nya sätt att tänka och för att tiderna faktiskt förändras och barnen med dem.

Det som kan sätta käppar i hjulet för förändring, kan vara den ansträngning som krävs. Tiden som aldrig finns. Om allt man vill testa är relaterat till klassrumssituationer eller barn i andra verksamheter och åldrar, måste man ju dessutom först översätta till den verksamhet man befinner sig i – fritidshemmet. Därefter kan man i alla fall inte vara säker på att det verkligen är överföringsbart. Jag kanske inte är den förste som testar detta grepp på fritids, men jag kan inte läsa om andras försök någonstans.

Läs vidare i morgondagens blogginlägg – vill du ha ett mejl när nya inlägg kommer, kan du följa bloggen – klicka bara på ”Följ” i högerspalten under rubriken ”Följ bloggen via e-post”. Du kan också följa på Facebook genom att ”Gilla”, också här till höger. Samma med Twitter. Alla blogginlägg kommer ut både på Facebook och Twitter. Välkommen att följa!!

1225274637_85fac883b1_z

Evan Bench ”Books in a stack (a stack of books)”

Just nu har du chansen!

20 timmar i utvecklande och kreativ miljö, varje vecka!!

Föreställ dig att du från och med nu kommer att tillbringa i genomsnitt 20 timmar i veckan på en bestämd plats/i en bestämd aktivitet. Det blir ungefär 80 timmar i månaden. Och på ett helt år kommer du ägna 880 timmar på denna plats/aktivitet, om man räknar bort en semestermånad.

Vad skulle du välja? Man kan tänka sig att någon väljer att fortbilda sig – fördjupa kunskaperna inom ett område man är intresserad av. 880 timmar fortbildning är inte fy skam! Eller någon form av självförverkligande: Skapande; friluftsliv eller sport, kanske?! Vila, om man har det stressigt för övrigt, skulle också kunna sitta fint. Allra bäst kanske en kombination vore!

Tänk dig 20 timmar varje vecka, vigt till fortbildning, friskvård och vila! Vad skulle det göra för dig som person? 880 timmar om året!!

Om dina 20 timmar innebar att du placerades med 50 andra personer, i en lokal anpassad för endast en sorts aktivitet (arbete vid skrivbord), trots att ni är 50 olika individer, med många olika aspekter på fortbildning; självförverkligande och rekreation – skulle kanske känslan vara något annorlunda? 880 timmar om året där du inte själv kan ta beslut om du ska sporta eller läsa; utveckla dig eller skapa. Planeringen du följer handlar om logistik istället för behov. Du kan inte välja att vila överhuvudtaget, eftersom det inte är ett alternativ i en grupp om 50 och i en lokal med endast bord och stolar.

Vad skulle dessa 20 timmar göra för dig som person?? 880 timmar om året?

Finns det ett intresse, i ett mänskligt perspektiv och i ett nationalekonomiskt perspektiv, att människor använder sina 20 timmar på ett kreativt vis i stället för att befinna sig i stress?!

Fritidshemmen skulle kunna se ut just som den där första, härliga beskrivningen! Men resursfördelarna har bestämt sig för att det ska se ut som den där andra, hemska beskrivningen. Det har man gjort genom att inte sätta press på ansvariga; att inte öronmärka pengar till satsningar och genom att inte framhäva fritidshemmet som en viktig plats för uppväxande människor. Ingen satsning har heller gjorts på att öka andelen utbildade i verksamheten – personer som har goda kunskaper om barns utveckling och lärande. Nej, utbildningen har istället förkortats och på flera håll dragits in. Detta trots allt fler obehöriga i yrket.

Detta tränar och utvecklar fritidshemsverksamhet som bygger på god pedagogik och med grund i styrdokumenten:

Självständighet; trygghet; kommunikativ/verbal förmåga – formulera, förhandla, diskutera; demokrati; entreprenöriellt och utforskande lärande; förmågan att pröva och ompröva; att ta initiativ; samarbetsförmåga; fysisk förmåga; empatisk förmåga… Jag stoppar där, inte för att det är slut, utan för att det blir för långrandigt.

Formulera gärna vad en fritidshemsverksamhet som bygger på logistik, framför pedagogik, utvecklar och förmår. Vad en verksamhet där stress är en alltid närvarande del och där ledare utan pedagogisk kunskap passar barn, kan åstadkomma för 50 inskrivna barn i ett klassrum.

Våra folkvalda måste få veta detta!

Vi måste få veta vilka av våra folkvalda som vill veta detta.

Och vilka som gör något.

Någon mer!

Ni har tänkt på att det är valår i år, va?!

Och på att det är vi själva som väljer vägen för våra barn och unga?!

Och tänk att 20 timmar i veckan är lågt räknat på fritidshemsvistelse.

Och att våra barn tveklöst är det mest värdefulla vi har.

Kanske vore det smart att dela detta… Eller!?

 

Är du som internen?

Bildserien jag skrev om i tisdagens inlägg. Jag fick använda den! Så bra! Och visst är den talande?!
image

Tack till Lena Göthe, som gav mig bilden som är hämtad ur ”Från fakta till förmåga” av Jan-Olof Norell.

 

Jag vill förstå!

2014-04-30 15.31.21

Snart, snart är jag färdig med min utbildning. Det fattas en muntlig redovisning i grupp, via nätet och några uppgifter är fortfarande inte granskade. Men jag tror ju och hoppas att de ska vara okej!

Att studera är en fantastisk resa. För en pedagog är det lärorikt att bli elev på nytt. Och jag tänker tillbaka på det som hänt under utbildningen. Vad är de starkaste intrycken?

Jag måste då erkänna att det jag minns sämst, är föreläsningarna. Jag kan återkalla delar av dem genom att kika i anteckningarna (och i den digitala verkligheten finns det ju både bild och text bevarat!) Men dock, föreläsningarna bleknar alltmer.

När vi fick se konkreta exempel – utdrag ur filmer och bildexempel – ja, det sitter ju lite bättre! Eller när någon gjorde något konkret framför våra ögon.

Oslagbart är dock alltid – det jag gjort själv! Det kommer jag inte bara minnas – där har jag för evigt en djupare förståelse! – Jag har gjort ett screentryck, nu kan jag det! Animation fick vi göra – det kan jag nu. Blanda färg. Planera lektioner och genomföra dem. Skapa Sweet Art. Göra omdömen. Gestaltningar i 3D. Och mycket mycket mer!

Att alltid, alltid ha detta i bakhuvudet när man arbetar i barngrupp, är såååå viktigt. Och till saken hör också att många aldrig vågar prova det ena eller det andra, som någon berättar om eller visar – För att de ska våga använda sig av ny kunskap, krävs många gånger att de faktiskt måste ha testat själva. Det känner man väl igen själv!? ”Jo, jag vet att jag lärt mig om ditten och datten på kurser, men det verkar så svårt. Jag kan inte ändå.” För att jag aldrig tvingats prova. Eller hur!?

Dokumentärfilm

I egenskap av bildlärare kan jag rekommendera dokumentärfilmandet!

Och det kan jag även i egenskap av fritidspedagog.

Genom att filma, även i de lägre åldrarna, får man inte bara förståelse för hur en film är uppbyggd av klipp, panoreringar, närbilder, avståndsbilder mm, utan man får också en djupare insikt i det man dokumenterar.

En dokumentär om en fotbollsmatch kan ge upphov till tankar om fotbollsregler, domarens arbete och kamratskap på planen. En dokumentär från hemskunskapslektionen kan förstärka förståelsen för recept, måttenheter och samarbetet kring degbunken.

Men det tar tid!!2014-04-23 11.47.26

Idag har jag själv arbetat med en dokumentär om Geocaching, för att lära mig. Förutom själva planeringen och filmandet, måste man räkna med tid för uppladdning och nedladdning av filer; för redigering och klippning; för musiksättning etc etc.

– Ett perfekt företag att göra ihop med andra ämnen än bilden, alltså. Manus på svenskan; filmmusik på musiken, som exempel. En dokumentär om gravsättningen i närheten till skolan, görs förstås i samarbete med SO:n. Kanske kan geologin vid gravsättningen också filmas – NO!

På fritids slipper man tänka kursplan. Tjoho!! Man kan låta eleverna göra djupdykningar i det de själva önskar lära sig mer om. Det kan också få ta den tid det behöver. Hinner man inte ena dagen, hinner man den andra! Fritids är så braaaa!

Nu gäller det bara för resursgivarna att se till att skolorna har utrustning och att fritidshemmen har utbildad personal, och i tillräckligt antal, för att kunna bedriva en verksamhet med sann kvalitet!

I morgon vågar jag mig nog på att publicera min ”dokumentär” 😉

 

Lärprocesser

Att vara student innebär att man lär sig, förstås. Eller, förhoppningsvis, i alla fall. Under min utbildning återkommer vi ständigt till DE ESTETISKA LÄRPROCESSERNA. De är så bra att tänka på när man planerar sitt arbete. Man får verkligen en helhetssyn på lärande. Men det är så svåååårt att minnas bäste Lindstrands tabell. Jag måste tjuvkika varje gång. Även om jag är mer än väl införstådd i meningen och användandet!

För att åskådliggöra de estetiska lärprocesserna när det gäller mediet FILM, som jag nu återkommit till ett antal gånger i mina senaste inlägg, ritar jag en tabell här, helt enkelt. Det kan ju vara lite bra att tänka på när man planerar film för bildlektionen eller fritidshemmets filmklubb:

2014-03-29 19.01.23

Hjälp på traven i att upptäcka detta finurliga sätt att tänka kring lärprocesser, har jag förstås fått av mina eminenta handledare på Högskolan i Jönköping 🙂

Lindstrand, som gjort tabellmodellen, visar att man kan sätta in olika lärmoment i rutorna. Inte bara film alltså. Man kan testa att lägga in modellering; sång; teater…

Fiffigt 😉

Är det något som vi är extra bra på, vi som arbetar på fritidshemmen, så är det lärprocesser! Ofta de estetiska. Vi planerar teater för att träna interaktion; språk; få en upplevelse av vad teater är eller för att träna självförtroende. Eller allt på en gång. Vi arbetar kring bakning; landbandy; tidningsprojekt och lekgrupper på samma vis. Och vi ser att det fungerar. Det fungerar verkligen när man GÖR kunskap på det där viset! Tänk att det är så svårt att nå ut med det där till folk runt omkring – föräldrar; kollegor; politiker. Så därför tror fortfarande många att fritidshemmet är barnpassning. Dela detta – så får några ytterligare lite insikt – skicka ett mejl; dela på fb etc!

Nu är jag lite nyfiken på dig! Berätta hur du tänker om detta inlägg! Om du vill kan du ju kommentera också! Feedback behöver vi alla ibland!

Jag har läst om svensk jul sedan december 2011

Det verkar som om det är ett stort intresse i mitt liv…

(En text om personlig lärstil)

Det verkar ju lite konstigt. Att man under flera månader intensivt arbetar med fritidspedagogens legitimationsfråga och sedan plötsligt slutar. Utan att ens ha blivit ointresserad. Och att man därpå plötsligt börjar måla. Intensivt. Fast man inte rört en pensel på flera år. Och nu inte kan tänka på annat än färger och former. Och så – PANG, STOPP – intresset dalar. Börjar läsa skönlitteratur. Slukar allt i min väg. Gör listor. Går med i en bokcirkel och skriver recensioner. Betygsätter. Lyssnar på ljudböcker. Stamgäst på biblioteket varje vecka. Beställer böcker på fjärrlån. Avslutar plötsligt all skönlitterär läsning och börjar plugga. Hysterisk. Tre högskolekurser samtidigt. Utöver jobbet. Skriver projektarbeten, gör tentor, läser avhandlingar och gör fältstudier. STOPP – in i nästa intresse. Om och om igen!

Kanske är det helt enkelt så jag lblogg100-logotype-300x256är. För jag har lärt mig massor!!! En del av min lärstil, helt enkelt?! På samma sätt som jag arbetar och lär som mest effektivt på kvällar och nätter när jag borde gå och lägga mig. Att jag lär mig som mest när jag får läsa om andras åsikter och reflektioner i en facebookgrupp eller när när man sitter och funderar tillsammans med andra som är insnöade på samma sak, i en informell situation.

Därför har jag inte med så mycket kunskap från grundskolan som jag önskar, tyvärr. Fel lärstil. Dålig på att disciplinera mig på lektioner som för stunden var ointressanta och på läxor. Har lärt mig om historia NU. När jag upptäckt hur spännande den kan vara. Och börjar förstå politik NU, när jag ser hur den påverkar mig.

Ramlar in på en webbsida där jag är medlem. Här har jag inte varit på länge! Den är som en bokcirkel. Klickar på min lilla blogg och läser små intressanta iakttagelser. Och ser att under fliken ”Läser just nu” ligger ”Svensk jul”, av Mats Rehnberg. Den har jag läst sedan december 2011…

Vill egentligen komma till att vi ju lär oss så olika. Och inte ens då, för trettio år sedan (gulp!!) passade klassrummets lärmiljö, för alla.

Det här blogginlägget kom till för att jag mötte människor som sa att jag hade fel – att ”Vad är det för fel på klassrum? Det har alltid funkat förut?!” Medan jag hävdar att klassrum är ETT sätt att lära.

Ett nytt år är snart på G

Det nya årets IKT-idéer har legat och skavt ett tag. Så när terminen kör igång är det dags!

  • För barnen i verksamheten: Mer kunskap om vilka möjligheter som finns med IKT, men också mer kunskap om kritiskt tänkande och kamratskap på nätet.
  • För mig: Sprida den fantastiska pedagogiken kring hur man kan arbeta med IKT-fritids, till kollegor på andra fritidshem.

Första punkten talar kanske för sig själv. Jag vill ta ytterligare steg med IKT-arbetet på vår fritidshemsavdelning. Vi har bara börjat och vi gillart! Och vi ser hur barnen tar stora kliv i förmågan att hantera information, att kritiskt granska, att fundera normkritiskt etc. Men oj vad mycket mer vi kan göra!

Andra punkten… Jag känner hur bra vårt arbete är och vill berätta om det. På teachmeet i november har jag faktiskt startat. Besvikelse när endast få skolledare och INGA fritidspedagoger dök upp. Att berätta om IKT-fritids för en grupp lärare är förstås helt ok. Men det var ju egentligen fel målgrupp… Jag hoppas på chansen att få berätta för fler och kommer kika efter fler tillfällen!! Kanske att vår kommun kommer att ge fler tillfällen för kollegialt lärande för fritidspedagoger. Förra året ökade detta med ungefär 100% skulle jag vilja säga.

Innan jag önskar ett gott nytt år, skulle jag vilja göra några reflektioner kring utvecklingsområdet jag arbetar med online, tillsammans med kollegor! Det fanns inget trögt i uppstarten, det strömmade in intresserade! Vår grupp på google+ fick däremot en segare början då vi tyckte formen var knepig, och ledde till att vi parallellt startade en fb-grupp. Säga vad man vill om facebook – men nog är det en fantastiskt arena för det kollegiala lärandet! Välkommen in till oss!! https://www.facebook.com/groups/189248564600817/ Vi har hittills delat litteraturtips; app-information, pc-program, bloggar, funderingar och frågor, vinnande koncept mm. Det är toppen! Vi vill gärna öka antalet medlemmar ytterligare. Om du delar kanske några fler vill komma med för att både ge och ta tillsammans i lärandet med oss! Det handlar om IKT på fritids, förstås, och passar för fritidspedagoger, skolledare, förskollärare och andra intresserade!

Gott nytt år allihop!

Detta inlägg är också uppgift 7 och 8 i Det Digitala Skollyftet

2013-02-16 09.35fejk